Bill of Rights — Varför behövdes den?

FÖRENTA STATERNAS Bill of Rights har framkallat så mycket intresse att på 50 år cirka 700 böcker har blivit skrivna om den — mer än 40 av dem bara i år. Eftersom det år 1991 är 200 år sedan Bill of Rights ratificerades, är människor ännu mer intresserade av detta ämne. Men en granskning visade att 59 procent av den amerikanska allmänheten inte vet vad Bill of Rights är.

När Förenta staternas konstitution ratificerades år 1788, tog man med i beräkningen att tillägg skulle kunna göras som klargjorde ståndpunkter som inte klart hade definierats i konstitutionen. År 1791 fogades de tio första tilläggen till konstitutionen. Dessa tio tillägg hade med frihet att göra och blev kända som Bill of Rights, eftersom de garanterade Förenta staternas folk vissa individuella fri- och rättigheter.

Varför behövdes den?

Varför behövde Förenta staterna en Bill of Rights? Landet hade redan en stark konstitution som uttryckligen var avsedd att ”säkerställa frihetens välsignelse” för medborgarna. Tilläggen behövdes eftersom det i konstitutionen fanns ett uppenbart utelämnande: Det fanns inte några uttryckliga garantier för individuella rättigheter.

Den fara de flesta amerikaner fruktade för var tyranniet från en påträngande nationell regering som skulle inkräkta på de individuella fri- och rättigheterna, särskilt religionsfriheten. Historikern Charles Warren kastar lite ljus över skälet till denna fruktan. Han säger:

”Människor på alla håll hävdade att även om det främsta syftet med en konstitution var att en statsstyrelse skulle upprättas, måste dess andra lika viktiga syfte vara att skydda människor mot statsstyrelsen. Detta var något som all historia och all mänsklig erfarenhet hade lärt. ...

De hade också genomlevt bittra år, då de hade sett regeringar, både kungliga och inom staterna, trampa på de mänskliga rättigheter som de och deras förfäder i kolonierna och i England hade kämpat hårt för att säkerställa. ... De visste att vad regeringsmakten hade gjort i det flydda skulle den kunna försöka göra i framtiden, vare sig dess styrande makt skulle vara kunglig, delstatlig eller nationell. ... Och de beslöt sig för att i Amerika skulle sådan styrande makt tyglas redan från början.”

Det är sant att olika amerikanska delstaters konstitutioner innehöll en begränsad bill of rights. Men i verkligheten visar ett kusligt vittnesbörd att det var vanligt med frihetsförvägran i en del delstater.

Kolonisterna hade överfört många seder och bruk från den gamla världen till sin nya värld. De förföljde minoritetsgrupper och gynnade en religiös grupp framför en annan. Så snart som nyheterna spred sig att man höll på att upprätta en konstitution, satte därför frihetsälskande människor i gång en rörelse för en bill of rights för hela nationen som skulle garantera deras friheter och skilja kyrkan från staten.

Om människor hyste sådan fruktan för en centraliserad nationell styrelse, varför skulle de då skapa en sådan? Sedan Oavhängighetsförklaringen undertecknats år 1776, behövdes ett nytt styrelsesystem. Brittiskt styre i varje koloni upphörde. Delstaterna antog sedan konfederationsartiklarna, som förenade dem till en nation — men bara till namnet. En historiker uttrycker det så här: ”Var och en önskade fungera som en separat enhet, och svartsjuka och rivalitet dominerade delstaternas handlingssätt mot varandra.”

Följaktligen utformade man en nationell styrelse, som bestod av en överordnad lagstiftande, en verkställande och en dömande makt. Dessa tre grenar fungerade inom ett maktfördelningssystem för att man skulle skydda sig mot diktatoriskt styre. Särskilt den dömande grenen skulle skydda och uttyda konstitutionella rättigheter. Högsta domstolen skulle vara nationens högsta rättsinstans, och den blev lagens uttolkare.

Den första kongressen, som samlades år 1789, arbetade omsorgsfullt på den utlovade Bill of Rights. Resultatet blev till sist tio tillägg till konstitutionen — eller modifieringar av den. Dessa tillägg blev en del av konstitutionen för 200 år sedan, den 15 december 1791, bara något mer än tre år efter det att konstitutionen hade blivit godkänd.

Religionsfrihet

Av alla rättigheter som Bill of Rights garanterar är religionsfriheten en av de viktigaste. Redan första delen av Första tillägget lyder: ”Kongressen må icke stifta någon lag beträffande grundandet av en religion eller som förbjuder det fria utövandet av en sådan, eller som inskränker yttrandefriheten.”

Lägg märke till att detta tillägg är riktat mot kongressen, inte mot delstaternas lagstiftande församlingar. Men genom att man godtog ett fjortonde tillägg år 1868 gjordes Första tillägget tillämpligt också på delstaterna. Det ger ett för hela nationen gällande konstitutionellt skydd mot att delstaterna kränker den individuella friheten.

Första tillägget hindrar kongressen från att inskränka religionsfriheten. Det förbjuder också kongressen att upprätta en kyrka eller stifta lagar beträffande en kyrka. Klausulen mot ”grundandet av religion genom lag” var avsedd att uppföra, som Thomas Jefferson sade, ”en skiljemur mellan kyrkan och staten”.

Första tillägget garanterar åsikts- och yttrandefrihet, både religiös och icke-religiös, och detta tillägg skulle komma att bli en stor konstitutionell fråga i framtiden. ”Unionsfäderna” visste att religionsfriheten djupt påverkar de medborgerliga fri- och rättigheterna och vice versa.

Varför religionen först?

Det är värt att lägga märke till att upphovsmännen till Bill of Rights valde att ta upp ämnet religion först. På grund av hundratals år av religiösa strider i deras hemländer hade ett outplånligt intryck gjorts på deras sinnen och hjärtan. De var beslutna att förebygga ett upprepande av dessa bittra strider.

Religionsfriheten var av främsta vikt och betydelse därför att dessa män kom från länder där det fanns förordningar mot avfällighet, kätteri, påvemakt och världslighet och även mot underlåtenhet att understödja kyrkan ekonomiskt. Straffen för underlåtenhet att iaktta dessa förordningar kunde vara tortyr, fängelse eller döden. Thomas Jefferson och James Madison pläderade därför lidelsefullt för åtskillnad mellan kyrkan och staten. Ingen mer statlig ynnest åt prästerliga hierarkier eller förföljelse av dem som inte samtyckte!

En del av Madisons tankar om att hålla religionen fri från statens inflytande finns återgivna i ett dokument som heter ”A Memorial and Remonstrance” (Ett minne och en protest). Vältaligt argumenterar han för att en sann religion inte behövde lagens stöd, att ingen skulle beskattas för att någon religion skulle stödjas och att förföljelse blev den oundvikliga följden av införandet av en av staten erkänd religion. Madison varnade också för att ett sådant erkännande skulle hämma kristen evangelisering.

Jefferson instämde med Madison och sade att statligt stöd försvagar den kristna religionen: ”Kristendomen blomstrade under tre hundra år utan något erkännande från staten. Så snart som den fick erkännande under kejsar Konstantin, förlorade den undan för undan sin renhet.” — Garry Wills: Under God.

Högsta domstolen och religionsfriheten

Det har gått 200 år sedan Bill of Rights ratificerades. Dess garantier passade 1600- och 1700-talens sociala och politiska angelägenheter. Passade samma Bill of Rights medborgarnas föränderliga behov under de 200 följande åren? Ja, eftersom den sägs ha ”varaktiga principer” som kan bli ”anpassade till olika kriser i de mänskliga angelägenheterna”.

Det är i Högsta domstolen i Förenta staterna som de viktigaste principerna har blivit ”anpassade till olika kriser i de mänskliga angelägenheterna”, särskilt vid preciserandet av de medborgerliga fri- och rättigheterna. Domstolen har preciserat de friheter som regeringsmakten inte får inkräkta på. Som en historiker visade gör domstolen en avvägning mellan det organiserade samhället och individuell rätt.

Under de 50 senaste åren har Jehovas vittnen fört dussintals fall som rört frågor om yttrandefrihet och religionsfrihet till Högsta domstolen. Flertalet av dessa fall inbegrep rätten att sprida uppfattningar.a

Bill of Rights må precisera fri- och rättigheter, men boken The Supreme Court and Individual Rights (Högsta domstolen och de individuella rättigheterna), av Elder Witt, har en rubrik som lyder ”Jehovas vittnen: Frihetens preciserare”. Där heter det: ”Enligt författningshistorikern Robert F. Cushman har medlemmar av sekten från och med år 1938 fört omkring trettio större fall som satt religionsfrihetens principer på prov till Högsta domstolen. I de flesta av dessa fall dömde domstolen till deras förmån.”

Men år 1940 gick beslutet i det omtalade målet Minersville School District v. Gobitis Jehovas vittnen emot i flagghälsningsfrågan.b Där hävdades den obligatoriska flagghälsningsceremonin. Domaren Frankfurter framförde majoritetens åsikt och sade att även om ”frihet och fördragsamhet och sunt förnuft” gynnade familjen Gobitas, menade han att domarna skulle ta hänsyn till de åtgärder folkets valda representanter hade vidtagit. Politiker skulle med andra ord tillåtas stifta lagar som begränsar religionsfriheten. Men detta är precis vad Bill of Rights förbjuder.

Mer än 170 dagstidningar fördömde beslutet. Bara några få stödde det. Juridiska kommentarer var nästan alla emot det. Inte att undra på att detta utslag blev upphävt inom tre år. I fallet West Virginia State Board of Education v. Barnette sade sedan domaren Jackson för rätten: ”Själva syftet med en Bill of Rights var att undandra vissa medborgare från de politiska tvistemålens växlingar, att placera dem utom räckhåll för majoriteter och myndigheter och etablera dem som juridiska principer, som domstolarna måste tillämpa. En människas rätt till liv, frihet och egendom, till yttrandefrihet, en fri press, religions- och församlingsfrihet samt andra fundamentala rättigheter får inte hänskjutas till röstning; de är inte beroende av utgången av något val.”c

Val avgörs av majoriteten. Men de fundamentala friheter som garanteras genom Bill of Rights skyddar minoriteten mot majoritetens tyranni och statens makt. Nyligen skrev domaren Sandra Day O’Connor: ”Enligt min mening antogs Första tillägget just för att skydda deras rättigheter vars religionsutövning inte delas av flertalet och kanske betraktas med fientlighet.” Detta var nog vad författarna till konstitutionen och Bill of Rights också tänkte.

Kommer alla nationer att anta konstitutioner med en bill of rights? De flesta har inte gjort det, och om historien är någon indikator, kommer många inte att göra det. Så om man hoppas att alla nationer skall låta upprätta dokument för att göra slut på förtryck och kämpa för allas rättigheter kommer det att leda till besvikelse.

En regering som inte kommer att bli till besvikelse

Kommer då den världsvida längtan efter frihet, rättvisa och jämlikhet aldrig att bli förverkligad? Vi är tvärtom närmare förverkligandet av sådana ideal än någonsin tidigare. Varför det? Därför att vi lever i den tid om vilken bibelns profetior för länge sedan talade, då alla förtryckande statsstyrelser kommer att avlägsnas och kontrollen över de mänskliga angelägenheterna övertas av den regering om vilken Jesus Kristus lärde sina efterföljare att be — Guds rike. — Matteus 6:9, 10.

De katastrofer som har ägt rum nu på 1900-talet ger bevis för att vi befinner oss i de yttersta dagarna för den nuvarande tingens ordning och att Guds himmelska rike snart skall ta över jordens styrelse. (Matteus 24:3—13; 2 Timoteus 3:1—5) I de bibliska profetiorna förutsägs det: ”I de kungarnas [de regeringars som nu finns] dagar skall himmelens Gud upprätta ett [himmelskt] rike ... vars makt inte skall bli överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra [nu existerande] riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Daniel 2:44.

Vad kommer detta att betyda för rättsinniga människor? Guds ord utlovar: ”Ännu en liten tid, så är den ogudaktige inte mer... . Men de ödmjuka skall besitta landet och tröstas av stor frid.” (Psalm 37:10, 11) Under Guds himmelska rike skall verklig fred och säkerhet för beständigt komma hit till jorden. Då, och bara då, kommer verklig frihet, rättvisa, jämlikhet och internationellt broderskap att förverkligas jorden runt.

[Fotnoter]