Fågelsång — endast en vacker melodi?

DEN avlägsna strålkastaren börjar sprida sitt ljus över körens medlemmar då de intar sina platser, elegant klädda inför föreställningen. De är tränade enligt familjetraditionen från späd ålder, och var och en sjunger ut med lätthet. Några bland dem är rentav skickliga i improvisationens stilart och skapar spontant nya och annorlunda melodier.

Var någonstans hålls föreställningen? Det är inte i någon världsberömd konsertsal. Snarare är det nattmörkrets ridå som går upp för att exponera en stor skara av små fjäderklädda skapelser. Sångfåglar av många olika arter, sittande i träd, på staket och på telefonledningar, förenar sina röster i en av de mest underbara körerna i världen. Deras drillar, förslag, visslingar och flöjtlika toner låter en glädjefull hälsning till en ny dag ljuda.

Men de här tonerna är inte bara behagliga ljud. Det ligger mycket mer i dessa fågelsånger än vad som når örat. Varför sjunger fåglar? Har sångerna någon betydelse? Hur lär sig fåglarna sina sånger? Lär de sig nya någon gång?

De dolda budskapen

Det livligaste sjungandet förekommer på morgnarna och på kvällarna. Du kommer antagligen att mest höra manliga röster i kören. Deras budskap är tvåfaldigt. Till andra hanar är det en ogästvänlig varning för att komma innanför revirgränsen. Till honorna är det en inbjudan från en ungkarl som menar sig vara ett lämpligt parti. Sångfåglar utvecklar sina egna lokala sånger liknande de olika dialekter som förekommer i ett språk. Den parbildande sångens utmärkande dialekt tilltalar endast honorna från sångarens eget område. Den mest energiska och komplicerade sången kan höras under häckningssäsongen — en uppvisning för att imponera på honorna.

Med sin sång talar sångaren om var han befinner sig för både vänner och fiender. Därför är färgglada fåglar och de som föredrar öppna platser visa nog att undvika högljudd sång som kan dra till sig ovälkommen uppmärksamhet. Däremot kan välkamouflerade fåglar och de som lever i täta skogar sjunga starkt av hjärtans fröjd med minimal risk för att bli upptäckta.

Vad du ibland hör är kanske inte alltid våra bevingade vänners verkliga sång, utan endast ett orienteringsläte som upprätthåller kontakten mellan makar eller håller flocken samman. Det kan vara en varningssignal om överhängande fara, eller det kan vara rop på förstärkning för att anfalla en katt eller någon annan inkräktare. Med rösten talar fåglarna om hur deras sinnesstämning är — om de är arga, rädda eller oroliga — och deklarerar också sin parbildningsstatus.

Skickliga och begåvade musiker

Sångfåglarnas vokala förmåga är verkligen sensationell. Somliga kan sjunga tre eller fyra toner samtidigt. Andra kan frambringa upp till 80 toner per sekund. För det mänskliga örat låter dessa som en enda lång ton, men fåglar kan uppfatta dem tack vare sitt fina hörselsinne.

Forskare har undrat om fåglar har musiköra. Kan fåglar höra skillnaden mellan ett orgelstycke av Bach och Stravinskijs ”Våroffer”? Forskarna övade fyra duvor till att plocka upp den ena av två brickor för att identifiera den rätte kompositören och få mat som belöning. Inom kort kunde duvorna höra vilken som helst del av det 20 minuter långa stycket av Bach och välja rätt bricka. Med få undantag kunde de välja rätt även om det gällde musik av andra kompositörer med liknande stil.

Vissa tropiska fåglar är kapabla att komponera och framföra duetter. Det ser ut som om ett par håller repetitioner då de experimenterar tills de har gjort en ny komposition, som innehåller fraser vilka de turas om att sjunga, så att det påminner om frågor och svar. De sjunger med sådan precision att det för ett otränat öra låter som en enda sång sjungen av en ensam fågel. Var och en av makarna kan sjunga vilken som helst del eller framföra hela sången solo i frånvaro av sin partner. Denna unika förmåga hjälper tydligen fåglar i täta regnskogar att lokalisera och identifiera sin egen partner.

Kompositörer och plagiatorer

Hur fåglar lär sig och hur de hittar på sångerna är fortfarande ett ämne för utforskning, men en sak är säker: Deras inlärningsmetoder är många och varierade. Här är några exempel på den mångfald inlärningsmetoder som man funnit i fågelvärlden.

Bofinkshanen har åtminstone delvis sin sång färdig i hjärnan när han ser dagens ljus. Även om han växer upp helt avskild från andra fåglar, kommer hans sång, trots att den låter onormal, fortfarande att ha samma antal toner och vara av ungefär samma längd som standardsången. Men för att komma underfund med det korrekta mönstret måste han höra andra bofinkshanars sång innan han är tillräckligt gammal för att sjunga, och han måste återigen höra den våren därpå. Därefter måste denne fjäderklädde virtuos, likt en mänsklig professionell sångare, förbättra sin sång genom att öva, öva och åter öva — försöka om och om igen för att få sin unga röst att likna den melodi som han har i sitt huvud.

Oregonsnöfågeln hittar på en egen sång, om den inte får höra den artegna sången. Men så fort den hör den vanliga, enkla snöfågelsången slutar den att hitta på och börjar låta precis som alla de andra. Arizonasnöfågeln däremot får sin kreativitet stimulerad genom att höra en vuxen snöfågel. Den tar inte efter vad den hör, utan sporras till att hitta på sin egen unika sång.

Det starkaste beviset för att en del sånger är genetiskt betingade är det som ”ruvparasiterna” utgör. Så till exempel lägger göken sina ägg i en annan fågelarts bo, och detta fågelpar tjänar som fosterföräldrar. Hur kan gökungen veta, då den kläcks fram, att den inte är likadan som sin fosterpappa och att den inte bör sjunga som han? Göklätet måste vara fast inpräglat i fågelns hjärna när den kommer ur ägget.

I många fall är fågelsången uppenbarligen en fråga om genetik. Även om en fågel aldrig lär sig sin egen naturliga sång, kommer den inte att helt enkelt kopiera och ta efter sången från en annan art. Somliga forskare tror att en suddig mönsterbild av den naturliga sången finns i hjärnan och att fågeln kan urskilja vad den hör och kopiera det läte som mest påminner om mönsterbilden.

Och vilken fantastisk hjärna fåglarna har! Forskaren Fernando Nottebohm gjorde den häpnadsväckande upptäckten att sångfåglarnas hjärna är lateraliserad, dvs. organiserad i en vänstersida och en högersida, så att varje hjärnhalva har sina egna speciella funktioner. Han spårade också förmågan till sånginlärning till ett speciellt område i fåglarnas hjärna. Hos den växande kanariefågelhanen växer eller krymper faktiskt det här området i hjärnan beroende på hans behov av att lära sig nya melodier inför den kommande parbildningstiden. Kanariefåglar försöker sjunga tidigt i livet, även om dessa mästersångare inte når professionell status förrän vid åtta eller nio månaders ålder.

Andra sångfåglar är specialiserade på att skapa variationer på ett tema, att låna en färdig sång och laborera med den eller ändra tonernas eller satsernas ordningsföljd. Sådana härmfåglar har länge varit föremål för vår beundran, speciellt de fåglar som använder sina förmågor till att ”tala” eller imitera mänskliga röster. Fågelvärldens plagiatorer inbegriper Australiens praktlyrfågel, den europeiska kärrsångaren och staren, och den gulbröstade skogssångaren och den nordliga härmtrasten från Nordamerika. Den sistnämnda kan ha dussintals sånger i sin repertoar, som till och med kan rymma en imitation av en groda eller en syrsa. Det är verkligen fängslande att lyssna till härmtrastens glada potpurri av utdrag ur välkända klassiker från fåglarnas värld.

När dessa bevingade skapelser sjunger sina vackra melodier, kan du inte bara höra, utan du kan också med uppskattning lyssna. Morgondagens föreställning börjar tidigt. Kommer du att avnjuta den?

[Ruta på sidan 19]

En bekant signal

En forskare i Storbritannien lade märke till en bekant signal i en av sångerna från åtskilliga taltrastar. Han spelade in sången och gjorde en elektronisk analys. Till hans förvåning var den mycket lik signalen från en tonvalstelefon som distribueras av Telecom, Storbritanniens televerk. Antagligen hade sångfågeln hört signalen, lärt sig den och fogat den till sin repertoar. Taltrastarnas serenad har säkert fått en del intet ont anande britter att rusa till telefonen.

[Bildkällor på sidan 18]

Camerique/H. Armstrong Roberts

T. Ulrich/H. Armstrong Roberts