Att visa respekt för kvinnor i församlingen

BIBELN ger de kristna en norm för den teokratiska ordningen när det gäller ledarskap: Kristus är underordnad Gud, mannen är underordnad Kristus, och kvinnan är underordnad sin man. (1 Korintierna 11:3) Detta underordnande är emellertid inte förenat med något diktatoriskt förtryck. Ledarskapet i familjen får aldrig upprätthållas genom våld, vare sig fysiskt, psykiskt eller verbalt. Det kristna ledarskapet är också relativt och ger inte mannen rätt att uppträda som en despot som betraktar sig själv som ofelbar.a Att kunna säga ”Förlåt, jag hade fel”, bidrar till att stärka äktenskapet och göra det vederkvickande för båda parter. Men hur lätt är det inte att sådana uttryck för ödmjukhet fastnar i halsen! — Kolosserna 3:12—14, 18.

När de kristna apostlarna Paulus och Petrus ger råd till äkta makar, riktar de ständigt uppmärksamheten på Kristi exempel. En man kommer att vinna sin hustrus respekt, om han efterliknar det uppmuntrande föredöme som Kristus utgjorde, eftersom ”en man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud, då han ju är denna kropps frälsare”. — Efesierna 5:23.

Aposteln Petrus ger också följande uttryckliga råd till äkta män: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med . . . [era hustrur] enligt kunskap.” (1 Petrus 3:7) En modern spansk översättning parafraserar uttrycket på detta sätt: ”Beträffande äkta män: visa takt i ert samliv och ta hänsyn till hustrun.” Detta råd inbegriper många olika faktorer, däribland behovet av lyhördhet i de äktenskapliga relationerna. En man bör inte betrakta sin hustru som blott och bart ett medel till att få sexuell tillfredsställelse. En hustru som hade blivit utsatt för sexuellt övervåld som barn skrev: ”Jag önskar bara att ni skulle tala mer om det stöd som en man kan ge en hustru som har varit med om sådana upplevelser. Vad de flesta av oss hustrur behöver få veta är att vi verkligen är älskade och omtyckta och inte bara är till för att tillfredsställa vissa köttsliga begär eller fungera som hushållerskor, utan något känslomässigt engagemang.”b Äktenskapet instiftades av Gud för att mannen och hustrun skulle komplettera varandra och hjälpa varandra. Det är en fråga om samarbete och ömsesidig aktning. — 1 Moseboken 2:18; Ordspråksboken 31:28, 29.

På vilket sätt är kvinnan ”ett svagare kärl”?

Aposteln Petrus uppmanar också äkta män att visa sin hustru ära ”som ett svagare kärl, det kvinnliga”. (1 Petrus 3:7) Vad kan Petrus ha menat med uttrycket ”ett svagare kärl”? Det är ett faktum att kvinnor i regel är svagare i fysiskt avseende än män. Detta beror på skillnader i skelettets och musklernas uppbyggnad. Men när det gäller mental och moralisk styrka, då är kvinnan ingalunda svagare än mannen. Kvinnor har i åratal uthärdat situationer som de flesta män kanske inte skulle stå ut med ens en kort tid — till exempel misshandel av en våldsam eller alkoholiserad äktenskapspartner. Och tänk på vad en kvinna får utstå i samband med barnafödandet, däribland de många timmarnas värkarbete under förlossningen. En medkännande äkta man som har bevittnat det mirakel som ett barns födelse utgör måste få ökad respekt för sin hustru och hennes inre styrka.

Hannah Levy-Haas, en judinna som satt inspärrad i det nazistiska koncentrationslägret Ravensbrück, skrev i sin dagbok år 1944 beträffande denna moraliska styrka: ”Det är en sak här som gör mig oerhört upprörd, och det är att se att männen är mycket svagare och har mycket svårare att stå ut med påfrestningar än kvinnorna — i fysiskt och ofta även i moraliskt avseende. Oförmögna att bemästra sina känslor lägger de i dagen en sådan brist på moralisk tåga att man inte kan låta bli att tycka synd om dem.” — Claudia Koonz: Mothers in the Fatherland (Mödrar i fäderneslandet).

Som framgår av denna erfarenhet finns det således ingen anledning att diskriminera kvinnor bara för att de kan vara svagare i fysiskt avseende. Som Edwin Reischauer skriver i sin bok The Japanese: ”I vår tid är det allmänt erkänt att kvinnor har mer viljekraft och psykisk styrka än män.” Denna styrka kan komma till nytta i den kristna församlingen, då mogna kvinnor kan ha möjlighet att hjälpa andra kvinnor som lever under svår känslomässig press. För en kvinna med en besvärlig hemsituation är det faktiskt ibland lättare att vända sig till en mogen kvinna för att få hjälp och tröst än till en man. Vid behov kan naturligtvis en kristen äldste kontaktas för ytterligare råd och hjälp. — 1 Timoteus 5:9, 10; Jakob 5:14, 15.

Något som irriterar många kvinnor är när män avfärdar alla deras reaktioner som känslomässiga och hänför dem till det ”månatliga”. Betty, en verksam kristen, sade: ”Vi vet, som aposteln Petrus också skrev, att vi i vissa avseenden är ’ett svagare kärl’, det kvinnliga, och har en ömtåligare biologisk konstitution. Men det betyder inte att en förman eller arbetsledare har rätt att vara nedlåtande och förmyndaraktig och hänföra alla kvinnliga reaktioner till vår menstruationscykel. Vi är intelligenta varelser och vill att man skall lyssna till oss med respekt.”

Alla kvinnor är inte känslosamma till sin läggning, precis som män inte alltid är känslolösa. Var och en bör behandlas som en enskild individ. Betty, som citerats tidigare i den här artikelserien, förklarade för Vakna!: ”Jag tycker inte om att bli klassad på grund av mitt kön. Jag har sett män gråta och ha ett ombytligt humör. Och det finns kvinnor som kan vara hårda som flinta. Männen bör därför lyssna till oss på ett objektivt sätt utan tanke på kön.”

Vad krävs för att det skall bli en förändring?

Somliga menar att om det skall kunna bli en förändring till det bättre, räcker det inte att kvinnor kämpar för sina rättigheter och en rättvis behandling eller att män någon gång emellanåt utför en symbolisk gest av respekt för kvinnan. I alla kulturer och miljöer måste männen granska sin egen roll i detta avseende och fråga sig själva vad de kan göra för att kvinnornas liv skall bli lyckligare och mer vederkvickande. — Matteus 11:28, 29.

Den kvinnliga författaren och poeten Katha Pollitt skrev i tidskriften Time: ”De flesta män är naturligtvis inte sådana som våldtar, slåss eller dödar. Men det betyder inte, som alltför många av dem tycks tro, att de inte har något med våldet mot kvinnor att göra. Vi bidrar alla i vårt dagliga liv till att forma de kulturella föreställningar och idéer som bestämmer gränserna för det tillåtna. . . . Vad jag menar är att männen borde ägna sig åt en stunds allvarlig självrannsakan, syna sina fördomar och privilegier i sömmarna och ta sin beskärda del av ansvaret för den bedrövliga situation som vi befinner oss i.”

Men även om män överallt i världen skulle göra radikala förändringar i sin inställning gentemot kvinnor, skulle det ändå inte vara den fulländade lösningen på alla de orättvisor som plågar mänskligheten. Varför inte det? Därför att de orättvisor som män begår inte bara är riktade mot kvinnor, utan också mot andra män. Krig, våld, mord, dödspatruller och terrorism hör fortfarande till ordningen för dagen i många länder. Vad som behövs är ett fullständigt nytt styrelsesystem för hela jorden — och dessutom ett nytt undervisningsprogram för hela mänskligheten. Och det är precis vad Gud har lovat att åstadkomma genom sitt himmelska rikes styre över jorden. Först då kommer sann rättvisa och jämlikhet att kunna åtnjutas av alla — män, kvinnor och barn. Först då kommer sann ömsesidig respekt att råda mellan män och kvinnor. Som Bibeln uttrycker det i Jesaja 54:13 (NW): ”Alla dina söner [och döttrar] kommer att vara personer som är lärda av Jehova, och dina söners [och döttrars] frid kommer att vara överflödande.” Ja, undervisning om Jehovas rättfärdiga principer kommer att bidra till att skapa en ny värld, där människor respekterar varandra.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

En mogen kvinna kan ofta bistå med goda råd

[Bild på sidan 17]

Att hjälpa till med hushållssysslorna är ett sätt varpå en äkta man kan visa respekt för sin hustru