Bibelns syn

Har vetenskapen gjort bibeln gammalmodig?

HAR vetenskapen med sina långtgående kunskaper om universum gjort bibeln till en samling myter och legender? Många människor i dag tror det. Gör du det?

Du har kanske, som så många andra, blivit undervisad att tänka på det sättet från din ungdom men aldrig egentligen ifrågasatt tanken. Vi vill uppmana dig att ifrågasätta den nu. Tänk på bara ett exempel, ett uttalande i bibeln om universum. Det här uttalandet stod i skarp motsats inte bara till vad den tidens experter sade, utan även till vad vetenskapsmän sade tusentals år senare.

En fråga om gravitation

Vad vilar jorden på? Vad är det som håller månen, solen och stjärnorna uppe? De här frågorna har förbryllat människor i tusentals år. När det gäller jorden har bibeln ett enkelt svar. I Job 26: 7 sägs det att Gud ”hänger upp jorden på ingenting”. I den hebreiska grundtexten betyder det ord som här används för ”ingenting” (beli-máh) ordagrant ”inte något”, och det här är enda förekomsten av det ordet i bibeln. Den bild det frammanar av en jord omgiven av en tom rymd erkänns av forskare som en ”enastående klarsyn”, i synnerhet med tanke på när det skrevs.a

Det var inte alls så de flesta tänkte sig världsalltet på den tiden. En gammal trosuppfattning var att jorden bars upp av elefanter som stod på en jättelik sköldpaddas rygg.

Aristoteles, en berömd grekisk filosof och vetenskapsman som levde på 300-talet f.v.t., lärde att jorden aldrig kunde hänga i en tom rymd. I stället menade han att de olika himlakropparna var för sig var fästa vid ytan på fasta, genomskinliga sfärer. Sfärerna var placerade inuti varandra. Jorden var innerst, medan den yttersta sfären bar upp stjärnorna. När sfärerna roterade, den ena inuti den andra, rörde sig föremålen på dem — solen, månen och planeterna — över himlen.

Bibelns uttalande om att jorden i själva verket ”hänger ... på ingenting” är ungefär 1.100 år äldre än Aristoteles. Ändå betraktades Aristoteles som sin tids mest framstående tänkare. Hans åsikter lärdes ut som fakta fortfarande nästan 2.000 år efter hans död! Under 1500- och 1600-talen blev det så som det sägs i The New Encyclopædia Britannica att Aristoteles’ läror ”upphöjdes till religiös dogm” i kyrkans ögon.

Giordano Bruno, en filosof som levde på 1500-talet, dristade sig att ifrågasätta tanken att stjärnorna ”är så att säga inbäddade i en enda kupol”. Han skrev att det var ”en löjlig tanke som kunde komma från barn, vilka kanske föreställde sig att om [stjärnorna] inte hölls uppe på himlens yta av ett kraftigt lim eller var fastspikade med de grövsta spikar skulle de falla ner på oss likt hagel”. Men att inte vara överens med Aristoteles var farligt på den tiden — kyrkan lät bränna Bruno på bål för att han spred sina oortodoxa läror om universum.

I den kosmiska soppan

I och med att teleskopet uppfanns började allt fler astronomer ifrågasätta Aristoteles. Om solen, månen och stjärnorna inte satt fast på sfärer som roterade runt jorden, vad kunde då hålla dem uppe och förmå dem att röra sig? Matematikern René Descartes, som verkade på 1600-talet, trodde att han hade lösningen. Han var överens med Aristoteles om att rymden mellan oss och de andra himlakropparna inte kunde vara tom. Därför förutsatte han att universum var fyllt av en genomskinlig vätska — en sorts kosmisk soppa.

Den här teorin tycktes lösa två problem. För det första tillhandahöll den något som kunde ”hålla uppe” himlakropparna; de flöt alla omkring i soppan! För det andra hjälpte den till att förklara planeternas rörelser. Descartes menade att planeterna hade fångats i strömvirvlar i vätskan, vilka fick dem att snurra runt i sina banor. Denna ”virvelteori”, som den kom att kallas, kan förefalla ganska fantasifull i dag. Men det var den dominerande teorin vid studiet av universum i mer än hundra år i vissa länder.

Många forskare föredrog den framför nykomlingen: Isaac Newtons lag om den universella gravitationen, som publicerades 1687. Newton hävdade att planeterna inte behöver fysiska, påtagliga föremål eller substanser för att hålla dem uppe. Det var gravitationen som styrde deras rörelser och höll dem på plats i deras banor. I själva verket hängde de i tomma rymden, på ingenting. Många av Newtons kolleger gjorde narr av hans tankar om gravitationen. Till och med Newton själv fann det svårt att tro att rymden var ett tomrum, utan någon materia.

Newtons tankar vann ändå i längden. I dag är det alltför lätt för oss att glömma att den här frågan om vad som höll planeterna uppe var föremål för upprörda debatter bland lärda och intelligenta vetenskapsmän omkring 3.200 år efter det att bibeln med elegant enkelhet hade sagt att jorden ”hänger ... på ingenting”. Hur kunde Job känna till så mycket att han kunde formulera det på just det sättet? Varför skulle han säga att ingenting, ingen materia, håller uppe jorden, när det tog ”experterna” långt mer än 3.000 år att komma fram till samma sak?

Varför är bibeln så långt före sin tid?

Bibeln ger oss det logiska svaret. I 2 Timoteus 3:16 läser vi: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” Bibeln är således inte en produkt av mänsklig vishet, utan i stället en exakt förmedling av Skaparens tankar till oss.

Det är mycket viktigt att du själv tar reda på om bibelns påstående är sant. (1 Tessalonikerna 2:13) På så sätt kan du få tillgång till hans tankar som konstruerade och skapade oss. Vilken bättre källa till kunskap om vad framtiden har i beredskap och hur man kan leva ett lyckligt, produktivt liv i denna problemfyllda värld skulle man kunna tänka sig?

[Fotnot]

[Bildkälla på sidan 14]

Med tillstånd av British Library