Dömda av sina egna uttalanden
I MAJ förra året träffades 638 delegater i Basel i Schweiz för den Europeiska ekumeniska sammankomsten ”Fred och rättvisa”. De representerade alla Europas till bekännelsen kristna samfund. Med 94,5 procent jaröster antog de ett slutdokument, som därför kan betraktas som ett samstämmigt dokument från Europas kristenhet. Vi skall låta detta dokument besvara några frågor, som vi lämpligen kan ställa. (Siffrorna inom parentes hänvisar till avsnitt i dokumentet.)
Tillber dessa kyrkosamfund den ende sanne Guden, Jehova, och bevarar de en rätt kristen enhet?
”Vi har Gud, Skaparen, den treenige Guden — Fadern, Sonen och den Helige Ande — att tacka för vårt liv. Han har i sin barmhärtighet uppenbarat sig själv för hela mänskligheten i Jesus Kristus. Vi delar alla denna tro, oavsett de skillnader vi håller fast vid när det gäller vår bekännelse.” (21)
”Vi kristna är redan i förening med Kristus som ett resultat av dopet och gensvaret i tro till Guds ord, även om vi ännu inte har uppnått full enhet. Vi försöker överbrygga de skillnader som fortfarande finns i lärofrågor och i utövandet av vår religion, så att vi skall kunna uppnå full enhet.” (39)
”Vi har misslyckats med att övervinna skiljaktigheterna mellan kyrkosamfunden, och vi har ofta missbrukat den myndighet och makt som getts oss, vilket lett till att vi stärkt begränsade och falska former av solidaritet som rasism, manschauvinism och nationalism.” (43)
Har de levt upp till sitt anspråk på att vara efterföljare till Fridsfursten?
”Som kristna tror vi att verklig fred kommer att bli resultatet av att man vandrar med Kristus, även om vi ofta dragit oss undan från att följa honom till slutet. Hans avståndstagande från våld härrör från den kärlek som når även fienden i syfte att förändra honom eller henne och som övervinner fiendskap och våld. Denna kärlek är villig att lida på ett aktivt sätt. Den uppdagar det orättfärdiga i våldshandlingen, gör dem som brukar våld ansvariga och drar in fienden i ett fredligt förhållande.” (32)
”Vi har förorsakat krig och har misslyckats i att använda varje tillfälle till att arbeta för försoning och medling; vi har tolererat och ofta alltför villigt rättfärdigat krig.” (43)
”Söndringar och religiösa strider har haft stor inverkan på Europas historia. Många krig har varit religionskrig. Miljoner män och kvinnor har blivit torterade och dödade för sin tro.” (48)
Har de följt Jesu exempel i att tala sanning, söka rättfärdighet och visa respekt för livet och det Gud skapat?
”Kyrkosamfunden och de kristna har misslyckats i många avseenden och har inte alltid levt upp till de normer som är förbundna med Guds kallelse. Vi har även försummat att förkunna sanningen om Jesus Kristus. ... Under alltför lång tid har vi varit blinda för evangeliets konsekvenser och krav med avseende på rättvisa, fred och skapelsens okränkbarhet.” (42)
”Vi har försummat att vittna om Guds omtanke om varje individ, och vi har inte utvecklat en livsstil som visar att vi förstår vår plats i Guds skapelse.” (43)
Är de okunniga om orsaken till problemen i världen?
”Vad är de grundläggande orsakerna till de faror vi ställs inför i dag? ... De verkliga orsakerna ... kan man finna i människors hjärta, i deras attityder och karaktär.” (18, 19)
”De återvändsgränder i vilka vi befinner oss har sist och slutligen sina rötter i det förhållandet att vi har övergett Guds vägar.” (41)
Är det så att de, trots detta erkännande, vänder ryggen åt mänskligt styre och sätter sin förtröstan till Guds upprättade rike?
”Vår uppmärksamhet riktas på tre viktiga och betydelsefulla drag i händelseutvecklingen i världen: förbättringar i Öst-Västrelationerna i samband med Europeiska säkerhetskonferensen, de demokratiska reformerna i Sovjetunionen och andra östeuropeiska länder; utvecklingen mot integration av Västeuropa (Single European Act, som fullt ut träder i kraft i och med början av 1993).” (51)
”Förenta nationerna som internationell organisation skall göras mer effektivt. FN har visat att det kan hjälpa till med att lösa regionala konflikter, bistå i samband med utvecklingen i många länder och hjälpa till med miljöproblem. Därför råder det ett behov att världens regeringar ökar sitt stöd till Förenta nationerna och omvandlar detta stöd till konkreta åtgärder.” (83)
Finns det några tecken på att de i en nära framtid kommer att förändra sin hållning till inblandning i politiken?
”År 1992 har det dessutom gått 500 år sedan början av en period av europeisk expansion som varit till nackdel för andra folk. Detta uppfordrar oss att arbeta för ett rättvist och fredligt förhållande, både mellan länderna i Europa och mellan Europa och andra delar av världen, särskilt Mellersta Östern, där Europa har ett stort historiskt ansvar. Vi uppmanar våra kyrkor att stödja folkens kamp för social rättvisa, mänsklig värdighet och bevarandet av miljön i Latinamerika, Afrika och Asien.” (84n)
Vilken biblisk princip bör tillämpas i bedömningen av de religioner som tog fram detta slutdokument?
I Matteus 12:37 läser vi: ”Efter dina ord skall du nämligen förklaras rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.” (Se också Lukas 19:22.) Hur håller den europeiska kristenheten måttet? Kommer dess uttalanden att förklara den rättfärdig, eller kommer de att döma den skyldig? Kan det råda någon tvekan om detta i betraktande av vad som anförts här ovan?
[Bildkälla på sidan 19]
Swiss National Tourist Office