Barnens beroende av föräldrarna

ETT barns utbildningsresultat bör inte rätt och slätt bedömas efter de betyg det får. Av större betydelse är de värderingar det tillägnar sig, dess moralnormer, dess uppförande och dess tänkesätt. Men vilka bär huvudansvaret för barnets utveckling inom sådana områden?

”Det gör föräldrarna”, svarar en skolkurator med lång erfarenhet. ”Den formella utbildningens främsta syfte är att stödja föräldrarna i att frambringa ansvarsmedvetna unga vuxna som är väl utvecklade i intellektuellt, fysiskt och känslomässigt avseende.”

Sådana skolkuratorer har ofta lärt sig vad det är som fungerar och vad det är som inte gör det, när det gäller konsten att frambringa välanpassade unga vuxna. Roddy Cameron, en annan kurator, har arbetat med hundratals fall under årens lopp. Vakna! frågade honom: ”Vad är det barn i själva verket bäst behöver för att lyckas?”

Sedan han hade funderat ett ögonblick, svarade han: ”Ställ fram ett barn med beteendestörningar inför mig, så är chanserna oerhört stora att jag kan visa dig att föräldrarna har samma problem.” Han pekade på de erfarenheter han hade av samtal med sådana föräldrar och framhöll: ”När de försöker förklara för mig varför de arbetar så hårt och varför de måste vara borta så mycket, säger de nästan alltid att de vill ge sina barn sådant som de själva inte fick.”

Men är de materiella fördelar som så många föräldrar gick miste om när de var unga verkligen vad barn behöver? Är dyra bilar, fina kläder och exotiska semestrar viktiga för att de skall bli framgångsrika, välanpassade elever? ”Vad är det för fel med en kram, en kyss, kärlek och omtanke?” frågade Cameron retoriskt. ”Sådant kostar ingenting, men det är vad barn bäst behöver.”

Tid, kärlek och omtanke

Ömsint, kärleksfull omsorg är barnens grundläggande behov. Och det effektivaste sättet på vilket föräldrar kan ge barnen sådan är att osjälviskt ge av sig själva, att ge av sin tid och att inte skämmas över att ge bevis på äkta, ohöljd kärlek och djup omtanke. En författare påpekade att den bästa gåva en person kan ge en annan är att ”finnas till hands”.

I broschyren Plain Talk About Raising Children (Rakt på sak om barnuppfostran) rapporterade National Institute of Mental Health (ett amerikanskt institut för mental hälsa) om resultaten av en undersökning bland framgångsrika föräldrar. Dessa utmärkte sig som sådana föräldrar vars barn, som var över 21 år, ”alla var produktiva vuxna som tydligen var väl inpassade i vårt samhälle”. Föräldrarna till dessa välanpassade unga vuxna fick följande fråga: ”Om ni utgår från era personliga erfarenheter, vilket är då det bästa råd ni skulle kunna ge andra föräldrar?” De vanligaste svaren var: ”Var frikostig i fråga om kärlek”, ”ge uppbyggande fostran”, ”var tillsammans”, ”lär dina barn vad som är rätt och fel”, ”utveckla ömsesidig respekt”, ”lyssna ordentligt på dem”, ”ge vägledning i stället för förmaningstal” och ”var realistisk”.

Låter det här prosaiskt och gammalmodigt? Men då gör ni föräldrar väl i att fråga er: ”Om någonting fungerar bra, varför då överge det för någonting annat, någonting som inte fungerar?” Ja, tid, kärlek och omtanke är det lim som håller samman familjer. Det är föräldrarnas ansvar att tillgodose de här grundläggande behoven hos sina barn. Om de fullgör sina förpliktelser, kommer det att hjälpa barnen att bli framgångsrika som elever och senare i livet som vuxna. Det finns inga genvägar och ingenting som kan ersätta detta; man kan inte ge materiella ting i tro att de skall uppväga det som brister i det avseendet.

Jämförbara med växter

I många avseenden tillväxer barn och utvecklas på samma sätt som växter. En framgångsrik jordbrukare vet vad som behövs för att få en god skörd — bördig, bearbetad jord, varmt solsken, vatten, ogräsbekämpning och skyddsåtgärder. Det kommer ofta stunder av problem och bekymmer allteftersom tiden går, ända fram till skördetiden. Men framgångsrika jordbrukare känner verkligen stolthet när de ser den lön de får för sin hårda möda!

Ett människoliv är sannerligen värdefullare än en jordbrukares skörd! Kan man då förvänta att man skall uppnå önskat resultat med mindre ansträngningar? Inte enligt de föräldrar som blev tillfrågade av National Institute of Mental Health och inte heller enligt de många föräldrar och elever som har blivit intervjuade av Vakna! under de två senaste åren.

En framgångsrik förälder vet att det krävs engagemang för att fostra ett barn. Miljön i hemmet måste vara av rätt slag, med mängder av mänsklig värme och förståelse. Med mjuk men fast hand måste föräldrarna hos sina barn uppodla uppskattning av sådant dessa behöver lära sig och av livet. De måste tålmodigt ta hänsyn, vara vaksamma och tillsammans med dem beredvilligt dela de svåra stunder och de hjärtesorger som drabbar varje människa på hennes väg genom livet. Om föräldrarna arbetar på detta, är möjligheterna mycket goda att den skörd de får är en framgångsrik ung vuxen.

[Infälld text på sidan 6]

”Ställ fram ett barn med beteendestörningar inför mig, så kan jag troligen visa dig att föräldrarna har samma problem”

[Infälld text på sidan 6]

Tid, kärlek och omtanke är det lim som håller samman familjer