Kvinnorörelsen — Vad har hänt med den?
KAMPEN för kvinnans frigörelse har betingat sitt pris, i synnerhet för familjen. Kvinnor som följt maningen att fly från ”slaveriet” i familjen har bidragit till den ständigt stigande skilsmässofrekvensen, vilken i somliga länder uppgår till 50 procent av alla ingångna äktenskap. Något som ytterligare bidrar till svårigheterna är att allt fler mödrar skaffar sig heltidsarbete, bara för att finna att de nu har två arbeten att kämpa med — ett hemma och ett på arbetsplatsen.
En amerikansk undersökning visade att endast en fjärdedel av landets alla kvinnor med hemmavarande barn var yrkesverksamma år 1960, men denna siffra hade stigit till mer än hälften år 1986. ”Men trots att de flesta mödrar nu yrkesarbetar, har förhållandena i hemmet inte anpassats efter denna situation”, förklarade en rapport. ”De utför fortfarande större delen av hushållsarbetet, och barnpassningen är ofta otillräcklig eller förenad med oöverstigliga kostnader.”
Feministerna hävdar att en kvinna för att vara verkligt fri måste ha fullständig bestämmanderätt över sin egen kropp, inbegripet rätten att avbryta oönskade graviditeter. Denna önskan att vinna ”sexuell jämställdhet” med männen har bidragit till det växande antalet aborter — ett antal som nu beräknas uppgå till 55 miljoner årligen över hela världen.
Inte ens bibeln har undsluppit feministernas vrede. ”Lita på Gud. Hon kommer att hjälpa dig”, säger kvinnosakskvinnorna hånfullt och anklagar bibeln för manschauvinism när den framställer Gud som en ”manlig” person. ”Vissa [feminister] ... säger anklagande att bibeln fortfarande är det mäktigaste vapnet för att hålla kvinnor ’på plats’ och tvivlar på att något som brukas på detta sätt kan vara Guds ord”, rapporterar den kanadensiska tidskriften The United Church Observer. Vissa kyrkosamfund har gett efter för påtryckningar från feministiska medlemmar och infört ett mer allmänt språkbruk i sin tillbedjan, i det de ersatt maskulina benämningar på Gud med sådana uttryck som Uppehållaren och Försörjaren.
Samtidigt har kvinnorörelsen som sådan råkat in i ett tillstånd som dess grundare, Betty Friedan, har betecknat som ”en fullständig förlamning”. Den feministiska rörelsen är splittrad i många frågor — i fråga om kampen om likhet inför lagen, likalönsprincipen, liberalare abortlagar, de lesbiskas rättigheter, lagstadgad barnledighet, bättre barnomsorg såväl som kampen mot pornografin.
Identitetskris
Kvinnorörelsen genomgår för närvarande en identitetskris, rapporterar tidskriften Newsweek. ”Problemen med att bygga upp en karriär, uppodla nära och djupa relationer och sörja för barnen har visat sig vara mer komplicerade än någon kunde föreställa sig i feminismens första intensiva dagar.”
I sin bok Woman on a Seesaw (Kvinna på gungbräde) återger Hilary Cosell följande bittra ord av en förtvivlad karriärkvinna som hade försökt spela rollen av ”superkvinna”: ”Jag är så splittrad just nu att jag knappt har ett uns av krafter kvar som jag skulle kunna använda till något annat. Jag är en utarbetad yrkeskvinna, en överansträngd mor, en opålitlig vän — och hustru på deltid. Superkvinna, ha! Stupad kvinna ligger sanningen närmare.”
Kvinnor som för karriärens skull har offrat sina möjligheter att gifta sig och skaffa barn ångrar ofta detta längre fram. En 38-årig konsulterande ekonom förklarade för en representant för den kanadensiska tidskriften Chatelaine: ”Det finns en hel generation av sådana kvinnor som jag som kommer att gå ensamma ner i graven. ... Trots vår framgång lever vi ett mycket tomt liv.” En 39-årig vice verkställande direktör i en skofirma uttryckte följande farhågor i tidskriften Newsweek: ”Mitt arbete är intressant och givande, men jag är ständigt orolig för att jag går miste om det som är mest meningsfullt i livet genom att inte ha barn. Ibland tänker jag att om jag skulle dö nu, så skulle det stå på min gravsten: ’Här vilar ... Hon läste mängder av tidskrifter.’”
Även framträdande feminister tycks ha börjat tänka om när det gäller den fria sexualmoralen. I sin bok Den kvinnliga eunucken, som kom ut år 1970 (på svenska 1971), beskrev den australiska författarinnan Germaine Greer äktenskapet som ”gratis arbetskraft som med lagens fulla stöd utkrävs av en arbetsgivare som har ett kontrakt på livstid, vilket skrivits ut helt till hans förmån”. Kvinnans önskan att förbättra sin situation ”måste kanske ... stödjas med lite reell ’promiskuitet’ till en början”, förklarade hon. Men trots att Germaine Greer av många betraktades som den främsta förespråkaren för den sexuella revolutionen, förvånade hon feministerna genom att år 1984 utkomma med en bok där hon rekommenderade kyskhet och fördömde sexuell frigjordhet.
Den ekonomiska ställningen
Kvinnorörelsen har på sätt och vis försämrat kvinnornas situation, hävdar den amerikanska författarinnan Sylvia Ann Hewlett. Genom att lägga tonvikten vid oberoende och jämställdhet i stället för att kämpa för reformer som underlättar situationen för förvärvsarbetande mödrar har den gjort mycket lite för att förbättra den ekonomiska ställningen för flertalet kvinnor, menar hon. ”De emanciperade och frånskilda kvinnornas omtalade oberoende visade sig i praktiken ofta betyda ensamhet och armod [extrem fattigdom].”
En amerikansk undersökning visade att i delstater som infört lagar som möjliggör skilsmässa utan att någondera parten ges skulden för söndringen — lagar som ursprungligen stöddes av kvinnorörelsen — drabbades frånskilda kvinnor och deras barn av en omedelbar standardsänkning på 73 procent, medan deras före detta män upplevde en 42-procentig höjning. Knappast någon förbättring för kvinnorna!
Faktum är att de amerikanska kvinnornas löner fortfarande ligger på en nivå som är cirka 64 procent av männens — nästan samma lönenivå som för 50 år sedan. I europeiska länder, där feministerna har inriktat sig på förbättrad barnledighet och barntillsyn, steg kvinnornas löner från 71 procent av männens år 1970 till 81 procent tio år senare.
Feministerna är nu djupt oeniga på en viktig punkt: Vad är egentligen jämställdhet? Betty Friedan påpekar att kvinnor inte är kloner av män. Hon säger: ”Det är på tiden att vi erkänner att kvinnor är annorlunda än män. Vi måste komma fram till ett jämställdhetsbegrepp som tar hänsyn till att det är kvinnorna som föder barnen.” Andra feminister hävdar att om kvinnorna accepterar lagar som ger dem speciella fördelar som inte männen har — till exempel obligatorisk barnledighet — erkänner de i själva verket att de inte är jämställda med männen, och detta kan öppna vägen till diskriminering.
”Den moderna kvinnorörelsens dilemma” är enligt en forskare att man inte säkert vet om den skillnad i fråga om inställning och önskningar som finns mellan könen är nedärvd eller om den är socialt betingad. Många kvinnor är inte tillräckligt aggressiva eller konkurrenspräglade för vissa försäljningsjobb, säger en del arbetsgivare. ”Kvinnor lär sig genom social betingning att vara passiva”, hävdar Jody, feminist och forskningsledare vid en socialvetenskaplig institution. ”En del av rollen som uppfostrare är att ställa sig själv i relation till andra och inte kräva något för egen del”, förklarade hon för Vakna! Många feminister menar att fullständig jämställdhet aldrig kan uppnås om man inte förändrar det sätt varpå kvinnorna betingats genom sin uppfostran.
Andra hävdar att det bästa sättet för kvinnor att uppnå jämställdhet är att erkänna att de är annorlunda än männen. Betty Friedan har efterlyst ett ”nytt skede” inom feminismen. ”Det behövs ett nytt tänkesätt inom kvinnorörelsen om ... kvinnorna skall fortsätta att rycka framåt i mannens värld ... och ändå ’inte bli som män’”, säger hon. Andra tar avstånd från denna mjukare linje och talar om att föra feminismen ”tillbaka till gatorna” genom protestmarscher och demonstrationer för liberalare abortlagar och andra reformer.
Kommer kvinnorörelsen att bestå?
Samtidigt undrar många feminister vilka som skall bära kvinnorörelsens baner i framtiden. ”Unga kvinnor känner sig mer hotade av den [kvinnorörelsen] än dragna till den”, rapporterade The Toronto Star. En del yngre kvinnor känner sig oroliga inför det oberoende som den ökade jämlikheten har fört med sig. ”Många kvinnor i våra dagar säger att de har fått nog”, säger den franska feministen Benoite Groult. ”De vill bli omhändertagna igen; de vill bli beskyddade av männen.”
I vissa länder har feministerna stött på hårdnackat motstånd från andra kvinnogrupper, som är fast beslutna att motarbeta vad de betraktar som ett angrepp mot familjen och andra ”traditionella” värderingar. En sådan kvinnogrupp i Canada, REAL Women, sade sig vara ”organiserad och redo för strid”.
På andra håll tycks kvinnorörelsen helt enkelt dö ut av sig själv. I Västtyskland har kvinnorna i stor utsträckning övergett feminismen, säger författaren Peter H. Merkl. ”Att på hävdvunnet sätt gifta sig och få barn är åter på modet. Kvinnliga arbetare och tjänstemän flyr tillbaka till familjebanden ... , medan de radikala feministerna har dragit sig tillbaka och bildar en isolerad subkulturgrupp.”
Nya vetenskapliga rön angående människohjärnans beskaffenhet kan komma att påverka könsrollstänkandet i framtiden. Neurologen Richard Restak förklarar: ”Mycket tyder på att många beteendeskillnader mellan män och kvinnor grundar sig på skillnader i hjärnans funktion, skillnader som är ett biologiskt arv och högst osannolikt kan förändras enbart på grund av kulturella faktorer.” Nej, kvinnor är inte kloner av män, utan är uppenbarligen skapade för andra uppgifter och med andra önskningar och behov i livet.
Men bör dessa nya rön göra oss förvånade? Vetenskapen har upptäckt en sanning som för länge sedan nedtecknades i bibelns skildring av hur den första kvinnan, Eva, skapades. I Första Moseboken 2:18 (NW) kan vi se vad som var Skaparens uppsåt: ”Det är inte gott för människan att förbli ensam. Jag ämnar göra en hjälp åt honom, som ett komplement till honom.” Mannen och kvinnan skulle således ha egenskaper som kompletterade varandra. De skapades inte för att konkurrera med varandra. Såväl mannen som kvinnan skulle vara mera lämpad för sin speciella, kompletterande roll.
Hur är det då med ”upptäckten” att kvinnor inte är kloner av män — att kvinnor faktiskt är ”annorlunda än män”, att det är ”kvinnorna som föder barnen” — är den verkligen ny? Återigen är det så att bibeln redan från början visade att Gud skapade dem annorlunda, ”till mankön och kvinnkön skapade han dem”, och att kvinnan var särskilt utrustad för barnafödande. — 1 Moseboken 1:27, 28, NW; 2:21—23.
Men annorlunda betyder inte underlägsen. Det finns inget som helst berättigande att behandla kvinnosläktet på ett förnedrande sätt. Kvinnan är ”från mannen”, och i den kristna församlingen skall därför mannen ”älska sin hustru som han älskar sig själv”. I en sådan atmosfär kan hon erfara respekt, kärlek och en känsla av trygghet. — Efesierna 5:28—33; 1 Timoteus 5:2, 3.
Män och kvinnor är olika, men de är inte konkurrenter. De kompletterar varandra, fullständigar varandra. I den äktenskapsanordning som Jehova har instiftat blir de två till ett. Bland de sanna kristna finns det miljoner kvinnor i våra dagar som får uppleva den verkliga befrielse som blir följden av att de ikläder sig den roll som beskrivs i bibeln.
[Bilder på sidan 7]
En förvärvsarbetande kvinnas liv är ofta hektiskt och splittrat