Övervåld i hemmet — den yttersta stressfaktorn
”Eftersom ... [barn] har så liten referensram utanför familjen, blir det de får lära sig i hemmet om sig själva och andra universella sanningar som blir djupt inpräglade i deras sinnen.” — Doktor Susan Forward.
EN KRUKMAKARE kan ta en oformlig lerklump, tillsätta vatten i lämpliga proportioner och forma leran till ett vackert kärl. På liknande sätt formar föräldrarna barnets syn på sig självt och omvärlden. Med kärlek, vägledning och fostran kan barnet utvecklas till en balanserad vuxen.
Det händer emellertid alltför ofta att barnets sinne och hjärta präglas av våldsbenägna föräldrar. Psykiska, fysiska och sexuella övergrepp skapar förvrängda tankemönster som etsar sig fast och är svåra att utplåna.
Psykiskt övervåld
Ord kan träffa hårdare än knytnävar. ”Jag kan inte minnas en enda dag då ... [min mor] inte sade att hon önskade att jag aldrig hade blivit född”, säger Jason. Karen berättar: ”Jag fick alltid veta att jag inte dög någonting till.”
Barn tror vanligtvis det som sägs om dem. Om en pojke ständigt får höra att han är dum, kan han till sist känna sig dum. Säg till en flicka att hon är värdelös, så kommer hon att tro att hon är det. Barn har ett begränsat perspektiv och kan ofta inte avgöra vad som är sant och vad som är osant eller elakt och överdrivet.
Fysiskt övervåld
Joe berättar om sin våldsamme far: ”Han knuffade och slog mig tills han fick upp mig mot väggen. Sedan fortsatte han att slå mig så hårt att jag blev alldeles omtöcknad. ... Det kusligaste var att man aldrig visste vad som kunde utlösa hans utbrott!”
Jake blev ständigt misshandlad av sin far. Vid ett sådant tillfälle, då Jake var bara sex år gammal, bröt hans far armen på honom. ”Jag ville inte låta honom eller mina systrar eller mamma se mig gråta”, påminner sig Jake. ”Det var den enda stolthet jag hade kvar.”
Boken Strong at the Broken Places förklarar att fysisk misshandel i barndomen kan jämföras med ”att råka ut för en bilolycka varje dag, varje vecka eller varje månad”. Sådan misshandel lär ett barn att världen är otrygg och att man inte kan lita på någon människa. Dessutom är det ofta så att våld föder våld. ”Om barnen inte skyddas mot misshandel, kommer allmänheten en dag att behöva skyddas mot barnen”, säger tidskriften Time varnande.
Sexuellt övervåld
Enligt en källa har var tredje flicka och var sjunde pojke utsatts för tilltvingat sexuellt umgänge före 18 års ålder. De flesta av dessa barn lider i tysthet. ”Likt soldater som saknas efter en strid kan de vara förlorade i åratal i sin egen snårskog av fruktan och skuldkänslor”, konstaterar boken The Child in Crisis.
”Vad jag hatade min far för att han våldförde sig på mig och vad skyldig jag kände mig för att jag hatade honom!” säger Louise. ”Jag skämdes så, eftersom ett barn skall älska sina föräldrar och jag inte alltid gjorde det.” Sådana förvirrade känslor är förståeliga, när ett barns främste beskyddare förvandlas till en bedragare. Som Beverly Engel uttrycker det i boken The Right to Innocence: ”Hur kan vi fatta att vår egen förälder, en som skulle älska oss och ta hand om oss, kunde bry sig så lite om oss?”
Sexuellt övervåld kan förvränga ett barns hela livssyn. ”Varje vuxen som blev antastad som barn har från barndomen med sig den allt överskuggande känslan av att vara hopplöst otillräcklig, värdelös och rent usel”, skriver dr Susan Forward.
Det går inte över
”Det är inte bara barnets kropp som blir försummad eller utsatt för övervåld”, skriver forskaren Linda T. Sanford. ”Problemfamiljer våldför sig på barnets sinne.” När barn utsätts för psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp, växer de ofta upp med en känsla av att vara odugliga och ovärdiga människors kärlek.
Jason, som nämndes tidigare i artikeln, hade så låg självaktning som vuxen att han betraktades som en potentiell självmordskandidat. Han försatte sig utan anledning i livsfarliga situationer, eftersom han värderade sitt liv på det sätt som hans mor hade lärt honom, när hon sade: ”Du borde aldrig ha blivit född.”
Joe, som blev misshandlad av sin far som barn, säger beträffande den verkan som detta har haft på honom: ”Det går inte över bara därför att man flyttar hemifrån eller gifter sig. Jag är alltid rädd för något, och jag avskyr mig själv för det.” Den skräck som en våldspräglad hemmiljö skapar får många barn att växa upp med negativa förväntningar och en spänd försvarsattityd som klavbinder snarare än skyddar.
För Connie ledde den incest som hon utsattes för som barn till en förvrängd självsyn som bestod i vuxen ålder. Hon säger: ”Jag tror fortfarande ofta att människor kan titta rätt in i mig och se hur hemsk jag är.”
Alla former av övervåld bibringar barnen destruktiva lärdomar som kan vara fast förankrade när de når vuxen ålder. Det är sant att man kan glömma det man en gång har lärt sig. Otaliga personer som lyckats komma över negativa händelser som de varit med om i barndomen kan intyga detta. Men hur mycket bättre är det inte om föräldrarna redan från barnets födelse inser att det i hög grad är de som formar sitt barns syn på sig självt och omvärlden! Barnets fysiska och känslomässiga välbefinnande ligger till stor del i föräldrarnas händer.
[Bild på sidan 7]
Ord kan träffa hårdare än knytnävar