De är beslutna att inte ge upp

I VAKNA! för 22 oktober 1998 fanns en kort artikel om 17-årige Matt Tapios långa kamp mot cancer. Artikeln hade rubriken ”Han gav inte upp”. Matt dog slutligen den 19 april 1998, medan artikeln var under utarbetande.

Artikeln citerade vad Matt sade i en bandad intervju som spelats upp vid ett av Jehovas vittnens möten, och detta har visat sig i speciell grad röra unga läsares hjärtan. Här följer några exempel på vad de har känt i sitt hjärta.

Deseree, en 20-åring från Canada, skrev om den inverkan det hade haft på henne och hennes pionjärkamrat, när de läste om hur mycket Matt älskade Jehova: ”Vi brast i gråt. Vi fortsatte att gråta en lång stund. ... Vi kan alla, särskilt vi ungdomar, lära av Matts ord: ’Gör vad du kan nu! ... Vad som än händer, sluta aldrig att vittna om Jehova’!”

Erin, från Kentucky i USA, skrev: ”Jag kunde inte låta bli att gråta när jag läste hans berättelse. Eftersom jag är en frisk 16-årig flicka, vill jag göra så mycket som möjligt för Jehova medan jag kan, så att jag en dag när Matt uppstår personligen kan tala om för honom hur mycket hans berättelse uppmuntrade mig.” På liknande sätt uttryckte sig Maria, en 15-årig flicka från Texas: ”Jag är besluten att göra allt jag kan för Jehova medan jag fortfarande är frisk. Matts råd har hjälpt mig mycket.”

Jessica, en flicka från South Carolina i USA, skrev: ”Jag är 13 år, och för mig var det oerhört uppmuntrande att se en annan ung människa vara så full av nit och kärlek till Jehova. När jag läste om Matt Tapios situation, fick det mig att inse hur välsignad jag är därför att jag är frisk. Jag har lagt till Matts namn på min lista över bröder och systrar som jag planerar att välkomna i den nya ordningen!”

Sara, en flicka från San Severino Marche i Italien, skrev: ”Artikeln rörde mig till tårar. Jag är 17 år, lika gammal som Matt. Eftersom jag har god hälsa är min önskan att jag aldrig skall sluta att tala om Jehova, precis som Matt aldrig slutade att göra det, inte ens under de svåraste ögonblicken i sitt liv. Tack för att ni publicerar erfarenheter som denna, eftersom det motiverar oss att ge det allra bästa av vårt liv, vår tid och vår energi till Jehova. — Predikaren 12:1.”

Hjälpt av uppståndelsehoppet

Antingen man är ung eller gammal, är det vanligt i dag att ställas inför dödens verklighet. En 19-åring som heter Heidi konstaterade: ”Under de två senaste veckorna har jag genom döden förlorat två personer som stod mig mycket nära. Det enda som hjälpt mig att orka leva vidare är hoppet om att få återse dem i uppståndelsen.

Jag är mycket stolt över Matt och hans fasta beslut att fortsätta att vittna för andra trots att han var så sjuk. Han är ett verkligt exempel för alla, och jag ser fram mot att få ge honom en kram i uppståndelsen.”

En mor vid namn Nancy skrev: ”Jag läste artikeln under tårar. Vår dotter Rachelle dog av en tumör på hjärnstammen den 11 januari 1996, bara två dagar innan Matt förverkligade sitt mål att bli döpt. Rachelle var bara sex år när tumören tog hennes liv, men precis som Matt var hon en kämpe, och hon försökte alltid göra sitt bästa för att göra Jehovas vilja.

Det kommer att bli en underbar dag när Jehova välsignar oss med att låta oss få se vår dotter frisk och i stånd att fullt ut få glädjas åt sin barndom. Precis som Jairos och hans hustru kommer vi att vara utom oss ’av stor hänryckning’.” — Markus 5:42.

Shannon, en flicka från Georgia i USA, skrev: ”Den här berättelsen visade mig att man kan vara stark för Jehova även om man är sjuk. Även om jag inte har någon allvarlig sjukdom nu och alltid har haft god hälsa, sparar jag den här artikeln för att läsa senare.

Jag hoppas att Matts föräldrar finner tröst i uppståndelsehoppet. Jag förlorade också genom döden någon som stod mig mycket nära — min mormor, som dog 1995. Jag är så tacksam att jag lärt känna Jehova och att jag har hoppet att få träffa mina kära anhöriga igen.”

En spansk tonåring skrev: ”Mina föräldrar ingöt hos mina fyra systrar och mig värdet av att vara med vid kristna möten. Men efter att ha läst den här erfarenheten inser jag att mötena skulle kunna bli enbart rutin för oss. Jag skulle vilja berömma Matts föräldrar för att de har gett honom en så god andlig uppfostran. De är ett exempel för oss alla. Jag skulle vilja tala om för dem att även om det är svårt att bära en sådan här förlust, så står Jehova alltid vid vår sida.

Jag hoppas få träffa Matt i den nya världen. Jag skulle vilja säga till honom att han är ett fint exempel och att vi alla kommer ihåg honom i våra hjärtan. Jehova är en de levandes Gud, och Matt är nu på samma plats som min syster som dog för fyra år sedan — i Jehovas minne. (Lukas 20:38) Matt, min syster Eva och många andra av Jehovas trogna tjänare finns där. Jehova är underbar, och han kommer aldrig att lämna oss.”

Hoppet om uppståndelsen är i sanning underbart. Må vi värdera det högt, och må vi visa vår uppskattning av detta storslagna löfte genom att komma ihåg vår Skapare dagligen, vilket även hans käre Son, Jesus Kristus, gjorde.

[Bild på sidan 24]

Deseree

[Bild på sidan 24]

Erin

[Bild på sidan 24]

Maria

[Bild på sidan 24]

Jessica

[Bilder på sidan 25]

Sara

[Bilder på sidan 25]

Heidi

[Bilder på sidan 25]

Nancy med sin man och sin dotter Rachelle

[Bilder på sidan 25]

Shannon