Girighetens frukt

”GIRIGHET är nyttigt. Du kan vara girig och ändå känna dig tillfreds med dig själv.” Dessa ord, som yttrades till avgångsklassen vid en handelsskola, hälsades enligt uppgift med skratt och applåder. (Adam Smith: The Roaring ’80s) Talaren var en av Wall Streets mest framgångsrika finansmän, värd hundratals miljoner dollar. Inte långt efteråt utnämnde emellertid tidskriften Fortune samme man till ”årets skurk”. Några månader senare satt han inom lås och bom.

Det visade sig således att girighet inte var så nyttigt när allt kom omkring. Men mannens ord citeras ofta som ett typiskt exempel på den anda som är utmärkande för Wall Street. Vad visar fakta?

Tänk på de tendenser som vi redan har observerat. Blixtsnabba, datorstyrda affärer, uppköpshysterin och dess enorma vinster, bergen av lånade pengar — allt tycks ha en gemensam nämnare: tonvikten på kortsiktiga ekonomiska fördelar.

Alla är ute efter snabba pengar. En ledare i den kanadensiska tidskriften Maclean’s uttryckte det mycket träffande: ”Nittonhundraåttiotalets nyrika vill ha någonting för ingenting: mesta möjliga inkomster med minsta möjliga ansträngning.” Det är därför inte så underligt att detta profithungriga samhälle har frambringat sin egen form av brottslighet, nämligen ...

Insideraffärer

”Vad menas egentligen med insideraffärer?” frågade Vakna! en pensionerad bankman. Han svarade: ”I vidare bemärkelse innebär det att man drar nytta av något som man som fackman har kännedom om, men som den investerande allmänheten inte känner till, och på så sätt skaffar sig vissa fördelar.”

Detta är olagligt. Men det har blivit så vanligt på Wall Street nu under 1980-talet att omkring 70 finansmän blev arresterade på bara drygt ett år. I likhet med många andra av de problem som hemsöker Wall Street har också detta spritt sig över hela jorden. I Japan försökte en man som anklagats för insideraffärer muta en av lagens representanter som hade med fallet att göra genom att falla på knä framför honom med en portfölj späckad med 40.000 dollar i sedlar. Men vad han inte visste var att hela scenen filmades och senare skulle komma att visas i den japanska televisionen!

Andra aktiemarknader — t. ex. Canadas Bay Street, Frankrikes Bourse och Italiens Borsa — har också skakats av insiderskandaler. För en tid sedan avslöjades en insiderliga som opererade från England till Israel. Över hela världen har man stiftat lagar för att förhindra bedrägerier av detta slag, men som den ovan nämnde bankmannen förklarade för Vakna! är dessa företeelser ”svåra att definiera och ännu svårare att kontrollera. Vi har sinnrika säkerhetssystem, men information är lättare att stjäla än pengar.”

Yuppie-syndromet

Även om den girighet som präglar Wall Street har fört somliga in på brottets bana, har den i ännu högre grad bidragit till en materialistisk anda. Tidskriften Newsweek rapporterade att Wall Street är själva hjärtat av Amerikas giriga ”penningkultur”. Den haussebetonade marknaden under 1980-talet har lockat till sig horder av unga akademiker som satt sig i sinnet att bli rika. De har fått öknamnet ”yuppies”, en förkortning av det engelska uttrycket young urban professionals (ung.: ”unga cityproffs”). Med sina storstilade ambitioner och höga inkomster har dessa köplystna yuppies kommit att bli en idealisk måltavla för annonsörer.

En man som beskriver sig själv som en ”ex-yuppie” berättade för Vakna! om sitt liv på Wall Street under högkonjunkturen. Inställningen på hans firma var: ”Ditt jobb är ditt liv. Allt annat kommer i andra hand.” Det var vanligt att man steg upp klockan fem på morgonen, arbetade hela dagen och sedan var ute på representationsuppdrag till långt fram på natten.

Han minns särskilt en händelse, som enligt hans uppfattning var betecknande för människornas tänkesätt. En kollega visade honom några fotografier av en mäklare som fick en hjärtattack på börsgolvet. Frenetisk verksamhet pågick runt omkring den drabbade mannen; ingenting avstannade, ingen saktade farten.

The New York Times skrev att kraschen skulle bli ett förödande slag för alla yuppies, inte bara på grund av deras låne- och köpvanor, utan också på grund av deras tänkesätt. Många yuppies kände helt enkelt inte till skillnaden mellan nettovärde och egenvärde.

[Infälld text på sidan 10]

Många yuppies kände helt enkelt inte till skillnaden mellan nettovärde och egenvärde