Katolsk vallfart — grundad på fakta eller på myt?

Från Vakna!:s korrespondent i Spanien

VARJE sommar upplever Europa en massvandring. Med buss, bil och flyg vallfärdar folk söderut i miljontal för att söka sig till havet och solen. Vilket är deras favoritmecka? Jo, Spaniens stränder. Men oftast utan att känna till det reser en del av dessa badentusiaster utmed samma färdväg som deras katolska förfäder för hundratals år sedan vandrade på.

De medeltida pilgrimerna var givetvis av annat slag. Det de hade som mål var en helig plats, inte en solbelyst strand; det de hoppades på var Guds förlåtelse, inte solbränna. Bönder, furstar, soldater och laglösa vandrade i tusental de cirka 100 milen tvärs över Spaniens norra inland på väg mot Santiago de Compostela, en liten stad med fuktigt klimat längst uppe i nordvästra hörnet av Iberiska halvön.

Vad var det för heligt föremål som kunde förmå dessa människor att färdas hundratals kilometer över snötäckta berg och brännheta slätter och att trotsa stråtrövare och hunger, sjukdom och till och med döden? Det var, enligt vad man ansåg, ”sankt” Jakobs helgongrav. ”Sankt” Jakob (spanska: Sant Iago) är Spaniens nationalhelgon. Hans ”heliga reliker” utövade ovanligt stor dragningskraft på de troende över hela det medeltida Europa. I dag står en katedral på platsen. Hur började det hela?

En stad byggd på en syn

Det började med en av dessa ”övernaturliga” syner som så ofta dyker upp på den spanska historiens blad. En kväll år 813 v.t. såg en eremit vid namn Pelagius ett himlafenomen. Lydig som han var kontaktade han sin biskop, och så småningom upptäcktes en marmorgrav. De kvarlevor den innehöll identifierades som förmodligen tillhörande inga andra än aposteln Jakob och två av hans lärjungar. Landsdelens kung, Alfons den kyske, besökte platsen, förklarade kvarlevorna vara äkta och utsåg Jakob till ”Spaniens beskyddare”.

Så föddes landets nationalhelgon. Tidpunkten för upptäckten var mycket läglig för de stridsberedda ”kristna” enklaverna i norra Spanien, omgivna som de var av muslimer. Det var precis den relik de behövde för att kunna stå emot den i Córdoba i södra Spanien förvarade ”profeten Muhammeds arm”, som ansågs göra morerna oövervinnliga. ”Sankt” Jakob blev snart det fälttecken kring vilket folket kunde samlas för att strida mot morerna, som hade lagt större delen av halvön under sig.

På 1000-talet byggdes en katedral över gravplatsen, och i och med det uppstod staden Santiago de Compostela (ordagrant: ”Den helige Jakob av stjärnfältet”) på just den plats där Pelagius såg sin himmelska syn. På kort tid blev Santiago en av kristenhetens främsta pilgrimsorter — överträffad endast av Jerusalem och Rom. Men varför tillmättes benen efter denne förmodade apostel så stor betydelse?

Hur myten uppstod

En sällsam blandning av legend, myt och religiös tradition har gett ”sankt” Jakob en särställning i Spaniens historia. Enligt vissa historiker var aposteln Spaniens första kristna missionär. Det sägs att han tillbringade flera år med att predika i Galicien (nordvästra Spanien) kort efter Jesu död. Hans kampanj resulterade dock bara i nio omvända. Uppenbarligen besviken över denna dåliga utdelning begav han sig österut och blev upplivad av en bländande syn av Maria, Jesu mor (som dock fortfarande levde i Palestina). Hon visade sig för honom stående på en marmorpelare och i ”förgängligt kött” i den romerska staden med namnet Caesaraugusta (nuvarande Zaragoza) i nordöstra delen av halvön. Legenden berättar att pelaren stod kvar då hon försvann, och flera hundra år senare blev platsen en vallfartsort.a

Kort därefter återvände Jakob till Jerusalem, där han led martyrdöden för kung Herodes’ hand. (Apostlagärningarna 12:1—3) Enligt legenden räddade hans lärjungar kroppen och fraktade ner den till kusten. I Jaffa gick de ombord på ett övernaturligt fartyg gjort av sten. Efter en veckas resa (som omfattade mer än 5.000 kilometer!) kom de fram till Galicien, där de begravde sin herre i en omarkerad grav, vars belägenhet med tiden föll i glömska.

Århundraden gick, och det var den graven som man antog återupptäcktes av eremiten. Myten blev då verklighet för de ”kristna” soldaterna. Inom kort sågs ”Jakob” själv strida för de ”kristna”. Enligt traditionen visade han sig i den avgörande striden vid Clavijo, och ridande på en vit häst hjälpte han dem att besegra morerna. Efter den segern blev han allmänt känd som Santiago Matamoros (sankt Jakob, morernas dråpare). — Jämför Matteus 26:52.

Man tillskrev honom också andra mirakulösa krafter av mer välvilligt slag. En legend berättar om en ung man som red på hästryggen utmed stranden för att träffa sin tillkommande. Plötsligt sköljde en jättevåg över honom, och han sveptes i väg. Hans trolovade bönföll ”sankt” Jakob, som villigt kom till hennes hjälp och förde den unge mannen upp ur havet. Hans kläder var då täckta med vita musselskal. I och med det blev musselskalet symbolen för Spaniens nationalhelgon och för pilgrimerna som vallfärdade till hans grav.

Magin bakom myten

Under större delen av medeltiden utövade reliker av kända ”helgon” stort inflytande på människor och monarker. De ansågs skydda de gudfruktiga mot skada. Vilhelm Erövraren hade flera reliker hängande kring halsen i slaget vid Hastings, då han besegrade kung Harald av England. Pilgrimer var övertygade om att de garanterades Guds ynnest genom att komma i närheten av vördade ben av ”helgon”.

Reliker var värda mer än guld, och ingen katedral i kristenheten ansågs fullständig utan sådana. En blomstrande handel med reliker utvecklades, och det förekom flera fall av uppenbart bedrägeri. En abbot på 1100-talet protesterade och sade att om två huvuden av Johannes döparen förvarades i två olika kyrkor måste Johannes ha varit tvåhövdad, eller också måste det ena vara en förfalskning.

Likväl trodde gemene man på dessa reliker och kämpade för dem. De spanska härarna stred mot morerna och andra europeiska makter i ”sankt” Jakobs namn. De koloniserade Nya världen i hans namn, och städer med namnet Santiago växte upp över hela Latinamerika.

Medeltida paketresa

En historiker förklarar att under medeltiden blev ”vallfärder till platser med värdefulla reliker ... det huvudsakliga motivet till att resa”. Därför är det inte förvånande att den förmodade graven till en sådan undergörare som ”sankt” Jakob drog till sig troende från när och fjärran. Man skulle kunna säga att Spanien upplevde sin första turistvåg under Santiagos medeltida glansdagar.

”Kungar och vanligt folk, biskopar och munkar, helgon och syndare, riddare och godsägare” — en halv miljon människor varje år — strömmade till Santiago från hela Europa och förvandlade ”sankt Jakobs väg” till en av Europas mest trafikerade vägar. Det var ett enormt stort antal, med tanke på att Europas sammanlagda folkmängd på 1000-talet var bara omkring 30 miljoner och att resan genom Spanien tog flera månader.

Efter att ha tagit sig över Pyrenéerna från Frankrike hade pilgrimerna fortfarande 100 mil kvar att vandra över norra Spaniens oländiga bergsområden och dammiga slätter. De som klarade denna maratonfärd uppbjöd sina allra sista krafter i en slutspurt. Den som först fick syn på spirorna till Santiagos katedral ropade ”Mi gozo!” (Min glädje!) och utsågs till ”kung” i ressällskapet. Det var så många familjers efternamn uppstod. De som heter King, König, Rey, Leroy eller Rex kan mycket väl ha fått sitt namn tack vare någon förfader som alltjämt hade krafter kvar att springa och ropa sedan de i flera månader varit på väg till Santiago.

Somliga i vår tid kanske beundrar den anda som visades av dessa tappra resenärer, som offrade så mycket av sin tid, sin hälsa och sina medel på något som för många av dem blev deras sista färd. Utan tvivel drevs de flesta av uppriktig tro, tro på en relik de aldrig fick se — benen förvarades i ett ornamenterat skrin bakom ett galler. I själva verket fanns inte benen där under en period på tre hundra år. De gömdes på annat håll när gravplatsen hotades och återställdes inte förrän år 1879.

Grundval för sann tro

Jesu apostlar reste en hel del, inte för att upprätta eller besöka heliga platser, utan i stället för att predika evangeliet. De ägnade mycket tid åt att studera Guds ord, något som verkligen kunde bygga upp sann tro. Sådan tro, grundad på exakt kunskap, kan skydda oss mot att falla offer för mänskliga myter och traditioner, som än i dag vilseleder många. — Matteus 15:9; 1 Timoteus 2:3, 4.

Hur märkliga religiösa traditioner och legender än må vara är de ingen ersättning för sann tro. Sett från biblisk ståndpunkt finns det ingen orsak att tro att Jakob någonsin besökte Spanien. (Se rutan.) Och även om han hade gjort det och hans ben hade blivit begravda i Santiago, skulle det inte vara något skäl att vörda dem. Bibeln uppmanar oss att sätta tro till den levande, osynlige Guden och till hans ord, bibeln, och inte till reliker. — 2 Korintierna 5:7; 1 Tessalonikerna 1:9; jämför Matteus 23:27, 28.

[Fotnot]

[Ruta på sidorna 24, 25]

Var Jakob någonsin i Spanien?

1. Det finns ingen redogörelse i bibeln om att aposteln Jakob någonsin predikade utanför Palestina. Det var Paulus, vars missionärstjänst inleddes år 49 v.t., som kom att bli känd som ”en apostel till nationerna”, inte Jakob. — Romarna 11:13; se också Apostlagärningarna 9:15; Galaterna 2:7.

2. Då Paulus skrev till de kristna i Rom år 55 v.t., uttryckte han som sitt ”mål att inte förkunna de goda nyheterna där Kristus redan hade blivit nämnd”. Han planerade att bege sig till Spanien, eftersom det inte fanns något mer ”orört område” för honom i Mindre Asien och Grekland. Det antyder att det kristna budskapet vid den här tidpunkten ännu inte hade nått Spanien i nämnvärd omfattning. — Romarna 15:20, 23, 24.

3. I Historia de la Iglesia Católica (Katolska kyrkans historia) medger jesuitprofessorn Bernardino Llorca, när det gäller Jakobs vistelse i Spanien, att för katolska experter är ”det förhållandet att inga speciella uppgifter om detta påträffats förrän 600 år efter händelserna ... en stark invändning mot tillförlitligheten hos detta faktum”. — Sidorna 122, 123.

[Karta på sidan 24]

(För formaterad text, se publikationen)

SPANIEN

Paris

Vézelay

Poitiers

Limoges

Arles

Toulouse

Pamplona

Burgos

Astorga

Santiago de Compostela

Atlanten

[Bilder på sidan 23]

Katedralen i Santiago de Compostela och (infällt) Jakob på en vit häst

[Bildkälla]

Foto: Godo-Foto