Förtretligheterna med dyslexi går att övervinna

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I STORBRITANNIEN

”VAD är ditt telefonnummer?” frågar Julie den som ringde upp. Svaret kommer. Men siffrorna Julie krafsar ner har inte mycket att göra med det uppgivna numret.

”Läraren rev sönder bilden jag hade målat”, klagar Vanessa och tillägger: ”Jag kunde aldrig komma ihåg vad hon hade sagt.”

David, som är i 70-årsåldern, kämpar för att läsa enkla ord som han för mer än 60 år sedan läste utan att blinka.

Julie, Vanessa och David har en inlärningssvårighet som verkligen är förtretlig, nämligen dyslexi. Vad finns det för orsaker till den? Hur kan de drabbade komma över den känsla av vanmakt som den framkallar?

Vad är dyslexi?

En ordlista definierar dyslexi som ”rubbning i läsfärdighet”. Ja, dyslexin betraktas ofta som en lässvårighet, men den kan innefatta betydligt mer.a

Ordet dyslexi kommer från grekiskans dys, som betyder ”svårighet med”, och lexis, ”ord”, alltså ”svårigheter med ord”, med språket. Hit hör också problem med att placera saker i rätt ordningsföljd, som veckodagar och bokstäverna i ett ord. Enligt dr H. T. Chasty vid Dyslektiska Institutet i Storbritannien är dyslexi ”en organisationsoförmåga som försvagar korttidsminnet, iakttagelseförmågan och handlaget”. Inte att undra på att de som har dyslexi får en känsla av maktlöshet!

Ta fallet med David, han som förr slukade allt han kom över i läsväg. Hur kom det sig att hans fru nu behövde hjälpa honom att lära sig läsa igen? Genom ett slaganfall skadades det parti i hjärnan som är knutet till språkanvändning, och det gjorde att det gick olidligt långsamt när David skulle lära sig läsa igen. Ändå hade han mindre problem med de långa orden än med de korta. Trots Davids förvärvade dyslexi var det aldrig någon fara med hans förmåga att samtala och hans skarpa intellekt. Den mänskliga hjärnan är så komplicerad att forskarna ännu inte kan förstå allt som har att göra med hur den behandlar de syn- och hörselintryck den tar emot.

Julies och Vanessas dyslexi däremot hade med deras mognad och utveckling att göra, vilket blev uppenbart efter hand som de växte upp. Forskare antar i allmänhet att sådana barn kan vara dyslektiska som vid sju eller åtta års ålder uppvisar normal intelligens men lägger i dagen ospecifika svårigheter när de skall lära sig läsa, skriva och stava. Det händer ofta att en bokstav blir spegelvänd när dyslektiska barn försöker återge den. Du kan förstå hur ledsna Julie och Vanessa blev, när lärarna med orätt stämplade dem som dumma, tröga och lata!

I Storbritannien lider var tionde person av dyslexi. När man inte inser eller erkänner deras problem, förvärras naturligtvis deras missräkning och vanmakt. — Se rutan på sidan 14.

Vad orsakar dyslexi?

Dålig syn orsakar ofta inlärningssvårigheter. Rättar man till synfelet så försvinner dyslexin. En liten del av dem som har svårt att lära sig läsa finner att de kan koncentrera sig bättre på orden när de lägger ett tunt stycke färgad plast över texten. Andra tycker inte att det hjälper.

Man kan konstatera att dyslexi ofta ”ligger i släkten”. Det skulle alltså kunna finnas en genetisk förklaring. Nyligen rapporterade faktiskt tidskriften New Scientist om att undersökningar ”tagit fasta på det kända sambandet mellan gener som är kopplade till autoimmuna sjukdomar, sådana som migrän och astma, och dem som ligger bakom dyslexi”. Eftersom dyslektiker och deras släktingar oftare än andra drabbas av autoimmuna sjukdomar, tror forskare att dyslexi-gener förekommer i närheten av det genetiska material som innehåller dessa sjukdomsgener. Men forskare har, som beteendevetaren Robert Plomin påpekar, ”bara identifierat en kromosomregion, inte en gen för lässvårigheter”.

Det är lillhjärnan, cerebellum, som kontrollerar kroppsställningen, jämvikten och koordinationen. Somliga forskare hävdar att den också spelar en roll i fråga om att bearbeta våra tankar och vårt språk. Forskare vid universitetet i Sheffield i England har intressant nog utarbetat ett dyslexitest som inbegriper jämvikten och koordinationen. Deras resonemang går ut på att defekter i lillhjärnan tvingar normala delar av hjärnan att kompensera denna brist. Om man säger till barn att stå stilla med ena foten framför den andra och armarna utsträckta, har de i allmänhet inga problem med att hålla balansen. Men binder man för ögonen, finner man att de dyslektiska barnen blir betydligt ostadigare än övriga, eftersom de i stor utsträckning är beroende av synen för att kunna hålla balansen.

Andra återigen påpekar att hjärnan hos dyslektiska barn uppvisar anatomiska skillnader. Normalt är bakre delen av vänstra hjärnhalvan större än motsvarande del av högra hjärnhalvan. Hos en dyslektiker däremot kan man se att vänstra och högra hjärnhalvorna är lika stora. Sedan finns det andra som menar sig ha funnit en viss oordning bland nervcellerna i de delar av hjärnan som sköter språkbehandlingen.

Men hur kan man, oavsett den fysiska orsaken bakom dyslexin, bäst hjälpa dem som har det här problemet?

Föräldrar kan hjälpa

Somliga som har ett dyslektiskt barn känner sig skyldiga och förebrår sig själva för sitt barns situation. Om du känner det så, jaga då bort din dysterhet genom att inse att ingen av oss är fullkomlig och att vi alla är olika. Börja med insikten om att ditt dyslektiska barn behöver hjälp för att kunna leva med sitt handikapp precis på samma sätt som ett färgblint barn behöver sådan hjälp. Som förälder har du sannerligen en viktig uppgift när det gäller ditt barns utbildning.

Även om man för närvarande inte kan förebygga eller bota dyslexi, kan man göra det lättare för de drabbade. På vilket sätt? Författaren till boken Understanding Dyslexia, professor T. R. Miles, ger föräldrar rådet att först och främst noga fastställa vad det är som det dyslektiska barnet finner vara svårt. Därefter kan de göra en realistisk bedömning av sitt barns begränsningar och av vad de kan förvänta av det. I boken Reading and the Dyslexic Child ges rådet: ”Man bör uppmana barnet att göra så gott det kan, men inte mer än det förmår.” Föräldrar kan begränsa följderna av dyslexin till ett minimum genom att uppmuntra och vara förstående samt framför allt genom att se till att barnet får en undervisning som är avpassad efter dess behov. Det blir då samtidigt en lättnad för barnet. Det känner inte samma press på sig.

Lärare kan hjälpa

Kom ihåg att dyslexi är en svårighet som gäller inlärningen. Lärare behöver därför tillbringa tid tillsammans med de dyslektiska barnen när de är i skolan och anstränga sig för att hjälpa dem. Genom att vara realistisk i fråga om vad du förväntar av barnen kan du se till att deras besvikelse blir så liten som möjligt. Trots alla ansträngningar kan det mycket väl hända att den som var dyslektisk som barn fortfarande som vuxen tycker att det är jobbigt att läsa högt.

Ge inte upp. Beröm i stället barnen för minsta lilla framsteg — och förvisso för alla deras ansträngningar. Undvik också urskillningslöst beröm. Professor Miles föreslår att om läraren lagt märke till att den dyslektiske eleven i någon mån gjort framsteg, så kan han säga så här: ”Ja, jag håller med om att du gjorde några fel. Ändå tycker jag att du gjorde bra ifrån dig; det är en förbättring sedan förra veckan. Och med tanke på ditt handikapp måste jag säga att resultatet är tillfredsställande.” Men om det inte skett någon förbättring, tillråder han att man säger: ”Ja, du tycks fortfarande ha problem med det och det. Låt oss se om vi kan hitta något annat sätt att hjälpa dig på.”

Akta dig för att komma med förklenande anmärkningar om hur det dyslektiska barnet läser. Försök att få det att tycka att det är trevligt med böcker och att det är roligt att läsa. Men hur? Både föräldrar och lärare kan föreslå att barnet håller ett bokmärke eller kanske en liten linjal under raden det läser, eftersom en som läser mycket långsamt ofta låter uppmärksamheten glida i väg. Om problemet visar sig vara att barnet kastar om bokstäverna i ett ord, så fråga vänligt: ”Vilken är den första bokstaven?”

Föreställ dig hur nedslående det är för det dyslektiska barnet, när matteläraren gång på gång säger att svaren är fel. Hur mycket bättre är det inte att läraren ger något lättare uppgifter, så att barnet får känna tillfredsställelse över att kunna lösa dem rätt i stället för att bli besviket på grund av sina misslyckanden.

”Vad som är själva nyckeln för den som är dyslektisk”, säger en speciallärare, ”är att han tar alla sinnen till hjälp vid inlärningen.” Kombinera syn, hörsel och känsel för att hjälpa barnet att läsa och stava orden korrekt. ”Eleven behöver titta noga, lyssna noga, ge akt på sina handrörelser medan han skriver och ge akt på hur hans mun rör sig medan han talar”, förklarar professor Miles. När den dyslektiske eleven gör detta, kommer han att förbinda den skrivna formen av en bokstav med både hur den låter och hur han rör handen när han skriver den. Om eleven blandar ihop vissa bokstäver, så lär honom att börja skriva var och en av dessa bokstäver på olika ställen av bokstaven för att hjälpa honom att skilja dem åt. ”Idealet är”, framhåller boken Reading and the Dyslexic Child, ”att varje [dyslektiskt] barn får en timmes privatundervisning om dagen med utgångspunkten en lärare för varje elev.” Tråkigt nog går detta sällan att genomföra i praktiken. Men det hindrar inte att den som är dyslektisk kan hjälpa sig själv.

Självhjälp

Om du är dyslektisk, så försök att göra undan största delen av din läsning medan du är på alerten. Forskare har lagt märke till att dyslektiska elever uppnår goda resultat om de läser sammanhängande i ungefär en och en halv timme. Därefter börjar det gå sämre. Dyslexia at College påpekar: ”Att man regelbundet studerar varje dag i jämförelsevis korta perioder är till större nytta än om man gör en kraftansträngning bara då och då.” Det är sant att det kommer att ta längre tid för dig innan du kan läsa och stava bra. Men håll bara ut!

Använd en bärbar skrivmaskin eller, ännu bättre, en ordbehandlare med stavningskontroll. Förena detta med att du lär dig hur man organiserar och hanterar information. — Se rutan på sidan 13.

Njut av böcker genom att lyssna till bandinspelningar. Den här tidskriften och dess följeslagare, Vakttornet, kommer nu faktiskt regelbundet ut på kassett på många språk. Hela Bibeln finns också på kassett på flera språk.

Om du, sedan du har läst rutan, tror att du är dyslektisk, så dölj inte problemet. Acceptera det och ta det med i beräkningen. För att ta ett exempel: Du kanske förbereder dig för en anställningsintervju. Du finner då som så många andra att den stressade situationen gör att du får svårt att uttrycka dig klart och koncist. Varför inte öva i förväg genom att göra några fingerade intervjuer?

Det är inte lätt att avhjälpa alla svårigheter som dyslexin för med sig. Men som det fantastiska organ hjärnan är kan den kompensera bristen. Det är inte troligt att man behöver gå omkring och vara olycklig hela tiden. Både Julie, Vanessa och David arbetade hårt för att övervinna sin besvikelse. Det kan du också göra. Var på det klara med att just din speciella svårighet inte behöver vara ett hinder för att du lär dig saker och ting. Var ihärdig med att försöka läsa, skriva och stava bra. Då är du på god väg att vinna kampen mot din dyslexi.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 13]

Tips om hur man kan organisera sig själv

Gör bruk av följande:

• en egen anslagstavla

• en planeringskalender

• en brevkorg

• en pärm för privata papper

• en almanacka eller dagbok

• en adressbok

[Ruta på sidan 14]

Hur man upptäcker dyslexi hos barn

Om du kan svara ja på tre eller fyra av nedanstående frågor i den åldersgrupp det handlar om, är det möjligt att de barn det gäller är dyslektiska i viss utsträckning.

Åtta år eller yngre:

Var de sena att lära sig tala?

Har de fortfarande särskilda svårigheter med att läsa eller stava? Är detta något som förvånar dig?

Får du det intrycket att de är vakna och begåvade när det gäller saker som inte har med läsning eller stavning att göra?

Skriver de bokstäver och siffror bakvänt?

Har de behövt använda skrivblock, fingrar eller markeringar på papper längre än andra i samma ålder? Har de haft ovanligt svårt för att komma ihåg multiplikationstabellen?

Har de svårt för att skilja mellan vänster och höger?

Är de ovanligt fumliga? (Inte alla dyslektiska barn är fumliga.)

Mellan åtta och tolv år:

Gör de ovanliga stavfel? Utelämnar de ibland bokstäver i orden eller kastar om dem?

Läser de ofta fel eller slarvar märkbart i sin läsning?

Tycks läsförståelsen komma långsammare än man förväntar hos barn i deras ålder?

Har de problem med att skriva av från svarta tavlan?

Utelämnar de ord eller en hel rad när de läser högt, eller läser de samma rad två gånger? Har de motvilja mot att läsa högt?

Tycker de fortfarande att det är svårt att komma ihåg multiplikationstabellen?

Har de dåligt lokalsinne? Förväxlar de vänster och höger?

Saknar de självförtroende, och har de låg självaktning?

[Bildkälla]

— Awareness Information, utgiven av Brittiska Dyslexiförbundet, och Dyslexia, producerad av Broadcast Support Services, Channel 4 Television, London.

[Bild på sidan 12]

Lägg en linjal under den rad som skall läsas som en hjälp att koncentrera uppmärksamheten