Från våra läsare
Utveckling inom tandvården
Jag har fått en porslinsskruv insatt i käken. Metoden beskrivs i artikeln ”Dramatisk utveckling i fråga om tandvård” och kallas för osseös integration. (22 november 1986) Jag vill verkligen avråda från detta. En specialist som undersökte mig 1985 sade att den här metoden långt ifrån är fulländad, och för att undvika allvarliga komplikationer bör den endast användas på personer som är fysiskt och psykiskt vid god hälsa. Läkartidskrifter borde också låta patienter som haft dåliga erfarenheter uttala sig om detta.
C. L., Västtyskland
Det krävs alltid ett mått av försiktighet när man för in ett främmande ämne i kroppen, och man får alltid räkna med att en viss procent misslyckas. Vår artikel tog upp bruket av titan. Enligt studier som pågått i omkring 20 år har denna metod visat sig lyckas i omkring 90 procent av fallen. Förutom titan har man också använt glas, safir och porslin. Vi vill inte rekommendera någon speciell behandling, utan vi lät införa materialet som en nyttig upplysning för våra läsare. Det är bra att omsorgsfullt ta alla eventuella biverkningar under övervägande, innan man går med på någon behandling. — RED.
Bara ett svärmeri?
Jag tyckte mycket om er artikel ”Ungdomar frågar: Vem har sagt att det bara är ett svärmeri?” (8 januari 1987) Den visade förståelse för ungdomar men varnade ändå för det felaktiga i att tänka omoraliska tankar. Jag svärmade för en person i en TV-serie. Följden blev sömnlösa nätter och överdrivna fantasiföreställningar. Men det värsta var när jag skrev till henne och fick ett signerat fotografi. Jag trodde att jag var kär. Jag kan knappt vänta på den uppföljande artikeln.
W. H., England
Se numret för 22 januari 1987. — RED.
En matbit sent på kvällen
Jag uppskattade verkligen upplysningarna i ”Blick på världen” under rubriken ”En skadlig vana”. (8 mars 1987) Det sades där att en matbit sent på kvällen kan vara till skada, särskilt om en person har för vana att gå och lägga sig inom en timme efter måltiden. Mitt problem var att jag sov mycket oroligt på grund av matsmältningsbesvär. Jag hade ofta undrat om min oroliga sömn berodde på att jag åt på kvällen. Efter att ha läst er notis bestämde jag mig för att inte äta något mer efter kvällsmålet. Sedan dess har jag sovit gott varje natt, och det har dessutom medfört ytterligare en fördel: Jag har gått ner några överflödiga kilon.
M. G., Förenta staterna
Harpyja?
I numret för 22 november 1986 publicerade ni en artikel med rubriken ”’Rövaren’ lever upp till sitt namn”. Bilden på sidan 20 i artikeln, som Zoologiska sällskapet i San Diego ställt till förfogande, föreställer inte en harpyja. Det är en guayanatofsörn. Harpyjan är världens största örn, och ni har chikanerat den genom att visa en bild av en fågel med taniga ben, vars föda består av ormar.
N. R., Förenta staterna
Vi har fått följande svar från Zoologiska sällskapet i San Diego: ”Vi måste tyvärr meddela att fotografiet som ni införde som en harpyja i verkligheten är en guayanatofsörn, Morphnus guianensis. Av allt att döma liknar de bägge fåglarna varandra väldigt mycket. ... Det krävs ett mycket observant öga för att kunna märka någon skillnad. ... [Vi] beklagar denna förväxling. Vi gör vårt yttersta för att korrekt definiera våra fotografier, och vi uppskattar att det som ifrågasätts blir påpekat för oss.” — RED.