Ökad förståelse

”MAN kan knappast säga att det är en särskilt trevlig period i en kvinnas liv”, medgav en kvinna som hade passerat klimakteriet, ”men jag tror att man kan lära något av den. Jag har lärt mig att ta hänsyn till mina begränsningar. Om min kropp behöver lite mer omvårdnad eller vila, lyssnar jag till den och behandlar den med den respekt som den förtjänar.”

En studie som publicerades i tidskriften Canadian Family Physician visade att de flesta kvinnor ansåg att det värsta med klimakteriet var ”att inte veta vad som väntar en”. De kvinnor som hade kommit att inse att klimakteriet är en naturlig övergångsperiod kände sig emellertid ”mindre oroliga, nedstämda och irriterade och mer hoppfulla”.

Vad klimakteriet egentligen är

Uppslagsverket Stora Focus definierar ordet klimakterium på det här sättet: ”Den period i kvinnans liv då äggstockarnas funktioner avtar och fortplantningsförmågan upphör.” Den inträder vanligen i 40—50-årsåldern. Menopausen definieras som ”tidpunkten för menstruationernas definitiva upphörande”.

Hos somliga kvinnor upphör menstruationerna plötsligt; en menstruationsperiod tar slut, och sedan kommer det aldrig någon mer. Hos andra blir menstruationerna oregelbundna och kan inträffa med bara några veckors eller flera månaders mellanrum. När ett helt år har gått utan några menstruationsblödningar, kan en kvinna utan risk dra slutsatsen att menopausen inträffade vid tiden för hennes sista menstruation.

När och varför klimakteriet inträder

Ärftliga faktorer, sjukdomar, stress, mediciner och kirurgiska ingrepp kan påverka tidpunkten för menopausen. Bland nordamerikanska kvinnor är genomsnittsåldern cirka 51 år. För de flesta kvinnor inträder klimakteriet mellan 40 och 55 års ålder och för ett fåtal något tidigare eller senare. Statistiken visar att kvinnor som röker tenderar att komma i klimakteriet tidigare, medan överviktiga kvinnor tenderar att göra det lite senare.

Redan vid födelsen innehåller en kvinnas äggstockar alla ägg hon någonsin kommer att få — flera hundra tusen. Under varje menstruationscykel mognar mellan 20 och 1.000 ägg. I normala fall är det emellertid bara ett, eller i undantagsfall två eller flera, som lossnar från äggstocken och kan befruktas. De andra mogna äggen skrumpnar ihop. I takt med äggets mognadsprocess ökar och minskar också produktionen av hormonerna östrogen och progesteron.

När en kvinna närmar sig 40-årsåldern, börjar produktionen av östrogen och progesteron att minska, antingen gradvis eller plötsligt, och ägglossning kanske inte alltid sker vid varje menstruationscykel. Menstruationerna blir mindre regelbundna och inträffar vanligtvis med längre intervaller; blödningarna ändrar karaktär och blir svagare eller kraftigare. Så småningom lossnar inga fler ägg, och menstruationerna upphör.

Den sista menstruationsblödningen är kulmen på en period av förändringar i hormonproduktionen och äggstockarnas funktion som kan ha pågått i uppemot tio år. Mindre mängder östrogen kan emellertid fortsätta att produceras av äggstockarna i 10—20 år efter menopausen. Binjurarna och fettceller producerar också östrogen.

Viktiga förändringar i kvinnans kropp

Vävnader som är känsliga för eller beroende av östrogen påverkas när östrogenproduktionen minskar. Blodvallningar anses bero på hormonella förändringar i den del av hjärnan som reglerar kroppstemperaturen. Man vet inte exakt hur den här mekanismen fungerar, men det verkar som om kroppens termostat skruvas ner, så att temperaturer som tidigare kändes behagliga plötsligt blir för varma och kroppen börjar blossa och svettas för att kyla ner sig själv.

Gail Sheehy skriver i sin bok Den tysta övergången — om kvinnans klimakterium: ”Hälften av de kvinnor som får blodvallningar börjar känna av dem medan de fortfarande har regelbundna menstruationer, och det kan börja redan runt fyrtio. Undersökningar visar att de flesta kvinnor har blodvallningar i två år. En fjärdedel av alla kvinnor har dem i fem år. Och tio procent fortsätter att ha dem hela livet.”

Vid samma tid börjar slidans slemhinnor bli skörare och torrare på grund av den minskade östrogenproduktionen. Andra symptom som kvinnor kan drabbas av är enligt Gail Sheehy ”svettningar, sömnlöshet, inkontinens, plötslig uppsvällning av mage och midja, hjärtklappning, tårar utan anledning, vredesutbrott, migrän, torr, kliande hud, minnesförlust”.

Depressioner

Kan den minskade östrogenproduktionen förorsaka depressioner? Den frågan har varit föremål för livlig debatt. Svaret tycks vara att den kan göra det hos somliga kvinnor, till exempel sådana som har lidit av humörsvängningar i samband med menstruationscykeln och sådana som drabbas av sömnlöshet på grund av nattliga svettningar. Kvinnor som tillhör dessa kategorier tycks vara mycket känsliga för hormonella fluktuationer. Enligt Gail Sheehy upplever sådana kvinnor ”en stor lättnad när klimakteriet är över” och hormonnivåerna stabiliseras.

Allvarligare symptom drabbar ofta kvinnor som blir av med menstruationen mycket plötsligt på grund av strålbehandling, kemoterapi eller bortoperering av båda äggstockarna. Sådan behandling kan orsaka en plötslig minskning av östrogenproduktionen och ge upphov till klimakteriebesvär. I sådana fall kan läkarna ordinera östrogenbehandling, om kvinnans hälsotillstånd medger det.

Symptomens allvar och art varierar i hög grad från kvinna till kvinna, även bland kvinnor som är släkt med varandra. Orsaken till detta är att hormonnivåerna skiljer sig åt från den ena kvinnan till den andra och minskar i varierande takt. Dessutom har kvinnor olika känslor, problem, förmågor och förväntningar med sig i bagaget när de träder in i klimakteriet.

Menopausen sammanfaller ofta med andra stressfyllda omständigheter i en kvinnas liv, till exempel att hon måste ta hand om sina gamla föräldrar, träda ut i arbetslivet, se sina barn växa upp och flytta hemifrån och andra förändringar som inträffar vid den här tiden. Dessa stressfaktorer kan ge upphov till fysiska och känslomässiga symptom, såsom minnesförlust, koncentrationssvårigheter, oro, lättretlighet och depression, vilka kan misstolkas som klimakteriebesvär.

Ett skede i livet

Klimakteriet betyder inte slutet på en kvinnas produktiva liv — bara på hennes fruktsamma period. Efter den sista menstruationen blir en kvinnas humör vanligtvis mer stabilt, eftersom det inte växlar med den månatliga hormoncykeln.

Även om vi här har riktat uppmärksamheten på menstruationens upphörande, eftersom det är en påtaglig förändring, är detta bara en yttre manifestation av den omställningsprocess som sker när en kvinna lämnar sin fruktsamma period. Puberteten, havandeskap och barnafödande är också sådana omställningsprocesser som åtföljs av hormonella, fysiska och känslomässiga förändringar. Klimakteriet är följaktligen den sista, men inte den enda, perioden i en kvinnas liv då hormonellt betingade förändringar inträffar.

Klimakteriet är således bara ett skede i livet. Som förre chefredaktören för Journal of the American Medical Women’s Association uttrycker det: ”Kanhända kommer människor att sluta upp att betrakta menopausen som en kris, eller till och med som ’övergångsåldern’, och mer korrekt börja se den som ’en av många övergångsåldrar’.”

I boken De bästa åren sägs det tröstande: ”Att vår fruktsamhet upphör är lika naturligt och oundvikligt som dess förutbestämda början. Menopausen är i själva verket ett hälsotecken, ett tecken på att den inbyggda biologiska klockan tickar vidare.”

Vad kan du då göra för att övergången skall bli så friktionsfri som möjligt? Och hur kan den äkta mannen och övriga familjemedlemmar vara till stöd och hjälp under denna övergångsperiod? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

[Bild på sidan 6]

Menopausen sammanfaller ofta med andra stressfyllda omständigheter i en kvinnas liv, till exempel att hon måste ta hand om sina gamla föräldrar