Våra kläder — Spelar det någon roll hur de ser ut?
”JAG vet inte vad jag skall ta på mig!” Låter det här utropet bekant? Dagens modehus är naturligtvis alltid angelägna om att hjälpa dig genom att visa upp det senaste modet. Eller är det kanske så att de gör dig ännu mer förvirrad?
Något som kan göra valet av kläder ännu svårare är att man nu för tiden inte uppmuntras att vara propert klädd, utan slarvigt. Angående denna 1990-talstrend säger en modeskribent: ”Det kan vara lugnande att veta att det inte bara är i sin ordning att kläderna verkar torftiga, gamla, utslitna och urtvättade, utan att det är attraktivt.”
Ja, på senare år har valet av kläder, speciellt bland ungdomar, starkt påverkats av skickligt genomförda annonskampanjer, av TV-idoler och kamrater, av att man vill marknadsföra sig själv och av att man söker en identitet. Somliga ungdomar till och med stjäl för att kunna klä sig moderiktigt.
Många av 90-talets populära modestilar härrör från sådana äldre extremistkulturer som den västerländska hippierörelsen på 60-talet. Skägg, ovårdat långt hår och fotsida klänningar aviserade att man förkastade hävdvunna värderingar. Men den upproriska klädstilen gav också upphov till en ny likriktning, ett nytt kamrattryck.
Klädseln har blivit ett tydligare och mer uttrycksfullt sätt att visa sin identitet på. Kläderna, speciellt T-shirts, har blivit affischtavlor som tyst gör reklam för populära idrotter, idrottsstjärnor eller kommersiella produkter. De kan också förmedla humoristiska, desillusionerade, aggressiva, moraliska eller omoraliska, ibland chockerande, budskap. Tänk till exempel på den rubrik som fanns i tidskriften Newsweek nyligen: ”Brutala budskap som tonårsmode.” I artikeln nämndes en 21-åring som sade följande om sin T-shirt: ”Jag har den på mig därför att den talar om för folk på vilket humör jag är. Jag tar inte order av någon, och jag vill vara i fred.”
Budskapen framtill och baktill på T-shirtsen kan variera från person till person. Men likriktningen är påtaglig. Man identifierar sig med en grupp eller anammar en anda av upproriskhet, egoism, lättsinnighet eller våld. En modeskapare skjuter hål genom kläderna på kundernas beställning. ”De kan välja mellan hål från pistol, gevär eller kulsprutepistol”, säger han. ”Det är bara en modeyttring.”
Vad uttrycker modet?
”Vanligtvis är kläderna ett medel man använder för att identifiera sig med en viss grupp i samhället”, säger Jane de Teliga, intendent vid Powerhouse Museum i Sydney i Australien. Hon tillägger: ”Du väljer vilken grupp som du vill identifiera dig med och klär dig därefter.” Doktor Dianna Kenny, lektor i psykologi vid Sydney University i Australien, anser att kläderna är lika viktiga som religion, förmögenhet, anställning, etnisk tillhörighet, utbildning och hemadressen, när det gäller att klassificera människor. Enligt tidskriften Jet blev det bråk mellan eleverna i en skola i USA där de flesta elever är vita. Bråket ”gällde vita skolflickor som gick omkring med hårband, säckiga kläder och andra detaljer som hör till hip-hop-modet, eftersom denna stil kopplas ihop med de svarta”.
Tribalismen är också påtaglig inom vissa subkulturer, bland annat inom musikvärlden. ”I många fall”, heter det i tidskriften Maclean’s, ”går kläderna i stil med musiksmaken: reggaeentusiaster klär sig i färggranna kläder och jamaicakepsar, medan de som föredrar grunge går omkring i stickade mössor och rutiga skjortor. Men hur man än klär sig — vårdslöst, slarvigt, torftigt, det som kallas grunge-stil — kan det kosta en hel del.
Vad händer med klädmoralen?
”Allt går för sig”, säger kolumnisten Woody Hochswender. ”Herrmodet, som en gång styrdes av strikta regler, har blivit alltmer lössläppt. ... Det skall se ut som om man bara kastat på sig kläderna i förbifarten.” Den här trenden avslöjar en nonchalant inställning. Den röjer också brist på självaktning och respekt för andra.
I en artikel i tidskriften Perceptual and Motor Skills, som handlade om hur eleverna såg på sina lärare, sades det att ”även om den lärare som var klädd i jeans ansågs vara trevligare i klassrummet, visade eleverna mindre respekt för hans åsikter och tyckte oftast att han var den lärare som verkade veta minst”. Det uppgavs vidare i samma tidskrift att ”en kvinnlig lärare som var klädd i jeans ansågs vara trevlig och lättillgänglig, men inte särskilt kunnig eller förtjänt av respekt. Hon ansågs inte heller se ut som en lärare, och man föredrog andra lärare.”
I affärsvärlden har vi ännu en modeyttring: Man klär sig för att synas och göra intryck. På senare år har allt fler kvinnor sökt klättra högre upp på samhällsstegen. ”Jag klär mig för strid”, säger Marie som är direktör för ett bokförlag. ”Jag vill skilja mig från mängden. Jag vill presentera mig som något fantastiskt”, tillägger hon. Marie avslöjar ärligt att hon är fixerad vid sig själv.
Populära modestilar finner också vägen in i kyrkorna. Somliga av de mer modemedvetna har till och med använt sin kyrka som en plats där de kan visa upp sig i sin senaste kreation. När prästerna, klädda i sina skrudar, nu för tiden blickar ner från predikstolen, får de ofta se församlingsmedlemmarna klädda i jeans och joggingskor eller trendiga kläder.
Varför denna fixering vid det egna jaget och den egna identiteten?
De trendiga kläderna — i synnerhet bland ungdomar — är enligt psykologer tecken på självupptagenhet, eftersom de avslöjar att man vill framhäva sig själv. Psykologerna beskriver detta som ”en ständig strävan från de ungas sida att se sig själva som föremålet för andras uppmärksamhet”. Han eller hon säger i själva verket: ”Jag tror att du är lika besatt av mig som jag själv är.” — American Journal of Orthopsychiatry.
Filosofier som sätter människan i centrum och ignorerar Gud som något ovidkommande har också främjat tanken (som ofta förs fram i kommersiella sammanhang) att man själv är den viktigaste personen i universum. Problemet är att det i dag finns närmare sex miljarder sådana ”viktigaste” personer. Miljontals människor i kristenhetens trossamfund har också hemfallit åt detta materialistiska tänkesätt och strävar efter att få ”detta livets goda” här och nu. (Jämför 2 Timoteus 3:1–5.) Om man därtill lägger upplösningen av familjeenheten och bristen på äkta kärlek, är det inte förvånande att i synnerhet ungdomar desperat söker efter en identitet och trygghet.
Men de som är intresserade av sin klädsel och sin ställning inför Gud frågar sig naturligtvis: I vilken utsträckning bör jag rätta mig efter denna förändrade syn på kläder? Hur vet jag om jag är passande klädd? Gör jag andra förvirrade, eller sänder jag kanske ut fel signaler?
Är jag passande klädd?
Hur vi klär oss är i grund och botten vår ensak. Tycke och smak varierar, och det gör också våra ekonomiska tillgångar. Dessutom varierar seder och bruk från plats till plats, från land till land och från en klimatzon till en annan. Men hurdan din situation än är, kom ihåg principen: ”Allting har sin tid, och varje företag under himmelen har sin stund.” (Predikaren 3:1, 1982) Med andra ord: Klä dig med tanke på tillfället, och var ”blygsam, när du vandrar med din Gud”. — Mika 6:8.
Vi behöver fördenskull inte vara överdrivet pryda, men vår klädsel bör vara ”välordnad” och återspegla ett ”sunt sinne”. (1 Timoteus 2:9, 10) Många gånger betyder det helt enkelt att vi visar återhållsamhet, en egenskap som tidskriften Working Woman förbinder med god smak och elegans. En bra tumregel är att våra kläder inte skall vara det första folk lägger märke till hos oss, att vi inte bör försöka imponera på andra genom vår klädsel. I tidskriften Working Woman sades det: ”Klä dig ... så att folk inte distraheras av din klädsel, utan lägger märke till de goda sidorna hos dig som person.”
I tidskriften Perceptual and Motor Skills hette det: ”En hel del av den litteratur som handlar om klädernas betydelse när det gäller att skapa en uppfattning om en person och förmedla ett budskap visar att kläderna ger en viktig fingervisning om personen och är avgörande för det första intrycket som andra får av honom.” I enlighet med detta säger en kvinna i 40-årsåldern som tidigare njöt av sin förmåga att kunna attrahera andra genom sitt sätt att klä sig: ”Jag skapade enorma problem för mig själv, eftersom mitt sätt att klä mig suddade ut gränsen mellan mitt yrkesliv och mitt privatliv. Det fanns alltid affärskontakter som ville bjuda ut mig på middag.” En kvinnlig revisor som beskriver en avvikande stil säger: ”Jag har sett hur män beter sig mot kvinnor som klär sig okonventionellt eller mycket maskulint. De uppfattas som aggressiva kvinnor som är beredda att sätta kniven på strupen på andra, och männen är mycket tuffare mot dem.”
En ung kvinna som heter Jeffie upptäckte att hon sände ut förvirrande signaler, när hon lät klippa håret i en trendig frisyr. ”Jag tyckte bara att det såg ’annorlunda’ ut”, säger hon. ”Men folk började fråga mig: ’Är du verkligen ett Jehovas vittne?’ och det kändes pinsamt.” Jeffie var tvungen att rannsaka sig själv. ”Av hjärtats överflöd talar ju munnen.” (Matteus 12:34) Är det inte så också när det gäller våra kläder och vårt yttre? Vad avslöjar dina kläder — ett hjärta som är inriktat på att dra uppmärksamheten till Skaparen eller till dig själv?
En klädsel som återspeglar ett ”sunt sinne”
Tänk också på vilken effekt dina kläder har på dig. Om du klär dig för att synas och göra intryck och är överdrivet mån om ditt yttre, kanske du smickrar din fåfänga. En slarvig och ovårdad klädsel kan däremot förstärka de negativa tankar du har om dig själv, och T-shirts som gör reklam för din favoritfilm eller för en idrottsstjärna som du beundrar eller för andra idoler som du har kan förleda dig till idoldyrkan — avgudadyrkan. Ja, dina kläder säger en hel del — de berättar för andra om dig.
Vad säger dina kläder om dig, om du klär dig glamoröst eller utmanande? Förstärker du sådana karaktärsdrag som du i själva verket borde försöka övervinna? Vidare, vilket slags personer söker du attrahera? Genom att följa aposteln Paulus råd i Romarna 12:3 kan du få hjälp att bekämpa själviskhet, fåfänga och negativa tankar. Paulus uppmanar var och en att ”inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd”. Sundhet i sinnet innebär således att man är förståndig.
Detta är särskilt viktigt för dem som har ansvarsfulla förtroendeställningar. Sådana personer utövar stort inflytande på andra. Naturligtvis bör bröder som traktar efter tjänsteprivilegier i den kristna församlingen, liksom också deras hustrur, genom sin klädsel och sitt yttre visa prov på blygsamhet och en respektfull inställning. Vi vill inte likna den man som blev utpekad i Jesu liknelse om bröllopsfesten: ”När kungen kom in för att syna gästerna, fick han där se en man som inte var klädd i bröllopsdräkt.” När det kom fram att mannen inte hade något giltigt skäl att vara så respektlöst klädd, ”sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom.’” — Matteus 22:11–13.
Det är därför viktigt att föräldrarna genom ord och exempel hjälper sina barn att utveckla en god smak och uppamma en sund syn på kläder. Det kan betyda att föräldrarna ibland måste vara bestämda, när de resonerar med sin son eller dotter. Och det är verkligen uppmuntrande när människor spontant berömmer våra ungdomar och oss själva för vår klädsel och vårt uppförande, något som beror på de höga normer vi följer.
Jehovas tjänare är inte slavar under sin fåfänga. De följer inte slaviskt dyra, trendiga modestilar och är inte fixerade vid det egna jaget. De vägleds av Guds principer, inte av världens ande. (1 Korinthierna 2:12) Om du lever enligt dessa principer, bör valet av kläder inte vara så svårt. Likt en väl vald tavelram, som inte skymmer bilden, kommer kläder som väljs med omsorg varken att dölja din personlighet eller dra smälek över den. Ju mer du söker efterlikna Gud, desto mer kommer du att utveckla en andlig skönhet som din klädgarderob inte sätter några gränser för.