Fladdermöss — missförstådda, fantastiska, nyttiga, hotade

”JAG avskyr fladdermöss! De är fulla av ohyra, kan inte se och sätter sig i ens hår, sprider rabies och suger blod. Hu! Jag ryser bara jag tänker på dem!” Är det så du också känner det?

Ja, de små fladdermössen är misskrediterade och har fått stå ut med mycket förtal. De är emellertid mycket noga med att putsa sig och hålla sig rena. De flesta har god syn; ingen är blind. De har ingen längtan efter att sätta sig i håret på någon. Det förekommer sällan att de har rabies, och när de har det, har de ingen tendens att vilja bitas — till skillnad från rabiessmittade hundar. ”Det är fler som årligen dör av bistick eller hundbett”, säger en forskare. Och bara tre av de närmare ett tusen olika fladdermusarterna dricker blod.

Merlin D. Tuttle, grundare av Bat Conservation International (en internationell organisation för bevarande av fladdermöss) i Austin i Texas i USA, är erkänd i hela världen som fladdermusexpert.a Han förklarar: ”De utgör nästan en fjärdedel av alla däggdjursarter och uppträder i häpnadsväckande många varianter, från världens minsta däggdjur — den thailändska trynfladdermusen, vars vikt [1,5 gram] är en tredjedel av ett pennymynt — till de jättelika flyghundarna på Java, med en vingbredd på upp till 2 meter. ... Omkring 70 procent av fladdermössen är insektsätare. Många livnär sig på frukter eller nektar, och endast ett fåtal är rovdjur.” Han anser dem vara sympatiska, snälla, intelligenta, läraktiga, i högsta grad missförstådda och helt

Fantastiska!

Tidskriften Scientific American instämmer i detta: ”I dessa dagar av tekniska triumfer är det bra att vi då och då påminner oss att levande mekanismer i fråga om effektivitet ofta är vida överlägsna konstgjorda efterapningar av dem. Det bästa exemplet för att belysa den regeln än fladdermössens ekolod. Gram för gram och watt för watt är det miljarder gånger effektivare och känsligare än de radarsystem och ekolod som människan har uppfunnit.” — Juli 1958, sidan 40.

Medan den insektsätande fladdermusen flyger omkring sänder den ut ljudimpulser på vardera 10 till 15 tusendels sekunds längd. När ljudet träffar en insekt och det återkastade ekot registreras, riktar fladdermusen in sig på sitt byte. Ljudimpulserna blir nu kortare — mindre än en tusendels sekund — och hastigheten varmed de sänds ut ökar till 200 impulser per sekund. På det viset får fladdermusen hela tiden en aktuell bild av bytet, samtidigt som den kommer allt närmare. I ett rum där man spänt upp fina trådar kan en fladdermus med sitt specialiserade ekolod flyga fram utan att nudda en enda av dem. Den kan väja för trådar på ner till en millimeters tjocklek.

Fladdermusens ekolod förfinas ännu mer genom möjligheten att ändra frekvensen på varje impuls, från cirka 50.000 till 25.000 svängningar per sekund. Allt efter frekvensen ändras också våglängden, från cirka 6 millimeter och upp till 12 millimeter. Tack vare det kan fladdermusen lokalisera byten av olika storlek, för variationen i våglängd omspänner storleken hos de flesta insekter den livnär sig på. Fladdermusen kan också med ledning av ekot avgöra om föremålet är en ätbar insekt eller inte. Om det är en sten, väjer den undan i sista ögonblicket.

Fladdermusens förmåga att känna igen och registrera ekona från sina egna skrik, trots ljuden från tusentals andra fladdermöss, är synnerligen häpnadsväckande. Miljontals fladdermöss som bor i grottor flyger omkring och fyller luften med skrik och ekon, och ändå kan varje fladdermus urskilja ekona från sina egna skrik och på så vis undgå att kollidera med andra fladdermöss. Något som ytterligare komplicerar det hela och får fladdermusens ekolod att framstå som ett ännu större under är det förhållandet att ”ekona är mycket svagare än de läten som sänds ut — i själva verket 2.000 gånger svagare. Fladdermusen måste kunna skilja ut ekona bland en mängd ljud som är lika kraftiga som dess egna utsända läten. ... Ändå kan den urskilja och bearbeta dessa signaler, vilka är omkring 2.000 gånger svagare än bakgrundsljudet.” Ett så sinnrikt ekolod övergår vår fattningsförmåga.

Vi läser att långörade fladdermöss ”klart och tydligt kan höra sina ekon, om de viskar”. Vissa arter har så känslig hörsel att de på tre meters avstånd kan höra en skalbagge gå på sanden. Men ändå hör de inte sina egna skrik, när dessa sänds ut. ”Varje gång ett läte utstöts dras en muskel i örat automatiskt samman för att under ett ögonblick utestänga själva lätet, så att enbart ekot registreras. Det är möjligt att varje djur har sitt eget individuella ljudmönster och vägleds av sina egna ekon.”

Fladdermushonorna gör en lovvärd insats. Normalt föder de inte mer än en unge per år, och en del bär den med sig när de flyger ut efter föda. Andra lämnar kvar den i en barnkammare i sin grotta, där upp till 6.000 ungar kan sitta packade på varje kvadratmeter. När mamman kommer tillbaka ropar hon på sin unge, och ungen svarar, och mitt i denna förfärliga kakofoni av miljontals skrikande ungar och ropande mammor hittar hon sin unge och låter den dia. En del honor är mycket osjälviska. När de kommer tillbaka från sin jaktrunda, stöter de upp en del av födan och delar med sig åt honor som inte har lyckats få tag i något.

Nyttiga

Enligt Tuttle kan en insektsätande fladdermus fånga upp till 600 myggor i timmen och äta 3.000 insekter per natt. En fladdermuskoloni i Arizona i USA visade sig ”sluka omkring 160.000 kilo insekter — motsvarande 34 elefanters vikt — varje natt”!

En del fladdermöss livnär sig på nektar och gör en värdefull insats genom att pollinera växter. Medan de cirklar över blommorna som kolibrier använder de sin långa tunga, försedd med borstliknande papiller, till att sopa upp nektar och pollen. En art lever i de tropiska delarna av Amerika och flyttar mellan Mexico och sydvästra USA. De som har frukter som föda sprider frön över stora områden. Tuttle säger: ”Frukt- och nektarätande fladdermöss som sprider frön och pollinerar blommor är livsviktiga för regnskogarna och för produktion av grödor till ett värde av miljontals dollar årligen.”

I tidskriften New Scientist för september 1988 sägs det: ”Fruktodlare som utrotar fruktätande fladdermöss, därför att de betraktar dem som skadedjur, kan drabbas av ännu större produktionsförluster, eftersom fladdermössen pollinerar deras fruktträd.” Frukt för försäljning skördas fem till sju dagar innan den mognar, och det som tas för eget bruk plockas två till fyra dagar innan. Men fladdermössen äter bara oskördad mogen frukt — och den är värdelös för odlarna. Mer än 500 arter av växter och träd är beroende av fladdermössen för pollinering och fröspridning. Inom parentes sagt använder sig flyghundar, fruktätande fladdermöss, inte av ekolod — de har god synförmåga. Ofta är det odlarna — och inte fladdermössen — som är blinda.

Hotade

Men trots det har de ovärderliga fladdermössen drabbats av hårda tider. Inskränkning av deras naturliga hemvist, bekämpningsmedel och urskillningslöst dödande har i många fall decimerat deras antal från miljoner till tusen, och vissa arter hotas av utrotning. I allmänhet är det fördomar, missförstånd och ren okunnighet som ligger bakom detta. I Sydamerika vill man begränsa utbredningen av den egentliga vampyren för att skydda människans boskapshjordar. Men ”dåligt utbildade vampyrjägare dödar ofta urskillningslöst alla slags fladdermöss, omedvetna om att merparten av de 250 övriga fladdermusarterna i dessa trakter är i hög grad nyttiga djur”.

I Australien har tusentals flyghundar, fruktätande fladdermöss, utplånats, ”trots att somliga av de ekologiskt och ekonomiskt viktigaste trädarterna i dessa trakter är beroende av dem” och att ”regeringens egna undersökningsresultat visar att de skördeskador som orsakas av fladdermössen inte är så stora att de motiverar någon begränsning av beståndet”. I Israel ”har man — till och med i naturreservat — sprutat gift i grottor som misstänks vara hemvist för fruktätande fladdermöss och av ren vårdslöshet dödat 90 procent av landets insektsätande fladdermöss”.

Gamla vanföreställningar om att fladdermöss överför rabies och andra sjukdomar är i hög grad överdrivna. ”Sannolikheten att någon skall dö av sjukdomar överförda av fladdermöss är ytterst liten, mycket mindre än att bli dödad av en hund, ett bistick eller matförgiftning i samband med en utflykt.”

Science Year för 1985 sammanfattar sin artikel om fladdermöss så här: ”Listan över den nytta fladdermössen gör fortsätter att växa, men olyckligtvis ökar antalet hot mot dessa skapelsers existens i samma grad. Fladdermusbeståndet i världen håller snabbt på att minska. Varje år dör stora fladdermuskolonier ut därför att deras boplatser ofredas eller förstörs. I Afrika och Asien jagas fladdermöss i allt större antal för att användas som människoföda eller i folkmedicin och brygder. Fruktätande fladdermöss, som huvudsakligen livnär sig på regnskogens frukter, dödas ofta av jordbrukare, som felaktigt tror att fladdermössen orsakar stora skador på deras grödor. Vanföreställningarna kring fladdermössen är så djupt rotade att miljoner av dessa djur varje år utplånas, helt enkelt därför att folk är rädda för dem. Några fladdermusarter är redan utrotade, och många fler är hotade. Så länge inte fler människor kommer till insikt om fladdermössens värde och behovet av att skydda dem, förblir framtiden oviss för dessa viktiga djur.”

Efter att ha räknat upp några av de framgångar Bat Conservation International har uppnått avslutar Merlin Tuttle: ”Vi har bara skrapat på ytan av allt som måste göras för att friska fladdermusbestånd skall kunna överleva. För somliga är det redan för sent, och för andra håller tiden på att rinna ut. Förlusten av hela fladdermusbestånd medför allvarliga — och kanske irreparabla — konsekvenser för miljön, något som vi alla får känna av.”

Återigen är budskapet ganska klart: Forntida såväl som nutida historia visar att människan inte kan styra sina steg. (Jeremia 10:23) Hennes kärlek till pengar, hennes kortsynthet och hennes självupptagenhet leder till att miljön fördärvas — luften, vattnet, jordmånen såväl som växt- och djurlivet — och även människan själv. Det är endast Jehova Gud som kan stoppa det. Det är endast han som kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

Gambianska flyghundar, hona med unge

[Bild på sidan 17]

Nektar-ätande fladdermus

[Bild på sidan 17]

Lyles flyghund

[Bilder på sidan 18]

Uppifrån och ner: Långörad fladdermus

Flyghund

Fladdermus som fångar skalbagge

Ett spänningsladdat ögonblick — måltidsdags!