Ungdomar frågar:

Hur skall jag få andra att respektera mitt privatliv?

”Men mamma!” utropar du och sträcker dig efter badrocken. ”Jag har bett dig hundra gånger att knacka först!” Men mamma skrattar bara åt din belägenhet. För att lägga sten på börda har hon också snokat i dina byrålådor under förevändning att ”städa upp lite åt dig”. Dessutom har du en syster som inbillar sig att hon har den självskrivna rätten att låna allt du äger — med eller utan din tillåtelse.

”Är det ingen som respekterar mitt privatliv?” undrar du.

DET är få saker som är så irriterande som när andra gör intrång i ens privatliv. Du ifrågasätter naturligtvis inte dina föräldrars rätt att öva en viss tillsyn över dig. Men måste de verkligen snoka i allting du gör? Och även om du inte har något emot att dela rum med din bror eller din syster — nog har du väl rätt att få ha rummet för dig själv någon enda gång?

Lyckligtvis är situationen kanske inte så helt dyster som den verkar. Med lite eftertanke och uppfinningsförmåga kan du säkert få ett ansenligt mått av avskildhet i ditt liv.

Dina föräldrar — intresserade av dig eller bara nyfikna?

Föräldrar har rätt att veta vad deras barn har för sig. De vill att du skall ”fly ... från de begär som hör ungdomen till” och därigenom besparas många sorger och bedrövelser. (2 Timoteus 2:22) De har sett hur promiskuitet och narkotikamissbruk har fördärvat andra ungdomars liv och vill inte att det skall gå lika illa för dig.

Det är därför helt naturligt att de oroar sig för hur du uppför dig när de inte är i närheten. När en förälder gör ett ovälkommet besök i ditt rum eller tar en titt i din dagbok, är det inte nödvändigtvis ett tecken på nyfikenhet, utan det är troligtvis ett uttryck för deras uppriktiga kärlek och omsorg. När en ung flicka skrev till en kolumnist i en tidning och beklagade sig över att hennes mor krävde att hon lämnade dörren öppen när hon var ensam i sitt rum med någon av det motsatta könet, svarade kolumnisten: ”Tacka din ’nyfikna’ mamma för att hon bryr sig tillräckligt mycket om dig för att göra det som alla mödrar borde göra — begränsa de mänskliga frestelser som alla normala ungdomar så småningom utsätts för.”

Det dåraktiga i att försöka lura sina föräldrar

Hur reagerar du då om dina föräldrar gör i ditt tycke orimliga inskränkningar i ditt privatliv? Skribenten Andrea Eagan ger det här rådet: ”Att skrika åt din mamma därför att du anser att hon är oresonlig kanske inte är det mest effektiva handlingssättet. Du reagerar förmodligen inte särskilt positivt när någon skriker åt dig, och du kan inte heller förvänta dig att din mamma skall göra det.”

Detsamma kan sägas om att försöka lura sina föräldrar eller ljuga. ”En styggelse för Herren [Jehova] är den falske.” (Ordspråksboken 3:32) Oärlighet verkar dessutom ofta som en bumerang. En ung flicka som mot sina föräldrars vilja hade ett romantiskt förhållande med en tonårig pojke försökte brevväxla med honom i hemlighet genom att använda en väninnas adress. Vad hon inte hade räknat med var att väninnans föräldrar kontrollerade sin dotters post.

Diana Shaw och Caroline Franklin Berry ger ett gott råd i sin bok Options: ”Att ljuga [för dina föräldrar] när du vill att de skall lita på dig är ungefär lika förnuftigt som att stjäla för att bevisa hur ärlig du är. När de kommer på dig, kommer de förmodligen att hålla dig i ännu stramare tyglar, bara därför att du försökte föra dem bakom ljuset.”

Ge dem ”ditt hjärta”

”Ge mig, min son, ditt hjärta”, skrev den vise mannen i Ordspråksboken 23:26. Dina föräldrar skulle utan tvivel också uppskatta att du samtalade med dem på ett uppriktigt och lugnt sätt. Om du behöver vara i fred ibland för att läsa läxor eller helt enkelt koppla av, börja då inte att skrika eller gråta. Hjälp dina föräldrar att förstå hur viktigt det är för dig att få vara i fred. Skingra eventuella farhågor som de kan ha genom att tala om för dem exakt hur du tänker tillbringa tiden. När de vet att dina ensamma stunder också inbegriper nyttiga aktiviteter, till exempel att du läser läxor, städar rummet eller ägnar dig åt meningsfull meditation, är de mer benägna att tycka att det är väl använd tid.

Att du ger dina föräldrar ”ditt hjärta” inbegriper också att du öppet samtalar med dem om dina bekymmer och problem. Om du gör detta regelbundet, kommer de att vara mindre benägna att misstänka att du döljer något för dem och mer benägna att ge dig en viss frihet. En lång meritlista av gott uppförande bidrar naturligtvis i hög grad till att dina föräldrar kan känna sig förvissade om att de kan lita på dig. ”Redan genom sina handlingar gör en pojke sig känd med avseende på om hans verksamhet är ren och rättrådig.” — Ordspråksboken 20:11, NW.

Att du ger dina föräldrar ”ditt hjärta” betyder också att göra saker och ting på det sätt som de vill. Händer det till exempel att din mamma utan förvarning kommer in i ditt rum — och genast börjar hålla en straffpredikan om ordning och reda? Som det sägs i boken The Private Life of the American Teenager: ”Många föräldrar vägrar att respektera barnets önskan att vara i fred i sitt rum så länge rummet inte är städat.” Du kanske föredrar att ditt rum ser lite mer bebott ut framför mammas antiseptiska stil. Men skulle det inte vara värt att göra din mamma till viljes, om du därigenom kunde få lite mer avskildhet?

När du måste dela rum

Att dela rum med en bror eller en syster kan göra det speciellt svårt för dig att få ett mått av avskildhet. Situationen kan vara särskilt besvärlig om du måste dela rum med ett nytt syskon i en styvfamilj. Bibeln ger emellertid de kristna uppmaningen: ”[Var] fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.” (Filipperna 2:3, 4, 1981) Ja, de kristna bör vara ”redo att dela med sig”. — 1 Timoteus 6:18.

I stället för att slåss och bråka bör du därför försöka resonera med det syskon som du delar rum med. Ni kanske tillsammans kan göra upp ett schema som ger var och en möjlighet att ensam disponera rummet någon tid. Gör klart för varandra vilka saker som får användas eller lånas och vilka som är ”förbjudna”. En så enkel sak som att möblera om i rummet (eller kanske dela av det med en skärm) kan ge lite mer svängrum eller åtminstone ge intryck av en smula avskildhet. Många ungdomar har också funnit att tidiga morgonstunder ger dem möjlighet att studera, ägna sig åt någon hobby eller kanske rentav motionera i lugn och ro!

Att tillämpa den gyllene regeln

Den verkliga nyckeln när det gäller de olika familjemedlemmarnas rätt till privatliv är att visa hänsyn. Bibeln ger oss uppmaningen: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) När vi visar hänsyn för andras privatliv, kommer de troligen att visa respekt för vårt.

Så om dörren till dina föräldrars rum är stängd, knacka då innan du går in; kanhända kommer de att göra samma sak mot dig. Om din syster vill ägna sig åt studium eller begrundan, spela då din musik en annan kväll, ifall du vill att hon skall visa dig samma hänsyn längre fram. Tycker du illa om att andra snokar i din dagbok? Respektera då de andra familjemedlemmarnas personliga tillhörigheter. ”Ju mer du vinner din familjs förtroende, desto mer kommer de att respektera ditt privatliv”, sägs det i tidskriften Seventeen.

Använd dina ensamma stunder på ett konstruktivt sätt!

Hur skall du då utnyttja din nyvunna avskildhet? Varför inte besluta dig för att göra gott bruk av den tid som du har för dig själv? Det finns mycket du kan göra som är konstruktivt. Ensamheten kan ge dig en chans att utveckla nya färdigheter, till exempel att spela ett musikinstrument eller att lära dig ett nytt språk. Artonåriga Lynn förklarar vad avskildheten betyder för henne: ”Jag kan då komma underfund med mina känslor och fundera över saker och ting eller fatta beslut utan att andra försöker göra det åt mig.” Tjugoåriga Paula tillägger att ”avskildhet betyder också att man har tid och möjlighet att göra saker och ting på egen hand, till exempel ägna sig åt begrundan och bön till Jehova utan att någon stör en”.

Ett exempel på detta är Jesus Kristus. Han var lärare och en offentlig person som dagligen konfronterades med stora människomassor. Ändå kunde han utnyttja sina ensamma stunder på ett produktivt sätt. I Markus 1:35 sägs det: ”Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg han [Jesus] upp, och han gick ut ur huset och gav sig av till ett ensligt ställe, och där började han bedja.” Sådana ensamma stunder av bön stärkte Jesu tro och gjorde honom väl rustad för de prövningar som han skulle få utstå. Vår tro på Gud och vår uppskattning av hans kärlek gentemot oss kan också stärkas genom att vi tar oss tid till begrundan och bön.

Ja, möjligheterna är många. Med en smula ansträngning, ett fritt och öppet tankeutbyte och uppriktig hänsyn för andra människor kan du säkert få den avskildhet du behöver.

[Infälld text på sidan 21]

Att skrika och gapa är inte till någon större nytta. Samtala i stället lugnt med dina föräldrar och hjälp dem att förstå dina känslor

[Bilder på sidan 22]

Att möblera om i rummet, eller kanske dela av det med en skärm, är ett sätt att få lite mer avskildhet