Moskvas bländande underjordiska palats

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I RYSSLAND

DET var inte svårt att gissa var tunnelbanan eller Metron låg. En ständig ström av människor försvann in genom en ingång som ledde till underjorden. Ovanför ingången lyste en röd neonskylt med bokstaven M. Dörrarna till ingången slogs upp framför mig. Innanför möttes jag av den märkliga synen av människor som snabbt försvann neråt som i en avgrund. Först tvekade jag. Men sedan tog jag mod till mig och följde efter.

För första gången i mitt liv var jag i en tunnelbana. Och inte vilken tunnelbana som helst, utan Moskvas Metro! Men i en värld där människan kan färdas i rymden, klyva atomen och utföra avancerade hjärnoperationer, vad är det då som är så speciellt med en tunnelbana?

För att bara nämna en sak hade jag hört att Metron i Moskva antagligen är den vackraste tunnelbanan i världen. Som ett ryskt ordspråk säger: ”Det är bättre att se något en gång med sina egna ögon än att höra talas om det hundra gånger.” När jag var med vid Jehovas vittnens internationella sammankomst i Moskva i juli förra året, var jag därför ivrig att få åka med Metron.

Hur den kom till

År 1902 föreslog en rysk vetenskapsman och ingenjör vid namn Bolinsky att man skulle bygga ett transportsystem som skulle följa Kremlmuren och gå runt stadens centrum. Men Moskvas stadsfullmäktige avslog planerna vid den tiden. Tio år senare började stadsfullmäktige ta saken under allvarligt övervägande. Det här transportmedlet skulle bli det första i sitt slag i Ryssland. Men första världskrigets utbrott år 1914 försenade planerna. Inte förrän år 1931 återupplivades tanken. Det var när centralkommittén i Sovjetunionens kommunistparti beslöt att landets första underjordiska järnväg skulle byggas i Moskva. Ryssland blev därmed det 11:e landet och Moskva den 17:e staden som företog ett sådant gigantiskt byggnadsprojekt.

Moskvas tunnelbana öppnade sin första linje, som bestod av 11 kilometer spår, klockan sju på morgonen den 15 maj 1935, bara tre år efter det att byggandet hade börjat. Fyra tåg betjänade 13 stationer, och de kunde transportera 200.000 passagerare om dagen. Moskvabor och utländska besökare var imponerade. Det var så nytt, så ovanligt! På kvällarna stod människor i långa köer för att bli någon av de första passagerarna. Tunnelbanan var sevärd. Och det är den fortfarande.

Sedan år 1935 har systemet byggts ut till nio linjer med en sammanlagd sträcka på 20 mil och 149 stationer. Nästan alla andra allmänna kommunikationsmedel i Moskva — även flygplatsen och vattenlederna — har på ett eller annat sätt anslutning till Metron. Faktum är att Moskvaborna inte kan tänka sig ett liv utan Metron. Och det är lätt att förstå, eftersom den varje dag transporterar i medeltal nio miljoner passagerare, vilket är nästan dubbelt så mycket som Finlands befolkning. Som en jämförelse kan nämnas att tunnelbanorna i London och New York sammanlagt transporterar bara omkring hälften så många passagerare.

Vi tar en närmare titt

Är du nyfiken på att se vad som finns 20 våningar under jorden? En rulltrappa tar oss snabbt ner i underjorden. Den är bara en av omkring 500 rulltrappor i hela systemet. Om man placerade dem efter varandra, skulle det bli en 5 mil lång rulltrappa. Och vilken upplevelse att åka nerför i 30 graders lutning med en hastighet av nära en meter i sekunden — nästan dubbelt så fort som rulltrappor i många andra länder!

Vi har kommit till Majakovskajastationen. Arkitekturen gör att vi känner det som om vi är i ett palats snarare än på en tunnelbanestation. Jag har svårt att tänka mig att vi verkligen är under jorden. Sällan har jag sett en sådan vacker arkitektur ovan jord och än mindre under jord. Inte undra på att fem av Metrostationerna i Moskva, bland dem Majakovskaja, tilldelades utmärkelser vid en internationell arkitekturutställning som hölls mellan åren 1937 och 1939. Naturligtvis är inte alla de 149 stationerna så palatslika som Majakovskajastationen. De flesta av de nyare är mer blygsamma, men de är ändå imponerande, och var och en är unik i stil och utformning.

Nästan alla stationerna har något att säga om rysk historia. Marmor, keramik och granit hämtades från 20 olika delar av Ryssland för att användas till dekorationen. I en illustrerad Metrobroschyr heter det därför: ”Hela landet var med och hjälpte till att bygga Moskvas Metro.” Granit användes huvudsakligen till golvdekorationerna på grund av dess hållfasthet. Detta är en viktig faktor med tanke på de folkmassor som dagligen trängs på stationerna.

Medan vi njuter av det här underjordiska palatsets skönhet, lägger vi märke till tågen som kommer och går i hög fart. Omkring 90 sekunder efter det att ett tåg har lämnat stationen kan man redan se strålkastarna på det kommande. Går tågen alltid så här tätt? Under rusningstrafiken gör de det. Annars går de med tre till fem minuters intervall.

Vi har knappt hunnit sätta oss på de bekväma sätena förrän vi känner hur snabbt tåget accelererar till topphastigheten. Det susar fram genom en tunnel som inte är mer än omkring 6 meter i diameter, ibland med en hastighet av upp till 100 kilometer i timmen. Man kan därför åka Metrons hela sträcka på ungefär sex timmar! Moskvaborna föredrar Metron inte bara därför att den är det snabbaste transportsättet, utan därför att den är billig och bekväm. I juli förra året, när Jehovas vittnen höll sin internationella sammankomst, kostade en resa vart som helst med Metron tio rubel, vilket då motsvarade cirka 10 öre.

Intervallen mellan tågen är så kort att man undrar hur det är möjligt för tågen att hålla så hög hastighet. Förklaringen är enkel. Ett automatiskt system för hastighetskontroll har särskilt utformats för att förhindra olyckor. Systemet ser till att avståndet mellan tågen aldrig är mindre än det avstånd som behövs för att ett tåg skall hinna stanna i den hastighet det har. Ett tåg som kör i 90 kilometer i timmen och som kommer närmare det framförvarande tåget än den behövliga stoppsträckan börjar alltså automatiskt bromsa. Dessutom varnas föraren i det framförvarande tåget av en larmsignal. Det här systemet höjer naturligtvis säkerheten i hög grad. Kan det vara därför som de moskovitiska Metroresenärerna ser så lugna och avslappnade ut? De flesta sitter tysta och läser, tydligen säkra på att de kommer att nå sin destination säkert och tryggt.

Lampor och luft

När tusentals elektriska motorer sätter i gång och hundratusentals lampor börjar lysa tidigt varje morgon, börjar miljontals människor bana sig väg genom trängseln i de underjordiska palatsen, där omkring 3.200 tunnelbanetåg kommer att ömsom öppna, ömsom stänga sina dörrar under dagens lopp. Allt detta är möjligt tack vare en enorm mängd elektrisk kraft.

Denna aktivitet alstrar en hel del värme som till en viss del absorberas av jorden runt omkring. Men vad händer med överskottsvärmen som skulle kunna orsaka överhettning i tunnlarna och på stationerna? Jo, som det anstår ett palats är varje station utrustad med ett ventilationssystem som byter ut luften fullständigt fyra gånger i timmen. Det finns alltid frisk luft oberoende av hur packat med folk det är i Metron. Ventilationssystemet i Moskvas Metro anses av många vara det bästa i världen.

Men under vintern kommer den här värmen väl till pass. Det behövs inget värmesystem annat än för de byggnader och ingångar som ligger ovan jord. Tågen, folkmassorna och jorden själv, som har lagrat värme under våren och sommaren, ger frikostigt ifrån sig tillräckligt med värme för att hålla de underjordiska palatsen lagom varma.

Lovord från alla håll

Som väntat överflödar den illustrerade Metrobroschyren av lovord. Det sägs där: ”Moskvas Metro betraktas med rätta som en av världens vackraste tunnelbanor. De palatsliknande stationerna med sina invecklade nätverk av spår, ledningar, rör och kablar representerar en fängslande blandning av det bästa i fråga om konstnärsskicklighet och genial ingenjörskonst. Stationerna är inte rätt och slätt stationer, utan snarare arkitektoniska mästerverk av oförliknelig elegans och skönhet, smakfullt utsmyckade med marmor, granit, stål och kakel. Glansen förhöjs av belysning i ovanlig formgivning, skulpturer, mosaiker, listverk, paneler, målat glas och reliefer. Landets skickligaste arkitekter och konstnärer”, däribland skulptörer, ”bidrog vid utformningen och utsmyckningen.”

När jag nu har besökt Moskva och själv sett Metron, instämmer jag gärna. Många av de andra delegaterna vid sammankomsten var också imponerade. En tysk sade till mig: ”Jag tyckte att jag hade kommit in i en konsertsal med vackra ljuskronor. Jag var hänförd.” En besökare från Förenta staterna var imponerad av punktligheten, renheten och effektiviteten. Och en sammankomstdelegat från det avlägsna Sibirien var förvånad över att detta underjordiska byggnadskomplex var så oerhört stort.

Om du någon gång skulle komma till Moskva vill jag uppmana dig att besöka dessa bländande underjordiska palats. Kom ihåg: ”Det är bättre att se något en gång med sina egna ögon än att höra talas om det hundra gånger.”

[Bildkälla på sidan 15]

Sovfoto/Eastfoto

[Bilder på sidorna 16, 17]

Några av Moskvas vackra tunnelbanestationer

[Bildkälla]

Bildkällor (medurs uppifrån vänster): Laski/Sipa Press; Sovfoto/Eastfoto; Sovfoto/Eastfoto; Laski/Sipa Press; Laski/Sipa Press; Sovfoto/Eastfoto