Hemlösa barn — Varför är det så svårt att hjälpa dem?

DEN 14 oktober 1987 fastnade lilla Jessica McClure sju meter ner i en övergiven brunn i Förenta staterna. I 58 kvalfyllda timmar arbetade sig räddningsmanskapet igenom den hårda berggrunden för att nå den 18 månader gamla flickan. Händelsen erövrade nyhetsmedia och hjärtan i hela nationen, och TV-utsändningar höll tittarna trollbundna tills Jessica levande kunde lyftas upp ur det mörka hålet.

Lilla Jessica hade emellertid ett hem. Men egendomligt nog väcker de hemlösa barnens belägenhet inte samma intresse. Kan det bero på att deras situation sätts i samband med fattigdom? En skribent för Världshälsoorganisationens tidskrift World Health analyserar de hjälpbehövandes situation och förklarar: ”De fattiga i städerna är inte fullvärdiga medborgare i sina egna länder, för de har inga politiska, sociala eller ekonomiska rättigheter. De fattiga åldras snabbt och dör unga.” Regeringarnas och folks syn på de fattiga måste således i grund förändras, innan ett lands ekonomi kan erbjuda dem tillräckligt med mat, kläder och bostäder.

Hur somliga kan bli hjälpta

De ideal som kommer till uttryck i FN:s Förklaring om barnets rättigheter är verkligen lovvärda, men varför tycks de vara omöjliga att uppnå? (Se rutan.) Människor tycker i allmänhet om barn och vill deras bästa. Dessutom är barnen viktiga för en nations framtida välfärd. James Grant vid UNICEF säger i ett uttalande i Latin America Daily Post: ”När allt kommer omkring är det barnen som så småningom måste föra sina länder ut ur den ekonomiska stagnationen.” Grant säger vidare att en rapport visar ”att investeringar i elementär hälsovård och grundläggande undervisning kan leda till betydligt högre produktivitet och ekonomisk tillväxt”. Länder som Brasilien är intensivt medvetna om den negativa bild som förmedlas till omvärlden genom de hemlösa barnens situation och därmed sammanhängande våldshandlingar. Glädjande nog gör man i Brasilien allvarliga försök att lösa problemet med hjälp av välgörenhetsinrättningar, fosterhem, barnhem och ungdomsvårdsskolor.

I vissa länder har de styrande insett värdet av att understödja fattiga familjers och kommuners bostadsanskaffningsprojekt i stället för att bara bygga hus åt dem. På så sätt kan de fattiga själva aktivt verka för förändringar.

Förutom den hjälp som kommer från olika offentliga organ bör således fattiga familjer själva vara villiga att göra sin del. En familj klarar sig ekonomiskt och socialt mycket bättre, när den håller ihop och själv tar itu med sina problem. Om så behövs kan alla arbetsföra medlemmar bidra till familjens budget.

Hur somliga har lyckats

Somliga hemlösa barn har lyckats ta sig ur sin svåra belägenhet. En sådan person är Guillermo. Innan han föddes bodde hans familj i en liten by på landet, men på grund av den besvärliga ekonomiska situationen flyttade de till huvudstaden. När Guillermo var tre månader mördades hans far. Några år senare dog hans mor, och mormor fick ta hand om barnen. Guillermo hamnade därför på gatan redan tidigt i livet. Varje dag i fem år gick han runt till restauranger och barer och tiggde mat och pengar för att sörja för familjens behov och vandrade omkring på gatorna till långt in på natten. Vänliga människor som kände igen honom när de mötte honom på gatorna lärde honom det viktigaste i fråga om personlig hygien och gott uppförande. Ett statligt hjälporgan hämtade senare upp honom på gatan och förde honom till ett härbärge för hemlösa barn, där han fick mat och skolundervisning. Jehovas vittnen hjälpte honom att inse att Skaparen var intresserad av honom personligen, och de sörjde för hans andliga behov. Guillermo blev imponerad av vittnenas uppriktighet och vänlighet och sade längre fram: ”Vem skulle vilja hjälpa en ung pojke som hade vuxit upp praktiskt taget utan vägledning och fostran? Men de här kärleksfulla bröderna gav mig sådan hjälp och dessutom ekonomiskt bistånd.” Guillermo döptes vid 18 års ålder. Nu tjänar han vid Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i sitt hemland.

Ett annat exempel är João, som redan i unga år tillsammans med sina bröder blev utkastad från hemmet av deras alkoholiserade far. Men João fick anställning hos en specerihandlare. Eftersom han var flitig hade han framgång i sitt arbete och tillvann sig snart sina arbetskamraters och andras förtroende. Nu är han en lycklig man med egen familj. Tolvårige Roberto blev också utkastad av sin familj. Han försörjde sig genom att putsa skor och sälja sötsaker och fick senare anställning som målare. Genom att vara villiga att lära och arbeta kunde både João och Roberto övervinna många hinder. De minns fortfarande hur oroliga och otrygga de ibland kände sig som hemlösa ungdomar, men deras studium av bibeln tillsammans med Jehovas vittnen gav dem styrka och uppmuntran. Dessa få exempel visar att barn i regel har ganska lätt att återhämta sig och att de, med lämplig hjälp, så småningom kan övervinna olyckliga omständigheter, till och med övergivenhet och hemlöshet.

Tilläggas bör emellertid att om föräldrar fostrar sina barn på ett sätt som är i överensstämmelse med Guds ord, blir resultatet starka familjer, och då behöver sådana problem som övergivna och misshandlade barn inte uppstå.

Varför människors ansträngningar misslyckas

Förekomsten av miljontals hemlösa barn världen utöver visar dock att människan inte lyckats lösa detta allvarliga problem. Chefen för ett barnomsorgsorgan förklarade i tidskriften Time: ”En person med psykiska besvär och mentala störningar, en sjuk person — en sjuk och svag befolkning — kan inte bidra till utvecklingen.” Samma tidskrift förutsade att ett visst latinamerikanskt land följaktligen skulle komma att ”betungas med miljontals vuxna som är så undernärda, okunniga och obildade att de kommer att vara oemottagliga för varje form av civilisering”.

Tror du, med tanke på detta, att de problem som härrör från undernäring, sexuella övergrepp och våld kan lösas med blott och bart mänskliga medel? Tror du att något mänskligt projekt kan återanpassa alla hemlösa barn sedan de har kämpat för sin överlevnad på gatan bland aggressiva, hänsynslösa individer? Kan du föreställa dig något undervisningsprogram som skulle kunna lära föräldrar att ta ansvar för sina barn? Nej, mänskliga ansträngningar, hur uppriktiga de än må vara, kan inte slutgiltigt lösa problemet med hemlösa barn.

Varför inte det? Någon eller något lägger uppenbarligen hinder i vägen för en lösning av problemet. Lägg märke till att Jesus talade om en person som han kallade för ”världens härskare”. (Johannes 14:30) Denne person är Satan, djävulen. (Se sidan 12.) Hans lömska inflytande på människor utgör det främsta hindret för att dessa problem skall kunna lösas och verklig lycka uppnås. (2 Korintierna 4:4) Detta osynliga inflytande måste därför med nödvändighet avlägsnas, om rättfärdiga förhållanden skall kunna åstadkommas för alla gatans barn och andra underprivilegierade personer. Kan vi då förvänta oss att få uppleva en värld utan hemlösa barn, fattigdom och elände? Finns det ett verkligt, bestående hopp för dessa barn?

[Infälld text på sidan 6]

”Vem skulle vilja hjälpa en ung pojke som hade vuxit upp praktiskt taget utan vägledning och fostran?”

[Ruta på sidan 7]

FN:s Förklaring om barnets rättigheter:

◼ Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet.

◼ Barnet har rätt till tillgivenhet, kärlek och förståelse samt till materiell trygghet.

◼ Barnet har rätt till tillfredsställande kost, bostad och sjukvård.

◼ Barnet skall ha rätt till särskild vård om det är missgynnat i fysiskt, mentalt eller socialt avseende.

◼ Barnet har rätt att vara bland dem som först erhåller skydd och undsättning under alla förhållanden.

◼ Barnet har rätt att skyddas mot alla former av vanvård, grymhet och utnyttjande.

◼ Barnet har rätt att åtnjuta fullgoda möjligheter till lek och rekreation samt till obligatorisk och kostnadsfri undervisning, som hjälper det att utveckla sina individuella förmågor och bli en nyttig samhällsmedlem.

◼ Barnet har rätt att utvecklas på ett sunt och normalt sätt under fria och värdiga betingelser.

◼ Barnet har rätt att fostras i en anda av förståelse, tolerans, vänskap mellan folken, fred och världsomfattande broderskap.

◼ Barnet skall ha rätt att åtnjuta alla dessa rättigheter utan särskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, egendomsförhållande, börd eller ställning i övrigt.

Sammandrag baserat på Everyman’s United Nations

[Bildkälla på sidan 5]

Reuters/Bettman Newsphotos