Ungdomar frågar:
Att rymma hemifrån — Är det lösningen?
I ROMANEN Tom Sawyer skriver författaren Mark Twain om det tillfälle då Tom rymde hemifrån tillsammans med sina två närmaste kamrater, Joe Harper och Huckleberry Finn. De tre pojkarna smet i väg vid midnatt och tog sig med en flotte över till en ö på andra sidan floden. Där tillbringade de större delen av en vecka och levde på proviant som de hade tagit med sig och på fisk som de fångade. Snart fick de se hur stadsborna draggade i floden efter deras ”drunknade” kroppar. Slutligen smög sig Tom, Joe och Huck tillbaka till staden, gömde sig på kyrkans läktare och bevistade sin egen begravningsakt. Episoden slutade med att de lyckligt återförenades med familj och vänner och blev överösta med kyssar och tacksägelser.
För Tom, Joe och Huck var rymningen hemifrån ett upplivande äventyr med ett lyckligt slut. Det var roligt. Men det är det inte för de flesta ungdomar som rymmer hemifrån nu för tiden. ”För många rymmare är livet utanför samhället mycket bekymmersamt”, säger Margaret O. Hyde i sin bok My Friend Wants to Run Away (Min kamrat vill rymma hemifrån). ”Det är få rymmare som får arbete och kan klara sig själva. För de flesta av dem blir livet värre än det var innan de lämnade hemmet.”
Du kanske menar att du kommer att bli ett undantag. Det är självklart, anser du, att saker och ting kommer att bli bättre än som det nu är där hemma. Amy trodde det. Hon rymde hemifrån vid 14 års ålder, därför att hon saknade ett nära förhållande till sina föräldrar och inte kunde tala med dem. ”Jag tyckte inte att det fanns någon som förstod mig”, säger hon. ”Jag tyckte att det skulle vara bättre att komma bort från mina föräldrar och bo hos en ’vän’. Jag var säker på att min ’vän’ skulle lyssna.”
Sandi, som hade övergetts av sin mor och blev antastad av sin fosterfarfar, rymde hemifrån vid 12 års ålder. Peggy lämnade hemmet vid 16 års ålder. ”Jag blev utsatt för en del press hemma”, säger hon. ”Mamma brukade skrika åt mig en hel del och säga glåpord åt mig.” Hennes mamma fick henne att känna sig oönskad och oälskad, ”som om hon önskade att jag inte hade blivit född eller något liknande”. Eftersom hon inte kunde tala med sin mor utan att det blev gräl och eftersom hon ständigt blev hunsad och förlöjligad, flydde hon hemifrån för att söka efter lyckan någon annanstans.
Julie gav sig i väg därför att hon i flera år hade blivit sexuellt utnyttjad hemma. Danny lämnade hemmet två gånger. Första gången gjorde han det för att fly från en styvmor som sade elaka saker om honom. Han insåg snart hur svårt det var att fly hemifrån utan medel till sitt livsuppehälle, och därför återvände han hem — bara för att hamna i ett våldsamt gräl och till råga på allt förkastas av sin far. Både Julie och Danny var bara 12 år gamla.
Ja, livet hemma hos föräldrarna tycks vara outhärdligt för många som rymmer hemifrån. De vill komma bort från det. De vill vara fria. ”Men tonåringar finner inte någon frihet på gatorna”, framhåller tidskriften ’Teen. ”I stället träffar de andra rymmare eller utstötta — av samma slag som de själva — som bor i övergivna byggnader, där de inte har något skydd mot våldtäktsmän eller rånare. De träffar också en hel del människor som gjort det till sin smutsiga verksamhet att utnyttja ungdomar, och tonårsrymmare är en lätt måltavla.”
Det som vanligen händer
Som exempel kan nämnas att Amys ”vän”, en 22-årig man, tvingade henne att betala för sitt uppehälle ”genom att ha sexuellt umgänge med honom och nio av hans kamrater”. Det hände också att hon ”blev berusad och tog en hel del narkotika”. Sandy blev prostituerad, bodde på gatorna och sov på parksoffor eller varhelst hon kunde. De här ungdomarna är typiska för många rymmare. Varför går det på det sättet?
”När ett barn rymmer, kanske det till en början har en del pengar med sig, och det kan till och med ha sparat en del pengar, men så snart barnet blir utan pengar, har det få val”, framhåller Jose Elique, tidigare chef för polisens rotel som handhar rymningsärenden i New York. ”När barnen blir hungriga, måste de äta, och när de börjar frysa, måste de ha tak över huvudet, och därför har de i verkligheten inte särskilt många alternativ. Om någon råkar söka kontakt med dem, när de är riktigt hungriga och nere och utlämnade, och ber dem göra någonting — det skulle kunna vara vilka olagliga eller förnedrande omoraliska handlingar som helst för pengar eller narkotika — då kommer detta barn att vara mycket mera mottagligt, oavsett vilken inställning det tidigare kan ha haft till sex och narkotika.”
De flesta rymmare har få färdigheter som kan ge dem några inkomster. De finner att det moderna samhället helt enkelt är alltför hårt och komplicerat att ha att göra med. I vanliga fall har de inte heller några av de nödvändiga papperen för att kunna få en anställning: personbevis, försäkringsbesked och mantalsskrivningsbevis. ”Jag har varit tvungen att stjäla och att tigga”, säger Luis, ”men mest har jag stulit, eftersom ingen ger en något där ute.” Omkring 60 procent av rymmarna är flickor. ”Vad kan en 13-årig flicka göra förutom att visa upp sin kropp?” frågade en flicka. Hon blev erbjuden mycket pengar för att posera naken. Det är mycket troligt att sådana bilder senare används som utpressning för att få en flicka att göra mer.
Porrkungar, narkotikahandlare och hallickar besöker ofta busstationerna för att söka efter rymmare som de kan utnyttja. De är mästare i att få sin vilja fram. De erbjuder förskrämda ungdomar en plats där de kan sova och mat att äta. De ger dem vad de saknade hemma — känslan att de verkligen är speciella och älskade. De presenteras för andra ungdomar som redan är indragna, och dessa välkomnar dem och får dem att känna sig accepterade. Långsamt sugs de in. Hallicken kan till och med ordna så att någon våldtar en flicka för att sedan lova att beskydda henne, så att det inte händer igen. Eller också kanske han får tonåringen att pröva narkotika och gör henne beroende, för att sedan insistera på att hon skall arbeta för honom i fortsättningen, om hon vill fortsätta att få sin tilldelning. Somliga tillgriper stryk eller rått våld för att få sin vilja fram. Som man kan föreställa sig, slutar det här med att många rymmare blir allvarligt skadade eller till och med dödade.
Vilka utvägar finns det?
En tonåring som funderar på att rymma hemifrån kanske menar att det finns få utvägar, i synnerhet om han eller hon är oönskad och ovälkommen hemma. Sådana kallas förskjutna eller fördrivna. De flesta ungdomar på rymmen vet också att om de grips av polisen, kommer deras föräldrar att kontaktas, och de kommer högst sannolikt att skickas hem. Och om situationen hemma inte har förändrats, kommer de att rymma igen. Men ju yngre de är och ju längre de stannar kvar på sin rymmarstråt, desto troligare är det att det uppstår problem. Därför måste man finna en lösning.
Försök först att få det att fungera hemma. Gör allt du kan för att tala med dina föräldrar — inte bara vid något enstaka tillfälle. Låt dem få veta hur du känner det och hur det är fatt. Om det misslyckas, tala då med någon annan som kan hjälpa dig. En del ungdomar har talat med sin skolkurator, en socialarbetare eller någon person vid familjerådgivningsbyrån. Andra har gjort bruk av de avgiftsfria telefonnummer som har inrättats i en del länder för att vara till hjälp för både föräldrar och barn. Kristna ungdomar har emellertid fördelen att kunna vända sig till de äldste i sin församling och få kärleksfull, personlig hjälp och bibliskt grundade råd. Men kom ihåg nyckelordet: TALA. Det är det som kommer att hjälpa både dig och dina föräldrar. ”Där rådplägning fattas blir planerna om intet”, säger bibeln, ”men bestående blir de, där de rådvisa är många.” — Ordspråksboken 15:22.
Resultatet kan bli ett förbättrat familjeliv, som kommer att ge dig hopp för framtiden. Det kan läka gamla sår och ingjuta en känsla av tillit, kärlek och lycka. Du kommer att känna ditt värde som individ. Även om din tillvaro i hemmet kanske inte blir idealisk, bör du hålla i minnet att värre saker kan hända, om du ger dig ut på rymmen.
Hur din situation än är, bör du komma ihåg att det alltid finns en som bryr sig om dig och som skulle vilja hjälpa dig. De som vänder sig till Gud kan vara säkra på att få hans hjälp och beskydd. — Ordspråksboken 18:10.
[Bild på sidan 15]
Någon kanske erbjuder dig mat, tak över huvudet och en viss trygghet. Men vad vill han ha i gengäld?