Den plats idrotten intar
DEN store Skaparen beskrivs i bibeln som ”den lycklige Guden”, och han vill att hans skapelser skall vara lyckliga. (1 Timoteus 1:11) Därför bör det inte vara förvånande att han skapade människan med förmågan att tycka om lek och spel. The New Encyclopædia Britannica förklarar: ”Idrottens och spelens historia är en del av människans historia.”
Bollens tillkomst sägs ha varit den mest betydelsefulla faktorn i idrottens historia. ”Iakttagelsen att djur tycker om att roa sig med leksaker”, sägs det i det ovan nämnda verket, ”visar att det kanske aldrig har funnits en tid ... då inte en föregångare till bollen jagats eller kastats.”
Något slags redskap har också länge använts för att slå till bollen. ”Bollspel med någon form av slagträ förekom hos perserna, grekerna och de amerikanska indianerna”, påpekar Britannica. ”Polo, ett ord av tibetanskt ursprung, var så vitt man vet väl känt i någon form hos perserna på Darius I:s tid (regerade 522—486 f. Kr.). Golfen hade, även om den i sin moderna form anses härstamma från Skottland, värdiga föregångare på romartiden och i många europeiska länder.”
Tidig betoning av tävling
Hundratals år innan skrivandet av de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”) var fullbordat var det populärt med organiserad idrott. I det forntida Olympia i Grekland, till exempel, hölls tävlingar vart fjärde år. Britannica förklarar: ”Det finns förteckningar över segrare i Olympia från 776 f. Kr. till 217 e. Kr.”, dvs. under en period på närmare tusen år! De olympiska spelen var så viktiga i grekiskt liv att tiden mättes efter dem — varje fyraårsperiod mellan spelen kallades en olympiad. Så enligt detta tidiga sätt att räkna tiden föddes Jesus Kristus under den 194:e olympiaden.
De hebreiska skrifterna nämner inget om organiserade spel, även om en av profeterna talar om att Jerusalems ”gator skall vara fulla av gossar och flickor, som leker där på gatorna”. (Sakarja 8:5) Mer än hundra år före Jesu födelse introducerades grekiska idrottstävlingar i Israel. En gymnastiklokal inrättades i Jerusalem, och till och med en del präster försummade sina plikter för att ta del i spelen. — 2 Mackabéerboken 4:12—15.
Kejsar Augustus, som var romersk kejsare då Jesus föddes, älskade idrott, och det blev populärt med tävlingar i Rom. Men det som verkligen intresserade de romerska medborgarna var evenemang med inslag av våld, som boxning och brottning. Dessa ”sporter” urartade ofta till våldsamma, blodiga strider i vilka människor hetsades mot varandra eller mot djur i kamper till döds.
Idrott i ”Nya testamentet”
Detta fruktansvärda missbruk av idrotten betydde emellertid inte att det var fel att utöva sporter. Vi läser ingenstans i bibeln att Jesus eller hans efterföljare fördömde idrott eller deltagande i spel. I stället hämtade apostlarna ofta illustrationer därifrån för att belysa läropunkter.
Så till exempel hade aposteln Paulus tydligen de olympiska spelens kapplöpningar i tankarna, när han uppmuntrade de kristna: ”Vet ni inte att löparna i ett lopp allesammans löper, men bara en får priset? Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det. Därtill utövar var och en som deltar i en tävlingskamp självbehärskning i allting. De gör det naturligtvis för att få en förgänglig krona, men vi en oförgänglig.” — 1 Korintierna 9:24, 25.
Vid ett annat tillfälle skrev Paulus att en kristen skall löpa beslutsamt för att vinna livet som pris. ”[Jag] jagar ... hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt”, skrev han. (Filipperna 3:14) I samband med att Paulus illustrerade behovet av att hålla fast vid normerna för ett moraliskt liv påminde han Timoteus: ”Också om någon tävlar i idrottsspelen, blir han inte krönt med mindre han har tävlat enligt reglerna.” (2 Timoteus 2:5) Och aposteln Petrus skrev att kristna herdar som fullgör sina ansvarsplikter ”skall ... få härlighetens krona som aldrig vissnar”. — 1 Petrus 5:4.
I den unge Timoteus’ herdeskap ingick utan tvivel att ta hand om unga kristna som tyckte om sport. Därför skrev Paulus till honom att ”den kroppsliga övningen [som gymnast] är ... nyttig till litet” och erkände därmed att de gymnastiska övningar som grekerna så omsorgsfullt ägnade sig åt hade ett visst värde. ”Men”, tillade Paulus snabbt, ”den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma.” — 1 Timoteus 4:8; se The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures.
Den kroppsliga övningens rätta plats
Bibeln visar alltså att kroppslig övning kan ha sin rätta plats i livet. Man behöver emellertid vara balanserad och resonlig. ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor”, skrev Paulus. (Filipperna 4:5) Men det är mycket svårt att hitta rätt balans.
De forntida grekerna överbetonade idrottsspel, och romarna främjade sporter som var till skada för både deltagarna och dem som fann nöje i de blodiga skådespelen. Å andra sidan har somliga i religionens namn undertryckt och rentav förbjudit idrottstävlingar. The New Encyclopædia Britannica påpekar: ”Sextonhundratalets puritanska inställning dämpade leklusten i Europa och Amerika.”
Idrotten har på senare tid fått ett nytt uppsving som kanske saknar motstycke i historien. ”Näst efter vädret talar folk antagligen mer om idrott än om något annat ämne”, sägs det i The World Book Encyclopedia. Idrott har till och med kallats ”massornas opium”.
Vilka är några av de problem som denna idrottsfeber har gett upphov åt? Lider du eller din familj av några negativa verkningar till följd av detta? Hur kan du hålla idrotten på dess rätta plats?