De hemlösa — Hur allvarligt är problemet?

VÄRLDEN över finns det miljoner människor som bor i vad man brukar kalla undermåliga bostäder. I en FN-broschyr med titeln 1987 Året för bostäder åt hemlösa sägs det: ”I u-länderna bor nästan hälften av stadsbefolkningen i slumområden. I en del städer är närmare 80 procent av befolkningen sluminnevånare”, utan tillgång till rent vatten, avlopp och sanitära anordningar. Hur gestaltar sig livet i sådana områden? Vakna!:s korrespondenter i några av dessa länder rapporterar:

Bombay, Indien — Den tryckande sommarhettan i centrala Bombay är intensiv. Under ett spretigt fikonträd ligger en man, en kvinna och ett litet barn och sover på trottoaren. De torftiga sängkläderna, några enkla kokkärl och askan efter en liten eld visar att de har mutat in denna plats som sitt tillfälliga hem. De har ingen annanstans att ta vägen. Affärsfolk och människor som är ute och handlar passerar förbi, till synes obekymrade om familjen. Det finns ju, trots allt, tiotusentals människor i staden som har det likadant. I ett land där bostadsbristen beräknas uppgå till 24,7 miljoner bostäder är hemlösa människor en vanlig syn.

Strax intill kan man se hur mängder av enkla tält har satts upp utmed vägar och järnvägsspår och på obebyggda tomter. De är tillverkade av gamla säckar och trasor och tjänar som bostäder åt ett oräkneligt antal människor som kallas nybyggare. Om dessa tält inte röjs undan av myndigheterna, kommer små fönsterlösa hyddor bestående av allehanda bråte att växa upp. De som bor där har en daglig kamp för att försöka få tag i vatten. Banvallar och soptippar förvandlas till offentliga toaletter. I jämförelse med dessa ruckel ter sig de ”permanenta” bostäderna i de etablerade slumområdena, där det åtminstone finns några vattenkranar och toaletter, nästan avundsvärda.

Johannesburg, Sydafrika — För den vita befolkningen i Sydafrika är bostadsfrågan inte något stort problem, under förutsättning att man klarar av de allt högre kostnaderna. I regeringens officiella årsbok, South Africa 1986, heter det emellertid: ”Sydafrika upplever för närvarande en omfattande eftersläpning i fråga om tillgången på bostäder för svarta, i synnerhet i städer och tätorter.” Det finns tusentals människor i bostadsköerna, och därför måste ibland tre familjer bo i ett hus med fyra rum eller en familj på tre eller fyra personer bo i varje rum. När en son gifter sig, får han ställa sig i bostadskön och hoppas att något skall bli ledigt efter två eller tre år. Under tiden måste de nygifta antingen dela rum med föräldrarna eller bygga ett skjul av korrugerad plåt på bakgården, om det finns någon.

I vissa områden bygger husägarna sådana skjul och hyr ut dem till skandalösa priser. De kommunala myndigheterna gör ingenting åt saken, eftersom de inte kan hålla jämna steg med den ökade efterfrågan på bostäder. Detta ger upphov åt slumområden och är en grogrund för brottslighet och sjukdomar. Den sydafrikanska radion rapporterade att 136 barn av 1.000 dör i späd ålder på grund av att de fötts under sådana ohygieniska förhållanden — inget rinnande vatten och kanske bara en toalett på var fjärde eller femte familj. De äldre barnen blir också lidande. De lär sig att stjäla och missbruka narkotika i unga år. Alkoholproblem är också vanliga bland de unga.

Shanghai, Kina — Att i denna den folkrikaste staden i världens folkrikaste land försöka finna lämpliga bostäder åt dess mer än 12 miljoner invånare är en överväldigande uppgift. Även om myndigheterna gör vad de kan för att bygga nya bostäder, bor det stora flertalet människor fortfarande i små hus som byggdes på 30- och 40-talen och som ser ut som leksakshus. De är hopträngda i stora bostadskvarter och kan bara nås genom trånga gränder. Många av dessa hus saknar rinnande vatten, kök och toalett och är ouppvärmda, trots att temperaturen om vintern kan krypa under nollstrecket. Större byggnader i de före detta franska och brittiska zonerna är vanligtvis uppdelade så att varje familj har ett rum och tillgång till gemensamt kök och badrum. Ofta bor tre generationer tillsammans i ett sådant rum.

Bättre bostäder åt folket står högt på programmet för stadens myndigheter. För närvarande beräknas varje person endast ha tillgång till mellan 4 och 5,4 kvadratmeters bostadsyta. Detta ligger under det mål som är uppställt för landet som helhet, 5,9 kvadratmeter per person. Rapporter visar att 6.000 nya lägenheter byggdes i Shanghai år 1985 och att så mycket som 800 miljoner kronor lades ner på bostadsbyggande år 1986. Ändå är det fortfarande mer än hundra tusen personer som står i den offentliga bostadskön, och det är omöjligt att beräkna hur många andra som söker efter en plats som de kan betrakta som sin egen.

São Paulo, Brasilien — I den här staden har kåkstäder vuxit upp överallt. I sin desperation invaderar de hemlösa privata egendomar och obebyggda tomter och slår upp sina rangliga plåtskjul och hyddor, ibland alldeles intill lantegendomar eller moderna hyreshus. Många vanliga bostadshus har förvandlats till provisoriska ettrumslägenheter, ofta med endast ett badrum för mer än 50 personer.

Situationen tog en oroväckande vändning i april förra året, då militärpolis tillkallades för att avhysa nybyggare som olagligen slagit sig ner i en förort till São Paulo. Tidningen O Estado de S. Paulo rapporterar att äldre människor blev misshandlade, kvinnor släpades ut i håret och barn blev nerslagna. Många fick andningssvårigheter på grund av de tårgasbomber som slängdes in i deras skjul.

Det skulle vara svårt för alla som inte har upplevt den misär, den nöd och den desperation som kännetecknar det dagliga livet i dessa slumkvarter, nybyggarområden och kåkstäder (eller vad man nu väljer att kalla dem) att föreställa sig sådana förhållanden. Men detta är hundratals miljoner människors dagliga lott.