Vårdnaden om barnen — Bör religionen vara avgörande?

I SKILSMÄSSO- och vårdnadsprocesser kan religionen vara en viktig faktor — och en mycket komplicerad sådan. Här följer några exempel på frågor som kan uppstå:

Bör domstolen beakta ett vittnesmål som går ut på att den ena föräldern är olämplig som vårdnadshavare bara därför att han eller hon är medlem av en viss religion, i synnerhet en minoritetsreligion? Bör en domstol inhämta upplysningar om föräldrarnas religiösa uppfattningar och sedvänjor, så att den kan avgöra vilken religion som enligt domstolens uppfattning är bäst för barnet? Bör den sedan fatta beslut om att barnet skall uppfostras i den religionen och förbjuda att det konfronteras med andra religiösa uppfattningar?

Nu för tiden är det fler och fler människor som gifter sig med någon som har en annan religiös och etnisk bakgrund än de själva. När sådana par skils, kanske barnen därför redan har anknytning till två olika religioner. I andra fall kan en förälder som är inblandad i en skilsmässoprocess nyligen ha anslutit sig till en viss religion som skiljer sig från den som föräldern i fråga tidigare hade. Den nya religionen kan vara en stabiliserande faktor i förälderns liv och betyda mycket för honom eller henne men vara främmande för barnen. Då uppstår frågan: Kan domstolen förbjuda föräldern att ta med sig barnen till religiösa möten bara därför att hon eller han har bytt religion?

Detta är komplicerade frågor. De kräver att domstolen inte bara tar hänsyn till barnets behov, utan också ser till föräldrarnas intressen och rättigheter.

Föräldrars och barns grundlagsenliga rättigheter

Rättens ledamöter kan naturligtvis vara påverkade av sina egna religiösa uppfattningar, men i många länder är risken för att föräldrarnas eller barnets religiösa rättigheter skall åsidosättas tämligen liten. Dessa länders konstitution hindrar i regel domstolen från att kringskära föräldrarnas grundlagsenliga rättighet att bestämma över barnets fostran, inbegripet skolgång och religionsundervisning.

Barnet har på motsvarande sätt rätt att få sådan fostran av sina föräldrar. Innan en domstol har laglig rätt att ingripa mot föräldrarnas religiösa fostran av barnet, måste domstolen ha fått övertygande bevis för att ”vissa religiösa bruk utgör ett omedelbart och påtagligt hot mot ett barns fysiska välbefinnande”. (Kursiverat av oss) Religiösa meningsskiljaktigheter eller motsättningar föräldrarna emellan motiverar inte ett ingripande.

Den resonliga hållning som ett kvinnligt Jehovas vittne i Nebraska lade i dagen i samband med en vårdnadstvist belyser hur dessa lagar är till skydd för både föräldrar och barn. Pappan, som inte är ett Jehovas vittne, ville inte att deras dotter skulle besöka Jehovas vittnens möten i Rikets sal. En lägre domstol höll med fadern.

Modern överklagade då domen i Nebraskas högsta domstol. Hon hävdade att det inte fanns några bevis för att Jehovas vittnens verksamhet utgjorde ett omedelbart och påtagligt hot mot barnets välbefinnande. Hon framhöll också att ”deltagande i båda föräldrarnas religiösa verksamhet ... skulle göra det möjligt för flickan att själv bestämma vilken religion hon vill tillhöra när hon blir tillräckligt gammal för att kunna avgöra den saken”.

Nebraskas högsta domstol upphävde den lägre domstolens beslut och förklarade ”att [den lägre] domstolen hade brustit i omdömesförmåga när den begränsat den vårdnadshavande moderns rätt att bestämma över sitt minderåriga barns religiösa fostran”. Det fanns absolut inga bevis för att barnet tog någon skada av att besöka Jehovas vittnens möten i Rikets sal.

Umgängesförälderns rättigheter

Ibland försöker frånskilda föräldrar utnyttja meningsskiljaktigheter angående barnens religiösa fostran för att få kontroll över barnen. Ett exempel är fallet Khalsa v. Khalsa i staten New Mexico i USA. Båda föräldrarna var sikher när de var gifta, men kort efter skilsmässan gick modern över till katolicismen och började uppmana barnen att inte ta del i sikhiska ceremonier.

Fadern blev upprörd och drog ärendet inför domstol i ett försök att få större inflytande över barnens religiösa fostran. Hur reagerade domstolen på faderns hemställan? Den avslog hans begäran och förklarade att ”när barnen var tillsammans med honom fick de inte, vare sig frivilligt eller ofrivilligt, delta i sikhisk verksamhet, till exempel religiösa aktiviteter, sikhiska sommarläger eller sikhisk daghemsvård”.

Fadern överklagade beslutet i New Mexicos appellationsdomstol. Denna domstol höll med fadern och upphävde den lägre domstolens beslut. Appellationsdomstolen förklarade: ”Domstolen bör alltid visa opartiskhet i frågor som rör religion och bör i denna känsliga och konstitutionellt skyddade angelägenhet ingripa endast om det finns klara och tydliga bevis för att barnen tar skada. Inskränkningar inom detta område innebär alltid en risk för att de av domstolen pålagda restriktionerna skall utgöra en grundlagsstridig kränkning av förälderns religionsfrihet eller kan riskera att få den effekten.”

Detta beslut bygger på en lång rad principer som är erkända i många länder. En förnuftig förälder bör tänka på dessa principer. En kristen förälder bör också noga begrunda barnets behov av umgänge med båda föräldrarna samt barnets bibliska förpliktelse att hedra både mor och far. — Efesierna 6:1–3.

Medling

Även om medlinga är en mindre formell procedur än en rättegång, bör föräldrar tänka sig noga för innan de prövar en sådan lösning. De överenskommelser och avtal som träffas vid ett sådant förfarande kan sedan göras bindande genom ett domstolsutslag. En förälder gör därför klokt i att konsultera en advokat som har erfarenhet av familjerättsliga frågor för att förvissa sig om att alla angelägenheter som har med vårdnadsfrågan att göra sköts på ett korrekt och rättvist sätt.

Båda föräldrarna bör ta sig tid att förbereda sig inför medlingen. En förälders inställning och uppträdande under medlingsprocessen kan i hög grad påverka utgången. Alltför ofta är makarna så känslomässigt engagerade i skilsmässan att de glömmer de viktiga frågorna: Vad är bäst för barnen? Vad behöver barnen för att kunna utvecklas i fysiskt, mentalt och känslomässigt avseende?

Man bör också tänka på att det, juridiskt sett, inte är religiösa eller andra personliga meningsskiljaktigheter som är själva huvudfrågan vid en medling, utan hur föräldrarna tillsammans skall kunna arbeta fram en överenskommelse som är till barnens bästa. En förälder kan komma att möta religiösa eller andra fördomar, oväntade frågor eller manipulationer som är avsedda att oroa och förvirra. Förälderns fel och brister kan komma att avslöjas eller rentav överdrivas. Men om alla berörda är resonliga, kan en uppgörelse ändå komma till stånd.

Ibland kan medlingsprocessen upplevas som långdragen och frustrerande, men alternativet är en segsliten vårdnadsprocess med dess kanske besvärande publicitet, ekonomiska efterräkningar och negativa inverkan på barnen. Det är definitivt inte en bättre lösning. Liksom i fråga om alla andra allvarliga problem i livet bör en kristen förälder nalkas den här frågan med en bedjande inställning och minnas den inspirerade uppmaningen: ”Vältra din väg på Jehova, och förlita dig på honom, och han själv kommer att handla.” — Psalm 37:5.

Men vad skall man göra, om man inte lyckas komma fram till en lösning och domstolen tilldömer den andra föräldern vårdnaden? Och hur är det om en av föräldrarna är utesluten ur den kristna församlingen? Och hur skall man betrakta gemensam vårdnad respektive enskild vårdnad? Dessa frågor och de bibliska principer som är tillämpliga i sammanhanget skall vi dryfta i nästa artikel.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 6]

Tre viktiga egenskaper

En familjerättsdomare förklarade i en intervju med Vakna! att de viktigaste egenskaper som han önskar se hos en förälder är följande tre:

Resonlighet — villighet att låta den andra föräldern få maximal umgängesrätt med barnet (under förutsättning att detta inte utgör något fysiskt eller moraliskt hot mot barnet)

Sensibilitet — medvetenhet om barnets känslomässiga behov

Självbehärskning — en stabil personlighet som bidrar till lugna hemförhållanden, där barnet kan utvecklas gynnsamt

[Ruta på sidan 6]

Riktlinjer

Genom att upprätta klara och tydliga riktlinjer har en del domstolar försökt förhindra onödiga dispyter om föräldrars religiösa värderingar. Här följer några exempel:

1. Barnet bör få möjlighet att ha ett meningsfullt förhållande till båda föräldrarna. Domaren John Sopinka vid Canadas högsta domstol förklarar: ”Var och en av föräldrarna bör få ägna sig åt aktiviteter som är ett uttryck för hans eller hennes verkliga jag [inbegripet religiös verksamhet]. Umgängesföräldern förväntas inte spela en annan roll eller leva ett helt annat liv under umgängesperioderna.”

2. Att hindra umgängesföräldern från att undervisa barnet om sina trosuppfattningar är en kränkning av religionsfriheten, såvida det inte finns klara och tydliga bevis för att detta skulle utgöra en omedelbar och påtaglig fara för barnet.

[Bild på sidan 7]

Domstolar har ett tungt ansvar i vårdnadsmål

[Bild på sidan 8]

En opartisk medlare kan hjälpa föräldrar att arbeta fram en överenskommelse utan segslitna rättegångsförhandlingar