En val? En delfin? — Nej, det är en ”valfin”!

Från Vakna!:s korrespondent på Hawaii

ATT ett vilt djur föder ungar i fångenskap är alltid en spännande händelse. Men den 15 maj 1985 visade sig bli en alldeles speciell dag i Sea Life Park på Hawaii.

Den blivande modern var en delfin, ett öresvin från Atlanten, vars hawaiiska namn Punahele betyder ”Kär vän”. Punahele hade varit ovanligt stor under den senare delen av dräktighetstiden. Djurskötarna i parken hade därför redan på förhand en känsla av att något särskilt var på gång. Deras misstankar bekräftades när Punaheles unge var född. Man gav henne namnet Kekaimalu. Kekaimalu var inte bara mörkare än en delfin, utan hennes nos var också ovanligt kort.

Plötsligt öppnade Kekaimalu munnen.

Ett öresvin skall ha 88 tänder. Men i Kekaimalus gap fanns det bara 66 tänder — och de var iögonenfallande stora. Vad hade hänt?

Kekaimalus mamma hade dagligen uppträtt tillsammans med flera andra delfiner i en show i Sea Life Park. En av de andra stjärnorna i showen hade varit ett annat valdjur — en 18 år gammal halvspäckhuggare som vägde närmare ett ton.a När dagens föreställningar var över, fick de marina artisterna simma omkring fritt i en bassäng.

Det oväntade resultatet blev Kekaimalu — en varelse som var till hälften val och till hälften delfin. De förtjusta djurskötarna kallade denna sällsynta hybrid ”valfin” (på engelska ”wholphin”). Hennes 66 tänder var ett mellanting mellan delfinmammans 88 tänder och valpappans 44 tänder. Även om den mörka färgteckningen och den osedvanliga storleken tydligt avslöjar hennes valpåbrå, beskrivs hon ändå av representanter för parken som ”en unik blandning av båda föräldrarna”. Hennes avsmalnande nos eller ”näbb” påminner om en delfins, men den är något kortare.

Den enda tidigare kända ”valfinen” föddes i ett delfinarium i Japan år 1981. Hybridavkomman dog efter några månader. Men såg framtidsutsikterna ljusare ut för Kekaimalu?

Den 16 kilo tunga valfinungen verkade frisk och kry och började dia normalt. Tidningen Honolulu Star Bulletin and Advertiser citerade en representant för Sea Life Park som kort efter Kekaimalus födelse sade: ”Ungen har inte lika stor chans att leva till vuxen ålder som sina renrasiga kusiner. ... Vanligtvis är hybrider dödfödda eller också utvecklar de sjukdomar och dör i späd ålder. Lyckligtvis ... är Punahele en erfaren och kärleksfull mor som har uppfostrat två andra delfinungar till vuxen ålder [i Sea Life Park].” Djurparkens representant tillade: ”Hon är mycket anpassbar, hon är verkligen en bra mamma.” Punaheles rykte som mamma visade sig vara välgrundat.

Kekaimalu har nu levt i över sju år. Med sina 300 kilo ställer hon sin delfinmamma i skuggan. Och efter att ha uppträtt några år i delfinshowen skrev den då femåriga ”valfinen”, som de flesta trodde var steril, historia i juni 1990. Hon blev själv mamma. ”Den gängse uppfattningen är att hybrider är sterila”, sade Marlee Breese, ansvarig för däggdjuren vid Makapuuanläggningen. ”Men Kekaimalu är långt ifrån steril.” Tyvärr dog hennes förstfödde — som var till en fjärdedel val och till tre fjärdedelar delfin — efter bara en vecka.

Kekaimalu visste tydligen inte hur hon skulle göra för att ge ungen di. ”Jag tror inte att detta att hon är en hybrid har något med saken att göra”, säger Breese. Hon anser att den troligaste orsaken till att Kekaimalu inte lät ungen dia var att hon var för ung och inte visste hur hon skulle göra. ”Dessa djur blir vanligtvis könsmogna vid 8—10 års ålder”, säger Breese. När Kekaimalu födde sin första unge var hon bara fem år.

Den 8 november 1991 födde Kekaimalu ännu en unge. Men den här gången var djurskötarna beredda. Efter att ha hållit valfinmamman under uppsikt i 24 timmar för att se om hon själv skulle ta initiativet till att ge ungen di, grep de in. De lyfte upp Kekaimalu ur vattnet med hjälp av en repslinga och sög ut mjölk ur hennes spenar med en bröstpump. Breese förklarar att ”det var särskilt viktigt att få tag i den första mjölken, eftersom den innehåller antikroppar som ungen behöver”. I flera veckor mjölkade djurskötarna Kekaimalu en gång om dagen och fick ut omkring en liter mjölk åt gången.

Kekaimalus mjölk blandades sedan med ett konstgjort mjölkpreparat. Det hade framställts i Florida i USA i samband med ett försök att rädda en strandad delfin. Med två och en halv timmes mellanrum, från sex på morgonen till midnatt, matades ungen med hjälp av en sond. Hon ökade cirka ett halvt kilo om dagen i vikt. Mellan tillfällena då ungen blev matad lekte den tillsammans med mormor och mamma i en stor bassäng.

När detta skrivs ser utsikterna lovande ut för världens enda kända dotterdotter till en val och en delfin. Kanhända kommer hon en dag att följa familjetraditionen och uppträda i delfinshowen. Under tiden har världen fått se ännu en glimt av de häpnadsväckande variationsmöjligheter som Gud har byggt in i sin skapelse.

[Fotnot]

[Bild på sidan 15]

En ”valfin” och hennes delfinkamrater

[Bildkälla]

Monte Costa, Sea Life Park Hawaii