Fjällblommors förbluffande överlevnadsförmåga

DE HÖGA kalfjällen, den stärkande luften och den ofördärvade och vackra naturen lockar varje år miljoner semesterfirare till den sista tillflyktsorten undan människans intrång — fjällvärlden. Och fjällvärldens skönhet kan framträda i de allra minsta detaljerna såväl som i det majestätiska, på nära håll såväl som långt borta vid horisonten.

Under senvåren och sommaren översållar fjällblomster bergssluttningarna med allehanda färgskiftningar och förvandlar den kala, gräsbevuxna marken till en brokig matta med blåa, röda och gula färginslag. Man kan se denna fjällflora växa i bergstrakter över hela världen, från höjder på drygt 5.500 meter i Himalaya ända ner till havsytans nivå i Alaska och andra köldregioner.

I sträng mening är fjällväxter sådana växter som förekommer ovanför trädgränsen, men med benämningen ”fjällväxt” avses ofta också de växter som hör hemma i fjälltrakterna och som man finner i skogar och på ängsmarker på en något lägre höjd.

Det som gör fjällblommorna unika är deras förmåga att uthärda sådana extrema klimattyper som andra växter inte kan överleva i.

Tillvaron på kalfjället är svår

Extrema temperaturer. De extrema temperaturer som somliga fjällväxter förmår uthärda är oerhörda. Högt uppe i fjällen kan lufttemperaturen sjunka med omkring 15 till 20 grader under natten. De växter som växer på klippmarker kan få utstå en så stor temperaturväxling som 70 grader under ett dygn. Vintertemperaturerna kan vara särskilt låga.

Många fjällväxter tränger ihop sig intill varandra, nära marken, där temperaturen inte är lika låg. Andra har sitt eget antifrysmedel: Deras sav har hög koncentration av vissa salter som ger dem förutsättningar att överleva vid temperaturer som skulle döda de flesta växter. Tack vare denna inbyggda kemi finns det en fjällväxtart som förekommer drygt 1.900 kilometer norr om polcirkeln.

Avsaknad av vatten. Även om nederbörden i fjällvärlden i allmänhet är ganska hög, faller den under en stor del av året som snö. Vattnet är inte tillgängligt för växten förrän snön smälter. En del fjällväxter kan därför vara tvungna att klara sig sex månader eller mer utan vatten. Av den orsaken har många av dessa plantor förmåga att lagra vatten på liknande sätt som ökenväxterna.

När snön smälter på våren, kan ett nytt problem uppstå: alltför mycket vatten! Därför växer många fjällblommor bäst på sluttningar där vattnet snabbt rinner undan. Fjällväxter måste blomma snabbt under den korta årstid då vattnet är tillgängligt och då temperaturen stiger. En del växter alstrar värme när de gror, och det sätter dem i stånd att tränga igenom snön och blomma redan innan snön ännu har smält bort helt och hållet.

Kraftiga vindar. Förutom den fysiska skada som kraftiga vindar kan ge upphov till sänker de också i hög grad luftfuktigheten och bidrar till markerosionen. Till skydd mot detta växer en del fjällväxter i form av kuddliknande buskage, och andra växter kryper längs marken.

Skadligt ultraviolett ljus. Alltför mycket ultraviolett ljus kan ge brännskador på huden för den som är oförsiktig, och det kan också framkalla skador på fjällfloran. Dess främsta inverkan är att det sänker tillväxthastigheten, och till följd därav är fjällblommor mestadels mycket mindre än besläktade arter som växer på lägre höjder.

Trots dessa överväldigande problem kan fjällblommorna räkna med två ovärderliga bundsförvanter.

Snö. Snön utgör ett isolerande täcke som skyddar dem mot isande kalla temperaturer under vintermånaderna. På ett ställe fann man att temperaturen under ett 50 centimeter tjockt snötäcke var drygt 15 grader högre än på ytan ovanför. Snön utgör också ett enormt förråd av vatten, som blir tillgängligt precis när växten behöver det, på våren när tillväxten åter sätter i gång.

Dimma. Dimma, som är något som både fjällvandrare och bergsbestigare fruktar, hjälper fjällblommorna genom att hålla luften fuktig. Samtidigt mildrar dimman det starka solljuset och ger en jämnare och mer indirekt belysning åt de partier som befinner sig i skugga.

Ta det lugnt och njut av dem

Var kan man finna dessa blommor? Nästan överallt. En del är små och undgår en ouppmärksam iakttagare. Men om man ger sig tid att betrakta marken på de högre sluttningarna, kommer man ofta att upptäcka små blomster med förtjusande färger och former. Ibland kan ett helt fält vara täckt som av en matta med en enda art, men andra ängsmarker däremot kan vara värd för växtarter vars mångskiftande färger bildar en oförglömlig mosaik. Liksom i kaskader från olika vinklar och vrår växer andra fjällblomster, vars trådliknande rötter gör att de ihärdigt kan klamra sig fast i småskrevor i klippväggarna.

Med hjälp av en fältflora är det inte svårt att identifiera blomsterarterna, vilket ökar din glädje. Den tid du ägnar åt att iaktta dem kommer att ge dig en nyttig inblick i fjällvärldens unika skönhet. Dess blomsterprydnad påminner oss om psalmistens ord: ”Lova Herren [Jehova] ... ni berg och alla höjder.” (Psalm 148:7, 9) I sin vishet har den store Skaparen klätt till och med fjällhöjderna med vackra blommor, precis som han har gjort med öknarna och de bördiga slätterna.