Nöten med det nya namnet

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I BOLIVIA

FRÅN Amazonområdets täta regnskogar kommer en nöt som är både näringsrik och välsmakande, paranöten. Den kallas så efter delstaten Pará i nordöstra Brasilien. På engelska och andra språk har den ett antal olika namn. Det vanligaste är ”Brazil nut”, ”brasiliansk nöt”. Men eftersom så mycket som hälften av paranötterna numera kommer från skogar utanför Brasiliens gränser, särskilt i Bolivia, är detta inte längre ett bra namn.

International Nut Council beslöt därför den 18 maj 1992 att ändra namnet till ”Amazonia nut”, ”amazonnöt”.

En nötplockares berättelse

Cornelio har varit nötplockare sedan han var sex år. Vi skall lyssna till vad han har att säga om hur det går till att samla in denna exotiska nöt från djungeln:

”De flesta amazonnötter samlas in under vilda träd. Vi måste tränga djupt in i djungeln för att hitta dem. Det enda sättet att komma dit är via de slingrande floderna. Min 19-årige son och jag färdas i flera dagar på en dubbeldäckad flodbåt till ett läger där vi blir tilldelade en viss areal av skogen.

För att till fullo utnyttja dagsljuset stiger vi upp klockan halv fem på morgonen, så när det börjar dagas är vi redan på väg. Stigar finns bara några få kilometer fram till uppsamlingsplatsen; därifrån måste vi bana oss väg genom den täta undervegetationen. Vi hugger oss fram med våra macheter. Det finns inga råmärken, inga orienteringspunkter. Man måste veta hur man kan använda solen som vägvisare. I annat fall skulle vi aldrig hitta tillbaka.

Det finns många faror som hotar dem som söker skatter i djungeln. Det finns sjukdomar, till exempel malaria. Ormar är också ett ständigt hot. Den jättelika kungsboan har vi inga bekymmer med — den stör oss inte — men det finns små ormar med dödande gift som ligger gömda bland de nedfallna löven på marken. Deras teckning och färg ger dem en utmärkt förklädnad. Bettet gör inte ont till att börja med, men så småningom förlamas offret av giftet. Det finns också små gröna ormar som gömmer sig bland trädgrenarna och som är precis lika farliga.

Det går lätt att hitta de ståtliga träd som ger nötter och som kallas almendros, eftersom de är mellan 30 och 50 meter höga och höjer sig långt ovanför de flesta andra träden i skogen. Stammen brukar inte grena ut sig förrän den når upp ovanför djungelns täta lövverksbaldakin. Ytterst på grenarna sitter de så kallade cocos — hårda, runda kapslar som mäter mellan 10 och 15 centimeter i diameter. En sådan kapsel innehåller mellan 10 och 25 nötter som sitter ordnade likt klyftorna i en apelsin, var och en med ett eget skal.

De kokosnötliknande frukterna faller till marken under regntiden, vilken varar från november till februari. De måste samlas in omedelbart, om de inte skall bli fördärvade. Frukter som faller ner från träd höga som 15-våningshus utgör alltså ytterligare en fara för vårt liv. Vi måste arbeta snabbt och kasta frukterna i en hög en bit bort från almendron för att begränsa risken till ett minimum. Men se upp för ormar! När de skall sova, rullar de ihop sig med huvudet ovanför rullen och ser då ut precis som en coco. Det finns till och med de som har plockat upp en orm och kastat i väg den i tron att det var en coco.

Det skall konst till för att skära upp en coco. Det krävs flera macheteslag med full kraft precis på det rätta stället för att komma åt nötterna utan att skada dem. Snart är vi på väg till lägret igen släpande på våra tunga nötsäckar. Vi använder inga fordon eller lastdjur. Plockaren måste vara stark och kraftigt byggd, i synnerhet som skörden äger rum under den varmaste och fuktigaste tiden på året.”

Efter insamlandet

Nötterna är gröna när de samlas in, vilket innebär att de är mycket ömtåliga på grund av den höga vattenhalten (cirka 35 procent). För att de inte skall bli förstörda måste man varje dag röra om dem med en skovel, så att de som ligger underst får komma upp och torka. De flesta av de nötter som kommer från Bolivia färdigställs för export. Att bereda skörden tar sex månader.

Bearbetningen börjar med att man hettar upp nötterna i en stor tryckkokare. Den höga temperaturen gör att skalet lossnar. De flesta nötterna är alltså fortfarande hela sedan skalet avlägsnats.

Nötterna sorteras därpå efter storlek, sprids ut på nät av metalltråd och hettas upp i ugnar, så att vattenhalten reduceras till mellan 4 och 8 procent. Skalen används som bränsle till ugnarna. Tack vare den låga vattenhalten kan man nu förvara nötterna i ett år — eller flera år om de hålls nedkylda. För att bevara nötternas kvalitet och arom vakuumförpackas de i aluminiumfolie och exporteras sedan.

Miljoner människor i hela världen älskar dessa nötter och använder dem på en mängd olika sätt. Somliga blandar dem i sina frukostflingor. Andra tycker om att äta dem överdragna med choklad eller blandade med torkad frukt. Nästa gång du äter denna aptitretande nöt, tänk då på att den har ett nytt namn — amazonnöt!

[Bilder på sidan 15]

Amazonnötter och det träd som bär dem