Blick på världen
Oförutsägbara jordbävningar
Vetenskapsmän har under många år trott att det skall kunna gå att förutsäga jordbävningar. De har iakttagit förändringar i grundvattennivån, små rörelser i jordskorpan, radongas som läcker ut i brunnar och andra företeelser som kan ge indikationer. ”Många ledande seismologer tror nu att det helt enkelt inte går att förutsäga jordbävningar”, sägs det i en artikel i The New York Times. ”De säger att det verkar som om man sökt förgäves efter något sätt att varna människor dagar, timmar eller minuter före en jordbävning. ... Senare tids forskning visar att förskjutningar i jordskorpan kan ge förhandssignaler vid en del jordbävningar, men dessa indikationer är så små, otydliga och väl dolda att det i praktiken är omöjligt att upptäcka dem.” Man vill på vissa håll att regeringen drar in bidragen för forskning kring jordbävningar och i stället använder medlen till att minska skadeverkningarna. Forskarna är dock eniga om att man behöver mer kunskap om hur marken rör sig och hur byggnader påverkas vid jordbävningar.
Överleva i iskallt vatten
Forskare som har undersökt varför människor som faller i iskallt vatten avlider så fort har funnit att kroppens naturliga reaktion på en köldchock är att hyperventilera. ”Den plötsliga inandningen gör att man får i sig vatten och drunknar”, sägs det i tidskriften New Scientist. Det går inte att förhindra hyperventileringen, så för att överleva är det nödvändigt att man håller huvudet ovanför vattenytan tills reaktionen att dra i sig luft avtar, vanligtvis inom två eller tre minuter.
Idrott och långt liv
Tyskarna lägger ut omkring 36 miljarder D-mark per år på idrott — mer än 430 D-mark per person. Pengarna går till ”kläder och utrustning, träning, lokalhyror och klubbavgifter”, sägs det i tidningen Nassauische Neue Presse. Mer än tre miljoner människor tränar i gym, och miljontals fler joggar. Lever då idrottsentusiasterna ett längre eller bättre liv än dem som sitter hemma? Inte nödvändigtvis. I boken Physiologie des Menschen (Människans fysiologi) sägs det: ”Att generellt säga att idrott är den bästa medicinen är helt klart inte korrekt.” Varför inte? Därför att mer än 1,5 miljoner tyskar söker läkare varje år för idrottsrelaterade skador som de ådragit sig under rekreation på helger och semestrar. I boken sägs det att motion och idrott är bra för hälsan bara ”så länge förbättringen i välbefinnandet inte motverkas av olyckor eller kroniska idrottsskador”.
Ingen förpliktelse att säga sanningen
Domstolsfall i USA har på senare tid fått världsomfattande uppmärksamhet från förbluffade tittare. ”Åklagarna står under förpliktelse att framlägga sanningen, men försvarsadvokaterna arbetar under helt andra villkor”, sägs det i The New York Times. ”Arbetet som försvarsadvokat går ut på att få sin klient frikänd, att göra juryn oenig (genom att få åtminstone en jurymedlem att hysa rimliga tvivel) eller att få honom dömd för den minst allvarliga åtalspunkten.” ”De har ingen förpliktelse att förvissa sig om att ett frikännande är korrekt”, säger Stephen Gillers, lärare i juridisk etik vid den juridiska fakulteten vid New York University. ”Vi talar om för juryn att rättegången är ett sätt att söka sanningen, men vi talar aldrig om för den att försvarsadvokaterna är skyldiga att lura dem.” När ”det framkommer fakta som alltför uppenbart tycks kunna fälla klienten, måste advokaterna ofta hitta på historier för juryn för att den skall förbise dessa fakta och rösta för ett frikännande”, sägs det i The New York Times. Vad händer när advokaten vet att hans klient är skyldig men klienten ändå insisterar på att chansa på att lägga fram fallet för en jury? ”Då kommer advokaterna att likna Uriah Heep [i Charles Dickens’ roman David Copperfield] och fulla av falsk ödmjukhet förklara sin djupa övertygelse om sanningen i sin klients berättelse samtidigt som de vet att den är till hundra procent lögn”, säger Gillers.
Nya värderingar
Ryska ungdomar såväl som det ryska samhället i allmänhet undergår en kris i fråga om värderingar. En undersökning i S:t Petersburg visade att ungdomars inställning är att ”värderingar som är gemensamma för mänskligheten — sådana som hälsa, liv, familjen och kärleken, liksom personliga värderingar som framgång, karriär, bekvämlighet och materiell trygghet” är viktiga, rapporteras det i den ryska tidningen Sankt-Peterburgskije Vjedomosti. Andra framträdande värderingar kretsar kring föräldrar, pengar, välfärd, lycka, vänskap och kunskap. Intressant nog hör ett gott rykte och personlig frihet till de minst viktiga sakerna i ungdomars sinnen. Vad kommer allra sist? Ärlighet. Det heter i rapporten: ”Det ljugs överallt omkring dem, så för den uppväxande generationen blir [ärlighet] något värdelöst.”
Ofruktsamt decennium
Brittiska kyrkor har förklarat detta decennium som ”Evangeliseringens decennium”. Vad har man då åstadkommit när nu halva tiden har gått? Talesmannen Michael Green säger i tidningen Church Times: ”Vi har knappast börjat anpassa evangeliet till de frågor som vanliga människor ställer. Jag ser inga tecken på att kyrkorna arbetar utanför de egna väggarna med de goda nyheterna ute i samhället. ... Vi har knappast börjat utöva något inflytande på den okyrksamma moderna ungdomen, och den utgör omkring 86 procent av alla ungdomar i landet.” Varför denna brist på framgång? ”Vi intalar oss att vårt levnadssätt kommer att åstadkomma det hela utan att det behöver sägas ett ord. Vi är rädda för att skrämma bort någon”, säger Green.
Orädda rånare
I Canada rånades var sjunde bank under 1994, vilket innebär fler rån per bankkontor än i något annat land. I Italien, där vart trettonde bankkontor utsattes för rån, tycktes rånarna vara djärvare än i andra länder. Få italienska rånare brydde sig om att förklä sig eller ens använda vapen. Några hotade helt enkelt bankkassörerna muntligt och fick på så sätt ut kontanter. Ett par bankrånare använde sig till och med av hypnos, rapporterar The Economist. Bankrånare i Italien är också mycket ihärdiga: 165 bankkontor rånades två gånger, 27 rånades tre gånger, och nio rånades fyra gånger under året. Det genomsnittliga bytet vid rånen under 1994 var 61 miljoner lire, den lägsta siffran sedan 1987.
Krokodilnytt
De nyligen funna fossilen av käkar av en forntida krokodil ”kan vara lämningar av den första kända växtätande medlemmen” av krokodilfamiljen, rapporterar tidskriften Nature. I stället för den nutida krokodilens långa, spetsiga tänder hade denna forntida förfader platta tänder, som sägs vara bättre lämpade för att tugga gräs. Tecken tycks också tyda på att detta djur — som hittades av kinesiska och kanadensiska forskare i provinsen Hubei (Hupeh) i Kina på en kulle nära södra stranden av Changfloden (Yang-tse-kiang) — var ett landdjur, inte en amfibie. Hur stort var det? Omkring en meter långt.
Ökande stress
En undersökning i Rio de Janeiro i Brasilien visade att mer än 35 procent av dem som söker läkare lider av olika former av mentala störningar, rapporteras det i tidskriften Veja. Doktor Jorge Alberto Costa e Silva, chef för WHO:s avdelning för mental hälsa, tillfrågades: ”Hur kan dessa siffror förklaras? Har världen blivit värre, eller har människor blivit psykiskt svagare?” Han svarade: ”Vi lever i en tid av extremt snabba förändringar, vilka till sist leder till oro och stress av en omfattning som aldrig tidigare i människans historia.” En vanlig stressorsak, menar han, är våldet i Rio de Janeiro. Det leder ofta till posttraumatisk stress, vilken, som han förklarar, ”människor upplever när de på ett eller annat sätt har varit i en livshotande situation. På dagarna känner man osäkerhet inför allting. På nätterna har man mardrömmar i vilka man återupplever den situation i vilken man var i livsfara.”
Hälsoklyfta
Hälsoklyftan mellan rika och fattiga länder växer. WHO beräknar att den förväntade medellivslängden hos människor som bor och har fötts i utvecklade länder är 76 år jämfört med 54 år för mindre utvecklade länder. År 1950 var spädbarnsdödligheten i fattiga länder tre gånger högre än den var i rika länder — nu är den femton gånger högre. Under slutet av 1980-talet var andelen dödsfall på grund av komplikationer i samband med födseln i fattiga länder 100 gånger högre än i rika nationer. En bidragande faktor är enligt WHO att mindre än hälften av människorna som bor i fattiga länder har tillgång till rent vatten och sanitära hjälpmedel. Enligt FN har antalet ”minst utvecklade länder” ökat från 27 stycken år 1975 till 48 år 1995. I hela världen finns det 1,3 miljarder fattiga, och antalet ökar.