Om oceanerna skulle dö
”OM OCEANERNA på jorden skulle dö — det vill säga om livet i oceanerna plötsligt på ett eller annat sätt upphörde — skulle det innebära slutet för människan och för de djur och växter som delar denna planet med henne. Det skulle bli den värsta katastrofen i deras orosfyllda historia.” Så skrev Jacques Cousteau i inledningen till band 1 av sin bok The Ocean World of Jacques Cousteau.
Han fortsätter scenariot: ”Utan liv i haven skulle koldioxidhalten i atmosfären stiga obevekligt. När CO2-halten kommit upp i en viss nivå skulle ’drivhuseffekten’ börja verka: den värme som strålar ut från jorden upp i rymden skulle samlas under stratosfären och driva upp temperaturen i havet. Vid Nordpolen såväl som vid Sydpolen skulle iskalotterna smälta. Oceanerna skulle höjas kanske 30 meter på bara några få år. Alla jordens större städer skulle drabbas av översvämning. För att undgå att drunkna måste en tredjedel av jordens befolkning fly upp på kullar och berg, kullar och berg som inte skulle vara redo att ta emot dessa människor och inte heller skulle kunna frambringa tillräckligt med mat åt dem.”
Cousteau fortsätter sedan att utmåla det grymma slutet: ”Sammanpackade i höglänta trakter, svältande och drabbade av bisarra stormar och sjukdomar, med familjer och samhällen fullständigt upplösta, börjar de människor som ännu finns kvar att lida av anoxi — syrebrist — som en följd av att planktonalgerna dött och av att vegetationen på land har minskat kraftigt. Instängd i det smala bältet mellan döda hav och sterila bergssluttningar slutar människan sina sista dagar hostande i outsäglig vånda. Kanske trettio till femtio år efter det att världshavet har dött kommer den sista människan på jorden att ta sitt sista andetag. Det enda organiska liv på planeten som finns kvar är bakterier och några få asätande insekter.”
Men människan är som hon är, och denna och liknande varningar som ljuder i dag kommer att nonchaleras av penninggalna människor som fortsätter sin besinningslösa framfart mot katastrofen. Det är som Jehova sade för länge sedan: ”Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” Jehova själv måste ingripa och stoppa dem ”som fördärvar jorden”. — Jeremia 10:23, NW; Uppenbarelseboken 11:18.