Att leva tillsammans i kärlek

Kära morfar och mormor!

Mår ni bra? Jag tror att jag håller på att bli förkyld.

Tack för att ni lekte med mig häromdagen. Ni tog med mig både till lekparken och till badet. Jag tyckte att det var jätteroligt.

Den 11 februari nästa år har vi vår skolkonsert. Försök att komma då, om ni kan.

Det är alltid så roligt när ni kommer, mormor och morfar.

Var rädda om er, så att ni kan vara friska och krya. Det blir snart kallt, så var försiktiga så att ni inte blir förkylda.

Jag längtar redan efter nästa gång ni skall komma och leka med mig. Var snälla och hälsa Yumi och Masaki från mig.

Mika (en japansk flicka)

HAR du någon gång fått ett liknande brev från ditt barnbarn? Om du har det, blev du säkert mycket glad. Sådana brev vittnar om ett fint och kärleksfullt förhållande generationerna emellan. Vad krävs då för att åstadkomma, bibehålla och stärka ett sådant förhållande? Och hur kan det bli till nytta för både föräldrar, barn och far- och morföräldrar?

Kärlek — ”ett fullkomligt föreningsband”

Roy och Jean, ett engelskt par som själva har barnbarn, säger: ”Det viktigaste är, enligt vår åsikt, att man erkänner principen om ledarskap och försöker leva tillsammans i kärlek.” Dessa två Jehovas vittnen vill särskilt citera Kolosserna 3:14, där den kristna kärleken beskrivs som ”ett fullkomligt föreningsband”. Kärlek skapar respekt, omtanke, tillgivenhet och sammanhållning i familjen. När pappa kommer hem från arbetet, rusar hela familjen emot honom för att hälsa honom välkommen. Om det finns kärlek i familjen, händer samma sak när far- eller morföräldrarna kommer. ”Farfar och farmor är här!” ropar barnen entusiastiskt. På kvällen slår sig hela familjen ner vid matbordet, och som sed är intar farfar hedersplatsen. Kan du se dig själv och dina närmaste i denna kärleksfulla familjescen? Kan du glädja dig åt sådana familjeförhållanden?

”Grått hår är en skönhetens krona”

Kärleksfull respekt för de äldre måste naturligtvis komma till uttryck också i vardagslivet, inte bara vid speciella tillfällen. Det är därför viktigt att inskärpa sådan hos barnen redan från späd ålder. Det är i familjekretsen som barn lär sig att älska släktingar och andra, när deras föräldrar föregår med gott exempel. Deras föredöme är oerhört viktigt, vilket många av dem som intervjuades i detta ämne påpekade. Macaiah, en familjefar från staden Benin i Nigeria, säger: ”Jag tror att mitt eget sätt att visa respekt för mina svärföräldrar också har hjälpt mina barn att vara ödmjuka och respektfulla. Jag kallar mina svärföräldrar för ’pappa’ och ’mamma’. Mina barn hör och ser att jag respekterar dem lika mycket som mina egna föräldrar.”

Om barnbarnen inte visar respekt för sina far- och morföräldrar, kan dessa bli upprörda, inte bara på grund av barnens tillkortakommanden, utan också därför att föräldrarna inte tillrättavisar dem. Demetrio, en morfar från Rom, säger: ”Jag ser hur mycket min dotter och måg älskar oss genom det sätt varpå de lär våra barnbarn att visa oss ära och respekt.” Ibland kan barnbarn behandla sina far- eller morföräldrar på ett överdrivet familjärt sätt, ungefär som om de var lekkamrater i samma ålder, eller också med en viss nedlåtenhet. Det är föräldrarnas ansvar att korrigera sådana tendenser. Paul, ett vittne från Nigeria, säger: ”För ungefär ett år sedan började mina barn se ner på min mor. När jag märkte detta, läste jag Ordspråken 16:31 för dem, där det sägs att ’grått hår är en skönhetens krona’, och jag påminde dem också om att farmor är min mor. Precis som de respekterar mig, bör de också visa respekt för henne. Vi studerade också tillsammans kapitel 10 i boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den,a som har rubriken ’Hur betraktar du dina föräldrar?’ Nu har de inte längre några problem med att respektera sin farmor.”

Fördelarna med att uppodla goda familjerelationer

Ömsesidig kärlek och tillgivenhet kan uppodlas även när familjemedlemmarna bor långt borta från varandra. Stephen, ett Jehovas vittne i Nigeria som har flera barnbarn, säger: ”Vi skriver brev till alla våra barnbarn. Det är en tidskrävande uppgift, men den har gett rik utdelning när det gäller att bygga upp och bevara nära relationer till barnbarnen.” Föräldrarnas ansträngningar är mycket viktiga i detta sammanhang. I andra fall kan man, i den mån man har möjlighet, hålla kontakt med varandra per telefon.

Giuseppe, ett Jehovas vittne från Bari i Italien som har 11 barnbarn, förklarar hur han går till väga för att uppodla en varm vänskap med sina närmaste: ”För närvarande bor tre av de sex familjer som utgör min ’klan’ långt härifrån. Men det är inget hinder för goda kontakter och uppmuntrande samvaro. Vi brukar träffas minst en gång om året, alla 24.”

När far- eller morföräldrarna bor för sig själva kan relationerna lätt bli opersonliga, om man inte håller regelbunden kontakt genom besök, telefonsamtal eller brev. Banden av tillgivenhet måste stärkas hela tiden. En del far- och morföräldrar som inte är så gamla eller som har god hälsa vill leva sitt eget liv så länge de fortfarande har energi och kan klara sig själva. Men om de helt isolerar sig från andra familjemedlemmar, kan de komma att finna att när deras behov av kärleksbetygelser blir större, kanske dessa låter vänta på sig.

Ett annat praktiskt förslag kommer från Michael, ett vittne i Nigeria: ”Jag tillämpar Jesu gyllene regel — att behandla andra på samma sätt som man själv vill bli behandlad. Mina barn älskar mig därför varmt och innerligt. Vi har lätt att kommunicera med varandra.” Han tillägger: ”Om några av mina barnbarn gör något som irriterar mig, talar jag med dem, om så är nödvändigt. Men om det är något jag kan överse med, brukar jag helt enkelt ignorera det.”

Små presenter och andra små vänliga gester från far- och morföräldrarnas sida har en positiv verkan. Vänliga, uppmuntrande ord — inte ständiga klagomål — gör familjelivet behagligt. Att man ägnar tid åt barnbarnen, lär dem roliga lekar och praktiska göromål, läser bibliska berättelser för dem eller berättar om roliga episoder som inträffat i familjen ger båda parter glada och bestående minnen. Sådana små men viktiga ting gör livet mer njutbart.

Värdet av ömsesidig respekt

”Far- och morföräldrar bör akta sig för att motarbeta eller konkurrera med föräldrarnas myndighet när det gäller fostran av barnen”, förklarar läkaren Gaspare Vella. ”Annars”, tillägger han, ”överskrider de sina befogenheter som far- eller morföräldrar och tar föräldrarnas plats.” Detta råd är helt i överensstämmelse med Bibeln, som säger att det är föräldrarna som har det främsta ansvaret för barnens fostran. — Ordspråken 6:20; Kolosserna 3:20.

På grund av sin livserfarenhet har far- och morföräldrar lätt att ge sina barn goda råd. De måste emellertid vara försiktiga med att ge dem oönskade eller ovälkomna råd. Roy och Jean förklarar: ”Det är viktigt att inse att det är föräldrarna som har det huvudsakliga ansvaret för att fostra och tukta sina barn. Ibland tycker man kanske att de är lite för stränga och i andra fall att de inte är stränga nog. Man måste därför betvinga lusten att lägga sig i.” Två andra Jehovas vittnen i Storbritannien, Michael och Sheena, instämmer: ”Om barnen ber oss om råd, ger vi dem det, men vi förväntar inte att de alltid skall följa dem, och inte heller blir vi upprörda om de inte gör det.” Far- och morföräldrar bör lita på sina vuxna söner och döttrar. En sådan tillit förbättrar relationerna de tre generationerna emellan.

Vivian och Jane, som bor tillsammans med sin son och sonhustru i södra England, strävar efter att alltid understödja den tuktan och tillrättavisning som deras barnbarn får av sina föräldrar. De säger: ”Vi försöker inte tvinga på dem våra egna uppfattningar, ifall vi kanske ser lite annorlunda på saken. Eftersom barnen vet att vi alltid stöder mammas och pappas beslut, försöker de aldrig ’spela ut’ oss mot varandra.” Även när föräldrarna inte är hemma, bör far- och morföräldrar vara försiktiga med att tukta sina barnbarn. Harold från Storbritannien säger: ”All tuktan som en far- eller morförälder anser vara nödvändig bör på förhand ha diskuterats med föräldrarna.” Han tillägger att en vänlig men bestämd påminnelse om vad föräldrarna anser om saken vanligtvis är allt som behövs.

När Christopher, ett vittne från Nigeria, lägger märke till något tillkortakommande från sina vuxna barns sida, undviker han att tala om det när barnbarnen är närvarande. ”De råd som kan behövas ger jag när jag är ensam med föräldrarna”, förklarar han. Föräldrarna bör i sin tur göra vad de kan för att se till att de äldres ställning respekteras. ”Det är mycket viktigt”, förklarar Carlo, en trebarnsfar som bor i Rom, ”att aldrig kritisera far- och morföräldrar eller andra familjemedlemmar i barnens närvaro.” Hiroko, en mamma i Japan, säger: ”När det uppstår något problem som har med mina svärföräldrar att göra, diskuterar jag det först med min man.”

De äldres roll som undervisare

Varje familj har sin historia och sina erfarenheter och sedvänjor som skiljer den från alla andra. Far- och morföräldrarna är i regel de som utgör länken mellan nuet och det förflutna. Ett afrikanskt talesätt lyder: ”Varje gammal människa som dör är ett bibliotek som brinner upp.” Ja, den äldre generationen kan förmedla hågkomster av släktingar och viktiga händelser och vidarebefordra normer som ofta förenar familjen genom att ge den en fast moralisk grund. En expert, som dock inte tar hänsyn till den vägledning som Bibeln ger i moraliska frågor, förklarar: ”Om unga människor inte vet något om familjens historia, växer de upp utan den grundval som gångna generationers erfarenhet skänker, utan normer, osäkra och otrygga.” — Gaetano Barletta, Nonni e nipoti (Far- och morföräldrar och barnbarn).

Barn tycker om att höra de äldre berätta om hur det var när mamma och pappa och andra släktingar var unga. Att titta i ett fotoalbum tillsammans kan vara mycket roligt och lärorikt. Vilken värme och närhet känner inte barnen när far- eller morföräldrarna berättar om de händelser som skildras på fotografierna.

Reg och Molly, två Jehovas vittnen från Storbritannien som har barnbarn, säger: ”Det har verkligen varit en glädje för oss att få umgås med våra barnbarn och göra saker och ting tillsammans med dem — utan att inkräkta på det nära förhållande som de har till sin mamma och pappa — besvara deras många frågor, leka tillsammans, läsa tillsammans, lära dem att skriva, höra dem läsa, följa deras skolarbete med kärleksfullt intresse.”

Ett stort fel som många föräldrar och far- och morföräldrar begår är att bara bekymra sig om sina barns och barnbarns fysiska välbefinnande. Reg och Molly säger emellertid: ”Det bästa arv vi kan ge våra barn och barnbarn är att se till att de får växa upp i Guds ords sanna lära.” — 5 Moseboken 4:9; 32:7; Psalm 48:13; 78:3, 4, 6.

Att handla i överensstämmelse med Guds ords läror

Guds ord, Bibeln, ”utvecklar kraft” i människors liv. Den kan hjälpa dem att styra eller utplåna egenskaper som vållar söndring, såsom själviskhet och stolthet. (Hebréerna 4:12) De som tillämpar dess läror i det dagliga livet kan därför glädja sig åt ett familjeliv som präglas av frid och endräkt. Ett av de många skriftställen som kan hjälpa de tre generationerna att undanröja de klyftor som kan finnas dem emellan är Filipperna 2:2—4, som uppmanar alla familjemedlemmar att lägga i dagen kärlek och anspråkslöshet i sinnet, att bevara endräkten och att inte bara hålla ”ett öga ... [på sina] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”.

De som är angelägna om att handla i överensstämmelse med Guds ords lära tar, vare sig de är unga eller äldre, mycket allvarligt på uppmaningen att ”fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar” — i materiellt, känslomässigt och andligt avseende. (1 Timoteus 5:4) Med hälsosam fruktan för Jehova visar de djup respekt för sina far- och morföräldrar och tänker på den förmaning som han ger i sitt ord: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person, och du skall känna fruktan för din Gud.” (3 Moseboken 19:32) De äldre, i sin tur, visar sin godhjärtenhet genom att verka för sina avkomlingars bästa. Som Bibeln uttrycker det: ”Den gode kommer att lämna arv åt söners söner.” — Ordspråken 13:22.

Far- och morföräldrar, föräldrar och barnbarn kan, vare sig de bor tillsammans eller inte, glädja sig åt varma relationer, grundade på kärlek och respekt, precis som det sägs i Ordspråken 17:6: ”Gamla mäns krona är sonsönerna, och söners skönhet är deras fäder.”

[Fotnot]

[Bild på sidan 8]

Att familjen samlas kan bidra till sammanhållningen i familjen

[Bild på sidan 9]

Dina far- och morföräldrar blir glada när du skriver till dem

[Bild på sidan 10]

Att titta i ett familjealbum tillsammans med barnbarnen kan vara en berikande upplevelse