Religionens framtid mot bakgrund av dess förflutna

Del 19: 1600—1800-talen v.t. — Kristenheten konfronteras med en förändrad värld

”Filosofi och religion kan inte förenas.” — Georg Herwegh, tysk poet som levde på 1800-talet

”FILOSOFI”, som härleds ur två grekiska ord som betyder ”kärlek till vishet”, är ett svårdefinierbart ord. Efter att ha betvivlat att ”en allmängiltig och alltomfattande definition” över huvud taget är möjlig förklarar The New Encyclopædia Britannica: ”Ett första försök i den riktningen kan vara att definiera ordet filosofi antingen som ’en reflexion över människans skiftande erfarenheter’ eller ’en rationell, metodisk och systematisk begrundan av de ämnen som är av största vikt för människan’.”

Dessa definitioner visar tydligt varför sann religion och filosofi inte kan förenas. Sann religion är grundad på gudomlig uppenbarelse, inte på ”människans skiftande erfarenheter”. Den kretsar först och främst kring Skaparens intressen och inte kring de ”ämnen som är av största vikt för människan”. Falsk religion, å andra sidan, grundar sig i likhet med filosofi på människans erfarenheter och sätter hennes intressen i första rummet. Detta faktum har varit särskilt påtagligt sedan 1600-talet, då kristenheten har konfronterats med en värld stadd i förändring.

Ett trefaldigt hot

1600-talet såg den moderna vetenskapen födas, och en konflikt mellan den och religionen tycktes nu oundviklig. Imponerande naturvetenskapliga landvinningar gav vetenskapen en air av myndighet och ofelbarhet och ledde till en överdriven tilltro till vetenskapen som sådan. Den blev en religion i sig själv, en helig ko. I ljuset av vetenskapliga ”fakta” verkade religionens påståenden plötsligt tvivelaktiga och omöjliga att bevisa. Vetenskapen var något nytt och spännande; religionen verkade gammalmodig och tråkig.

Denna inställning till religion förstärktes ytterligare genom upplysningen, en intellektuell rörelse som svepte fram över Europa under 1600- och 1700-talen. Den lade tonvikten vid intellektuella och materiella framsteg och ställde sig kritisk till politiska och religiösa myndigheter och traditionen. I stället betonades vikten av kritiskt resonemang som ansågs vara källan till kunskap och lycka. Den hade enligt The New Encyclopædia Britannica ”sina rötter i grekisk filosofi”.

Upplysningen var huvudsakligen en fransk företeelse. Föregångsmän i Frankrike var bland andra Voltaire och Denis Diderot. I England fann den förespråkare i John Locke och David Hume. Bland dess förkämpar märks också flera av ”unionens fäder” i Amerika, däribland Thomas Paine, Benjamin Franklin och Thomas Jefferson. Den åtskillnad mellan kyrka och stat som är stadfäst i den amerikanska konstitutionen är i själva verket en återspegling av upplysningens idéer. Dess förgrundsfigurer i Tyskland var Christian Wolff, Immanuel Kant och Moses Mendelssohn, farfar till den kände kompositören Felix Mendelssohn.

Kant, som var misstänksam mot all religion, sägs ha definierat ”upplysning” som ”människans befrielse från självpålagt förmyndarskap”. Med detta menade Kant, enligt Allen W. Wood vid Cornell University, ”den process genom vilken mänskliga individer får mod att tänka själva i frågor som rör moral, religion och politik i stället för att låta sig dikteras av politiska, kyrkliga eller bibliska auktoriteter”.

Under senare hälften av 1700-talet tog den industriella revolutionen sin början, främst i Storbritannien. Tonvikten kom nu att förskjutas från jordbruket till framställning och tillverkning av varor med hjälp av maskiner och kemiska processer. Detta skakade jordbrukssamhället i dess grundvalar, och tusentals människor strömmade till städerna för att söka arbete. Isolerade öar av arbetslöshet, bostadsbrist, fattigdom och olika arbetsrelaterade sjukdomar blev följden.

Skulle kristenheten kunna klara av detta trefaldiga hot: den moderna vetenskapen, upplysningen och industrialiseringen?

Gud manövreras bort från religionen, om än med stor försiktighet

Människor som hade låtit sig påverkas av upplysningens idéer gav religionen skulden för många av samhällets missförhållanden. Tanken att ”samhället skulle byggas upp enligt den gudomliga lagens och naturlagarnas förutbestämda ritningar” kom, enligt The Encyclopedia of Religion, att ersättas av ”uppfattningen att samhället var, eller skulle kunna vara, grundat på människans egen ’snillrikhet’ eller ’uppfinningsförmåga’. På så sätt skapades en världslig, social humanism, som i sin tur skulle komma att frambringa de flesta av den moderna världens filosofiska och teologiska teorier.”

En av dessa teorier var den ”profana religion” som förespråkades av den inflytelserike franske upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau. Den riktade uppmärksamheten på samhället och människans engagemang i dess göranden och låtanden och inte på ett gudomligt väsen och dess tillbedjan. Den franske memoarförfattaren Claude-Henri de Rouvroy förespråkade en ”ny kristendom”, medan hans skyddsling Auguste Comte talade om en ”mänsklighetens religion”.

I slutet av 1800-talet började en ny riktning göra sig gällande bland Amerikas protestanter — det s. k. sociala evangeliet. Denna teologiskt grundade rörelse var nära besläktad med de europeiska teorierna och hävdade att en kristens främsta plikt är att engagera sig socialt. Den har starkt stöd bland många protestanter än i denna dag. Frankrikes arbetarpräster och Latinamerikas befrielseteologer är katolska versioner av denna rörelse.

Kristenhetens missionärer återspeglar också denna trend, vilket framgår av en rapport i tidskriften Time: ”Bland protestanterna har det skett en förskjutning mot allt större inblandning i de fundamentala ekonomiska och sociala problem som berör de breda lagren. ... För ett allt större antal katolska missionärer har deras engagemang i de fattigas sak inneburit att de förespråkat radikala förändringar i de politiska och ekonomiska systemen — även om dessa förändringar initieras av revolutionära marxistiska rörelser. ... Det finns faktiskt missionärer som anser att omvändelse inte har någonting med deras verkliga uppgift att göra.” Sådana missionärer är tydligen av samma uppfattning som den franske sociologen Émile Durkheim, som en gång sade: ”Det verkliga föremålet för religiös tillbedjan är samhället, inte Gud.”

Kristenheten höll tydligen på att manövrera bort Gud från religionen, om än med stor försiktighet. Samtidigt var också andra krafter i rörelse.

Pseudoreligioner ersätter tillbedjan av Gud

Kyrkorna hade inga lösningar på de problem som den industriella revolutionen skapade. Men pseudoreligionerna, dessa produkter av mänsklig filosofi, påstod sig ha det, och de började snart fylla tomrummet.

Somliga människor gjorde till exempel jakten på rikedomar till sitt uppsåt i livet, en självcentrerad strävan som underblåstes av den industriella revolutionen. Materialismen blev en religion. Den allsmäktige Guden ersattes av den ”allsmäktiga Penningen”. En pjäs av George Bernard Shaw anspelar på detta, då en av rollgestalterna utropar: ”Jag är miljonär. Det är min religion.”

Andra vänder sig till politiska ideologier. Den socialistiske filosofen Friedrich Engels, medarbetare till Karl Marx, förutsade att socialismen så småningom skulle ersätta religionen, i det den själv skulle komma att anta religiösa övertoner. ”Ett framträdande element” i socialismens frammarsch över Europa var således, som professor Robert Nisbet påpekar, att ”socialister avföll från judendomen eller kristendomen och tog sin tillflykt till ett surrogat”.

Kristenhetens oförmåga att stå fast mot en förändrad värld bidrog enligt World Christian Encyclopedia till att främja sådana krafter som ”sekularism, vetenskaplig materialism, ateistisk kommunism, nationalism, nazism, fascism, maoism, liberal humanism och otaliga hypotetiska eller fabricerade pseudoreligioner”.

Med tanke på den frukt som dessa filosofiska pseudoreligioner har frambringat förefaller den engelske poeten John Miltons ord synnerligen träffande: ”Fåfäng vishet blott och falsk filosofi.”

En kompromisslösning

Miljontals människor kände sig inklämda mellan misslyckade kyrkosystem och bedrägliga pseudoreligioner och sökte efter något bättre. Somliga trodde sig ha funnit detta i deismen, även kallad den ”naturliga religionen”. Deismen var särskilt populär i England under 1600-talet och har beskrivits som en kompromisslösning för den som ville tro på vetenskapen utan att överge tron på Gud. Deisterna var således fritänkare som ville gå en gyllene medelväg.

En författare vid namn Wood förklarar: ”Deism betecknar i första hand tron på en enda Gud och på en religionsutövning som är grundad uteslutande på människans eget förnuft i stället för på övernaturlig uppenbarelse.” Genom att vägra att erkänna ”övernaturlig uppenbarelse” gick emellertid somliga deister så långt att de nästan fullständigt förkastade bibeln. Nu för tiden används sällan denna term, även om till bekännelsen kristna som förkastar kyrkans eller bibelns auktoritet till förmån för personliga uppfattningar eller alternativa livsfilosofier i själva verket håller fast vid deismens principer.

Evolutionistiska idéer

Den mest dramatiska konfrontationen mellan religionen och vetenskapen inträffade sedan Darwin år 1859 publicerat sin bok Om arternas uppkomst, där han lade fram sin evolutionsteori. De religiösa ledarna, i synnerhet i England och Förenta staterna, var till en början starkt kritiska till denna lära. Men motståndet ebbade snart ut. The Encyclopedia of Religion förklarar att vid Darwins död ”hade de flesta klartänkta och vältaliga präster kommit fram till slutsatsen att evolutionsteorin var fullständigt förenlig med en upplyst bibelsyn”.

Detta är kanske förklaringen till att Vatikanen aldrig förde upp Darwins verk på sin förteckning över förbjudna böcker. Det kan också förklara åhörarnas reaktion vid en religiös konferens som hölls i Chicago år 1893. Till en åhörarskara bestående av bland annat buddister och hinduer sade en ”kristen” talare: ”Evolutionsteorin fyller en lucka i själva begynnelsen av vår religion, och om vetenskapen anser att evolutionsteorin på det hela taget är en tillfredsställande förklaring till skapelseprocessen, bör de, vars uppgift det är att känna och älska Guds vägar, sannerligen välkomna den med glädje.” Uttalandet uppges ha hälsats med ljudliga applåder.

Denna inställning är inte förvånande med tanke på den popularitet som i slutet av 1800-talet åtnjöts av den s. k. jämförande religionsvetenskapen — en forskningsgren som sysslar med vetenskaplig undersökning av världens religioner i syfte att utröna de olika religionernas inbördes samband och uppkomst. Den engelske antropologen John Lubbock framförde till exempel teorin att människorna från början var ateister och att de sedan genomgick olika utvecklingsfaser som fetischism, naturdyrkan och shamanism innan de till slut blev monoteister.

The Encyclopedia of Religion förklarar emellertid: ”Religionen var enligt denna uppfattning inte någon absolut sanning som uppenbarats av gudomligheten, utan endast en redogörelse för människans föränderliga uppfattningar om Gud och moralen.” De som anammade denna teori hade därför inte svårt att acceptera vare sig deism, ”profan religion” eller en ”mänsklighetens religion” som trappsteg i den religiösa utvecklingen.

Men vart leder sådana uppfattningar i det långa loppet? Redan på 1800-talet sade den engelske filosofen Herbert Spencer att samhället höll på att nå ett stadium av framåtskridande som inte längre var förenligt med religiösa föreställningar. Och vad 1900-talet beträffar förklarar professor Nisbet att sociologer i allmänhet anser att religionen ”fyller vissa psykosociala behov hos mänskliga varelser, och såvida eller så länge dessa behov inte elimineras genom människosläktets biologiska evolution, kommer religionen i en eller annan form också i fortsättningen att vara en realitet i den mänskliga kulturen”. (Kursiverat av oss) Sociologerna håller således inte för otroligt att ”evolutionära framsteg” en dag kan leda till att religionen avskaffas!

Sökandet efter den sanna religionen intensifieras

I mitten av 1800-talet stod det klart att kristenheten i omkring 200 år hade kämpat en hopplös kamp mot en värld stadd i förändring. Dess religion hade urartat till föga mer än världsliga filosofier. Miljontals människor var uppriktigt oroade. Sökandet efter den sanna religionen intensifierades. Det stod helt klart att kristenheten var oförbätterlig. Vad som nu krävdes var att återupprätta den sanna tillbedjan. Du kan läsa mer om detta i nästa nummer.

[Ruta på sidan 23]

Kristenheten kompromissar under påtryckningar från en förändrad värld

DEN MODERNA VETENSKAPENS FRAMVÄXT försvagade människors tro på den osynliga världen och fick dem att tvivla på sådant som vetenskapen inte kunde ”bevisa”. Kristenheten dagtingade med bibelns sanning genom att godta obevisade, s. k. vetenskapliga teorier som evolutionsläran och genom att sätta sin lit till vetenskaplig expertis snarare än till Guds rike som lösningen på världens problem.

NYA POLITISKA IDEOLOGIER (kapitalism, demokrati, socialism, kommunism osv.) gav upphov åt nationalistiska konflikter och ideologiska strider och fördunklade därigenom den bibliska sanningen att det är Gud och inte människan som är jordens rättmätige härskare. Kristenheten dagtingade med bibliska principer genom att kränka den kristna neutraliteten och bli invecklad i krig där medlemmar av samma religion kämpade mot varandra. Kristenheten har också aktivt och passivt gett sitt stöd åt politiska pseudoreligioner.

DEN ALLT HÖGRE LEVNADSSTANDARD som möjliggjordes genom den industriella och vetenskapliga revolutionen främjade självisk egennytta och fick sociala skillnader och orättvisor att träda i förgrunden. Kristenheten kompromissade genom att försumma Guds intressen till förmån för mänskliga intressen av social, ekonomisk, ekologisk och politisk natur.

[Ruta på sidan 25]

Utveckling eller degenerering?

Bibeln säger: Människorna skapades fullkomliga och fick veta hur de skulle tillbe sin Skapare på ett godtagbart sätt. De gjorde emellertid uppror mot Gud och har i omkring 6.000 år degenererats i både fysiskt och moraliskt avseende och kommit allt längre bort från den sanna religion som de en gång utövade.

Anhängare av evolutionistiska idéer säger: Människorna utvecklades från en primitiv begynnelse och var från början ateister utan någon religion. I otaliga miljoner år har de förbättrats i både fysiskt och moraliskt avseende och kommit allt närmare ett utopiskt tillstånd av religiös, social och moralisk utveckling.

Med ledning av vad du själv vet om människans beteende, mänsklighetens nuvarande tillstånd och den religiösa situationen i dagens värld, vilken uppfattning tycker du då är mest överensstämmande med tillgängliga fakta?

[Bild på sidan 24]

Darwins obevisade spekulationer i boken Om arternas uppkomst blev för många en förevändning att överge tron på en Gud som uppenbarar sig för sina skapelser

[Bildkälla]

Harper’s