Är den verkligen äkta?
DET som kan framställas kan också förfalskas. Den vara du erbjuds kan förefalla vara exakt vad du önskar, men är den verkligen äkta? Man har ibland vidtagit drastiska åtgärder för att stoppa förfalskningar. En tysk värdshusvärd på 1300-talet blev hängd för att han sålde sekunda vin som äkta Rüdesheimervin. I Storbritannien hängdes mer än 300 personer för förfalskning mellan åren 1692 och 1832. År 1597 blev två guldsmeder fastnaglade i öronen vid skampålen för falsk stämpling av sekunda guldplåtar.
”Samlarvurmen har skapat ett paradis för oärliga handlare”, säger Mark Jones, som var engagerad i British Museums utställning ”Förfalskning? Konsten att bedra”. Till och med experter har blivit bedragna. Den ”fossila” Piltdownmänniskan var ett falsarium som lurade det vetenskapliga etablissemanget under många år. Hitlers ”dagböcker” ger vältaliga bevis för förfalskares förmåga att bedra även dem som borde veta bättre.
”Det område där förfalskningarna ökar mest för närvarande”, säger Mark Jones, ”är . . . den massiva efterapningen av märkesvaror.” Man beräknar till exempel att det såldes mellan 10.000 och 15.000 falska Apple-datorer varje månad i USA under år 1987. Ett bedrägeri på i storleksordningen 200 miljoner kronor med oäkta Waterford-kristall avslöjades nyligen. ”Kopior av världens mest kända kristallvaror tillverkades i en fabrik i en avsides belägen fransk by”, skrev The Sunday Times i Storbritannien.
år tids generation har ett sug efter lyxartiklar. Vincent Carratu, som är en veteran i kriget mot förfalskare, skriver att de som kommersiellt ägnar sig åt plagiat ”gör falska Chanel-parfymer i dag, byter till falska Fila-sporttröjor i morgon för att längre fram övergå till att importera falska Dunlop-tennisracketar”. Förfalskaren gör allt vad kunden vill ha. The Anti-Counterfeiting Group, en brittisk sammanslutning som motarbetar varumärkesförfalskning, varnar emellertid: ”Alltför ofta . . . är den ’billiga’ märkesklockan som säljs för 500 kronor i verkligheten bara värd 50 kronor.”
Livshotande plagiat
Tidningen Anti-Counterfeiting News riktar också uppmärksamheten på ett annat problem, nämligen faran med sekunda varor: ”Farliga produkter, som inte håller den förväntade standarden, är ett allvarligt hot mot konsumentens säkerhet.” Hur allvarligt är då det hotet? Tidningen Trademark World ger följande exempel: ”Fjorton flygplansolyckor och minst två dödsfall har kunnat härledas till plagierade flygplansdelar.” Storbritanniens konsumentråd avslöjade att tusentals undermåliga elektriska stickproppar och plagierade bromscylindrar med dåliga packningar kommer ut på marknaden. Rådet säger: ”Alla sådana varor kan innebära en fara för konsumenten.”
Särskilt samvetslösa är de som framställer falska mediciner. ”Inemot 70 procent av alla mediciner som säljs i vissa delar av Afrika är förfalskningar”, säger The Anti-Counterfeiting Group i Storbritannien. I Nigeria, till exempel, har man funnit ögondroppar som var utan aktivt verkande medel och dessutom var framställda av förorenat vatten. De kunde ha orsakat blindhet. Världshälsoorganisationen WHO sade år 1987: ”Om människor måste lita på antibiotika som inte innehåller antibiotika, kommer följden oundvikligen att bli dödsfall, och därför är förfalskningarna att jämställa med massmord.”
Även sedlar kan vara förfalskade. Under bara ett av de senaste åren lade man beslag på 110 miljoner dollar i falska sedlar över hela världen. Falska hundradollarssedlar som cirkulerade på Irland var så välgjorda ”att 155 stycken togs emot av alla de större bankerna”, skriver The Irish Times.
Vad kan man göra för att skydda sig mot förfalskningar? En expert på konsumentfrågor hävdar att ”det bästa skyddet mot bedrägeri är att man är välinformerad”. Hon tillägger: ”Om det verkar för bra för att vara sant, är det troligen det också.”
[Bild på sidan 20]
Den ”fossila” Piltdownmänniskan var en förfalskning som lurade vetenskapsmännen under många år