Ungdomar frågar:
Hur skall jag kunna skingra mina känslor av ensamhet?
BLIR du oroad när du drar på dig en förkylning? Förmodligen inte. Du vet att den kommer att gå över. Men hur är det om dina förkylningssymptom inte försvinner? Då kan det tänkas att du har drabbats av någonting mer allvarligt än en övergående förkylning, och du har då all anledning att bli oroad.
Samma sak gäller när du känner dig ensam. För det mesta är ensamhetskänslorna temporära.a Men ibland håller de gnagande smärtsamma ensamhetskänslorna i sig. Det tycks inte finnas någon utväg ur det hela.
Ronny, en gymnasieelev, berättar: ”Jag har gått i skolan här i trakten i åtta år, men under hela den tiden har jag aldrig lyckats få en enda vän! ... Ingen vet hur jag känner det, och ingen bryr sig om det. Ibland tycker jag att jag helt enkelt inte står ut med det längre!” — Preparing for Adolescence.
Liksom Ronny upplever många tonåringar vad som ofta kallas för kronisk ensamhet. Kanske du också känner denna plågsamma tomhet. Misströsta inte i så fall. Visserligen är kronisk ensamhet inte något att bagatellisera. Det är ett betydligt allvarligare problem än temporär ensamhet. Forskare säger i själva verket att de två är ”lika åtskilda som vanlig förkylning och lunginflammation”. Men alldeles som lunginflammation kan botas, kan även kronisk ensamhet besegras. Men hur?
Oavsett om du upplever ensamhet sporadiskt eller som en ständig dyster tillvaro, består första steget mot att finna ett botemedel i att förstå den bakomliggande orsaken. Den forntida kung Salomo konstaterade: ”En förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning.” — Ordspråksboken 1:5, NW.
Sextonåriga Rhonda anger den vanligaste orsaken till kronisk ensamhet genom att säga: ”Jag tror att orsaken till att jag känner mig mycket ensam är att — ja, man kan inte få vänner om man tycker illa om sig själv. Och jag antar att jag inte tycker om mig själv speciellt mycket.” — Lonely in America.
Rhondas ensamhet kommer inifrån. Hennes låga självaktning åstadkommer en mur som hindrar henne från att öppna sig och skapa vänskapliga kontakter. Känner du det på samma sätt som hon? En forskare säger: ”Sådana tankar som ’jag är inget attraktiv’, ’jag är ointressant’, ’jag är värdelös’ är mycket vanliga bland människor som är kroniskt ensamma.”
Låg självaktning i sin tur kan leda till fruktan för att bli utfryst. Steven påminner sig: ”Jag ville tala om mina ensamhetskänslor, men jag fann inga ord för att kunna uttrycka det. Jag var rädd för att människor skulle skratta åt mig eller att de inte skulle ta mig på allvar. Det var helt enkelt svårt att öppna sig.” Många tonåringar sluter sig därför inom sig själva och lider i det tysta. Hur kan detta motverkas?
Bygg upp din självaktning
Nyckeln till att kunna övervinna ensamhet ligger i att bygga upp självaktning. Aposteln Paulus skrev: ”Genom den oförtjänta omtanke som är mig given säger jag nämligen till var och en där ibland er att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka.” (Romarna 12:3; jämför Matteus 19:19.) Dessa ord antyder att det är nödvändigt med ett visst mått av självaktning. Bibeln varnar följaktligen inte bara för att tänka alltför högt om sig själv, utan också för att tänka alltför lågt om sig själv.
Jehova utrustade ju faktiskt människan med gudaktiga egenskaper. (1 Moseboken 1:26) Du har alltså i viss utsträckning dessa tilltalande egenskaper inom dig. Är du ödmjuk, försynt, läraktig? Eller frikostig, medlidsam, vänlig? Blunda inte för dessa dina resurser. Kanske du också kan utveckla andra nyttiga förmågor och resurser. Visserligen kan det finnas saker hos dig själv som du inte tycker om, ditt utseende till exempel. Men varför tillåta sig att bli nedslagen för sådant man inte kan ändra på? Arbeta i stället på ofördelaktiga egenskaper som du kan ändra på, såsom otålighet, ett dåligt humör eller själviskhet. Ta dig tid till att utveckla det som bibeln kallar ”den nya personligheten”, som kännetecknas av omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet och mildhet. (Kolosserna 3:9—12) Din självaktning kommer då att öka.
Allteftersom du lär dig att tycka om dig själv, kommer dessutom andra att dras till dig på grund av dina tilltalande egenskaper. Men alldeles som du helt och fullt kan se färgerna på en blomma först sedan den slagit ut, så kan andra helt och fullt uppskatta dina egenskaper bara om du öppnar dig för dem. ”Men hur skall jag kunna göra det?” kanske du undrar.
Vidga dig
”Det bästa rådet för en som är ensam”, sägs det i en nyutkommen publikation från USA:s nationella institut för psykisk hälsa, är att ”engagera sig i andra människor”. Detta råd harmonierar med bibelns maning att ”vidga” sig och att visa ”medkänsla”, eller empati. (2 Korintierna 6:11—13; 1 Petrus 3:8) Det fungerar. En studie som publicerades i tidskriften Adolescence visar att ”tonåringar som visar omsorg om andras välfärd inte är lika ensamma som tonåringar som inte gör det”. Varför? Att du bryr dig om andra avleder inte bara ditt sinne från att tänka på din egen ensamhet, utan motiverar andra att intressera sig för dig. Människor kommer ofta att reagera genom att vara vänliga tillbaka. (Ordspråksboken 11:25) Hur kan du då sätta i gång det hela?
Att bryta isen
Nittonåriga Natalie bestämde sig för att göra mer än att bara sitta och vänta på att människor skulle säga hej. ”Jag måste också vara vänlig”, säger hon. ”Annars kommer folk att tycka att jag är mallig.” Börja därför med ett leende. Den andra personen kanske ler tillbaka.
Nästa steg, att inleda ett samtal, är svårare. Lillian, 15 år gammal, medger: ”Att gå fram till främmande människor för första gången var verkligen pirrigt. Jag var rädd för att de inte skulle acceptera mig.” Hur inleder Lillian sina samtal? ”Jag ställer enkla frågor”, säger hon, ”som: ’Var kommer du ifrån?’ ’Känner du den och den?’ Vi kanske båda känner en viss person, och ett tu tre är samtalet i gång.” Gemensamma erfarenheter kan också hjälpa till att bryta isen. Artonåriga Anne tillägger: ”Jag börjar inte med att tala om mycket personliga saker, för då blir den andra personen generad eller rädd och börjar undvika mig.” Ja, det är inte förståndigt att med detsamma kasta sig in i ett djupt samtal.
Men vad gör man då om man emellanåt helt enkelt inte vet vad man skall säga? Jo, det finns alltid saker du kan göra. Bibeln berättar om en kvinna som hette Dorkas och som ”överflödade i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor” för behövande änkor. När hon dog, grät änkorna av sorg. (Apostlagärningarna 9:36—39) Dorkas’ vänliga handlingar hade gjort att hon blev mycket omtyckt av dem. Vänliga handlingar och en frikostig anda kommer på liknande sätt att vara till hjälp för dig att bygga upp dyrbara vänskapsförhållanden.
Men var realistisk. Lär dig att acceptera att somliga människor inte kommer att ge gensvar till ditt leende och vänliga hej. I så fall är det deras problem — inte ditt.
Att ta sig över de svåraste hindren
Likväl drabbas de flesta tonåringar av ensamhetskänslor emellanåt. Men kom ihåg att de kan vara tillfälliga och orsakas av omständigheter som du inte råder över. Tidens gång kommer ofta att vara till hjälp för dig att komma över de svåraste hindren. Ensamhetskänslorna kommer så småningom att försvinna.
Kronisk ensamhet kommer däremot inifrån och kan orsakas av låg självaktning. I sådana fall måste du ta itu med det hela! Gör om ditt sinne och ta på dig den nya personligheten, sägs det i Guds ord. (Romarna 12:2; Efesierna 4:23, 24) Ja, bygg upp din självaktning genom att utveckla sådana tilltalande egenskaper som du har inom dig. Gör saker för andra människor, och de kommer vanligtvis att ge gensvar.
Men oavsett hur människor reagerar kan du ha en vän som aldrig sviker dig. Vem är det? Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Ni skall lämna mig ensam; och ändå är jag inte ensam, eftersom Fadern är med mig.” (Johannes 16:32) Detta nära förhållande till Jehova styrkte Jesus i stunder av isolering. Jehova kan också bli din närmaste vän. Lär känna hans personlighet genom att läsa bibeln och iaktta hans skaparverk. Styrk din vänskap med honom genom bön. Då kommer du snart att upptäcka att vänskapen med Jehova Gud är den bästa lösningen på ditt ensamhetsproblem.
[Fotnoter]
a Se artikeln ”Ungdomar frågar: Varför känner jag mig så ensam?” i Vakna! för 22 juni 1987.
[Bilder på sidan 23]
Ditt yttre kan påverka hur andra betraktar dig