Bedrägerier inom vetenskapen — Det största av alla bedrägerier
Evolutionisterna säger: ”Evolutionen är ett faktum; Gud är en myt.” De har inget bevis för något av dessa påståenden, men fördomar behöver inga bevis.
PRIVAT OMRÅDE. Tillträde förbjudet. Detta gäller dig, Gud! Evolutionisterna bevakar ämnet biologi och säger åt Gud att hålla sig borta. ”Alla kompetenta forskare tror på evolutionen”, säger de. Vilket i praktiken också innebär: ”Forskare som inte tror på evolutionen är inkompetenta; de saknar vår sakkunskap.” Vad Gud beträffar, säger de att han inte har någon plats i vetenskapligt tänkande. För övrigt är det omöjligt att bevisa att han ens existerar.
Detta lättvindiga avfärdande av Gud är det största av alla deras bedrägerier.
I boken The New Biology (Den nya biologin), av Robert Augros och George Stanciu, redogörs på sidan 188 för några av de argument som förs fram av ansedda vetenskapsmän som avfärdar tanken på en Gud: ”Den gängse uppfattningen är att Darwin en gång för alla befriade biologin från behovet av en Gud. Eldredge säger att Darwin ’lärde oss att vi kan förstå livets utveckling i rent naturhistoriska termer, utan att behöva tillgripa någon övernaturlig eller gudomlig makt’. Julian Huxley sade: ’Darwinismen avlägsnade hela tanken på Gud som en skapare av levande organismer från den vetenskapliga debatten.’ Jacob skriver: ’Tanken att varje enskild art har frambringats av en Skapare kullkastades av Darwin.’ Och Simpson skriver om den första levande organismens ursprung: ’Det finns i alla händelser ingen anledning att anta att det inträffat ett mirakel. Inte heller finns det några tvingande skäl att betvivla att de nya reproduktions- och mutationsprocesserna hade ett rent materialistiskt ursprung.’”
”Innebär då detta att livet på jorden inte har någon skapare eller formgivare?” kanske du undrar. ”Det behövs ingen”, svarar evolutionisterna. ”Det är slumpens verk. Det har kommit till av sig självt. Vi kallar det för det naturliga urvalet.”
Men ju mer vi lär oss om naturen, desto fler bevis på formgivning ser vi. Den intelligens och vishet som där kommer till synes är häpnadsväckande. Kan verkligen en blind, okritisk, förnuftslös slump ha åstadkommit allt detta? Låt oss begrunda några få av de hundratals mekanismer i naturen som återspeglar en konstruktiv vishet — mekanismer som mänskliga uppfinnare ofta har kopierat.
Årtusenden innan man kunde tillverka flygplansvingar fanns aerodynamiskt utformade fågelvingar av överlägsen konstruktion. Pärlbåten och den vanliga bläckfisken Sepia använder flyttankar för att reglera sitt djupgående, och detta på ett mycket effektivare sätt än moderna ubåtar. Både den åttaarmade och den tioarmade bläckfisken är mästare på jetdrift. Fladdermöss och delfiner är experter på ekolodning. Många kräldjur och sjöfåglar har inbyggda ”avsaltningsapparater” som gör det möjligt för dem att dricka havsvatten. Vissa mikroskopiska bakterier har rotationsmotorer, med vars hjälp de kan röra sig både framåt och bakåt.
Med hjälp av vatten och sinnrikt utformade stackar kan termiterna ”luftkonditionera” sitt bo. Insekter, mikroskopiska växter, fiskar och träd framställer sitt eget ”antifrysmedel”. Malleehönan, buskhönan, myggor och vissa ormar har inbyggda termometrar som kan registrera temperaturförändringar på en bråkdels grad. Getingar tillverkar papper. Svampar, svampdjur, bakterier, lysmaskar, insekter och fiskar kan alla framställa kallt ljus, ofta i färg. Många flyttfåglar har tydligtvis kompasser, kartor och biologiska klockor inbyggda i huvudet. Vissa vattenskalbaggar och spindlar använder dykarklockor och andra dykapparater.a — Se bilderna på sidan 15.
All denna formgivning och instinktiva vishet vittnar om en intelligens som är långt större än människans. (Ordspråksboken 30:24, NW) Några av de mest förbluffande exemplen på sådan vishet står emellertid att finna i den mikroskopiska världen — där evolutionisterna hade hoppats upptäcka den enkla begynnelse varifrån allt liv utvecklats till de påtagligt komplicerade former som vi finner överallt i naturen — inbegripet oss själva. En enkel begynnelse? Absolut inte. Den komplexitet som präglar även den minsta cell tyder på att en intelligens måste ha varit inbegripen i tillblivelsen. Här följer några exempel:
I den ovan nämnda boken The New Biology sägs det på sidan 30: ”En genomsnittlig cell utför hundratals kemiska reaktioner varje sekund och kan reproducera sig ungefär var tjugonde minut. Ändå äger allt detta rum inom ett så oerhört litet utrymme: över 500 bakterier får plats på en yta som motsvarar punkten i slutet av denna mening. [Biologen François] Jacob förundrar sig över bakteriecellens miniatyrlaboratorium, som ’utför cirka två tusen olika reaktioner med ojämförlig skicklighet och på minsta tänkbara utrymme. Dessa två tusen reaktioner löper kors och tvärs i cellen med oerhörd hastighet utan att någonsin störa varandra.’”
I boken The Center of Life—A Natural History of the Cell (Livets centrum — cellens historia), av L. L. Larison Cudmore, sägs det på sidorna 13 och 14: ”En enda enkel cell kunde tillverka vapen, skaffa föda, smälta den, göra sig av med avfallsprodukter, förflytta sig, bygga hus och ägna sig åt sexuella förehavanden, såväl okomplicerade som bisarra. Sådana varelser finns fortfarande. Dessa urdjur — fulländade och fullständiga organismer, som utgörs av en enda cell med många förmågor men som likväl saknar vävnader, organ, hjärta och sinnesförmögenheter — har egentligen allt som vi har.”
I boken Den blinde urmakaren av Richard Dawkins talas det på sidan 122 om den mängd information som kan lagras i en enda cell: ”Det finns tillräckligt med lagringsutrymme i DNA hos ett enda liljefrö eller en enda salamanderspermie för att kunna lagra Encyclopaedia Britannica 60 gånger om. Några arter av amöbor, som orättvist brukar sägas vara primitiva, lagrar lika mycket information i sitt DNA som 1 000 Encyclopaedia Britannica.”
Biologen Michael Denton skriver i sin bok Evolution: A Theory in Crisis (Evolutionen: En teori i kris), sidan 250: ”Molekylärbiologin har visat att till och med de enklaste av alla de levande organismer som finns på jorden i dag, bakterieceller, är oerhört komplicerade. Trots att de minsta bakterierna är ofattbart små — de väger mindre än 10—12 gram — är var och en av dem i själva verket en veritabel mikroskopisk fabrik som innehåller tusentals invecklade och sinnrika molekylära apparater och sammanlagt består av ett hundra miljarder atomer. De är långt mer komplicerade än någon maskin som människan tillverkat och saknar helt motstycke i den icke levande världen.
Molekylärbiologin har också visat att cellens grundläggande konstruktion i stort sett är identisk hos alla livsformer på jorden, från bakterier till däggdjur. Den roll DNA, mRNA och proteiner spelar är precis densamma hos alla organismer. Den genetiska koden är också i stort sett densamma hos alla celler. Proteintillverkningsmaskineriet är till storleken, uppbyggnaden och konstruktionen av alla dess beståndsdelar praktiskt taget identiskt hos alla celler. Vad den grundläggande biokemiska konstruktionen beträffar kan således ingen levande organism sägas vara primitivare eller lägre stående än någon annan organism, och inte heller finns det empiriskt sett den minsta antydan om någon utvecklingskedja bland alla de otroligt differentierade celler som finns på jorden.”
George Greenstein erkänner alla dessa vittnesbörd om en intelligens som är uppenbar i naturen. I sin bok The Symbiotic Universe (Det symbiotiska universum) talar han om alla de mystiska och otroliga sammanträffanden som inte går att förklara, sammanträffanden utan vilka livet på jorden skulle vara omöjligt. Följande uttalanden, som finns att läsa på sidorna 21—28, återspeglar hans motstridiga känslor över de förhållanden som vittnar om att det måste finnas en intelligent Gud med ett uppsåt:
”Jag tror att vi står inför ett mysterium — ett stort och outgrundligt mysterium, ett som också är av oerhörd betydelse: mysteriet med världsalltets beboelighet, vår miljös ändamålsenlighet.” Han övergår sedan till att ”räkna upp vad som måste betecknas som en förvånansvärd serie häpnadsväckande och otroliga händelser som banat vägen för livets uppkomst.b Det finns en lång rad sammanträffanden, som alla är nödvändiga för vår existens.” Han fortsätter: ”Listan blev längre och längre. ... Så många sammanträffanden! Ju mer jag läste, desto mer övertygad blev jag om att sådana ’sammanträffanden’ knappast skulle ha kunnat inträffa av en slump.” En skakande upptäckt för en evolutionist, som han därefter medger:
”Men allteftersom denna övertygelse tilltog, var det också en annan känsla som växte sig allt starkare. Än i denna dag har jag svårt att klä denna känsla i ord. Det var en intensiv motvilja, som ibland var så stark att den nästan var fysisk till sin natur. Jag bokstavligen våndades. Själva tanken på att de positiva livsbetingelserna i kosmos skulle kunna vara ett mysterium som krävde en lösning föreföll löjeväckande, absurd. Jag hade svårt att tänka på detta utan att göra en grimas av avsmak. ... Denna reaktion har inte heller försvagats under årens lopp: tvärtom har jag ständigt varit tvungen att kämpa mot den när jag skrivit denna bok. Jag är säker på att alla andra vetenskapsmän reagerar på samma sätt och att det är detta som är orsaken till den nu så utbredda likgiltigheten rörande denna fråga. Och inte nog med det: bakom likgiltigheten döljer sig, enligt min mening, en intensiv motvilja.”
Motvilja mot vad? Mot tanken att förklaringen skulle kunna vara en uppsåtlig skapelse. Som Greenstein uttrycker det: ”När vi granskar alla bevis uppstår osökt tanken att någon övernaturlig makt — eller snarare Makt — måste vara inbegripen. Är det möjligt att vi plötsligt och oavsiktligt har råkat stöta på vetenskapliga bevis för ett Högsta väsende? Var det Gud som ingrep och på ett så förutseende sätt planlade kosmos för vår skull?” Men Greenstein återhämtar sig snart från ett sådant kätterskt tänkesätt och bekräftar sin renläriga tro på den evolutionistiska religionen genom att upprepa en av dess trossatser: ”Gud är inte någon förklaring.”
Astrofysikern Fred Hoyle skriver i sin bok The Intelligent Universe (Det intelligenta universum), sidan 9, om personer som, i likhet med Greenstein, är rädda för att Gud skall komma in i bilden: ”Ortodoxa vetenskapsmän är mer angelägna om att förhindra en återgång till forna tiders religiösa excesser än att söka sanningen, ... [och denna inställning] har dominerat det vetenskapliga tänkandet under det senaste århundradet.”
I sin bok tar han sedan upp samma gåtfulla detaljer som Greenstein oroade sig över. ”Sådana egendomligheter”, säger han, ”tycks löpa genom naturens vävnad som en tråd av lyckliga tillfälligheter. Men det finns så många av dessa märkliga sammanträffanden som är nödvändiga för livet att någon form av förklaring tycks krävas för att svara för dem.” Både Hoyle och Greenstein säger att dessa ”tillfälligheter” inte kan vara slumpens verk. Hoyle säger vidare att ”universums uppkomst kräver en intelligens”, en ”intelligens på ett högre plan”, ”en intelligens som fanns till före oss och som resulterade i en medveten skapelse av de strukturer som är nödvändiga för liv”.
Detta skall inte uppfattas så att Hoyle åsyftar bibelns Gud, men han inser dock att en övernaturlig intelligens av ofantliga mått måste ligga bakom såväl universum som jorden och alla dess livsformer. Visserligen säger han att ”’Gud’ är ett förbjudet ord inom vetenskapen”, men han tillstår ändå att vi kan ”kalla ett högre stående intelligent väsen för en gudom”. Han spekulerar vidare att det ”genom våra egna sinnens förprogrammerade tillstånd” kan finnas ”en förbindelselänk av intelligens som sträcker sig ända ner ... till människorna på jorden”.
Han fortsätter: ”Många tecken tyder på att det kan förhålla sig så. Rastlösheten inom oss är ett sådant tecken. Det är som om vi hade en instinktiv känsla av att det finns något viktigt för oss att utföra. Rastlösheten beror på att vi ännu inte har lyckats upptäcka exakt vad det är.” På ett annat ställe säger han: ”Den religiösa driften tycks vara unik för människan. ... Om vi skalar av alla de fantasifulla utsmyckningar som religionen av hävd är omgiven av, vad blir då kvar, om inte en inre röst som enkelt uttryckt säger oss: Du härstammar från något ’där ute’ i himlarymden. Sök detta, så kommer du att finna mycket mer än du väntar dig.”
Människan trevar sig fram. Vad hon trevar efter utan att inse det är den bibliska sanningen att vi är skapade till Guds avbild och likhet, vilket innebär att vi har ett mått av de egenskaper som Gud har, till exempel vishet, kärlek, makt, rättvisa, målmedvetenhet och andra utmärkande drag som förklarar den stora klyftan mellan människor och djur. Våra sinnen är förprogrammerade för sådana gudomliga egenskaper och för den sanna tillbedjan av Gud. Så länge en person inte har tillbörlig balans mellan dessa egenskaper och har upprättat kontakt med Gud genom bön och sann tillbedjan av honom, kommer rastlösheten att bestå. När dessa andliga behov som vi är skapade med blir tillfredsställda, kommer rastlösheten att ge vika för ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. — Filipperna 4:7; 1 Moseboken 1:26—28.
Apostlagärningarna 17:27, 28 rekommenderar ett sådant sökande, ”för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss. Ty genom honom har vi liv och rör oss och är till.” Det är genom honom, Skaparen av universum, inbegripet jorden och oss som bor på den, som vi lever och rör oss och är till. Genom att lämna all den grannlåt och de falska läror som kännetecknar de etablerade religionerna — religioner som har fått miljontals människor att vända sig bort från Gud, däribland många vetenskapsmän — och i stället utöva den sanna tillbedjan av Jehova Gud kommer vi att vinna evigt liv på en paradisisk jord, vilket var Jehovas uppsåt då han skapade jorden. — 1 Moseboken 2:15; Jesaja 45:18; Lukas 23:43; Johannes 17:3.
Man måste vara oerhört godtrogen för att tro att en blind, förnuftslös slump kan besitta en intelligens av denna storleksordning. Det är en tro som är jämförbar med den som de hedniska religionsutövarna hade på profeten Jesajas tid: ”Men ni är de som överger Jehova, de som glömmer mitt heliga berg, de som dukar ett bord åt guden Lyckan och de som slår i blandat vin åt guden Ödet.” (Jesaja 65:11, NW) Evolutionisterna förlitar sig på att miljontals ”lyckliga” sammanträffanden har frambringat människan från livlös materia, men de har inte ens lyckats nå första pinnen på sin evolutionsstege. Deras gud ”Lyckan” är verkligen ett bräckligt rö.
Fred Hoyle tycker att allt detta verkar illavarslande: ”En annan sak som oroar mig är övertygelsen om att möjligheternas dörr för människosläktet står öppen under en mycket kort tid. Högteknologin behövs för att öppna denna dörr, men högteknologin i sig själv kan, om kontakt inte upprättas mellan vår art och världen utanför jorden, mycket väl komma att bana vägen till självförintelse. Om mitt motstånd mot Darwins teori tidvis har verkat hätskt i den här boken, beror det på att jag anser att ett samhälle som vägleds av denna teori med stor sannolikhet har slagit in på en självförintande kurs.”
Alice, i sagan Bakom spegeln, skrattade klentroget när hon hörde Vita drottningens egendomliga logik. ”Det är ingen idé att försöka”, sade hon. ”Man kan inte tro på det som är omöjligt.” Drottningen svarade: ”Då har du inte haft mycket övning. När jag var så gammal som du, övade jag mig en halvtimme var dag. Och ibland trodde jag på ända upp till sex omöjliga saker före frukost.”
Evolutionisterna är vår tids Vita drottningar. De har fått ofantligt mycket övning i att tro på omöjliga saker.
[Fotnoter]
a Se kapitel 12 i boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse?, utgiven av Sällskapet Vakttornet.
b Avstånden mellan stjärnorna; atomers och subatomära partiklars resonans vid bildning av kol; lika stora och motsatta laddningar hos elektron och proton; vattnets unika och säregna egenskaper; solljusets frekvenser och de absorptionsfrekvenser som är nödvändiga för fotosyntesen; avståndet mellan jorden och solen; det tredimensionella rummet m. m.
[Infälld text på sidan 12]
Alla dessa bevis på formgivning och instinktiv vishet tyder på en intelligens
[Infälld text på sidan 13]
En bakteriecell innehåller ett hundra miljarder atomer
[Infälld text på sidan 14]
”Universums uppkomst kräver en intelligens”
[Bilder på sidan 15]
Jetdrift
Avsaltning
Papperstillverkning
Ekolod