Costa Ricas gåtfulla stenklot
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I COSTA RICA
SÅ LÅNGT tillbaka som för 1.600 år sedan gjorde de infödda i sydvästra Costa Rica en mängd olika solida stenklot, en del så små som tio centimeter i diameter och andra upp till 2,4 meter. De är så perfekt utformade att man kan fundera: ”Hur gjordes de? Vilket syfte tjänade de?”
Stenklot har hittats i flera andra länder, däribland Chile, Mexico och USA. Men Costa Ricas granitklot är unika. Deras kvalitet är förstklassig — somliga är fullkomligt sfäriska och har släta ytor. De har ofta påträffats i grupper om 20 eller fler. Av särskilt intresse är att många av dem har påträffats uppställda i geometriska mönster, exempelvis som trianglar, rektanglar eller raka linjer. Dessa grupperingar pekar ofta mot norr.
Flera klot har upptäckts i floden Diquis delta. Andra har påträffats nära städerna Palmar Sur, Buenos Aires och Golfito i södra delen av landet och även i provinsen Guanacaste i norr och i dalen i landets centrala del. Flera gamla föremål som upptäckts tillsammans med kloten har gett värdefulla ledtrådar för dateringen av dem. Arkeologer beräknar att en del av dessa gåtfulla stenar daterar sig tillbaka till år 400 v.t. De flesta av dem kom till mellan år 800 och år 1200 v.t. En del har påträffats nära vad som verkar ha varit boplatser, andra i närheten av gravar. Under årens lopp har en del klot förstörts av människor som hoppats finna skatter gömda inuti dem. Trots detta har Costa Ricas nationalmuseum en förteckning som upptar omkring 130 befintliga stenklot. Men det finns många fler som inte är katalogiserade. Det har varit svårt att räkna dessa forntida klot, eftersom många har flyttats från sina ursprungliga ställen och satts som prydnader på privata platser, exempelvis trädgårdar och kyrkor. Utan tvivel ligger många ännu oupptäckta — somliga under marken, andra i tät djungel.
Hur gjordes de? Det är ett mysterium. Någon form av mekanisk bearbetning verkar ha varit nödvändig för att kunna uppnå sådan precision. Med tanke på att det finns så många statyer från denna period förstår vi att de som gjorde kloten var skickliga skulptörer. Dessutom ger gamla guldföremål, som daterar sig till så tidigt som år 800 v.t., bevis för att de hade erfarenhet av att arbeta med höga temperaturer. En teori är att skulpterandet av dessa klot kan ha inbegripit användandet av höga temperaturer och därefter avkylning för att avlägsna de yttre stenlagren. Arbetet kan ha avslutats genom polering av kloten med sand eller läder.
En forskare förklarade att de större kloten ”var produkten av de skickligaste hantverkarna, och [kloten] var så nära fulländning att måttband och lodlinor, som man använde för att mäta diametern, inte avslöjade några avvikelser”. Denna exakthet pekar på insikter i matematik och avancerad kunskap i stenhuggeri och visar att de infödda använde verktyg. Men eftersom dessa människor uppenbarligen inte hade något skriftspråk, finns det inga dokument som ger besked om hur de gjorde dessa klot.
De flesta av kloten är gjorda av granitliknande sten. Det närmaste kända granitbrottet låg uppe i bergen, omkring 40 till 50 kilometer från floden Diquis delta. Hur kunde skulptörerna flytta så tunga stenblock? Om kloten höggs ut vid stenbrottet, måste skulptörerna noggrant ha övervakat transporten ner från berget. Kan du föreställa dig utmaningen att flytta något så tungt en så lång sträcka utan modern utrustning? Exakt hur tunga är kloten? En del väger mer än 16 ton!
Om graniten bröts och flyttades innan den skulpterades, skulle den kub med 2,7 meter långa sidor som skulle behövas för ett klot på 2,4 meter i diameter väga mer än 24 ton! För att åstadkomma en bred och jämn väg som skulle göra transporter möjliga måste de infödda antagligen ha banat väg genom tät djungel. Ingen obetydlig prestation! Andra klot var tillverkade av coquina, ett material som påminner mycket om kalksten och som kan påträffas på stränderna nära Diquis utlopp. Detta kan tyda på att stenen flottades från en plats omkring 50 kilometer uppströms. En del klot har påträffats på ön Caño, omkring 20 kilometer utanför Stillahavskusten.
Ingen kan med säkerhet förklara hur dessa klot ursprungligen användes. De kan ha tjänat som tecken på rang eller betydelse för en stamhövding eller en by. Det är också möjligt att de var religiösa eller ceremoniella symboler. Framtida arkeologisk forskning kanske en dag avslöjar mysteriet med stenkloten i Costa Rica.
[Karta på sidorna 22, 23]
(För formaterad text, se publikationen)
Costa Rica
[Bildkälla]
Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.
[Bild på sidan 23]
Loket bakom ett klot visar klotets storlek
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från Costa Ricas nationalmuseum
[Bilder på sidan 24]
Klot vid Costa Ricas nationalmuseum
Det största klot som hittills påträffats, med en diameter på 2,6 meter
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från Costa Ricas nationalmuseum