Att du ger akt på varningar kan rädda ditt liv
EN VARNING kan vara ett vägmärke med påbuden ”Sakta farten”, ”Kör försiktigt” eller ”Lämna företräde”; den kan också bestå av ett blinkande gult ljus. Den kan finnas på en förpackning som innehåller medicin eller gift. Att lyda sådana varningar innebär ingen större olägenhet, men ändå kan det rädda ens liv.
I vissa fall kan det emellertid innebära att planer kullkastas eller att materiella ägodelar går förlorade. En stormvarning kan till exempel tvinga fiskare att återvända hem eller att stanna i hamn och inte arbeta den dagen. Men varningar kan inte bara leda till att planer kullkastas, utan också till att man tvingas lämna sitt hem och sina ägodelar och får finna sig i att vistas i obekväma provisoriska förläggningar. Ibland underlåter människor att ge akt på sådana varningar och förlorar därför livet.
På våren år 1902, till exempel, gick allt sin gilla gång på den vackra karibiska ön Martinique. Varningar om en förestående katastrof började emellertid komma till synes, då vulkanen Pelée, omkring åtta kilometer från S:t Pierre, den största staden på ön, började bli aktiv. När den så småningom började spy ut rök, aska, stenar och fräna ångor, blev invånarna i staden oroliga. Förhållandena fortsatte att förvärras, och det borde ha stått klart att verklig fara hotade.
Obeaktade varningar
Med anledning av att sockerrörsskörden närmade sig försäkrade köpmännen i S:t Pierre folket om att det inte var någon fara. Politikerna, som var intresserade av det kommande valet, ville inte heller att människor skulle fly, och därför gav de uttryck åt en liknande uppfattning. De religiösa ledarna gav dem sitt stöd genom att intala sina församlingsmedlemmar att allt stod väl till. Men så, den 8 maj, exploderade berget Pelée med ett fruktansvärt dån. Brännheta svarta moln svepte med stor hastighet ner mot S:t Pierre, och omkring 30.000 människor dog.
Berget Saint Helens i staten Washington i USA var i många generationer en sinnebild av verklig frid och ro. Området hade ett mycket rikt naturliv och var en idealisk plats för fotvandring och fiske. Men så i mars 1980 uppträdde varningssignaler i form av talrika jordskalv och mindre eruptioner av vattenånga. I början av maj blev den vulkaniska aktiviteten allt intensivare. Kommunala och regionala myndigheter började utfärda varningar om fara för dem som bodde i vulkanområdet.
Trots detta stannade en hel del människor kvar i området, medan åter andra trotsade uppsatta varningsskyltar mot att bege sig in i riskområdet. Tidigt på söndagsmorgonen den 18 maj inträffade plötsligt en fruktansvärd explosion, som slet bort omkring 400 meter av bergets topp och lät död och förintelse regna ner över växter och djur och över de omkring 60 människor som hade underlåtit att ge akt på de varningar som getts.
En kontrast till detta var det som skedde i november 1986, då vulkanen Mihara på ön Izu-Oshima i Japan plötsligt fick ett utbrott, som hotade hela ön och dess tio tusen invånare och turister. När tillkännagivandet ”Evakuera genast!” kom, gav dessa människor akt på varningen. Följande artiklar från Vakna!:s korrespondent i Japan skildrar denna händelse.