”Alla får inte vara med och dela på kakan”
HUMAN Development Report 1998, en årlig rapport som sammanställs av FN:s utvecklingsprogram (UNDP), riktade uppmärksamheten på den kraftigt ökade konsumtionen i världen som saknar motstycke i historien. Rapporten visade att vi nu globalt sett lägger ner sex gånger så mycket på konsumtionsvaror som vi gjorde 1950 och dubbelt så mycket som vi gjorde 1975. Trots denna ökning av konsumtionen säger UNDP:s verkställande direktör, James Gustave Speth: ”Alla får inte vara med och dela på kakan.”
Vi kan ta ett exempel: De rikaste 20 procenten av jordens befolkning äter sju gånger så mycket fisk som de fattigaste 20 procenten. De rikaste 20 procenten konsumerar 11 gånger så mycket kött, förbrukar 17 gånger så mycket energi, har 49 gånger så många telefonlinjer, använder 77 gånger så mycket papper och äger 149 gånger så många bilar som de fattigaste 20 procenten.
I en kommentar beträffande dessa rön sades det i en radioutsändning för FN att den industrialiserade världen måste ändra sitt konsumtionsmönster, om man skall kunna förhindra att jordens naturtillgångar fortsätter att minska i nuvarande takt. Samtidigt måste de rikare länderna dela med sig mer av sina rikedomar till de fattiga i världen, så att de också får större nytta av jordens tillgångar. Hur mycket av sin rikedom behöver de rika länderna dela med sig av?
Speth beräknar att om industriländerna fördubblade sin nuvarande utvecklingshjälp — från 50 miljarder till 100 miljarder dollar per år — skulle alla fattiga världen över kunna få mat, hälsovård, utbildning och tak över huvudet. Nu kan 50 miljarder dollar låta mycket, men Speth påpekar: ”Det är vad européerna årligen lägger ner på cigaretter, och det är hälften av vad amerikanerna i dag lägger ner på alkoholhaltiga drycker.”
Helt klart skulle en förenad ansträngning att fördela jordens tillgångar jämnare betyda mycket när det gäller att göra slut på den plågsamma fattigdomen. Vad krävs det för att man skall kunna göra det? En FN-tjänsteman sade: ”Det som ytterst krävs är en förvandling av hjärtan, sinnen och viljeinriktningar.” De flesta håller med om och inser att de organisationer som utformar politiken, hur välmenande de än kan vara, är oförmögna att åstadkomma sådana förändringar — och ännu mindre utrota girigheten och andra negativa egenskaper.
Trots det finns det hopp för människor som är intresserade av den mänskliga familjens och jordens framtid. Det är uppmuntrande att veta att jordens Skapare har lovat att effektivt ta itu med problemen. Psalmisten förutsade: ”Jorden, den kommer sannerligen att ge sin avkastning; Gud, vår Gud, kommer att välsigna oss. Det kommer att bli fullt upp med brödsäd på jorden; på bergens topp kommer det att vara ett överflöd.” (Psalm 67:6; 72:16) Ja, då kommer alla jordens invånare att få ”vara med och dela på kakan”!