Blicka uppåt, inte neråt, för att få svar
EVOLUTIONSTEORIN lär att en serie gradvisa förändringar har gjort att vi utvecklats till ett högre stående djur. Bibeln, däremot, lär att vi skapades fullkomliga, till Guds avbild, men att ofullkomligheten en kort tid därefter kom in i bilden och människan började degenereras.
Det var våra första föräldrar, Adam och Eva, som började denna färd utför, när de valde en oberoende kurs och sårade sina samveten genom sin uppsåtliga olydnad mot Gud. Det var som om de avsiktligt hade kört ett fordon rätt igenom det skyddsräcke som Guds lag utgjorde och störtat ner i den avgrund som vi befinner oss i nu, när vi drabbas av sjukdom, ålderdom och död — för att inte tala om rasfördomar, religiösa motsättningar och fruktansvärda krig. — 1 Moseboken 2:17; 3:6, 7.
Djurgener eller defekta gener?
Bibeln ger naturligtvis inte en komplicerad vetenskaplig förklaring till vad som hände med Adams och Evas fullkomliga kroppar när de syndade. Bibeln är inte någon lärobok i naturvetenskap, precis som instruktionsboken till en bil inte är någon lärobok i ingenjörsvetenskap. Men i likhet med instruktionsboken är Bibeln exakt och tillförlitlig; den är inte någon sagobok.
När Adam och Eva överskred den skyddande barriär som Guds lag utgjorde, blev deras kroppar defekta, och de började långsamt brytas ner för att så småningom dö. I enlighet med genetikens lagar fick deras avkomlingar, den mänskliga familjen, ofullkomlighet i arv. Därför dör också de. — Job 14:4; Psalm 51:5; Romarna 5:12.
Tragiskt nog inbegriper detta arv också en benägenhet för synd, som tar sig uttryck i själviskhet och omoraliskhet. Sexuellt umgänge är naturligtvis ingen synd, så länge det hålls på sin rätta plats. Gud befallde det första människoparet: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden.” (1 Moseboken 1:28) Och som den kärleksfulle Skapare han är gjorde han det till en njutning för man och hustru att fullgöra denna befallning. (Ordspråken 5:18) Människans ofullkomlighet har emellertid lett till ett missbruk av de sexuella förmågorna. Ofullkomligheten berör i själva verket alla sidor av vårt liv, inbegripet våra mentala och fysiska funktioner, vilket vi alla är väl medvetna om.
Att vi är ofullkomliga betyder dock inte att vi har förlorat all moralisk känsla. Om vi verkligen vill, kan vi ta tag i ”ratten” och undvika livets fallgropar genom att bekämpa tendensen att vika av från vägen och synda. Det finns naturligtvis ingen ofullkomlig människa som lyckas helt i denna kamp, och Gud tar barmhärtigt hänsyn till detta. — Psalm 103:14; Romarna 7:21–23.
Varför vi inte vill dö
Bibeln sprider också ljus över en annan gåta, som evolutionsteorin inte har någon tillfredsställande förklaring till: de flesta människors ovilja att acceptera döden, trots att den kan förefalla naturlig och oundviklig.
Bibeln visar att döden var en följd av synd, av olydnad mot Gud. Om våra första föräldrar hade fortsatt att vara lydiga, skulle de ha fått leva för evigt — och även deras barn. Gud hade i själva verket programmerat människans hjärna med en önskan att leva för evigt. Han har ”lagt evigheten i människornas hjärtan”, som det sägs i Predikaren 3:11, enligt 1917 års översättning. Deras dödsdom skapade därför en inre konflikt hos människan, en bestående disharmoni.
För att förlika sig med denna inre konflikt och tillfredsställa sin naturliga längtan efter att få leva vidare har människor hittat på alla möjliga läror, från tron på en odödlig själ till reinkarnationsläran. Forskare studerar åldrandets mysterium, därför att även de vill undvika döden eller åtminstone skjuta upp den. Ateistiska evolutionister avfärdar människans längtan efter evigt liv som ett evolutionistiskt knep eller bedrägeri, eftersom den är oförenlig med deras uppfattning att människan bara är ett högre stående djur. Bibelns förklaring att döden är en fiende stämmer däremot överens med vår naturliga önskan att leva. — 1 Korinthierna 15:26.
Finns det då något i människans kropp som tyder på att vi är skapade för att leva för evigt? Ja, det finns det. Enbart hjärnan ger oss överflödande bevis för att vi egentligen skulle leva mycket längre än vi gör.
Danade för att leva för evigt
Hjärnan väger omkring 1,5 kilo och innehåller mellan 10 och 100 miljarder neuroner, av vilka det inte lär finnas två som är exakt lika. Varje neuron kan stå i förbindelse med uppemot 200.000 andra neuroner, vilket innebär att det sammanlagda antalet kopplingar i hjärnan är astronomiskt. Och som om det inte vore nog, är varje neuron i sig själv ”en sofistikerad dator”, förklarar tidskriften Scientific American.
Hjärnan badar i en kemisk soppa, som påverkar neuronernas funktion. Den mänskliga hjärnan är också mycket mer komplicerad än den kraftfullaste dator. ”I varje huvud”, skriver Tony Buzan och Terence Dixon, ”finns ett formidabelt kraftpaket, ett kompakt, effektivt organ, vars kapacitet förefaller oss mer ändlös ju mer vi lär oss om det.” De citerar sedan professor Pjotr Anokhin och säger: ”Det finns ingen människa som kan utnyttja sin hjärnas hela potential. Det är därför vi inte kan acceptera några pessimistiska beräkningar av hjärnans kapacitet. Den är obegränsad.”
Dessa häpnadsväckande fakta rimmar illa med evolutionsmodellen. Varför skulle evolutionen ge enkla grottinnevånare, eller ens våra dagars intellektuella, ett organ med kapacitet att tjäna dem i en miljon eller kanske rentav en miljard livstider? Den enda rimliga förklaringen är att vi är skapade för att leva för evigt! Hur är det då med resten av vår kropp?
Boken Repair and Renewal—Journey Through the Mind and Body förklarar: ”Det sätt varpå skadade skelettben, vävnader och organ reparerar sig själva är ett rent mirakel. Och om vi stannade upp och tänkte på det, skulle vi inse att den nybildning som i tysthet sker av hud, hår och naglar — och även av andra delar av kroppen — är minst sagt häpnadsväckande: Den pågår 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, och förnyar oss fullständigt, i biokemiskt avseende, många gånger under vårt liv.”
När Guds rätta tid är inne, kommer det inte att vara några problem för honom att hålla denna mirakulösa förnyelseprocess i gång för evigt. Då, äntligen, ”skall döden göras till intet”. (1 Korinthierna 15:26) Men för att vi skall vara verkligt lyckliga krävs det något mer än ett evigt liv. Vi måste ha frid — frid med Gud och med våra medmänniskor. Sådan frid kan uppnås endast om människor verkligen älskar varandra.
En ny värld byggd på kärlek
”Gud är kärlek”, sägs det i 1 Johannes 4:8. Kärleken är en sådan stark kraft — i synnerhet Jehova Guds kärlek — att den är själva grunden till vårt hopp om evigt liv. Som det uttrycks i Johannes 3:16: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.”
Evigt liv! Vilket fantastiskt framtidshopp! Men eftersom vi alla är behäftade med nedärvd synd, har vi ingen rätt till liv. ”Den lön synden betalar ut är död”, sägs det i Bibeln. (Romarna 6:23) Men till all lycka fick kärleken Guds Son, Jesus Kristus, att ge sitt liv för oss. Aposteln Johannes skrev beträffande honom: ”Denne gav ut sin själ för oss.” (1 Johannes 3:16) Ja, han gav sitt fullkomliga mänskliga liv ”till en lösen i utbyte mot många”, så att vi som utövar tro på honom kan få våra synder utplånade och vinna evigt liv. (Matteus 20:28) Bibeln förklarar: ”Gud har sänt ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom.” — 1 Johannes 4:9.
Hur bör vi då påverkas av den kärlek som Gud och hans Son har visat oss? Johannes fortsätter: ”Ni älskade, om det är så Gud har älskat oss, då är vi själva pliktiga att älska varandra.” (1 Johannes 4:11) Vi måste lära oss att visa kärlek, för den egenskapen kommer att bli hörnstenen i Guds nya värld. Många människor i våra dagar har kommit att inse hur viktigt det är med kärlek, något som Jehova Gud själv framhåller i sitt ord, Bibeln.
Boken Love and Its Place in Nature förklarar att ”barn kan dö” om de inte får kärlek. Men vårt behov av kärlek upphör inte när vi blir äldre. En känd antropolog sade en gång: ”Behovet av kärlek ... står i centrum för alla mänskliga behov, alldeles som vår sol står i centrum för vårt solsystem. ... Ett barn som inte har blivit älskat skiljer sig biokemiskt, fysiologiskt och psykologiskt mycket från ett barn som har blivit älskat. Till och med dess tillväxt är annorlunda.”
Kan du föreställa dig hur livet kommer att bli när alla människor på jorden verkligen älskar varandra? Aldrig mer kommer någon att hysa fördomar mot andra därför att de tillhör ett annat folk eller en annan ras eller har en annorlunda hudfärg! Under Guds förordnade kungs, Jesu Kristi, styre kommer jorden att vara uppfylld av kärlek och frid, precis som den inspirerade psalmisten förutsade:
”O Gud, ge dina egna rättsliga beslut åt kungen. ... Må han döma folkets betryckta, må han rädda den fattiges söner, och må han krossa bedragaren. I hans dagar kommer den rättfärdige att spira upp och fred i överflöd, till dess månen inte mer är. Och han kommer att ha undersåtar från hav till hav och från Floden till jordens ändar. Ty han kommer att befria den fattige som ropar på hjälp, också den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han kommer att tycka synd om den ringe och den fattige, och de fattigas själar kommer han att rädda.” — Psalm 72:1, 4, 7, 8, 12, 13.
De onda kommer inte att få leva i Guds nya värld. Som det uttrycks i en annan av Bibelns psalmer: ”Ogärningsmännen, de kommer att avskäras, men de som hoppas på Jehova, de kommer att besitta jorden. Och bara en liten tid till, och den ondskefulle är inte mer; och du kommer sannerligen att ge akt på hans plats, och han är inte där. Men de saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid.” — Psalm 37:9–11.
Då kommer alla lydiga människor, även de som har kommit ut ur gravarna genom en uppståndelse från de döda, att ha blivit botade till kropp och sinne. Till slut kommer alla levande människor att återspegla Guds egenskaper på ett fullkomligt sätt. Den hårda kampen för att göra det som är rätt kommer då att vara till ända. Konflikten mellan vår längtan efter liv och dödens bistra verklighet kommer också att vara över. Ja, vår kärleksfulle Gud ger oss det säkra löftet: ”Döden skall inte vara mer.” — Uppenbarelseboken 21:4; Apostlagärningarna 24:15.
Må du därför aldrig ge upp i din strävan att göra det som är rätt. Lyd Bibelns uppmaning: ”Kämpa trons goda kamp, grip fast tag om det eviga livet.” Det är detta liv i Guds nya värld som Bibeln kallar ”det verkliga livet”. — 1 Timoteus 6:12, 19.
Vi önskar innerligt att du skall komma att inse den bibliska sanningen: ”Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva.” Att du gör det är ett viktigt steg för att bli kvalificerad för liv i Jehovas nya värld, en värld av kärlek och rättfärdighet. — Psalm 100:3; 2 Petrus 3:13.
[Infälld text på sidan 11]
Livet i Guds nya värld är vad Bibeln kallar ”det verkliga livet”. — 1 Timoteus 6:19
[Bild på sidan 9]
Människan har brutit igenom det skyddsräcke som Guds lagar utgör, med förödande konsekvenser
[Bild på sidan 10]
Under Guds styre kommer mänskligheten att kunna glädja sig åt en fridsam ny värld