Bibelns syn
Är sekterisk tillbedjan godtagbar för Gud?
VAD tänker du på när du hör ordet ”sekt”? Grupper av människor i besynnerlig skrud som sjunger och dansar i gathörnen? Horder av religiösa fanatiker som böjer sig inför någon mystisk guru? Fasansfulla historier om kidnappade eller på olika vis illa behandlade barn? Eller kanske hemska redogörelser om seriemord eller massjälvmord?
Beklagligt nog förekommer rapporter av detta slag ofta, kanske alltför ofta. Följden har blivit att ordet ”sekt” för de flesta människor har kommit att bli synonymt med vad som är konstigt, icke traditionellt och kanske farligt. För dem är alla religiösa grupper som inte tillhör de så kallade etablerade, ledande kyrkosamfunden sekter. Är denna uppfattning välgrundad? Och, vad som är ännu viktigare, är den bibelns syn?
Vad är en sekt?
Det är intressant att lägga märke till att många judar under det första århundradet anlade just en sådan syn på Jesu Kristi efterföljare, särskilt på aposteln Paulus. På grund av att Paulus nitiskt förkunnade de goda nyheterna om Jesus Kristus, sade de judiska myndigheterna anklagande om honom: ”Den här mannen är en pest och eggar till omstörtande verksamhet bland alla judarna utöver den bebodda jorden och är en föregångsman för nasaréernas sekt.” (Apostlagärningarna 24:5) Ordet ”sekt” är här översatt från det grekiska ordet haí·re·sis (läs: hạjresis), som betyder ”ett val”, det vill säga ”valet av en uppfattning som står i motsats till den allmänt vedertagna”. En ”sekt” är således en grupp eller en skara människor som väljer att följa ett handlingssätt eller en trosuppfattning som skiljer sig från vad som är allmänt godtaget.
De judiska religiösa ledarna fann det budskap som förkunnades av Paulus och hans medkristna som något som stod i motsatsställning och var upprörande. De stämplade dem därför som en sekt. Men hade de rätt? Sannerligen inte, för om vi godtar det resonemanget som varande välgrundat, då måste vi säga att kristendomen sådan den predikades av Jesus från Nasaret och aposteln Paulus var en sekt!
Tvärtemot detta talar bibeln om ”fariséernas sekt” och ”sadducéernas sekt”. (Apostlagärningarna 15:5; 5:17) Varför det? Därför att de valde att följa en kurs eller tro som skilde sig från vad bibeln lär. Jesus påpekade deras fel, när han sade: ”Fyndigt sätter ni Guds befallning åt sidan för att hålla er tradition. På det sättet gör ni Guds ord ogiltigt genom er tradition.” (Markus 7:9, 13) Även om de ansåg att de utövade den vedertagna, hävdvunna religionen, utgjorde de den tidens sekter.
På grund av att dessa egenrättfärdiga religiösa ledare noggrant höll fast vid sina egna uppfattningar om vad som var rätt, förkastade de Jesus. Därför sade Jesus till dem: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” — Matteus 21:43.
Vilka är sekterna i våra dagar?
I våra dagar används uttrycket ”sekt” frikostigt av religiösa skribenter, kritiker och andra och slungas likt en lerkaka mot vemhelst som sårar deras religiösa känsla. Men är det en sund grundval för bedömning? Skulle det inte i stället vara bäst att följa de riktlinjer Jesus gav och granska deras ”frukter”? Han sade: ”Av deras frukter skall ni känna igen dem.” — Matteus 7:16.
Enligt denna norm skulle många av de grupper och rörelser vi läser om verkligen kunna kallas sekter. I stället för att frambringa ”andens frukt” har de ådagalagt en myckenhet av ”köttets gärningar”, som inbegriper ”otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism” och andra. (Galaterna 5:19—24) Många av dessa kan med rätta betraktas som kulter, eftersom de avgudar vissa karismatiska ledare och följer deras läror i stället för Guds ord, bibeln.
Men hur förhåller det sig med de så kallade hävdvunna religionerna? Håller de fast vid bibelns höga normer i fråga om moral, eller har de sina egna uppfattningar om dessa ting? (1 Korintierna 6:9, 10) Älskar de varandra, vilket Jesus sade var kännetecknet på sant lärjungaskap, eller låter de sig påverkas av nationalism och politik till att slakta varandra i tider av krig? (Johannes 13:35) Försvarar de bibeln som Guds inspirerade ord, som Jesus gjorde, eller betecknar de den som mytlitteratur och håller i stället fast vid mänskliga filosofiska uppfattningar och den Gud vanärande evolutionsteorin? (Johannes 17:17) Det är tydligt att de så kallade ledande religionerna, trots sin aktade samhällsställning, inte är något annat än falska sekter, som uppträder som sann kristendom.
Vad du bör göra
Den sanna kristendomen är inte en sekt, och den är inte heller söndrad. Om du tillhör ett kyrkosamfund, då anstår det dig att noggrant undersöka vad ditt kyrkosamfund lär och vilken ”frukt” dess medlemmar frambringar. Grundar den sig helt på bibeln och är i överensstämmelse med den? Eller kan det vara så att ditt kyrkosamfund också har valt en kurs som skiljer sig från vad bibeln lär, så att det har blivit en sekt? Det är bara genom ett flitigt studium av bibeln som du kan komma till visshet.
[Infälld text på sidan 27]
Aposteln Paulus blev beskylld för att vara ”en föregångsman för nasaréernas sekt”
[Infälld text på sidan 27]
Försvarar ditt kyrkosamfund bibeln som Guds ord, eller betecknas den som myt- och sagolitteratur?