Bibelns syn

Värdet av avskildhet

VID ett tillfälle ”gick ... [Jesus] upp på berget för sig själv för att be. Fastän det blev sent, var han där ensam.” (Matteus 14:23) En annan gång ”gick han [när det blev dag] ut och gav sig av till ett ensligt ställe”. (Lukas 4:42) De här bibelställena visar att Jesus Kristus sökte och uppskattade stunder av tillfällig avskildhet.

Bibeln innehåller fler exempel på män som, precis som Jesus, satte värde på avskildhet. Det var när psalmisten var ensam under nattväkterna som han mediterade över sin store Skapares härlighet. Och när det gäller Jesus Kristus, så begav han sig genast, när han fått höra om Johannes döparens död, ”till ett ensligt ställe för att få vara i avskildhet”. — Matteus 14:13; Psalm 63:6.

Vårt nutida levnadssätt med dess ljud och buller gör att man, antingen på grund av de rådande förhållandena eller genom eget val, inte prioriterar avskildhet. Kan du påminna dig när du senast var ensam? En ung gift kvinna sade: ”Jag har aldrig i mitt liv varit ensam.”

Men behöver man verkligen avskildhet? Om man gör det, hur kan man använda tiden på det mest fördelaktiga och givande sättet? Och vilken betydelse har balans när man söker avskildhet?

Varför är avskildhet av värde?

Bibeln berättar för oss att en av Guds forntida tjänare, Isak, sökte avskildhet ”på fältet ... vid den tid då kvällen föll på”. Varför det? Enligt skildringen var det ”för att meditera”. (1 Moseboken 24:63) Enligt en ordbok innebär meditera ”att tänka djupt och utan brådska”. Det ”kräver en längre tid av målmedveten koncentration”. Sådan ostörd meditation gjorde det möjligt för Isak, som stod i begrepp att åta sig viktiga ansvarsuppgifter, att tänka klart, ordna sina tankar och bedöma vad han skulle sätta främst.

En psykiater förklarar att så länge som ensamheten hålls inom vissa gränser gör frånvaron av andra det möjligt för oss att ordna våra tankar och att koncentrera oss bättre. Det är många som kan intyga att det kan vara upplivande, stärkande och hälsosamt.

Bland de goda resultat som meditation medför är bredd och djup i fråga om kunskap och självbehärskning. Det är egenskaper som bidrar till att man talar och handlar på ett taktfullt sätt, och det leder i sin tur till vänskapliga förhållanden människor emellan. Den som lär sig att meditera kan också lära sig när man bör vara tyst. I stället för att tala förhastat tänker han i förväg på vilken inverkan det han säger kan komma att ha. ”Har du betraktat en man som är hastig med sina ord?” frågar den inspirerade bibelskribenten. Han fortsätter med att säga: ”Det finns mer hopp för den enfaldige än för honom.” (Ordspråken 29:20) Hur kan man förhindra ett sådant tanklöst bruk av tungan? Det sägs i Bibeln: ”Den rättfärdiges hjärta mediterar för att ge svar.” — Ordspråken 15:28; jämför Psalm 49:3.

För den kristne är det viktigt med tyst meditation i avskildhet för att växa till andlig mogenhet. Aposteln Paulus ord är tillämpliga: ”Begrunda dessa ting; gå upp i dem, för att ditt framåtskridande må vara uppenbart för alla.” — 1 Timoteus 4:15.

Låt stunder av avskildhet dra dig närmare Gud

En engelsk författare sade: ”Avskildhet är Guds audienskammare.” Jesus kände då och då behov av att dra sig undan från sina medmänniskor och be till Gud i avskildhet. Ett av de här tillfällena skildras i Bibeln: ”Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg han upp, och han gick ut ur huset och gav sig av till ett ensligt ställe, och där började han be.” — Markus 1:35.

I Psalmerna nämns ofta Gudinriktad meditation. Kung David vände sig till Jehova och sade: ”Jag [mediterar] över dig.” Asafs ord framför samma tanke: ”Jag kommer sannerligen att meditera över all din verksamhet, och med dina gärningar skall jag sysselsätta mina tankar.” (Psalm 63:6; 77:12) Det medför alltså rika belöningar att begrunda Guds egenskaper och handlingssätt. Det ökar vår uppskattning av Gud och gör att vi dras närmare honom. — Jakob 4:8.

Det är nödvändigt att vara balanserad

Man bör naturligtvis söka avskildhet med måtta. Avskildhet kan beskrivas som en plats som det medför belöningar att besöka, men som är farlig om man blir kvar där. Att isolera sig för mycket står i strid med de grundläggande mänskliga behoven att umgås, kommunicera och visa kärlek. Dessutom kan isolering bli en grogrund för dårskap och själviskhet. Det bibliska ordspråket varnar: ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” (Ordspråken 18:1) För att bevara jämvikten när vi söker avskildhet, måste vi inse de faror isolering medför.

Precis som Jesus och andra andliga män på Bibelns tid sätter kristna i vår tid värde på sina stunder av avskildhet. Det är sant att det, med så många ansvarsuppgifter och bekymmer, kan vara en utmaning att få tid och möjlighet att meditera. Vi måste, precis som med allt annat av verkligt värde, köpa ”upp den lägliga tiden”. (Efesierna 5:15, 16) Vi kan då säga som psalmisten: ”Låt min muns ord och mitt hjärtas meditation bli välbehagliga för dig, o Jehova.” — Psalm 19:14.