Hur man kan komma över en våldtäkt
För 33 år sedan blev Mary knivhotad och våldtagen. Än i dag får hon hjärtklappning och blir alldeles svettig i handflatorna när hon försöker beskriva händelsen. ”Det är det mest förnedrande en kvinna kan råka ut för”, säger hon och kämpar mot tårarna. ”Det är en vidrig, fasansfull upplevelse.”
EN VÅLDTÄKT kan vara en av de mest förödande upplevelserna i en människas liv, en som kan få livslånga konsekvenser. I en undersökning hade nästan en tredjedel av de våldtäktsoffer som tillfrågats umgåtts med självmordstankar, och de flesta sade att våldtäkten hade förändrat dem på ett genomgripande sätt.
Konsekvenserna kan bli särskilt förödande om kvinnan kände våldtäktsmannen. I sådana fall får offret ofta inte lika mycket stöd från omgivningen, för antingen kanske hon inte ens berättar om händelsen för någon, eller också kanske hon gör det men ingen tror att det verkligen var fråga om våldtäkt. Eftersom hon blev sviken av någon hon litade på, är risken också större att hon förebrår sig själv och börjar betvivla sin förmåga att bedöma andra människor.
Ta emot hjälp
Många våldtäktsoffer råkar först in i ett chocktillstånd och förnekar hela händelsen. En kvinna blev våldtagen kort före ett viktigt examensprov. Hon förträngde händelsen tills hon var färdig med sin examen. Ett annat våldtäktsoffer sade: ”Jag kunde inte tillåta mig själv att minnas det som hänt, eftersom jag med egna ögon hade sett hur den vän som jag litade på förvandlades till en angripare. Jag visste inte att man kunde bli våldtagen av någon man känner. Det kanske låter löjligt, men just detta fick mig att förlora allt hopp. Jag kände mig så ensam.”
Somliga kvinnor fortsätter att förneka det som hänt genom att inte berätta för någon om våldtäkten. De förtränger händelsen i åratal, vilket försenar läkningsprocessen och ger upphov till andra känslomässiga problem, som offret kanske inte inser härrör från våldtäkten.
Men tillfrisknandet börjar vanligtvis inte förrän man talar med andra om händelsen. En förtrogen vän kan hjälpa dig att inse att det verkligen var fråga om våldtäkt och att det inträffade inte var ditt fel. Som det sägs i ett gammalt ordspråk: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” (Ordspråken 17:17) Andliga herdar kan också ”visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret”. (Jesaja 32:2; 1 Thessalonikerna 5:14) Somliga våldtäktsoffer kan behöva kontakta Kvinnojouren eller en specialutbildad terapeut för att få hjälp att komma underfund med sina känslor.
Många våldtagna kvinnor drar sig för att tala om sina upplevelser på grund av skuldkänslor, i synnerhet om de blev sexuellt upphetsade under våldtäkten. De kanske känner sig smutsiga och värdelösa och tycker att det var deras eget fel — även om ingen annan än våldtäktsmannen bär skulden.
”Att ha en god vän att tala med betydde väldigt mycket för mig”, sade Mary, som anförtrodde sig åt en av sina medkristna. ”Jag kunde tala med henne utan att känna mig smutsig och skamsen för att jag hade blivit våldtagen.”
Ge henne ditt stöd
Å andra sidan skulle det vara orätt och kärlekslöst av offrets vänner att komma med efterkloka kommentarer eller beskäftigt försöka avgöra om hon ”verkligen blivit våldtagen”. Antyd aldrig att hon begått en omoralisk handling eller att hon njöt av upplevelsen. Det viktigaste hennes vänner kan göra när hon ber om hjälp är att tro henne. Ge henne tröst och uppmuntran. Ställ upp och lyssna när hon vill tala, men försök inte pumpa henne på detaljer.
Om våldtäkten inträffat nyligen, kan offrets vänner hjälpa henne att komma under läkarvård och erbjuda henne en tillfällig fristad. Uppmuntra henne att polisanmäla våldtäkten, men låt henne själv fatta de avgörande besluten. Hon har just upplevt en situation då hon blev berövad all kontroll. Låt henne återfå en del av denna kontroll genom att fatta egna beslut.
Offrets familjemedlemmar måste försöka låta bli att reagera alltför känslomässigt inför våldtäkten. De kanske vill försöka hitta en syndabock eller hämnas på våldtäktsmannen, men ingetdera skulle vara till någon hjälp för offret. (Romarna 12:19) Att lägga skulden på någon annan än våldtäktsmannen är meningslöst, och att försöka hämnas är farligt. Det kan också få till följd att offret börjar oroa sig för sina närmastes säkerhet i stället för att försöka koncentrera sig på att komma över sin traumatiska upplevelse.
Anhöriga bör också vara medvetna om att många kvinnor får en annorlunda syn på sex efter en våldtäkt. För dem har sex kommit att bli ett vapen, och de kan känna avsmak för sexuellt umgänge under någon tid, även med någon som de älskar och litar på. En äkta man bör därför inte försöka få sin hustru att återuppta det sexuella umgänget förrän hon är redo för det. (1 Petrus 3:7) Alla i familjen kan hjälpa till genom att bygga upp en ung kvinnas självaktning och visa henne att hon fortfarande är älskad och respekterad, trots det som inträffat. Ett våldtäktsoffer behöver all den hjälp hon kan få under den ofta ganska långa vägen mot känslomässigt tillfrisknande.
Hur man kan övervinna fruktan och nedstämdhet
Kvinnor som har blivit våldtagna säger ofta att deras starkaste känsla är rädsla. De flesta våldtäktsoffer trodde inte att de skulle överleva händelsen. Efteråt kanske de fruktar för att bli våldtagna igen eller kanske till och med är rädda för att de av en händelse skall träffa våldtäktsmannen.
Den skräck som de kände under själva våldtäkten kan väckas till liv igen genom liknande ljud, lukter och miljöer. Om en kvinna blev våldtagen i en gränd, kanske hon är rädd för att gå in i gränder. Om hon blev våldtagen i sitt eget hem, kanske hon aldrig mer kan känna sig trygg där, utan kan bli tvungen att flytta. Till och med doften av en eau-de-cologne som påminner om den som våldtäktsmannen använde kan väcka obehagliga minnen.
Även om mycket få våldtäkter resulterar i att kvinnan blir gravid, är det många som fasar för den möjligheten. Många kvinnor är också av naturliga skäl oroliga för att de kan ha ådragit sig en sexuellt överförd sjukdom. Omkring hälften av alla våldtäktsoffer upplever känslor av nedstämdhet, hopplöshet och värdelöshet, och dessa känslor kan hålla i sig i veckor eller månader. Många drabbas också av ångest, fobier och panikkänslor.
Även om kvinnor ofta inte kan förhindra en våldtäkt, kan de med tiden lära sig att kontrollera de tankar, känslor och reaktioner som våldtäkten gett upphov till. De kan lära sig att ersätta negativa tankar med en positiv syn på sig själva.
”I stället för att intala dig hur svag, värdelös eller hjälplös du är bör du försöka intala dig själv att du gör bra ifrån dig och att du verkligen har gjort stora framsteg sedan den där kaotiska tiden efter våldtäkten”, säger Linda Ledray i sin bok Recovering From Rape. ”Varje dag som du känner dig lite mindre överväldigad av negativa tankar och känslor, säg då till dig själv: ’Jag håller på att återfå kontrollen över mitt liv.’”
En annan sak som kan hjälpa ett våldtäktsoffer att komma över sin rädsla är att försöka ta reda på exakt vad som utlöser den. När hon kommit underfund med det, kan hon fråga sig själv: Hur realistisk är rädslan? Om hon till exempel får syn på en person som liknar våldtäktsmannen, kan hon påminna sig själv om att den här mannen inte är någon våldtäktsman och att han inte kommer att skada henne.
Ytterligare en metod som rekommenderas av experter är systematisk desensibilisering. Kvinnan gör upp en lista över aktiviteter och situationer som hon är rädd för och rangordnar dem så att de minst skrämmande kommer först och de mest skrämmande sist. Sedan försöker hon tänka sig in i den minst stressfyllda situationen, tills den inte längre skrämmer henne. Hon går sedan vidare i listan, tills ingen av situationerna verkar skrämmande.
Med hjälp av en vän kan hon sedan försöka genomföra dessa saker i verkligheten, till exempel gå ut när det är mörkt eller vara ensam hemma. På detta sätt kan hon så småningom få bukt med sin rädsla, så att den inte längre påverkar hennes dagliga liv. Vissa situationer är det emellertid helt naturligt att vara rädd för — till exempel att gå ensam på en mörk gata på natten — och det skulle inte vara någon mening med att försöka övervinna denna rädsla.
Att lära sig kanalisera sin vrede
Många våldtagna kvinnor brottas också med känslor av vrede, som till en början kan riktas mot alla män men som så småningom vanligtvis fokuseras på våldtäktsmannen. Somliga låter sin vrede gå ut över omgivningen, medan andra reagerar genom att undertrycka sina känslor. Man kan emellertid lära sig att kanalisera sin vrede på ett konstruktivt sätt, och detta kan i sin tur påskynda tillfrisknandet. Bibeln ger rådet: ”Vredgas, men synda ändå inte.” — Efesierna 4:26.
Ett sätt att komma till rätta med vredgade känslor är att ge uttryck åt dem. Man kan tala om sina känslor med andra. Att engagera sig i de rättsliga procedurerna eller föra dagbok kan hjälpa offret att få utlopp för sin vrede. Hon kan också avreagera sin ilska genom att ägna sig åt fysiska aktiviteter, till exempel spela tennis eller handboll, promenera, jogga, cykla eller simma, vilket också kan hjälpa henne att övervinna känslor av missmod.
Du kan återfå kontrollen över ditt liv.
Vad kan göras för att förhindra våldtäkter?
Att få våldtäkter att upphöra är inte bara en fråga om att kvinnor aktar sig för våldtäktsmän eller sätter sig till motvärn. ”Det är män som begår våldtäkter och män som kollektivt sett har förmåga att göra slut på dem”, skriver författaren Timothy Beneke i sin bok Men on Rape.
Våldtäkter kommer inte att upphöra förrän män slutar upp att behandla kvinnor som blott och bart sexobjekt och inser att lyckliga förhållanden inte bygger på våldspräglad dominans. På det personliga planet kan mogna män stå fram för sin uppfattning och påverka andra män. Både män och kvinnor kan vägra att skratta åt manschauvinistiska skämt, se våldspornografiska filmer eller gynna annonsörer som använder sig av sex för att sälja sina produkter. Som det sägs i Bibeln: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor; inte heller skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande, utan hellre tacksägelse.” — Efesierna 5:3, 4.
Föräldrar kan bibringa sina barn respekt för kvinnor genom att föregå med gott exempel. De kan lära sina söner att betrakta kvinnor på samma sätt som Jehova Gud gör. Gud är inte partisk. (Apostlagärningarna 10:34) Föräldrar kan också lära sina söner att umgås med kvinnor på ett vänskapligt och otvunget sätt, precis som Jesus gjorde. De kan lära sina söner att sexuellt umgänge är en öm och kärleksfull handling, som är reserverad för personer som är gifta med varandra. Föräldrar kan tydligt visa att våld inte kommer att tolereras och att det inte heller är rätt att vara dominerande mot andra människor. (Psalm 11:5) De kan uppmuntra sina barn att diskutera sexuella frågor på ett fritt och öppet sätt och att stå emot sexuella påtryckningar.
Ett problem som snart skall undanröjas
Om problemet med våldtäkter skall kunna undanröjas måste emellertid samhället förändras på ett genomgripande sätt. ”Våldtäkt är inte bara ett individuellt problem, utan är också ett familjeproblem, ett socialt problem och ett nationellt problem”, förklarar forskaren Linda Ledray.
Bibeln utlovar ett globalt samhälle som är helt fritt från våld, ett samhälle där den ena människan inte längre ”har makt över den andra, henne till olycka”. (Predikaren 8:9, 1982; Jesaja 60:18) Den tid är snart här då Jehova Gud inte kommer att tolerera någon som helst form av maktmissbruk, inbegripet våldtäkt. — Psalm 37:9, 20.
I detta nya världssamhälle kommer alla människor att få del av ett undervisningsprogram som kommer att lära dem att vara fridsamma och älska varandra oavsett kön, ras eller nationalitet. (Jesaja 54:13) Ödmjuka människor kommer då inte att behöva frukta för vare sig vänner eller främlingar, utan kommer att ”finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid”. — Psalm 37:11.
[Ruta/Bild på sidan 9]
Om du skulle bli våldtagen
□ Sök läkarhjälp.
□ Om du så önskar, kan du be att få tala med en kurator som kan hjälpa dig igenom de medicinska och juridiska procedurerna.
□ Kontakta polisen så snart du kan. Professionella rådgivare rekommenderar att du gör polisanmälan, för din egen och andra kvinnors säkerhet. En polisanmälan är inte detsamma som ett åtal, men vid en eventuell rättegång skulle ditt fall kunna försvagas om din anmälan var fördröjd.
□ Förstör inte viktigt bevismaterial. Undvik att bada, byta kläder, tvätta och kamma håret och att fördärva fingeravtryck och fotavtryck.
□ Sjukvårdspersonalen kommer att ta prover som kan fogas till bevismaterialet och utföra graviditetstest och tester för sexuellt överförda sjukdomar. Om de erbjuder någon typ av läkemedel som ett skydd mot graviditet, till exempel så kallade abortpiller, bör kristna vara medvetna om att sådana medel kan få kroppen att stöta bort ett befruktat ägg.
□ Gör vad du själv anser att du bör göra för att känna dig trygg — byt lås, övernatta hos en vän eller barrikadera dörren — och bry dig inte om att någon kanske tycker att dina reaktioner är lite överdrivna.
□ Framför allt, hämta tröst från Bibeln och be till Jehova. Under och efter själva angreppet kan du till och med ropa hans namn högt. Förlita dig på att de äldste och andra nära vänner i församlingen skall ge dig den hjälp och det stöd du behöver. Var närvarande vid mötena, om det alls är möjligt, och samarbeta med medkristna i förkunnartjänsten.