Moskva — en stad som överlevt

och firar sitt 850-årsjubileum

”KOM, broder! Kom till Moskva!” År 1147 gav furst Jurij Dolgo- rukij denna inbjudan till en annan furste. Det är första gången Moskva omnämns i historiska krönikor, och detta godtas som det år — alltså för 850 år sedan — då staden Moskva, Rysslands huvudstad, grundades. Detta trots att det finns arkeologiska bevis för att en bosättning funnits på platsen mycket tidigare.

Inför Moskvas 850-årsjubileum har man restaurerat och snyggat upp stadionanläggningar, teatrar, kyrkor, järnvägsstationer, parker och offentliga byggnader. Vilken fantastisk omvandling! ”En del kvarter är så förändrade att man inte känner igen dem”, konstaterade en moskvabo.

Under ett besök i Moskva i juni i år såg vi arbetslag som höll på med renoveringsprojekt överallt i centrum, nära Röda torget. Arbete pågick dag och natt. Överallt fanns det något som påminde oss om 850-årsjubileet — i skyltfönstren, i tunnelbanan, på lyktstolparna, på varor som såldes. Till och med vid en cirkusföreställning som vi såg blev det omnämnt.

I september, när tusentals besökare från hela världen var närvarande för de särskilda jubileumsfestligheterna, hade det skett en imponerande förbättring av Moskvas utseende. Ja, trots perioder av stora svårigheter historien igenom har Moskva överlevt och blomstrat.

En bibelforskare hade tydligen en sådan period i Moskvas historia i tankarna när han, i början av förra århundradet, gav en kommentar angående den ”strid” som hör samman med ”Harmageddon” i Bibeln. (Uppenbarelseboken 16:14, 16, 1883) Han konstaterade att några velat göra gällande att platsen för Harmageddon skulle vara Moskva, även om han själv inte delade den uppfattningen.a

Varför påstod somliga det? Betrakta Moskvas fascinerande och ofta tragiska historia.

Överlever de första åren

Moskva ligger strategiskt beläget i ett område med såväl stora floder (Oka, Volga, Don och Dnjepr) som viktiga landvägar. Furst Dolgorukij ”lade grunden till staden Moskva”, enligt en krönika från 1156, vilket tydligen innebär att han byggde de första befästningsverken, som bestod av jordvallar krönta med en trämur. Det här citadellet, Kreml, låg på ett triangulärt landområde mellan Moskvafloden och Neglinnaja, en liten biflod.

Tragiskt nog kom, endast 21 år senare, fursten i det närliggande Rjazan och ”anföll Moskva och brände ner hela staden”. Moskva byggdes upp, men i december 1237 intogs staden av mongolerna ledda av Batu khan, sonson till den berömde Djingis khan, och återigen brändes Moskva ner till grunden. Också 1293 plundrade mongolerna staden.

Är det inte märkligt att Moskva kunde överleva alla dessa förödande angrepp? Staden framträdde också som Rysslands religiösa centrum år 1326, när Moskvafursten Ivan Kalita övertalade den rysk-ortodoxa kyrkans överhuvud att flytta till Moskva.

Till slut, under Ivan den stores styre (1462–1505), blev Moskva oberoende av mongolerna. År 1453 föll staden Konstantinopel (nuvarande Istanbul) för de osmanska turkarna, vilket gjorde att de ryska härskarna nu var de enda ortodoxa monarkerna i världen. Som en följd härav kom Moskva att identifieras som ”det tredje Rom”, och de ryska härskarna började kallas tsarer eller kejsare.

Mot slutet av Ivan den stores regering — när Christofer Columbus gjorde sina resor till Amerika — gjordes Kreml större; tegelmurar och torn byggdes, och de har bestått ända till i dag, nära nog oförändrade. Murarna är en bra bit över 2 kilometer långa, upp till 6 meter tjocka och 18 meter höga, och de omger Kreml, ett område som är nästan 30 hektar stort.

Det låter kanske förvånande att Moskva i mitten av 1500-talet sägs ha varit större än London. Då, den 21 juni 1547, drabbades staden av en katastrof, en förödande brand som gjorde praktiskt taget hela befolkningen hemlös. Ännu en gång byggde de rådiga moskvaborna upp staden. Vid den här tiden uppfördes också Vasilijkatedralen för att fira militära segrar över tatarerna, eller mongolerna, i Kazan. Ännu i dag är detta arkitektoniska mästerverk vid Röda torget (färdigt 1561) känt vida omkring som en symbol för Moskva.

Tio år senare, år 1571, bröt mongolerna från Krim igenom, erövrade Moskva och vållade stor förödelse. De brände ner nästan allt utom Kreml. Dokument visar att av stadens 200.000 invånare var det endast 30.000 som överlevde. ”Moskvafloden var så full av kroppar att dess lopp avleddes och vattnet färgades rött flera kilometer nedströms”, enligt boken Rise of Russia.

Ännu än gång måste Moskva återuppbyggas. Så skedde också! Snart låg det åter en stad runt Kreml, med murar också runt de närbelägna områdena Kitajgorod, Vita staden och Trästaden. Nu som då har Moskva formen av ett hjul. Runt Kreml går nu emellertid ringvägar som ersatt de gamla befästningsmurarna.

Under den här perioden led moskvaborna svårt betryck under den tyranniske härskaren Ivan den förskräcklige, sonson till Ivan den store. År 1598 dog Ivan den förskräckliges son och efterträdare, Fjodor, utan någon arvtagare. Det var början till ”den stora oredan”, som Rise of Russia kallar ”den stormigaste och mest förvirrade perioden i Rysslands historia”. Den pågick i omkring 15 år.

Genomgår svårigheter utan motstycke

Strax efter det att Boris Godunov, Fjodors svåger, hade tillträtt tronen drabbades Moskva av en fruktansvärd torka och hungersnöd. Under en sjumånadersperiod 1602 påstås 50.000 människor ha dött. Sammanlagt dog över 120.000 människor i staden åren 1601–1603.

Denna katastrof följdes av att en man som gjorde anspråk på att vara furst Dmitrij, son till Ivan den förskräcklige, invaderade Ryssland med hjälp av polska soldater. Tecken tyder på att den verklige Dmitrij hade blivit mördad år 1591. När Godunov oväntat dog år 1605, kom den så kallade falske Dmitrij till Moskva och blev krönt till tsar. Efter bara 13 månader vid makten blev han avrättad av motståndare.

Ytterligare personer gjorde sedan anspråk på tronen, däribland en andre falsk Dmitrij som också hade stöd från Polen. Det var mycket vanligt med intriger, inbördeskrig och mord. Kung Sigismund III Vasa av Polen invaderade Ryssland år 1609, och med tiden undertecknades ett avtal där hans son Vladislav IV Vasa erkändes som Rysslands tsar. När polackerna trängde in i Moskva år 1610, kom staden under polsk kontroll. Men snart samlade sig ryssarna mot polackerna och drev ut dem ur Moskva vid slutet av år 1612.

De här hemska tiderna av nöd förvandlade Moskva till en ödemark — med gator övervuxna av tistlar och ogräs. Muren runt Trästaden hade bränts ner, och Kremls byggnader var i dåligt skick. Ett svenskt sändebud som var på besök drog slutsatsen: ”Det var det hemska och ödesdigra slutet för den berömda staden Moskva.” Men han misstog sig.

En ny tsar, av ätten Romanov, valdes år 1613, och dynastin Romanov kom att bestå i över 300 år. Fastän det sägs att den nye unge tsaren, Mikael, ”inte hade någonstans att bo” på grund av ödeläggelsen, blev Moskva återuppbyggt och blev ännu en gång en betydelsefull stad i världen.

År 1712 flyttade tsar Peter den store, Mikaels sonson, Rysslands huvudstad från Moskva till S:t Petersburg, som han hade byggt vid Östersjön. Men Moskva förblev Rysslands älskade ”hjärta”. Den franske kejsaren Napoleon Bonaparte, som försökte erövra staden, lär faktiskt ha sagt: ”Om jag erövrar Petersburg, då tar jag Ryssland vid dess huvud, och om jag erövrar Moskva, då krossar jag dess hjärta.”

Napoleon intog Moskva, men som historien visar var det hans hjärta som krossades — inte Moskva. Det som inträffade i Moskva var så ohyggligt att det tydligen fick somliga att förbinda staden med Harmageddon.

Moskva reser sig ur askan

På våren 1812 trängde Napoleon in i Ryssland med en militärstyrka som vuxit till omkring 600.000 man. Ryssarna brukade ”den brända jordens taktik”; de drog sig tillbaka och lämnade ingenting kvar åt fienden. Slutligen beslöt de att lämna ett övergivet Moskva åt fransmännen!

Många auktoriteter hävdar att moskvaborna själva föredrog att sätta staden i brand framför att låta fransmännen få den. ”En stormvind förvandlade branden till ett veritabelt helvete”, berättar en bok som handlar om Rysslands historia. Fransmännen lämnades kvar utan vare sig mat eller foder, eller som boken förklarar: ”Inte en mjölsäck, inte en vagnslast med hö gav ryska folket åt den franska armén.” Fransmännen hade ingen annan möjlighet än att, mindre än sex veckor efter intåget, lämna Moskva, och praktiskt taget hela armén gick förlorad under återtåget.

Moskvabornas mod hade räddat deras ryktbara stad, och med fast beslutsamhet fick de den att resa sig ur askan. Aleksandr Pusjkin, av många ansedd som Rysslands störste poet, var 13 år när Napoleon intog Moskva, hans älskade hemstad. Om den skrev han: ”Moskva, Moskva, var finns din like? Vad trollklang ligger ej däri av minnen och av poesi!”

Överlever och blomstrar

Många som lever i dag kan, ur minnet eller med hjälp av filmer, erinra sig de fruktansvärda tider som Moskva upplevde under den ryska revolutionen som började 1917. Men staden inte bara överlevde — den blomstrade. En tunnelbana, Metron, anlades, liksom Moskva-Volgakanalen som skulle förse staden med vatten. Analfabetismen blev i grund avskaffad, och vid slutet av 1930-talet hade Moskva mer än tusen bibliotek.

År 1937 skrev en före detta borgmästare i Manchester i England i sin bok Moscow in the Making: ”Om det inte blir något stort krig, ... tror jag att Moskva, vid slutet av tioårsplanen, kommer att vara på god väg att bli den bäst planerade storstad som världen någonsin känt till vad gäller hälsovård, bekvämligheter och trivsel för alla invånare.”

Men i juni 1941 gick Tyskland oprovocerat till attack mot Ryssland, en allierad med vilken man, mindre än två år tidigare, hade undertecknat en nonaggressionspakt. I oktober befann sig tyska soldater på 40 kilometers avstånd från Kreml. Moskvas fall föreföll oundvikligt. Nästan hälften av Moskvas 4,5 miljoner invånare hade evakuerats. Ungefär 500 fabriker hade packat ner sina maskiner och flyttat dem till nya lokaler i östra Ryssland. Men Moskva vägrade att falla. Staden grävde bokstavligen ner sig, barrikaderade sig och drev tillbaka tyskarna.

Moskva led fruktansvärt, liksom många andra ryska städer gjorde. ”Moskva har fått utstå så mycket under hundra år”, skrev en amerikansk reporter som bodde där på 1930- och 1940-talen, ”att det förundrar mig att staden har överlevt.” Det är verkligen märkligt att Moskva har hållit ut och blivit en av de största och viktigaste städerna i den moderna världen.

I dag har Moskva en befolkning på mer än nio miljoner invånare och en yta på ungefär 1.000 kvadratkilometer, vilket innebär att staden är större och folkrikare än New York. En rad ringleder omger Kreml, och Moskvas ringväg på över 100 kilometer utgör, grovt räknat, stadens yttre gräns. Breda boulevarder sträcker ut sig från stadens centrum som ekrarna i ett hjul.

De flesta moskvabor färdas emellertid med stadens fantastiska Metro, som har byggts ut till att omfatta nio linjer och ungefär 150 stationer, vilka betjänar alla delar av staden. Moskvas tunnelbanestationer kallas ”de tjusigaste i världen” i World Book Encyclopedia. Smyckade med ljuskronor, statyer, målat glas och marmor i överflöd ser en del stationer ut som palats. I de 14 först byggda stationerna finns över 70.000 kvadratmeter marmor, mer än i alla de palats som dynastin Romanov lät bygga under 300 år!

Staden får ett nytt utseende

Under vårt besök i somras tog vi Metron för att se ett av de största renoveringsprojekten — det enorma Leninstadion, som rymmer 103.000 åskådare och är byggt i södra Moskva på 1950-talet. Nya sittplatser höll på att sättas in när vi kom, och vi kunde föreställa oss det rörliga tak som skall göra det möjligt att anordna evenemang året runt.

Fasaden på det berömda varuhuset GUM, som ligger rakt över Röda torget mitt emot Kreml, hade ett nytt fint utseende. Vid en annan del av Kreml, där Neglinnaja förut rann innan den fick ett underjordiskt lopp under förra århundradet, finns nu i landskapet en bäck som skall föreställa den gamla floden. På andra sidan bäcken höll man på att bygga ett underjordiskt köpcenter i flera våningar, med plats också för restauranger och annat. En skribent från Moskva kallade det ”Europas största köpcenter”, men han tillade: ”Det tror de i alla fall på borgmästarens kontor.”

I ett annat område, inte långt från Kreml, tycktes byggkranar finnas överallt, och byggverksamheten var intensiv. Arkeologiska skatter har hittats vid utgrävningar. På en plats fann man en gömma med mer än 95.000 ryska och västeuropeiska mynt, som härrör från 1400-talet, 1500-talet och 1600-talet.

Kyrkor höll på att putsas upp, och en del byggdes upp på nytt. En katedral vid Röda torget, som förstörts 1936 och ersatts med en offentlig toalett, var redan färdig. Den väldiga Frälsarkatedralen, som byggdes för att fira segern över Napoleon, sprängdes 1931 under den kommunistiska kampanjen mot religion. Under vårt besök stod katedralen nästan färdig på sin forna plats, där det i många år legat en enorm uppvärmd utomhusbassäng.

Det var fascinerande att vandra runt bland byggarbetsplatserna, särskilt om man föreställde sig hur fräscht Moskva skulle se ut vid slutet av året. Men det som fick Moskva att vinna vår tillgivenhet var invånarna. ”Besökaren blir överväldigad av all den vänlighet som moskvaborna verkligen kan visa”, konstaterade en moskvakorrespondent en gång. Vi upptäckte att det är sant, särskilt när man sitter kring ett litet köksbord och åtnjuter den kärleksfulla värmen och gästfriheten som en rysk familj visar.

Glädjande nog fann vi också att många moskvabor nu känner till den rätta innebörden av Harmageddon, nämligen att det är en strid genom vilken vår Skapare skall rena hela jorden. Därigenom inleds en tid då alla som verkligen älskar honom kan leva tillsammans, inte med fördomar och misstänksamhet, utan med förståelse och tillit. Som barn till Gud skall de älska varandra och tjäna honom i endräkt. (Johannes 13:34, 35; 1 Johannes 2:17; Uppenbarelseboken 21:3, 4) — Från en av våra läsare.

[Fotnot]

[Bild på sidan 13]

Vasilijkatedralen och Kremls murar betraktas allmänt som symboler för Moskva

[Bild på sidan 15]

Överallt påminns man om 850-årsjubileet

[Bild på sidan 16]

Det berömda varuhuset GUM med sitt nya utseende

[Bild på sidorna 16, 17]

Många tunnelbanestationer ser ut som palats

[Bildkälla]

Tass/Sovfoto

[Bild på sidan 17]

Leninstadion snyggas upp

[Bild på sidan 17]

Nya parkanläggningar utanför Kreml

[Bilder på sidan 18]

Byggkranar tycktes finnas överallt, och byggverksamheten var intensiv