Sätter du värde på religionsfrihet?

Från Vakna!:s korrespondent i Estland

PÄRNU är en hamnstad och semesterort i Estland, som tidigare var en av Sovjetunionens republiker. Det är drygt 50.000 som bor i staden. Människorna gläder sig nu åt att ha frihet att utöva vilken religion de vill — en frihet de inte hade för några år sedan. I Pärnu Leht, en ortstidning, uppgavs det den 17 juni 1995 att det finns elva religioner och trossamfund i Pärnu och att tidningen planerade en serie artiklar om dem.

I den första artikeln stod det så här: ”Vi börjar med den församling vars verksamhet antagligen har berört oss alla — Jehovas vittnen — som nu har sina möten i en bryggerilokal. ... Det var år 1931 som bibelforskarna började kalla sig Jehovas vittnen, och det namnet har de fortfarande. Det finns mer än fem miljoner Jehovas vittnen över hela världen. Jehovas vittnens högkvarter i Estland ligger i Tallinn.”

Artikeln fortsatte: ”Församlingen av Jehovas förkunnare i Pärnu bildades för ett och ett halvt år sedan. Till att börja med var det 25 medlemmar; nu har antalet vuxit till 120. ...

Det första intrycket man får är mycket positivt. Människorna — mest unga par — är vänliga, prydligt klädda och har ett öppet sinne. Det är med häpnad man ser hur väluppfostrade barnen är, för även om det inte är lätt för små barn att sitta stilla i en och en halv timme, så gjorde de det.”

Tidningen visade på följande sätt hur Jehovas vittnen skiljer sig från andra religioner och trossamfund: ”De framhåller det kommande paradiset. Det märks också tydligt hur väl församlingen känner till Bibeln, och medlemmarna citerar ur den så ofta de kan.” Artikeln avslutade med att säga: ”Dessa 120 människor, som är Jehovas förkunnare, har fattat sitt beslut, och de är säkra på att det beslutet är det rätta. Det viktigaste i deras liv är deras tro och att förkunna den.”

Det var inte alla i Pärnu som tyckte om den här första artikeln i den serie som planerats om religionerna och trossamfunden i staden. I Pärnu Leht stod det den 8 juli 1995: ”Vi önskar publicera en skrivelse som vi fått från fyra kyrkor med anledning av den artikelserie vi påbörjat.” Denna skrivelse till tidningen hade undertecknats av representanter för ortodoxa kyrkan, evangelisk-lutherska kyrkan, sammanslutningen av evangeliska kristna och baptister samt metodistkyrkan i Estland.

De som representerade dessa fyra religionssamfund klagade: ”Vi tycker att det är mycket egendomligt att ni började denna serie med en artikel om Jehovas vittnen.” De fortsatte: ”Vi vill upplysa om att vi, i förbindelse med denna serie, anser det omöjligt att ställa upp för en intervju med Pärnu Leht.”

Religionssamfundens företrädare avslutade med att säga: ”I ett samhälle där många känner sig förvirrade på grund av att olika nya påträngande religioner och sekter som sprider ’andlighet’ utövar påtryckningar anser vi att publicister behöver ta hänsyn till den lokala religiösa situationen och göra åtskillnad mellan de äldre kyrkorna å ena sidan och sekter och extrema rörelser å den andra. Medlemmarna av det estniska kyrkorådet, som representerar kristna kyrkor som kan glädja sig åt ekumeniskt samarbete, borde för detta kunna ge en tillräckligt tydlig vägledning.”

Skribenten i Pärnu Leht kom, till följd av det här brevet, med dessa förnuftiga synpunkter: ”Allt som vi anser vara rätt kanske inte är det. Vad Gud tycker om olika församlingar kanske inte stämmer överens med det som dessa fyra aktade kyrkor anser, och tvärtom. Ingen av oss är ofelbar, inte ens de kyrkor som har månghundraåriga traditioner.”

Hur reagerar du för den förändrade inställningen till religion i de tidigare republikerna i Sovjetunionen? Vi är säkra på att sanningssökande människor överallt sätter värde på att det nu råder religionsfrihet där.

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

FINLAND

Helsingfors

Östersjön

ESTLAND

Tallinn

Pärnu

LETTLAND

Riga

LITAUEN

Vilnius

RYSSLAND

S:t Petersburg

Moskva

VITRYSSLAND

Minsk

[Bilder på sidan 24]

Församlingen av Jehovas vittnen i Pärnu