Våra sinnen — förunderliga gåvor
ÅSYNEN av glassen får Svens ögon att tindra. När han sträcker fram handen för att ta glasstruten som han blivit erbjuden, vattnas det i munnen på honom. Han för godsaken till munnen och känner dess ljuvliga doft. Sedan känner han den utsökta smaken, när han börjar slicka på den mjuka, kalla glassen.
I samband med denna behagliga upplevelse gör Sven bruk av kroppens fem underbara sinnen — syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Men vi har många andra sinnen; hur många beror på hur vi önskar indela dem. Ett exempel är huden, som är känslig inte enbart för beröring, utan också för temperatur (värme och kyla) såväl som för smärta. Innerörat, som är känsligt för ljud, styr också vårt balanssinne med hjälp av en vätska som flyter inuti dess halvcirkelformade kanaler. Dessutom finns det receptorer i kroppen som ger upphov till hungerkänslor och törst, och det finns också många andra sinnen.
Genom ett komplicerat kommunikationssystem reagerar alltså vår kropp på olika stimulansfaktorer och ger utslag för fysiska och kemiska egenskaper i vår omgivning. Låt oss ta några exempel.
Ögat tar emot en ständig ström av synintryck. Ljus fokuseras på miljoner receptorceller på näthinnan, som reagerar på ljusstrålarna genom att frambringa elektriska signaler. Synnerven förmedlar signalerna till hjärnan, där de tolkas som synintryck.
Örat har många små hår, belägna i dess innersta del, som vajar fram och tillbaka i takt med de ljudvågor de registrerar. Sedan alstrar de elektriska meddelanden, som hjärnan tolkar som ljud.
Känseln är ett sinne som är beroende av små receptorer belägna i huden. Det är tydligt att olika receptorceller svarar för de olika förnimmelserna beröring, smärta, kyla och värme.
Smaken är ett sinne som möjliggörs genom mikroskopiska nervändar som kallas smaklökar. Tack vare dessa smaklökar, som i huvudsak finns på tungan och i mindre utsträckning på andra ytor i munnen, kan vi njuta av mat och dryck.
Lukten är nära förbunden med smaken. Den oerhörda känsligheten hos de receptorceller som är placerade längst upp i näshålan gör att de kan uppfatta en så liten del som en enda molekyl av vissa doftämnen eller en del på 1.000.000.000.000 delar luft! Men exakt hur dessa celler registrerar dofter och frambringar nervsignaler i hjärnan är något som ännu gäckar forskarna.
Våra sinnen är sannerligen förunderliga. Men vad händer om deras funktioner nedsätts? Hur klarar man av det? Vad kan vi göra?