Att tänka på barnets bästa

OAVSETT hur vårdnadstvisten avlöper, behöver barnen båda föräldrarnas kärlek och vägledning. Sedan domstolen har fällt utslaget, är det ändå föräldrarnas sak att hjälpa barnen att klara av konsekvenserna av skilsmässan. En rättegång är prövande för föräldrarna, men den innebär ännu större känslomässiga påfrestningar för barnen.

Mary Ann, till exempel, var sex år gammal när hennes far tilldömdes vårdnaden om henne. Men under de tio år som sedan följde förde hennes mor en desperat kamp för att få flickan tillbaka. Känslomässigt utmattad efter mer än 40 inställelser inför rätta lade Mary Ann fram sin lösning. ”Varför delar de mig inte mitt itu?” föreslog hon. ”Min mamma kan få framsidan och min pappa baksidan.”

Långdragna rättstvister är naturligtvis inte alltid till barnets bästa. Chefen för den klinik som hjälpte Mary Ann förklarade: ”Ständiga processer är påfrestande ur både ekonomisk och mänsklig synpunkt.”

Barnet känner sig fortfarande bundet till båda föräldrarna

Även om det finns frånskilda makar, så finns det inga frånskilda barn. Barnens blodsband kan aldrig upplösas av en domstol. För att förstå barnets dilemma kan du försöka föreställa dig hur du som förälder skulle känna dig om du blev uppmanad att välja mellan dina barn. Vilket av barnen skulle du välja? Vilket skulle du rata? Varken föräldrar eller barn skulle egentligen behöva konfronteras med ett sådant beslut. Barn älskar i de flesta fall båda föräldrarna, och att tvingas välja en av dem skapar därför en smärtsam lojalitetskonflikt.

I en debattbok om detta ämne, Beyond the Best Interests of the Child (Mer än barnets bästa), visar författarna att sådana lojalitetskonflikter ”kan ha förödande konsekvenser och förstöra barnets positiva relationer till båda föräldrarna”. Julie, ett barn från ett splittrat hem, säger till exempel: ”Man har en förälder där hemma som man verkligen älskar, men man älskar ju den andra också. Det var så svårt när pappa kom och hämtade oss vid veckosluten. Jag brukade titta på honom och sedan titta på mamma, och jag visste att han hatade henne. Jag vågade inte visa mina känslor för någon av dem.”

Inse att ditt barn har känslomässiga band till båda sina föräldrar. Båda föräldrarna måste visa respekt och aktning för den andres plats i barnets liv, om barnets personlighet skall kunna utvecklas i en sund riktning. Försök att komma överens om vilka positiva saker som var och en av er kan göra för att bidra till barnets välfärd. Dra inte automatiskt slutsatsen att allt som den andra parten gör är fel. Det är ”vars och ens plikt att stärka minnesbilden av den andra föräldern i barnets hjärta och sinne, eller att åtminstone undvika kritik som kan försämra den”, förklarade en domstol i Texas. Detta kräver att föräldrarna tonar ner de personliga motsättningarna och låter barnets behov komma i första rummet.

Försök att göra upp i godo

Innan du drar saken inför domstol, bör du först utforska alla möjligheter att få till stånd en uppgörelse på fredlig väg. Processer är som krig; de lämnar djupa sår och känslomässiga ärr som kanske aldrig läks. En process bör inledas först när alla möjligheter att förhandla och nå en rimlig lösning har prövats och misslyckats. Jesus Kristus gav oss i sin bergspredikan en grundläggande juridisk princip som är av praktiskt värde: ”Var beredd att snabbt göra upp med den som inger klagomål mot dig vid domstol.” — Matteus 5:25.

Man vet aldrig säkert hur en rättegång utfaller. Domare har funnit att mellan 80 och 90 procent av alla vårdnadsmål inbegriper två engagerade föräldrar som båda är lämpliga som vårdnadshavare. Ofta är det nära nog omöjligt att finna en lösning som tillfredsställer alla parter. ”Det är därför inte så underligt att en sådan domare ibland slår ut med händerna i desperation”, sägs det i The Custody Handbook (Handbok i vårdnadsfrågor), skriven av Persia Woolley, ”och frågar föräldrarna varför ... de inte gör upp saken sinsemellan.”

På många håll förekommer specialdomstolar, där man försöker hjälpa föräldrarna att själva arbeta fram en lösning i vårdnadsfrågan. Föräldrarna är ju de som bäst känner till barnens omständigheter och behov och kan avgöra vilka anordningar som skulle ge var och en av föräldrarna möjlighet att också i fortsättningen utöva ett rimligt mått av inflytande i barnens liv. Med viss juridisk hjälp har många föräldrar tillsammans utarbetat en acceptabel umgängesmodell, till exempel gemensam vårdnad i fall där sådan är möjlig. Hela 90 procent av alla vårdnadstvister biläggs innan fallet kommer inför domstol.

En specialutbildad medlare kan hjälpa till att lösa också de svåraste konflikter. Ett oerhört bittert par planerade till exempel att efter skilsmässan bo 500 mil ifrån varandra. Ändå ville båda ha vårdnaden om deras två barn. Medlaren sade till dem: ”Ni måste ha en smula samarbetsvilja. Ni tyckte ju båda om varandra en gång i tiden, så låt oss försöka finna en lösning så att era barn inte förlorar en av er helt och hållet.” Man arbetade fram en umgängesmodell som gjorde att båda föräldrarna kunde ha en meningsfull roll i barnens liv.

Medling är naturligtvis bara ett av många sätt varpå vårdnadstvister kan lösas utan långdragna processer. Man bör inrikta sig på att lösa de nuvarande problemen i stället för att dra upp de gamla. Det främsta syftet med en medling är att hjälpa paret att arbeta fram en rättvis överenskommelse (utan vinnare eller förlorare) som är till nytta för barnen. Även om detta inte är någon universallösning som fungerar i samtliga fall, är det ändå ett tillvägagångssätt som kan bespara ett par de ofantliga kostnader — både ekonomiska och känslomässiga — som är förbundna med en rättstvist. Genom uppriktiga ansträngningar att komma överens kan man undvika bittra kontroverser och låta barnen behålla nära relationer till båda föräldrarna.

Hur en uppgörelse kan komma till stånd

När en familj splittras och äktenskapskontrahenterna separerar, kan naturligtvis ingen av dem få ensamrätt till barnen. Båda föräldrarna måste visa resonlighet och vara villiga att göra vissa eftergifter. Medling kräver förhandling, och förhandling innebär att ingen av föräldrarna får precis som han eller hon vill.

Glöm aldrig att barnet har rätt att ta emot intryck från båda föräldrarna. Det skulle därför vara kortsynt av en förälder att försöka förbjuda att barnet tar del i den andre förälderns religiösa, kulturella eller sociala aktiviteter, när barnet är tillsammans med denne. Det skulle också vara otillbörligt av en förälder att inta en kategorisk hållning när det gäller barnets aktiviteter i skolan och på fritiden, val av umgänge, rekreation eller högre utbildning utan att ta hänsyn till den andra förälderns inflytande och barnets egna önskningar.

I ett antal vårdnadstvister där den ena föräldern är ett Jehovas vittne och den andra inte är det har man till exempel lyckats få till stånd en uppgörelse i godo genom att låta den av föräldrarna som inte är vittne få generös umgängesrätt med barnen året runt, också vid helger och andra tillfällen som är av speciell betydelse för den av parterna som inte är ett Jehovas vittne. Föräldrarna har kommit överens om att båda skall ha rätt att utöva ett aktivt inflytande i de pedagogiska, sociala och medicinska frågor som rör barnen. När allt kommer omkring har ju båda föräldrarna haft del i att sätta barnet till världen och har därför självklar rätt att ta del i dess uppfostran.

Den förälder som är ett Jehovas vittne bör uppmuntra barnet att respektera den andra förälderns rättighet att ha sina egna religiösa uppfattningar och att visa uppskattning av dennes vänlighet och gåvor. Om båda föräldrarna tänker på barnets bästa, kan de genom självbehärskning och resonlighet övervinna upprörda känslor och sårad stolthet.

I de flesta fall är sådana förhandlingar känslomässigt påfrestande. Det kan därför vara bra att låta juridiska eller andra ombud leda dessa samtal. Genom denna hjälp kan man ofta eliminera risken för missförstånd beträffande detaljerna i avtalet.

Ett organ i USA som sysslar med sådan medling, The Divorce Mediation Center i Charlotte i North Carolina, jämförde de par som valt medlingsvägen med dem som valt att processa om saken. Hela 93 procent av paren i medlingsgruppen sade sig vara nöjda med resultatet, jämfört med endast 56 procent av dem som dragit saken inför domstol!

Men vad skall du göra om din före detta make eller maka vägrar att göra upp i godo eller ställer krav i religiöst avseende som är omöjliga att tillmötesgå? Då kan det bli nödvändigt att bereda sig på en rättegång.

När du måste dra saken inför rätta

För att nå önskat resultat är det i de flesta fall nödvändigt att anlita en skicklig advokat med erfarenhet av vårdnadstvister.a Att redan från början få råd av en erfaren jurist kan ofta förhindra kostsamma misstag. En kompetent advokat kanske också kan få till stånd en uppgörelse innan saken kommer upp till rättslig prövning. Även under pågående rättegång kan en äktenskapspartner lockas till förhandlingsbordet. En skälig överenskommelse i vilket som helst skede av rättegångsförhandlingarna är bättre än en utdragen rättstvist.

Att veta vad de flesta domare går efter när de fattar sitt beslut är till stor hjälp. En undersökning som utfördes år 1982 och omfattade 80 domare visade att de viktigaste faktorerna var 1) föräldrarnas mentala stabilitet och 2) föräldrarnas ansvarskänsla gentemot barnet. Till hjälp för domstolen att ta reda på fakta i målet kan en psykologiskt skolad person anlitas till att intervjua föräldrar och barn. Dennes bedömning ligger ofta till grund för rättens beslut.

Sådana samtal är ingenting att vara rädd för. Även om en kristens trosuppfattningar kommer upp till behandling, finns det ingen anledning att inta försvarsställning eller bli samarbetsovillig. ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor”, rekommenderar bibeln. — Filipperna 4:5.

Kom ihåg att sådana samtal inte är rätt tillfälle att hålla en biblisk predikan. Du bör i stället ta tillfället i akt att ge en detaljerad beskrivning av dina aktiviteter tillsammans med barnet och då ta upp sådant som fritidssysselsättningar, skolutbildning, semesterplaner, anordningar för kontakter med den andra föräldern och sällskaplig samvaro med vänner och släktingar. Besvara alla frågor ärligt och uppriktigt. Tänk igenom saken noga, så att du i enkla och rättframma ordalag kan förklara hur du sörjer för ditt barns fysiska och känslomässiga välbefinnande.

Samma principer är tillämpliga under utfrågningen i rätten. Genom noggrann förberedelse kommer du, utan att försöka predika, att kunna redogöra för alla de sätt varpå ”den sunda läran” i Guds ord hjälper dig att fullgöra dina förpliktelser som förälder. — 2 Timoteus 4:3.

Att göra det bästa av situationen

Trots alla dina ansträngningar kan det hända att domstolen dömer till din nackdel. De kristna får uppmaningen att ”lyda regeringar och myndigheter såsom härskare” och ”inte vara stridslystna, ... [utan] vara resonliga”. (Titus 3:1, 2) En kristen nonchalerar därför inte rättens beslut.

Om du inte är nöjd med domstolsutslaget, kan du resonera igenom dina möjligheter med en advokat. Du kanske vill överklaga domen i högre instans. I vissa fall kan du försöka få till stånd en jämkning av beslutet längre fram, om förhållandena ändras. Men du måste leva med beslutet så länge det är i kraft.

Men även om domen skulle bli till din nackdel, betyder inte det att allt är förlorat. Omständigheterna förändras för både föräldrar och barn. Oförutsedda händelser kan inträffa som gör att saken tar en positiv vändning. Ditt tålamod kan bli rikligen belönat.

Även om den tid som du som umgängesförälder kan tillbringa tillsammans med ditt barn är begränsad, kan du fortfarande utöva ett värdefullt inflytande på ditt barns liv. Barn som fortsätter att ha nära och regelbunden kontakt med båda föräldrarna tar inte bara mindre skada av skilsmässan, utan har också större utsikter att växa upp till mogna och balanserade vuxna. Var därför mån om att bevara nära relationer till ditt barn.

Du kan påverka ditt barns religiösa och moraliska värderingar genom ditt eget goda exempel. ”Den som vandrar i ostrafflighet som en rättfärdig man, hans barn går det väl efter honom.” (Ordspråksboken 20:7) Även utan ord kan du göra mycket för att forma ditt barns hjärta och sinne. Det kommer att lägga märke till ditt sätt att behandla andra människor, dina främsta mål i livet och dina känslor gentemot Gud.

Ja, det krävs uppriktig kärlek för att kunna se till barnets bästa. Kärleken ”söker inte sina egna intressen”, sägs det i bibeln. ”Den för inte räkenskap över oförrätten, ... [men den] hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” (1 Korintierna 13:4—8) Sådan osjälvisk kärlek kan rikligen löna sig. En 11-årig flicka, vars frånskilda föräldrar hade lärt sig att sätta hennes intressen före sina egna meningsskiljaktigheter, sade: ”Tack och lov att mina föräldrar älskar mig så mycket att de låter mig älska dem båda två!”

[Fotnot]

[Ruta på sidan 13]

Fördelar med att göra upp i godo i stället för i domstolarna

◼ Ingen känner bättre till barnens behov än föräldrarna; de har därför de bästa förutsättningarna att avgöra vad som är till barnens bästa.

◼ Det är mindre risk för att barnen känner att de måste ”ta ställning” och behöva välja mellan föräldrarna.

◼ Medlingsförhandlingar erbjuder i regel ökade möjligheter till samtal, vilket gör det möjligt att i större utsträckning ventilera både barnens och föräldrarnas bekymmer och behov.

◼ Genom frivillig överenskommelse undviks en stor del av den förbittring som kan bli följden när domstolen fattar ett godtyckligt beslut som båda föräldrarna måste leva med.

◼ Det blir mycket lägre rättegångskostnader.

[Ruta på sidan 14]

Till barnens bästa

Följande två erfarenheter visar att barnen far väl av att deras frånskilda föräldrar bortser från sina egna meningsskiljaktigheter och tänker på barnens bästa.

”Det var alltid trevligt när jag träffade min pappa”, sade en ung kvinna i 20-årsåldern. ”Det var inte så mycket det vi gjorde som att jag fick träffa honom. ... Jag såg fram emot de helger då han kom, för jag visste att jag kunde tala med honom om vilka som helst problem i skolan, och han hjälpte mig. Det gick mycket lättare att tala med honom om sådant än med mamma, fast jag naturligtvis älskade min mamma väldigt mycket. Vissa saker var lättare att tala med mamma om — jag tror ni förstår vad — men andra saker ville jag tala med honom om. Som min mammas andre man till exempel. Honom drar jag helt enkelt inte jämnt med. Pappa gav mig några goda råd om att vara taktfull, och det behövde jag. ... Han har betytt mycket för mig, för tack vare honom har jag alltid haft två föräldrar, även om de var skilda.”

En ung man som heter Donald berättar: ”Jag fick träffa min pappa en gång i veckan, och jag tror att det byggde upp inom mig en längtan att få vara med honom. Så varje gång jag träffade honom lyssnade jag noga och var mycket uppmärksam. Han var alltid min förebild. Jag märkte att han älskade Jehova Gud, och jag ville alltid göra som han. Men jag hade också nytta av min mammas goda egenskaper. Hon är ytterst vänlig, och hon gör sig stora besvär för att vara sällskaplig och samtala med andra. Hon är utåtriktad och öppen. Det har hjälpt mig att övervinna min blyghet.”

[Bilder på sidan 10]

Ett barn sade: ”Man har en förälder där hemma som man verkligen älskar, men man älskar ju den andra också”