Permitteringar – arbetstagarens mardröm

”Det kom som en kalldusch. Jag var alldeles omtumlad.” Kommunikationstekniker, 44 år.

”Det är en fruktansvärd knäck för självkänslan. Man känner sig värdelös.” Ekonomichef, 38 år.

”Vad är det egentligen för slags ekonomi vi har byggt upp som offrar människor som är i sina bästa år?” Verkställande direktör i beklädnadsbranschen, 47 år.

VAD har dessa personer gemensamt? De har alla varit med om den traumatiska erfarenheten att bli friställd från sitt arbete.

Lägg märke till dessa arbetstagares ålder. De var inte precis några noviser, så de kände sig förmodligen ganska trygga i sitt arbete. De var också i den åldern då inkomstläget vanligtvis är som högst. Men plötsligt blev de uppsagda. ”De bad mig tömma skrivbordet och packa ihop mina pinaler”, sade den ovan nämnda kommunikationsteknikern. ”Det var bara att säga tack och adjö.”

Vad är det som har hänt?

Ekonomisk instabilitet är ingenting nytt. I många länder har det alltid förekommit växlingar mellan perioder av relativt välstånd och konjunktursvackor eller ekonomiska kriser. Den konjunkturnedgång som många länder i världen har drabbats av på senaste tiden — även före kriget vid Persiska viken — har också visat hur bräckligt det ekonomiska systemet kan vara till och med efter många år av relativt välstånd. Många människor har, ibland för första gången i livet, insett att stadigvarande arbeten och inkomster inte är en självklarhet.

Konjunkturnedgångens verkan på arbetsmarknaden har varit förödande. Företagen har varit tvungna att göra drastiska nedskärningar, vilket ofta har lett till omfattande permitteringar. I de rikare, industrialiserade medlemsstaterna i OECD (Organisationen för Ekonomiskt Samarbete och Utveckling) fanns det för en tid sedan sammanlagt omkring 25.000.000 arbetslösa.

”Nästan varje dag får jag telefonsamtal från vänner och bekanta som har arbetat på större företag och nu blivit friställda”, sade en kvinnlig inredningsarkitekt. ”Många av de företag som jag jobbar med har tvingats göra 50-procentiga nedskärningar under det senaste året.”

Permitteringar har alltid varit en vanlig företeelse bland arbetare, men i den senaste konjunkturnedgången har ett allt större antal tjänstemän också blivit friställda. ”Det rör sig om högavlönade arbeten”, förklarade Dan Lacey, redaktör för informationsbladet Workplace Trends, ”arbeten som gjort det möjligt för oss att köpa ett hus i ett trevligt område och ha två bilar.”

Många sådana arbetstillfällen har gått förlorade under de senaste åren. De som har blivit friställda har, som tidskriften Newsweek uttryckte det, ”knäat under bördan av inteckningslån, uppväxande barn, stora skulder och en allt osäkrare framtid”.

Vad har resultatet blivit?

Allt detta har fått en tvåfaldig effekt: De som blir friställda drabbas både ekonomiskt och känslomässigt. Att en friställning medför ekonomiska problem är uppenbart. Levnadsstandarden måste anpassas efter den minskade inkomsten. Men arbetslöshet påverkar också känslolivet.

Ungdomars inställning till stadigvarande arbete förändras. Sporadiska anställningar betraktas som något normalt och accepterat. The Wall Street Journal förklarade att tillfällighetsarbeten har förvandlat många brittiska ungdomar till ”eviga tonåringar”.

Att bli friställd efter åratal av stadigt arbete kan också medföra svårare känslomässiga konsekvenser. Som företagspsykologen Neil P. Lewis uttryckte det: ”När man blir friställd är det inte bara inkomsten man förlorar, utan också en bit av sin självkänsla.”

Psykologer har faktiskt konstaterat att friställning kan vara en lika traumatisk upplevelse som en skilsmässa eller en kär anförvants död. Den första chocken övergår i vrede, som i sin tur övergår i sorg och sedan i accepterande. ”Somliga personer går igenom alla dessa faser på två dagar”, förklarar Lewis. ”För andra tar det veckor eller månader.”

Att den känslomässiga tributen är omfattande framgår också av att personer som blivit friställda lättare faller offer för alkohol- och drogmissbruk. Känslor av hopplöshet kan även leda till bråk och splittring inom familjen. ”Dessa känslor måste komma ut någonstans”, förklarade Stephen Pilster-Pearson, chef för en löntagarorganisation vid University of Wisconsin i USA, ”och en sådan plats är naturligtvis hemmet.”

En ännu mer tragisk reaktion rapporteras från Hongkong, där en ung akademiker valde att ta sitt liv efter att ha varit arbetslös i fem år. Han kastade sig framför ett tåg.

När någon blir arbetslös är det följaktligen inte bara plånboken som drabbas. Det är därför mycket viktigt att se längre än till den ekonomiska sidan av problemet. Starka känslor är inbegripna, och familjemedlemmarna måste hjälpas åt och med förenade krafter försöka hitta en lösning.

[Ruta på sidan 5]

Är den ekonomiska expansionens tid förbi?

Förra året kom många rapporter om fruktan för att det skulle komma att bli stora omvälvningar i den ekonomiska världen. Här följer några rapporter:

Frankrike: ”Världen håller nu på att nå slutet på den längsta period av ekonomisk expansion som någonsin förekommit. ... Även om de europeiska länderna inte har så mycket att oroa sig för på kort sikt, tack vare det uppsving som blev följden av Tysklands återförening, kan de inte vänta sig att slippa undan fullständigt. ... Marknaderna har känt av den annalkande faran.” — Le Monde, Paris.

Brasilien: En konjunkturnedgång i Förenta staterna skulle ”oundvikligen sprida sig och bli märkbar också i övriga i-länder och skulle följaktligen leda till större restriktivitet när det gäller ökad import från de mindre utvecklade nationerna”. — Fôlha de S. Paulo, São Paulo.

Storbritannien: ”Den brittiska ekonomin, med dess djupt rotade inflation, höga räntor och långsamma tillväxt, förefaller också föga attraktiv.” — Financial Times, London.

Canada: ”Långt färre arbetsgivare söker nu efter långt färre arbetare.” — The Toronto Star.

Tyskland: ”Paralleller till 1973 års chockhöjning av oljepriset är redan skönjbara ... som tecken på en konjunkturnedgång.” — Neues Deutschland, Berlin.

Japan: ”Markpriserna är nu som en osäkrad bomb i hjärtat av världsekonomin. Om bomben fick detonera och markpriserna föll, skulle de japanska bankerna rasa samman, då ... [lån] med säkerhet i japansk tomtmark skulle bli så gott som värdelösa. Detta skulle i sin tur kunna utlösa en världsomfattande konjunkturnedgång.” — Australian Financial Review, Sydney.

I och med slutet på kriget vid Persiska viken i början av 1991 väcktes emellertid nya förhoppningar om ett ekonomiskt uppsving för världens nationer. Det är likväl tydligt att de ekonomiska systemen är mycket bräckliga, i synnerhet med tanke på den enorma skuldbörda som redan tynger många länder.