Våldtäkt — en realitet i dagens samhälle

UNDER den tid som det tar dig att läsa den här sidan kommer en kvinna att bli våldtagen någonstans i Förenta staterna. Hon kommer att vara ensam och vettskrämd inför hotet att bli övermannad och skändad av någon som hon förmodligen känner. Hon kanske blir misshandlad. Hon kanske sätter sig till motvärn. Hon fruktar säkert för sitt liv.

Våldtäkt är det våldsbrott som ökar snabbast i Förenta staterna, ett land som redan har en av de högsta våldtäktsfrekvenserna i världen. Enligt polisrapporter inträffar där 16 våldtäktsförsök och 10 våldtäkter varje timme, och antalet fall som inte polisanmälts kan vara ända upp till tio gånger större!

Förenta staterna är emellertid inte det enda land som uppvisar sådana dystra siffror. I Frankrike ökade antalet polisanmälda våldtäktsfall med 62 procent mellan åren 1985 och 1990. I Canada anmäldes 27.000 våldtäkter år 1990, en ökning med 100 procent på bara sex år. I Tyskland anmäls ett fall av sexuellt övervåld mot kvinnor var sjunde minut.

Våldtäkter drabbar även oskyldiga män.a Även män ”lider av att leva i ett samhälle där halva befolkningen har anledning att känna sig förbittrad, misstänksam och rädd”, förklarar psykologen Elizabeth Powell. De kan också känna sig plågade över att behöva leva i ständig oro för att något skall hända deras hustrur, mödrar, systrar, döttrar och kvinnliga vänner, och de kan också drabbas av skuldkänslor och sorg när någon de älskar blir utsatt för våldtäkt.

Varför denna stora ökning?

Våldtäkt florerar i samhällen som tolererar våld och sexuella påtryckningar. I många länder bombarderas människor ända från barndomen med destruktiva budskap och felaktiga upplysningar om sex via massmedier, familjemedlemmar och umgängesvänner. De bibringas den fördärvliga uppfattningen att sex och våld hör ihop och att kvinnans främsta uppgift är att skänka mannen sexuell tillfredsställelse, oavsett hennes egna önskningar.

Så var det med Jay, en 23-årig kontorist. ”Samhället säger att man måste ha sex med många olika kvinnor för att vara en verklig man”, sade han. ”Men om man inte har det? Vad är man då?” På grund av denna yttre press skulle han kunna våldta en kvinna, om hon gjorde honom arg eller besviken.

En sådan våldspräglad och aggressiv attityd gentemot kvinnor är vanlig i våldtäktsbenägna kulturer, hävdar forskaren Linda Ledray. ”Våldtäktsmannen följer vanligtvis bara det handlingsmönster som samhället fastställt”, förklarar hon. Filmer och TV-program bidrar till att forma detta destruktiva handlingsmönster. Våldtäkt är ett vanligt tema i pornografiska alster, men pornografi är inte den enda boven i dramat. Undersökningar har visat att våldsfilmer utan sexuellt innehåll skapar större aggressivitet mot kvinnor än filmer som är sexuellt oförblommerade men saknar våldsinslag. Televisionen bär också sin del av skulden, eftersom sexuella handlingar där ofta skildras på ett ”mer manipulativt sätt än någon annanstans”, som Elizabeth Powell uttrycker det. Vad är då det budskap som massmedierna förmedlar? ”När du blir arg, avreagera dig då genom att skada någon.”

Detta budskap överflyttas sedan till vardagslivets relationer, med mycket tragiska resultat. I vårt alltmer ”toleranta” samhälle är män ofta av den uppfattningen att kvinnor är skyldiga att tillmötesgå dem i sexuellt avseende, i synnerhet om mannen har spenderat pengar på kvinnan eller om hon till en början verkat mottaglig för hans närmanden.

”När det gäller sex är ordet ’nej’ ofta meningslöst om det uttalas av en kvinna”, förklarar journalisten Robin Warshaw. Och alltför ofta innebär detta att kvinnan blir våldtagen.

”En andra våldtäkt”

Kathi var 15 år när hon blev våldtagen av tre pojkar i skolans hockeylag. När hennes familj anmälde händelsen, blev hon trakasserad och utfryst av vänner, grannar och främlingar. ”Pojkar är pojkar”, sade man. I skolan överöstes Kathi med oanständiga tillmälen, och hotelsebrev lades på hennes bänk. Pojkarna som våldtagit henne dömdes till skyddstillsyn och samhällsnyttigt arbete och blev snart hjältar i skollaget. Kathi straffades med månader av trakasserier. Så småningom begick hon självmord.

Kathis fall är ett tragiskt exempel på hur våldtäktsoffer ofta först blir utsatta för fysiska lidanden av våldtäktsmannen och sedan för känslomässiga lidanden av andra. Många kvinnor finner att människors attityder och missuppfattningar resulterar i att de klandrar offret för det brott som begåtts. Vänner, familjemedlemmar, poliser, läkare, domare och jurymedlemmar — de som borde hjälpa offret — kanske delar dessa missuppfattningar och kan tillfoga offret nästan lika stora lidanden som våldtäktsmannen gjort. Detta problem är så stort att det har kallats ”en andra våldtäkt”.

Mytbildningen kring våldtäkter skapar ofta en falsk känsla av säkerhet. Med andra ord: om man kan finna något fel på offrets beteende — till exempel att hon burit åtsittande kläder eller att hon gått ut ensam sent på kvällen eller att hon i själva verket ville ha sexuellt umgänge — drar man slutsatsen att man själv och ens närmaste är på den säkra sidan om man bara undviker ett sådant beteende och att man därför aldrig kommer att bli våldtagen. Alternativet — att våldtäkt är en vettlös våldshandling som kan drabba vilken kvinna som helst, oavsett hur hon är klädd — är alltför skrämmande för att kunna accepteras.

En kvinna, som blev våldtagen av en person som hon betraktat som ”trevlig och respektabel”, säger varnande: ”Det värsta man kan göra är att tro att det aldrig kan drabba en själv.”

Myter och fakta om våldtäkter

Här följer några av de vedertagna missuppfattningar beträffande våldtäkter som tenderar att lägga skulden på offret och vidmakthålla attityder som uppmuntrar till sådana brott:

Myt: Våldtäkter inträffar bara när en kvinna antastas av en främling.

Fakta: De flesta våldtäkter förövas av män som kvinnan känner och har litat på. En undersökning visade att 84 procent av offren kände förövaren och att 57 procent av alla våldtäkter inträffade vid tillfällen då paret stämt träff. En av sju gifta kvinnor kommer att bli våldtagen av sin egen man.b En våldtäkt är en brutal och känslomässigt traumatisk upplevelse, vare sig angriparen är en främling, en äkta man eller en pojkvän.

Myt: Det är fråga om våldtäkt endast om kvinnan efteråt visar tecken på motstånd, till exempel blåmärken.

Fakta: Vare sig kvinnan har gjort fysiskt motstånd eller inte, är det få offer som uppvisar synliga tecken, såsom sår eller blåmärken.

Myt: Ett våldtäktsoffer bär själv en del av skulden, om hon inte gör aktivt motstånd.

Fakta: Enligt gängse definitioner är det fråga om våldtäkt så snart någon använder sig av våld eller hot om våld för att tilltvinga sig sexuellt umgänge, av vad slag det vara må, mot en persons vilja. Det är således gärningsmannens bruk av våld och offrets ovillighet som gör det till en våldtäkt. En kvinna som blir våldtagen gör sig följaktligen inte skyldig till otukt. I likhet med ett incestoffer kan hon, därför att hon tycker sig vara i en annans våld, tvingas att foga sig i en handling som hon inte vill begå. Att en kvinna av rädsla eller förvirring tvingas foga sig i en våldtäktsmans vilja betyder inte att hon samtycker till våldtäkten. Ett samtycke är grundat på ett fritt val utan något inslag av hot och är en aktiv, inte passiv, handling.

Myt: Våldtäkt är en passionerad handling.

Fakta: Våldtäkt är en våldshandling. Män som begår våldtäkter gör det inte bara för den sexuella njutningens skull, utan för att visa sin makt över andra människor.c

Myt: En kvinna kan egga eller locka en man till den grad att han inte längre kan kontrollera sina sexuella känslor.

Fakta: Män som begår våldtäkter har inte starkare sexualdrift än andra män. Faktum är att en tredjedel av alla våldtäktsmän inte kan fullborda samlaget. Våldtäkter är i de flesta fall planerade dåd, inte ett utlopp för obetvingliga drifter. Vare sig våldtäktsmännen är främlingar eller bekanta, försöker de vanligtvis locka in sitt offer i en fälla — främlingar genom att följa efter kvinnan tills hon är ensam, och bekanta genom att arrangera en situation där de är i enrum.

Myt: Kvinnor ljuger om våldtäkten för att hämnas på en man eller därför att de har dåligt samvete för att de gått med på sexuellt umgänge.

Fakta: Falska anmälningar om våldtäkt har ungefär lika hög frekvens som andra våldsbrott: 2 procent. Å andra sidan är alla experter överens om att ett stort antal våldtäkter aldrig anmäls.

Myt: En kvinna kan ”inbjuda” till våldtäkt genom att bära utmanande kläder, dricka alkohol, låta mannen betala när de är ute tillsammans eller följa med honom hem.

Fakta: Att en kvinna är omdömeslös, naiv eller okunnig betyder inte att hon förtjänar att bli våldtagen. Våldtäktsmannen bär hela ansvaret för våldtäkten.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 3]

Var fjärde kvinna i Förenta staterna kan förväntas bli utsatt för våldtäkt eller våldtäktsförsök

[Infälld text på sidan 4]

Våldtäkt florerar i samhällen som tolererar våld och sexuella påtryckningar