Varken snö, regn eller mängd sätter stopp för posten

”Så länge det finns brevbärare, finns det livsglädje.” — William James, amerikansk filosof (1842—1910)

NÄSTAN alla kan berätta något om postens kundservice som de retar sig på. Brevet de postade som kom fram veckor eller rentav månader senare än väntat, portot som bara stiger eller kön till postkassan som gör en förargad. I oktober 1966 hotades en postregion i USA av katastrof. En talesman för postverket i USA berättade för Vakna! att ”den då största postterminalen i USA, som låg vid en vägkorsning i Chicago, praktiskt taget blockerades när den blev överfylld och inte kunde ta hand om all post”.

Vad har man då gjort för att försäkra sig om att strömmen av post inte hindras och att breven verkligen kommer fram? Finns det något du kan göra för att förbättra den service du får? Har metoderna för postutdelning och pålitligheten markant förändrats under århundradenas gång?

Postbehandling i forna tider

Den äldsta organiserade posttrafiken var enbart förbehållen statsapparaten. I forntiden fanns sådana system i Kina, Egypten, Assyrien, Persien och Grekland. Det romerska postväsendet kallades cursus publicus, som bokstavligen betyder ”allmän väg”; dess tjänster var emellertid nästan uteslutande förbehållna de styrande. Intressant nog kunde bibelskribenten Paulus inte sända sina brev till församlingarna i Efesos och Kolosse eller till Filemon via de romerska myndigheternas postväsende, utan de fick gå den privata vägen. — Efesierna 6:21, 22; Kolosserna 4:7—9; Filemon, vers 21, 22.

Sättet att befordra och dela ut post undergick mycket få förändringar fram till 1800-talet. Dessförinnan började man emellertid fundera över hur man skulle kunna kontrollera eller förhindra privat företagsamhet på området. Varför? Därför att myndigheterna ansåg att de måste kunna kontrollera kommunikationerna privatpersoner emellan. George A. Codding j:r anför i sin bok The Universal Postal Union två viktiga motiv till att man borde bilda ett statligt monopol över posttrafiken. För det första skulle intäkterna bli ”ett ypperligt medel att finansiera de samhälleliga tjänsterna”. För det andra skulle det gå bättre att övervaka förbindelserna mellan statens fiender tack vare att säkerhetsåtgärder infördes.

Kungliga Postverket i Frankrike började därför i viss utsträckning befordra allmänhetens försändelser år 1464. Charles I av England upplät år 1635 sitt kungliga postverk för den breda massan. Andra regeringar följde exemplet och införde monopol över posttrafiken för att därmed övervaka detta utbyte människor emellan.

England omorganiserade det tidiga amerikanska systemet ungefär som när romarväldet utsträckte sitt postala nätverk till Britannien. Det romerska postväsendet hade kopierat en hel del av det persiska, som inrättades på 500-talet f.v.t. och bestod av beridna kurirer, vilka bytte häst vid skjutsstationer. De kännetecknande dragen i många postala organisationer leder således tillbaka till Persien.

Det amerikanska postväsendet under kolonialtiden började officiellt hantera post till och från utlandet år 1639 och inrikespost mellan Boston och New York år 1673. Denna kortlivade postrutt kom att kallas Boston Post Road, numera en del av U.S. Highway 1. Under mitten av 1800-talet befordrades posten med diligens, ångfartyg och järnväg. Postbefordran med båt eller diligens från New York till San Francisco i Kalifornien tog en månad eller längre.

Ponnyexpressen

För att få snabbare befordran över den amerikanska kontinenten krävdes något annat än diligens eller fartyg. Vad var lösningen på problemet? Man använde den månghundraåriga metoden med postryttare till häst. History of the U.S. Postal Service 1775-1984 citerar en tidningsannons från mars 1860:

”Sökes: Unga, smärta och uthålliga gossar under 18 år. Måste vara skickliga ryttare och villiga att varje dag riskera livet. Föräldralösa har företräde.”

De som anställdes ”måste svära på Bibeln att inte använda svordomar, slåss eller behandla sina djur illa och att uppföra sig redbart”. Detta var den berömda ponnyexpressen, som nedbringade tiden till tio dagar på den 3.200 kilometer långa sträckan mellan St. Joseph i Missouri och Förenta staternas västkust. Dessa unga ryttare, som red med en hastighet på mellan 15 och 25 kilometer i timmen i fyrsprång och bytte häst utan dröjsmål, rusade fram över berg, slätter och floder i alla väder. Eftersom de oförskräckta kurirerna under hela ponnyexpressens tid hade de snabbaste hästarna, hann de ifrån indianer och stråtrövare; en ryttare blev emellertid dödad.

Denna äventyrliga posttrafik, som legender uppförstorat, pågick bara från den 3 april 1860 till den 26 oktober 1861. Den togs ur bruk när man började telegrafera över kontinenten. Därmed sattes punkt för ett av de brokigaste kapitlen i det amerikanska postväsendets historia.

Nutida metoder

Låt oss posta ett brev i dag och se hur det hanteras. Befordringstiden kan variera, beroende på hur man skickar det.

De flesta företag brukar skicka i väg posten när arbetsdagen är slut och det har blivit en ordentlig hög. På kvällen är alltså floden av post som störst. Man vinner således några timmar på att posta brevet tidigare under dagen, vilket gör att ens försändelse hinner före den dagliga strömmen. År 1991 var den genomsnittliga postvolymen per dag i USA 454 miljoner försändelser, varav 13,3 miljoner i New York; i Frankrike 71 miljoner försändelser, varav 5,5 miljoner i Paris; i Japan 62,5 miljoner, varav 17 miljoner i Tokyo; och i England 60 miljoner.

Brev som man postar i en brevlåda på gatan eller på en mindre postanstalt förs till ett större postkontor eller till en terminal. Om man lämnar sin post strax före tömningsdags och, om möjligt, i närheten av de större postkontoren, förkortas befordringstiden.

På lokalpostkontoret hamnar ditt brev i en säck och körs sedan till en postterminal, där man har maskinell utrustning som ”reser” (vänder rätt och ordnar efter storlek) och sorterar posten. Med hjälp av sinnrikt konstruerade maskiner skils och vänds breven automatiskt, medan de fortsätter fram på transportband där de vänds rätt och sådana som måste behandlas manuellt gallras ut, varefter de stämplas för att senare sorteras till olika adressorter och buntas. En sådan anordning, en kombinerad resnings- och stämplingsmaskin, tar hand om rekordmånga 27.000 brev i timmen.

Från eftermiddagen och framåt natten sorteras utgående post. Brev med lättlästa adresser — maskinskrivna, tryckta eller handstämplade — kan sorteras maskinellt. Nyare maskiner kan läsa två rader med postnummer, stad, stat eller län och gatuadress.

Sådana maskiner och liknande utrustning kan automatiskt ”läsa” adresser på tusentals brev i timmen och förse dem med en särskild streckkod. Post som inte kan behandlas maskinellt måste sorteras manuellt, varvid man i genomsnitt hinner med 800 försändelser i timmen. Om du skriver adressen tydligt med maskin och sätter postnumret rätt, kan brevet behandlas snabbt och effektivt i sorteringsmaskinen.

Avgående post skickas ytledes eller med flyg. I USA fungerar det så att A-post till angivna städer och regioncentra vanligen delas ut dagen därpå, till närbelägna stater inom två dygn och till alla andra platser inom tre dygn. I England skall 90 procent av A-posten delas ut nästföljande arbetsdag och 97,4 procent av B-posten inom tre dagar. En undersökning av den franska posttrafiken som publicerades i maj 1992 visar att 81 procent av inrikesbreven delades ut dagen därpå och att 96,3 procent av alla försändelserna delades ut inom två dygn, med undantag av söndagar och helgdagar. Om denna avgående post skickas med flyg, blir den alltså ankommande senare samma kväll när den kommit fram till terminaler och nästa dag på det slutliga postkontoret. Under natten och fram till tidigt på morgonen sorteras den ankommande posten för utdelning.

Även om sättet att behandla posten varierar mellan olika länder, behandlas det mesta av världens post på liknande sätt som det vi här har skrivit om postväsendet i USA, som hanterar 40 procent av all världens post.

Andra posttjänster

Postväsendet tillhandahåller andra tjänster än enbart postbehandling. Ett amerikanskt postkontor ordnar pass åt dig. Du kan sätta in pengar på ett japanskt postkontor eller på British Girobank (tidigare ägt av Brittiska postverket). Varor som postas kan även assureras eller rekommenderas, så att kostnaden täcks om de försvinner eller skadas. Om man bara behöver få bekräftat att man postat en försändelse, behöver man i vissa länder enbart begära mottagningsbevis utan att rekommendera det. Det blir billigare. Japanska postverket tillhandahåller livförsäkringar.

Vissa postverk, som det amerikanska, ger dig på begäran tillgänglig upplysning om adressändringar. Då skriver man ”Nya adressen önskas” eller ”Får ej eftersändas” på framsidan av kuvertet strax under avsändarens adress. Det kostar inget extra att få tillbaka A-post med den nya adressen (om den är mindre än ett år gammal) eller om försändelsen av någon annan orsak var obeställbar.

Dessa och andra tjänster gör att världen är mycket beroende av postväsendet. Rapporten Evaluation of the United States Postal Service säger så här: ”Postverket uträttar ett gott arbete genom att hantera denna väldiga postvolym, men man bör även fortsättningsvis vara öppen för att misstag inte kan undvikas helt, så att allmänheten vet vad som är realistiskt att vänta sig av Posten.” Om endast 5 procent av de närmare 250.000.000 dagliga A-postförsändelserna i USA skulle försenas, blir det mer än 12.000.000 försändelser om dagen. Följden skulle bli ett stort antal klagomål över försenad utdelning.

Det besvärliga ekonomiska läget har påverkat posttrafiken. Höjda taxor, skadade försändelser, försenad post och modern teknik har gynnat uppkomsten av konkurrerande företag. Fastän nya metoder har förbättrat postbehandlingen, gör påtryckningarna på alla serviceinrättningar att även postverken kommer i svårigheter. Det amerikanska postverket hade år 1991 ett underskott på en och en halv miljard dollar. För att kunna fortsätta med nuvarande service kan det bli nödvändigt med sådana drastiska åtgärder som kraftigt höjda taxor och att företa personalnedskärningar.

Från forna tiders rännil till vår tids översvämmande flod väller posten oupphörligt fram trots problem och tillgodoser således ett naturligt behov av att kommunicera. — Från en postanställd läsare.

[Ruta/Bild på sidan 18]

Postbefordran på persiskt vis

Den här ritten skall tänkas äga rum i det forntida Persien. Skrivna dokument färdigställdes noggrant, försågs med officiellt sigill och sändes i väg via regeringens postväsende. Många liv skulle gå förlorade om befallningarna inte omedelbart framfördes och snabbt åtlyddes. Men hur skulle posten befordras? ”Breven skickades med kurirer ridande på hästar från de kungliga stallen. ... Så kurirerna sändes i väg, ridande på sina kungliga hästar, i ilfart på kungens brådskande befallning”, läser vi i The New English Bible i Ester 8:10, 14.

Dessa pålitliga ryttare på hästar, som avlöste varandra med ungefär 23 kilometers intervaller, var det medel man föredrog för att få fram kung Ahasveros’ kontraorder som skulle rädda judarna från att falla offer för folkmord på 400-talet f.v.t. Historieskrivaren Herodotos sade att dessa brevkurirer inte ”hindrades från att avverka den sträcka de måste färdas i högsta fart, antingen i snö, regn, värme eller nattens mörker”. Sådant var det statliga kommunikationssystem som dagligen var i verksamhet i hela det persiska imperiet.

[Bild på sidan 17]

Maskiner sorterar automatiskt tusentals brev i timmen

[Bildkälla]

Foto: USPS