Från våra läsare

Mitt liv som blödarsjuk

Jag måste tala om hur rörande jag tyckte att John A. Wortendykes berättelse ”Mitt liv som blödarsjuk” var. (22 juni 1987) Det mått av tro som han visade på Jehova Gud är verkligen fantastiskt. Jag studerar just nu bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och när jag läste om John framstod mina egna problem som små i jämförelse med hans, och det har gjort mig fast besluten att inte vackla i tjänsten för Gud.

A. C., England

Av alla de underbara levnadsskildringar ni har infört i er tidskrift är den här den mest rörande och trosstärkande artikel jag någonsin har läst. Jag skulle på något sätt vilja tala om för John Wortendyke att jag tänker på honom och hans tappra familj i mina böner! När jag läste artikeln, kände jag hur musklerna i magen drog ihop sig varje gång han berättade om en ny blödning. Det här är en levnadsskildring som jag skall hålla i minnet när jag drabbas av huvudvärk på grund av bihåleinflammation eller av migrän eller värk på grund av ledinflammation!

D. S., Förenta staterna

Afrikaner som dricker mjölk

Er artikel ”Kommer Afrika någonsin att bli fritt från svält?” var synnerligen upplysande. (8 mars 1987) Men jag vill bara upplysa er om att framsidesbilden av ett barn med ett äpple och ett glas mjölk är något som vi inte vill se i Afrika. Det är åtminstone 70 procent av världens svarta befolkning som inte tål mjölksocker. Vi gör inte de infödda afrikanerna någon tjänst genom att uppmuntra dem att dricka mjölk.

G. H., Hawaii

Vår korrespondent i Sydafrika säger: ”Vi frågade som kontroll ett flertal afrikaner om detta, och de sade att de alla hade druckit mjölk som barn. Nötkreatur och komjölk ingick som en viktig del i den svarta befolkningens liv i södra Afrika redan innan européerna flyttade dit. I zuluspråket finns i själva verket ett ord, ’ukukleza’, som beskriver den vana som afrikanska herdar har att mjölka en ko och rikta mjölkstrålen rakt i munnen. Situationen kan naturligtvis vara annorlunda i andra delar av Afrika.” — RED.

Att göra sig fri från droger

Jag skulle vilja tacka er för artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag göra mig fri från droger?” (22 januari 1986) För en tid sedan blev jag sjuk av oro och stress, och min läkare skrev ut svagt nervlugnande medicin åt mig. Det dröjde inte länge förrän jag kände mig bättre och var tacksam för medicinen. Men när jag längre fram fick reda på farorna med sådan medicin och insåg att jag inte längre behövde den, beslöt jag mig för att sluta att ta den. Jag visste att jag efter fyra och ett halvt års beroende av den skulle få vissa abstinensbesvär. Men genom att hela tiden tillämpa den lämpliga vägledningen och de goda råden i artikeln lyckades jag till sist.

G. O., England

Vad händer med våra skogar?

Tack för numret som behandlade ämnet ”Vad händer med våra skogar?” (22 juni 1987) Jag använde de artiklarna, när jag förberedde mig för ett muntligt examensprov i geografi om det ekologiska problemet, och de var till stor hjälp. Och det gick bra för mig i provet. Jag har använt artiklar i Vakna! förr i samband med forskningsarbete i skolan. Ett hjärtligt tack!

G. C., Italien