En stor dröm som uppfyllts!
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I NIGERIA
MER än 500 Jehovas vittnen var samlade till middagen på Betel i Nigeria den 9 februari 1994 då servitörerna körde in glass till efterrätt. ”Vad är det för speciellt med den här dagen?” undrade någon högt. ”Det är inte bara glass! Det är ju många olika sorter — vanilj, choklad, jordgubb och pistasch!”
”Glass i fyra färger! Det ligger en tanke bakom”, sade brodern som presiderade vid måltiden. ”Det är för att fira övergången till fyrfärgstryck!”
De rungande applåderna som följde gällde inte bara glassen i matsalen. Man ville visa att man var glad över de nya pressarna i tryckeriet som redan hade börjat trycka tidskrifterna Vakttornet och Vakna! i fyrfärg. Fyrfärgstryck när det gäller Sällskapet Vakttornets litteratur var nu en verklighet i hela världen. Avdelningskontoret i Nigeria var det sista av de större avdelningskontoren med tryckerier som gick över till fyrfärgstryck — en övergång som har pågått sedan mitten av 1980-talet. Vakttornet för 15 mars 1994 var det sista numret som trycktes i två färger, och tvåfärgstryck hör nu det förgångna till i Nigeria.
De två nya tryckpressarna, Koenig & Bauer Rapida 104, kom från avdelningskontoret i Nederländerna. Tillsammans med pressarna kom annan tryckeriutrustning: plåtscanner, falsmaskin, häftmaskin, trimmer och arkmaskin. Allt som allt vägde utrustningen 130 ton.
Tryckpressar som flyter på luft!
Med beslutet att skicka pressarna följde problemet hur man skulle sända dem. Pressar som väger 35 ton får knappast plats i en resväska! Bernd Sauerbier, som organiserade transporterna från Nederländerna, sade: ”Vi var tvungna att tänka ut hur man bäst skulle kunna transportera maskinerna utan att skada dem.”
I vanliga fall brukar man transportera sådana här pressar i stora lådor av trä. Bröderna var emellertid rädda för att trälådor inte skulle vara tillräckligt starka för att stå emot hård sjögång och hanteringen i hamnen med att lasta och lossa. Ett billigare och säkrare alternativ skulle vara att skicka dem i 40 fot långa containrar. Men hur flyttar man sådana här stora maskiner in i och ut ur en container? Broder Sauerbier berättar: ”Detta var en utmaning, eftersom vi inte hade någon erfarenhet av att lasta tryckpressar i containrar. Inte ens företaget som tillverkade pressarna hade någon aning om hur man skulle transportera dem på det sättet.”
Man löste det hela genom att använda luftfilmstransportörer, ”luftkuddar”. Dessa luftkuddar ser oansenliga ut, men de kan utföra storverk. De är flata lastbärare tillverkade i aluminium och gummi, något större och tyngre än en portfölj. Tryckluft alstrar ett bärande luftskikt under lastbärarna så att de och det som vilar på dem lyfts upp en aning från underlaget.
På det här sättet kan till och med tryckpressenheter som väger flera ton bäras upp av ett tunt luftskikt. De svävar eller flyter fram på luft! Så fort en sådan enhet har lyft från underlaget är det lätt att få den vart man vill med enbart handkraft.
Bröderna lade hårda träfiberskivor på botten i containrarna för att det skulle bli tillräckligt slätt, så att man kunde använda luftkuddar inne i dem. De måste också se till att golvet i varje container var så horisontellt som möjligt. Så fort maskinerna var inne i containrarna satte bröderna stålstänger på sidorna och i taket i varje container för att göra transporten säkrare. Det tog två veckor i augusti 1993 att lasta alla enheterna i containrar.
Klockan 18.00 den 29 december 1993 anlände de fem första containrarna till Betel i Nigeria. Bröderna väntade och var ivriga och redo att börja det krävande arbetet med att lossa. De arbetade hela natten fram till morgonen. Eftersom tryckpressenheterna stod på luftkuddar, släppte arbetarna på tryckluft, och bit för bit gled enheterna ut ur containrarna. Kranar lyfte sedan upp varje del på en specialbyggd plattform vid ingången till tryckeriet. Återigen sattes luftkuddarna i arbete, och medan en skara entusiastiska åskådare tittade på, flyttades enheterna med lätthet för hand till den plats där de skulle stå.
Tidskrifterna i fyrfärg får ett glatt mottagande
Klockan 19.45 den 3 februari 1994 framställde pressarna det första numret av Vakttornet på engelska i fyrfärg som tryckts i Nigeria. Man tryckte snart också tidskrifter på joruba, igbo (ibo), efik och franska.
Hur reagerade beteliterna när de fick de första exemplaren? ”Jag blev hänförd!” utropade en. ”Ingen annan publikation som framställts i det här landet är så tilltalande.”
En annan sade: ”Så fort de var tillgängliga skaffade jag mig 20 exemplar som jag skickade till min familj och mina vänner. Jag längtar efter att få använda dem i tjänsten på fältet.”
En annan betelit sade när man frågade henne vad hon tyckte om de nya tidskrifterna i fyrfärg: ”Helt fantastiskt! Det här är ytterligare ett bevis för att Jehova bryr sig om alla sina tjänare i hela världen!”
Medan arbetarna vid Betel njöt av glassen i fyra färger, tänkte de på tidskrifterna i fyrfärg. Det var, som en uttryckte det, ”en stor dröm som uppfyllts”.
[Bilder på sidan 21]
Tryckpressenheter som vägde flera ton bars upp av en tunn luftkudde