Aztekernas fascinerande kamp för att överleva

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I MEXICO

”DEN STORA MARKNADSPLATSEN ... [MYLLRADE AV] MÄNNISKOR SOM SÅLDE ELLER KÖPTE VAROR DÄR. ... BLAND OSS FANNS SOLDATER SOM HADE VARIT I OLIKA DELAR AV VÄRLDEN, I KONSTANTINOPEL OCH I HELA ITALIEN OCH I ROM, OCH DE SADE ATT DE ALDRIG HADE SETT EN SÅ STOR OCH VÄLORDNAD MARKNADSPLATS MED SÅ MÅNGA MÄNNISKOR.”

DEN redogörelse som just citerats är den som gavs av Bernal Díaz del Castillo, en soldat i den spanske erövraren Hernán Cortés armé, när han 1519 såg den aztekiska staden Tenochtitlán.

Enligt boken The Mighty Aztecs av Gene S. Stuart hade staden Tenochtitlán mellan 150.000 och 200.000 invånare när spanjorerna kom dit. Staden var alltså inte en primitiv, ociviliserad avkrok, utan en vidsträckt metropol som omfattade mellan 12 och 15 kvadratkilometer. Det var en stad med broar, vägbankar, kanaler och glimmande tempel för tillbedjan. Tenochtitlán var huvudstaden och själva hjärtat i aztekernas rike.

Men för många läsare kan denna föreställning om en fridfull, harmonisk aztekstad stå i strid med vad de har hört — den populära uppfattningen att aztekerna inte var något annat än blodtörstiga vildar. Aztekerna trodde verkligen att deras gudar behövde mänskliga hjärtan och blod för att förbli starka, men det fanns mycket mer i aztekernas kultur än blodsutgjutelse. Och genom att förstå deras strävan för att överleva kan vi bättre förstå den ihärdiga kamp för att överleva som deras avkomlingar för ännu i denna dag.

Aztekernas uppkomst

Aztekerna upptog bara en kort period i den mesoamerikanska civilisationens historia.a De flesta forskare tror att Mexicos ursprungliga invånare hade kommit från Asien över Berings sund till Alaska och därifrån undan för undan flyttat söderut. — Se Vakna! för 8 september 1996, sidorna 4 och 5.

Arkeologer säger att den äldsta av alla kulturer som man vet har funnits i Mesoamerika var den olmekiska. Somliga experter hävdar att olmekernas civilisation tydligtvis uppstod omkring år 1200 f.v.t. och kan ha bestått under 800 år. Men det var inte förrän år 1200 v.t. — mer än två tusen år senare — som aztekerna kom i rampljuset. Deras kultur skulle inte bestå längre än 300 år. Och deras mäktiga rike skulle vara dominerande under bara hundra år innan det erövrades av de spanska inkräktarna.

Det aztekiska riket återspeglade emellertid vid sin höjdpunkt en storhet som knappast har haft sitt motstycke. Enligt en källa ”upprättade aztekerna ett rike som sträckte sig söderut till Guatemala”. The World Book Encyclopedia beskriver det på följande sätt: ”Aztekerna hade en av de mest avancerade civilisationerna i Nord- och Sydamerika. De byggde städer lika stora som de största i Europa på den tiden.”

Mytomspunnet ursprung

Trots att aztekerna intog en framträdande ställning känner man inte till särskilt mycket om deras ursprung. Enligt legenden härleds namnet azteker från aztlán — ett ord som anses betyda ”vitt land”. Ingen vet emellertid var det mytomspunna Aztlán låg eller om det någonsin har existerat.

Under alla omständigheter var aztekerna, enligt legenden, den sista av sju grupper som lämnade Aztlán. På befallning av sin gud Huitzilopochtli började de en lång irrfärd i sökandet efter ett hemland. I många årtionden var stammen på vandring och utstod otroliga svårigheter och försakelser och var praktiskt taget hela tiden i krig med folk de stötte på. Men vandringen kunde inte fortsätta för alltid. Enligt den populäraste legenden sade Huitzilopochtli till sina efterföljare att de skulle hålla utkik efter ett speciellt tecken: en örn på en kaktus. Detta tecken påstås ha setts vid en lerig liten ö i Texcocosjön. Här slog sig dessa hemlösa slutligen ner och byggde en stad som senare kom att kallas Stora Tenochtitlán (som betyder ”sten som höjer sig i vattnet”). Enligt somliga härleds dess namn från namnet på en legendarisk patriark kallad Tenoch. I dag är Tenochtitlán begravt under Mexico City.

Aztekerna visade sig vara framstående ingenjörer och hantverkare. Med sjöns botten som grund utvidgade de staden genom avfallsdeponering. Vägbankar av uppskyfflad jord förband ön med fastlandet. Ett system av kanaler byggdes också.

Under den här tidsperioden var emellertid de som byggde vanligtvis inte kända som azteker. Enligt legenden hade deras gud Huitzilopochtli gett dem en ny benämning när de gav sig av från Aztlán — mexicas. Med tiden skulle den omgivande trakten och alla dess invånare bära detta namn.

Men mexicas, eller aztekerna, var inte ensamma i detta område. Omgivna av fiender var de tvungna att ingå allianser med sina grannar. De som inte stod på fredlig fot med aztekerna fann sig snart inbegripna i strid på liv och död. I själva verket var krig något som passade aztekerna. Deras solgud, Huitzilopochtli, var bara en av många gudar och gudinnor som regelbundet krävde blödande hjärtan och människooffer. Krigsfångar blev den viktigaste källan för dessa offer. Ryktet att aztekerna använde fångar på detta sätt ingöt fruktan i deras fienders hjärtan.

Aztekernas rike började nu utbreda sig från Tenochtitlán och snart ända ner till en del områden i det som nu är Centralamerika. Nya religiösa uppfattningar och seder införlivades i den aztekiska kulturen. Samtidigt började föremål som var bevis för ofattbara rikedomar — tribut som krävdes av nyligen besegrade vasaller — strömma in i aztekernas kassakistor. Aztekernas musik, litteratur och konst blomstrade. I tidskriften National Geographic sägs det: ”Med hänsyn till kvaliteten i aztekernas konst måste de räknas bland de skickligaste skulptörerna i historien.” När spanjorerna anlände, stod den aztekiska civilisationen på toppen av sin prakt.

Erövringen

I november 1519 välkomnade mexicas härskare, Montezuma II, fridsamt spanjorerna och deras ledare, Hernán Cortés, eftersom han trodde att Cortés var en inkarnation av aztekguden Quetzalcoatl. Spanjorerna tog emot den gästfrihet som visades dem av de vidskepliga aztekerna. Naivt nog lät aztekerna spanjorerna få se Tenochtitláns guldskatter. Cortés smidde intensivt ränker för att lägga beslag på alltsammans. I en aktion som visade självtillit och våghalsighet kunde Cortés tillfångata Montezuma i hans egen stad. Somliga säger att Montezuma fogade sig praktiskt taget utan protest. I vilket fall som helst lyckades Cortés erövra huvudstaden i ett stort rike utan att avlossa ett enda skott.

Men den oblodiga segern skulle inte förbli oblodig så länge. Cortés blev plötsligt tvungen att ge sig av till kusten för att ta hand om en kritisk situation, och han lämnade över befälet till en impulsiv man som hette Pedro de Alvarado. Eftersom Alvarado fruktade att folket i Tenochtitlán skulle resa sig upp mot honom, nu när Cortés inte var där, bestämde han sig för att slå till först. Han dödade ett antal azteker under en fest. Cortés återvände och fann att staden var i kaos. Under den strid som då utbröt dödades Montezuma, kanske av spanjorerna. Men enligt spanjorernas redogörelse för händelserna övertalades Montezuma av Cortés att träda fram och vädja till folket att upphöra med striderna. När Montezuma gjorde det, blev han stenad till döds av sitt eget folk. I alla händelser lyckades Cortés och några få sårade överlevande fly med livet i behåll.

Utmattad och skadad omgrupperade Cortés sina trupper. Närliggande stammar som hatade aztekerna slöt sig till spanjorerna och var ivriga att göra sig fria från aztekernas ok. Cortés återvände nu till Tenochtitlán. Under den blodiga belägring som följde dödade aztekerna, enligt vad som påstås, tillfångatagna spanska soldater som offer. Detta gjorde Cortés män rasande och mer beslutna att vinna till varje pris. Enligt en aztekskribent tog de tidigare vasallstammarna saken i egna händer och ”utkrävde grym vedergällning för mexicas [aztekernas] tidigare handlingar och plundrade alla deras ägodelar”.

Den 13 augusti 1521 föll det mäktiga Tenochtitlán. Spanjorerna och deras allierade behärskade nu mexicas fullständigt. National Geographic konstaterade: ”Inom en mycket kort tid blev Mesoamerikas större städer och ceremoniella centra lagda i ruiner, när spanjorerna genomsökte landet efter guld. De infödda folken gjordes till slavar och kristnades, och aztekernas rike, den sista stora inhemska civilisationen, upplöstes.”

Erövringen förde med sig mer än politiska förändringar. Spanjorerna förde med sig en ny religion — katolicismen — och ofta tvingades den på mexicas med svärd. Det är sant att aztekernas religion var blodtörstig och avgudisk, men i stället för att utrota alla spår av hedendom utvecklade katolicismen en udda förening med aztekernas religion. Tonantzin, den gudinna som dyrkades på berget Tepeyac, ersattes av jungfrun av Guadalupe, och basilikan i Guadalupe står exakt på det ställe där Tonantzin en gång vördades. (Basilikan påstås stå på den plats där jungfru Maria på ett mirakulöst sätt uppenbarade sig.) Under religiösa helgdagar som hålls i vördnad för jungfrun snurrar tillbedjare runt precis utanför basilikan till rytmen av deras hedniska förfäders danser.

Har aztekerna överlevt?

Även om aztekernas rike är borta sedan länge, märker man ändå dess inflytande i vår tid. Sådana ord som ”choklad”, ”tomat” och ”chili” har lånats från det aztekiska språket, nahuatl. Dessutom består majoriteten av Mexicos befolkning av avkomlingar av spanska erövrare och urinnevånare.

I många delar av Mexico fortsätter de gamla inhemska kulturerna att vara rådande, eftersom en del etniska grupper försöker bevara sina förfäders traditioner. Tillsammans finns det 62 erkända infödda grupper och 68 registrerade dialekter i Mexico. En nyligen genomförd undersökning utförd av Instituto Nacional de Estadística, Geografía e Informática visade att mer än fem miljoner människor som är fem år och äldre talar något av de ursprungliga språken. I tidskriften National Geographic sades det: ”Maktlösa och fattiga genom tider av kolonisation, diktatur och revolution har överlevande bevarat språk, folkseder och en orubblig vision av självbestämmande.”

Likväl lever de flesta avkomlingarna av de stolta aztekerna i fattigdom, och de får ofta skaffa sig mat för dagen från små jordbruk. Många lever i isolerade områden där det är dåligt med utbildning. Det har därför varit svårt med ekonomisk utveckling för de flesta infödda mexikaner. Och deras situation är kännetecknande för den infödda befolkningen i hela Mexico och Centralamerika. Röster har höjts för deras skull. Rigoberta Menchú, en nobelpristagare från Guatemala, framförde denna kraftfulla uppmaning: ”Vi måste utplåna de existerande barriärerna — mellan etniska grupper, indianer och mestiser, språkgrupper, män och kvinnor, intellektuella och icke-intellektuella.”

Tyvärr är aztekernas situation — i det flydda och i nutiden — bara ännu ett sorgligt exempel på att ”människa har ... makt över människa till hennes skada”. (Predikaren 8:9) Det kommer att krävas mer än gripande ord och politisk retorik för att förändra situationen för världens fattiga och missgynnade. Några som talar nahuatl har emellertid omfattat det bibliska hoppet om en tillträdande världsregering, Guds rike. — Daniel 2:44; se rutan på denna sida.

Somliga motstår tanken att man skall undervisa den infödda befolkningen om vad som står i Bibeln. De kan tycka att den nahuatltalande befolkningens religion — en blandning av katolicism och gammal aztekisk hedendom — är en del av deras kultur som måste bevaras. Men de som har öppnat sitt hjärta för Bibelns budskap har upplevt sann frigörelse från vidskepelse och religiös falskhet. (Johannes 8:32) För de tusentals avkomlingarna av aztekerna erbjuder Bibeln det enda sanna hoppet om att få överleva.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 20]

”JAG TYCKER OM ATT DELA MED MIG AV SANNINGEN TILL DEM SOM TALAR NAHUATL”

JAG föddes i Mexico i en liten by med namnet Santa María Tecuanulco, endast 60 kilometer från Mexico City. Det är en vacker, grön plats belägen på bergssluttningarna, där människor försörjer sig på att odla blommor. När blommorna är färdiga att plockas, är det en fröjd att se många färger överallt. Alla i Santa María brukade tala nahuatl, ett forntida mexikanskt språk. Jag kommer ihåg att varje hus hade ett namn som hjälp för identifieringen, naturligtvis på nahuatl. Namnet på mitt hus var Achichacpa, som betyder ”där vatten strömmar”. För att uppge min adress brukade jag nämna namnen på husen runt omkring mitt. Än i dag har många hus ett namn. År 1969 lärde jag mig spanska vid 17 års ålder. Jag tycker nahuatl är ett vackert språk. Tyvärr är det bara de äldre byborna som talar det; dagens ungdomar känner knappt till det.

Jag var ensam i byn om att studera tillsammans med Jehovas vittnen. Plötsligt ville hela byn att mina barn och jag skulle flytta. Jag utsattes för påtryckningar att lämna bidrag till katolska kyrkan, vilket jag vägrade göra. Mina släktingar ville inte ens tala med mig. Trots det svåra motståndet i min by blev jag döpt i december 1988. Jag tackar Jehova för att mina tre döttrar tjänar som heltidsförkunnare och att min son är en döpt kristen. Jag tycker om att dela med mig av de goda nyheterna i Santa María. Jag predikar för äldre människor på nahuatl. Jag är besluten att fortsätta att tjäna vår kärleksfulle Gud, Jehova, som är medlidsam mot människor av alla raser. — Från en av våra läsare.

[Tabell på sidan 17]

(För formaterad text, se publikationen)

JÄMFÖRANDE KRONOLOGI — NÅGRA AV DE STORA KULTURERNA OCH HÄNDELSERNA I AMERIKA OCH I VÄRLDEN

FRÅN 1200 F.V.T. TILL 1550 V.T.

SPANSKA INKVISITIONEN

1500 V.T.

EUROPEISKA RENÄSSANSEN

AZTEKER

”KRISTNA” KORSTÅG

TOLTEKER

1000 V.T.

BYSANTINSK

500 V.T.

TEOTIHUACÁN

DEN TIDIGA KRISTENDOMEN

ROMERSK

ZAPOTEKER

GREKISK

EGYPTISK

500 F.V.T.

MAYA

OLMEKER ASSYRISK

1000 F.V.T.

[Karta/Bild på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

OMFATTNINGEN AV AZTEKERNAS VÄRLD

MEXICO

Tenochtitlán

GUATEMALA

[Bild]

Den stora staden Tenochtitlán ligger begravd under det nutida Mexico City

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 15]

Aztekisk kalender

[Bild på sidan 19]

Aztekerna använde Solpyramiden i Teotihuacán för sin tillbedjan

[Bildkälla på sidan 15]

Väggmålningar på sidorna 15 och 16: ”Mexico genom århundradena”, originalverk av Diego Rivera. Nationalpalatset, Mexico City.

[Bildkälla på sidan 17]

Örn och konstverk på sidan 18: ”Mexico genom århundradena”, originalverk av Diego Rivera. Nationalpalatset, Mexico City